28 september 2008

Många av oss vet i sanningens namn hur det är. även unga moderater och dito liberaler har gått bort sig ibland, i ivern att för den goda sakens skull väka uppmärksamhet och/eller visa lite handlingskraft och engagemang. Men när vi läser om SSU Stockholms pressmeddelande med anledning av matförgiftningen i restaurangen i Näringslivets Hus - ja, då är det ändå lite annorlunda. Det säger också en hel det om SSU:s och hela socialdemokratins självbild.

För det första görs det sannerligen ingen så kallad pudel (det vill säga ett rejält och hederligt avståndstagande kompletterat med helomvändning). Tvärtom, av ursäkterna får man närmast intrycket att det är SSU det är synd om, inte medarbetarna i Näringslivets Hus. Vi som läser det kortfattade pressmeddelanden borde minsan förstå att ansatsen är ironisk och att SSU inte alls vill någon illa, tvärtom.

Tja, man skriver att "kapitalismen skall avskaffas utan biologisk krigsföring" och att "sjuka practical jokes som detta måste uppmuntras med lite blomster". Det är svårt att misstolka, oavsett ursäkter i efterhand. En fråga som inställer sig är ju hur nästa "sjuka practical joke" ser ut. Hör stenkastning mot skyltfönster, politiskt gatuvåld eller rent av husockupationer dit?

Mona Sahlin har tagit avstånd, och det är bra. Frågan är om det räcker. Vi behöver få klara besked om hur kraftfullt avståndstagandet är från politiskt våld. Det är nämligen, som i detta fall,något som tenderar att ursäktas när det kommer från vänster och förkastas endast om ursprunget går att söka i motsatt riktning. Så kan vi inte ha det.

SSU:s agerande väcker obehag, även efter de ursäkter som vid närmare granskning således inte handlar om själva handlingen, utan om hur media och andra efteråt reagerat. I SSU:s ögon har SSU nämligen inte gjort det minsta fel.

23 september 2008

Inget att komma med

Mönstret går igen. Nu har vi också fått "dagen-efter-koommentarerna" från oppositionen, och det blev precis så förutsägbart som man kunde ana. Oppositionen har inget att komma med, saknar politik och mörkar dessutom det faktum man inte vet vad man vill. Snacka om att stå tomhänt!

I TV-soffan kunde vi se Tomas Östros som inte kunde förklara hur han skulle få ihop gigantiska satsningar på alla politikområden som finns med att inte höja skatterna. samtidigt klagade han på regeringen, som gör riktade satsningar på viktgia områden och samtidigt sänker skatten - vilket leder till fler i arbete.

En politisk situation där regeringen regerar och oppositionen gör ingenting är inte bra. Väljarna måste få veta vad oppositionen vill, även om det mot bakgrund av den politik regeringen för kommer att smärta i opinionssiffrorna. Så är det nämligen; så länge oppositionen tiger om vad man vill har de chansen att hålla sina opoiniomnssiffror uppe. men politik handlar inte om opinioner utan om att styra och att förvalta ett förtroende. Det klarar inte vänstern.

22 september 2008

Förutsägbart

Nån som trodde att socialdemokraterna skulle berömma regeringens budget? Att LO skulle göra vågen eller att någon annan sosseriet närstående organisation skulle göra tummen upp? Nej, jag trodde väl inte det. Ändå gör medierna stor sak av att oppositionen och alla deras stödorganisationer sågar regeringens budget.

Media borde kanske i stället fundera över vad oppostionen själva har att komma med (ingenting, nämligen) och framför allt vad denna opposition själva ställde till med i regeringsställning för ett par år sedan.

Vi lever fortfarande i en ordning där (mer eller mindre) socialdemokratisk politik anses vara norm och (s) därför ges möjlighet att recensera den borgerliga Alliansens politik. Som om den socialdemokratiska politiken skulle vara ett enda dugg bättre.

Det har hänt en del under de senaste två åren. Till exempel att utanförskapet minskat drastiskt och att lönen numera räcker bättre även för den som lever på en högst normal inkomst. Allt detta tack vare regeringens politik. Men i media kallas jobbskatteavdrag för den som tjänar mindre än 15.000 kronor för "en politik för de rika". Det finns en del kvar at göra när det gäller opinionsbildningen.

Stolta steg mot utvecklad välfärd

På förmiddagen idag hade jag nöjet att tillsammans med biståndsminister Gunilla Carlsson presentera regeringens budget med alla de satsningar den innebär för Uppsala: på psykiatri, järnvägar och vägar, sjukvård, utbildning och forskning, miljö och teknik och mycket mycket annat. Det blev en intressant och givande presskonferens med intressanta frågor från media och bra återgivning i både UNT och lokalradion.

21 september 2008

Varifrån kommer välstånd?

Dagens huvudledare i Svenska Dagbladet är inte bara tänkvärd för sitt innehåll. Den väcker, åtminstone hos mig, funderingar kring vad som uppfattas som gott och ont - och vad som borde göra det!

I vår traditionella föreställningsvärld finns det goda till vänster. Hjärtat sitter ju, som bekant, till exempel till vänster. Till höger finns det sanna och rätta, men kanske också det lite kalla och osentimentala. Men är det så enkelt?

Nej, det är det inte. Det goda kommer i högre grad än vi möjligen föreställer oss från höger, från marknadsekonomin, företagandet och - framför allt - från de frivilliga samhällskontrakten. Men så framställs verkligheten sällan, framför allt inte i den svenska enhetsskolan.

Blunda ett ögonblick och fundera. Fundera över hus Sverige skulle ha sett ut utan ASEA och Volvo, utan SAAB och IKEA, utan uppfinnare och entreprenörer men också utan finansmän som Wallenberg, industrialister som Nicolin och entreprenörer som Kamprad och Niklas Zennström.

Jag kan berätta. Sverige skulle vara fattigare, och det skulle vara ett fattigdom som skulle drabba dem som bäst behöver rikedomen och välståndet, nämligen alla dem som arbetar på alla dessa företag.

Staten då? Enkelt. Staten har aldrig någonsin ägnat sig åt nåot annat än åt att - mer eller mindre framgångsrikt - fördela det välstånd som marknadsekonomins institutioner skapat. Det är helt enkelt inte statens roll att skapa välstånd. Staten ska sköta sitt, och sköta det väl.

Problemet med den bild som tonar fram i Linders ledare är dubbelt. Det ena är den totala okunskap om marknadsekonomi som följer av det Anders Johnson beskriver i sin bok. Det andra är en våldsam okunskap bland människor om vad det är som faktiskt skapar värde och därmed välstånd. Detta senare får vi ständiga och tydliga besked om i program som TV3:s "Lyxfällan".

20 september 2008

V som i våld

"En annan värld är möjlig", påstår European Social Forum, som just nu möts i Malmö. Ja, det stämmer; du har säkert hört talas om de aktiviteter som pågår i Malmö just nu. Till exempel att bankkongtor, butiker och andra kommersiella inrättningar får sina skyltfönster krossade, att människor demonstrerar maskerade (!?) och att våldsbrott begås på öppen gata.

Det är möjligt att allt detta är "en annan värld", men det är inte vad jag menar med förändring i en önskvärd riktning. Därför är det befogat att titta vilka krafter som ligger bakom aktiviteter som de som just nu pågår i Malmö.

Det har alltid funnits revolitionära krafter till vänster i politiken med stark tilltro till våld och repression som politiska påtryckningsmedel. Sådana krafter finns också inom exempelvis fascismen och nazismen, som ju också utgår från en kollektivistisk grundsyn. Skillnaden är dock, att det ju inte finns någon "demokratisk nazism" eller dito fascism. Till vänster ser det emellertid lite annorlunda ut. Även rätt så goda demokrater kan, om ändamålet bara är tillräckligt ädelt, motivera alla möjliga former av såväl våld som repression som redskap för politisk aktivism. De reservationer som framförs är ganska pliktskyldiga.

Så även nu i Malmö. Uppenbarligen har arrangörerna inte med någon större kraft försökt mota bort mindre behagliga element i sina led. Såväl våldsverkare som illegala (maskerade) demonstranter godtas, med ganska grumliga (eller inga alls) motiv som ursäkt.

Motivet för detta är således inte alls konstigt. Till vänster finns - och har alltid funnits - en stor förståelse för alla möjliga odemokratiska rörelser. Just nu är de på plats i Malmö.

ps. heder till de av mina vänner som tar avstånd från alla odemokratiska krafter. ds

18 september 2008

Tomhänta!

Jag började denna morgon med att lyssna till TV-debatt mellan arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin som debatterade med socialdemokraternas talesman i arbetsmarknadsfrågor. Socialdemokraten hade - som vanligt, får man säga - inte ett dugg att komma med. Inte ens på en direkt fråga om det socialdemokratiska alternativet kunde vi få ett enda svar. I stället kom ett resonemang om vad Svenskt Näringsliv sagt om regeringens politik.

Mönstret upprepade sig alldeles nyss i radio Uppland. Där debatterade Solvieg Zander (c) med en socialdemokratisk kollega i riksdagen. Inte heller denna gång kunde vi få ett enda exempel på vad (s) faktiskt vill. I stället fick vi veta att skattesänkningar för undersköterskor och metallarbetare är "orättvisa" och att det minsann är socialdemokraternas förtjänst att jobben växt fram under de senaste två åren.

Samma mönster går igen i kommuner och landsting. Socialdemokraternas brist på egna idéer för att utveckla välfärden är oroande. Vi behöver en konstruktiv opposition för att visa tydliga alternativ för väljarna, men också för att politiken som helhet ska utvecklas. Risken är allt mer uppenbar att alternativen i valet 2010 är idéer för utveckling och förnyelse ställda mot gnäll och negativ retorik. Det är inget muntert scenario.

16 september 2008

En dag på jobbet

Började dagen med att åka till Tierp för besök på vårdcentrum och fika med personalen. Det blev en både intressant och givande timme med många frågor och tänkvärda synpunkter från alla de medarbetare som tog sig tid att prata en stund. Tack, allihop!

Fortsatte dagen med att debattera med Börje Wennberg (s). Debatten kan du se här. Tyckte nog själv att det gick ganska bra. Framför allt visade debatten hur lite socialdemokraterna har att komma med för att möta de utmaningar vi står inför. Inget om hur tillgängligheten ska bli bättre, hur sjukhusvården på Akademiska sjukhuset och lasarettet i Enköping ska utvecklas eller hur samarbetet med länets kommuner kan bli ännu bättre. Det enda som tycks vara viktigt för Wennberg och hans (s)-kompisar är hur de ska komma tillbaka till makten. Men väljarna vill nog ha klarare besked om vad man i så fall vill göra.

15 september 2008

Där borde man varit

Såväl reportage i UNT som telefonsamtal och SMS från deltagande passagerare tyder på att stämningen på Relationsbåten är mycket god. Själv är jag tyvärr inte med på grund av både landstingsfullmäktige och andra åtaganden, och det är synd. Relationsbåten är ett evenemang som jag verkligen känner jatt jag missar. Det får bli bättring till kommande år

Inspirerande och lite underligt

En dag med debatter i landstingsfullmäktige är alltid inspirerande, om än både jobbigt och krävande. Éfter dagens debatter om landstingets ekonomi, ny modell för primärvården och deiverse interpellationer är det ändå det inspirerande som överväger.

Varför? Mest av allt för att dagens debatter gav klart besked: vi i Alliansen har en klar linje i vår politik, och får den dessutom att både hålla ihop och ge resultat. Mot den bakgrunden gör det förstås mindre att oppositionen inte har så mycket att komma med; vi har givetvis ingen anledning att beklaga motståndarens brist på idéer. Det är bara så tråkigt att de därmed inte har något att komma med i gemensamma diskussioner.

Desto viktigare då att arbeta med de utmaningar som vårt landsting står inför: ekonomin, organisationen, kollektivtrafiken och närvården, för att bara nämna några. De kommande åren blir spännande, och det känns verkligen att det är en resa som är längre än fyra år som inletts.

14 september 2008

Inget alls att komma med!

Jag får inleda detta inlägg på samma sätt som det senaste: inte trodde jag det var så illa!

Nu på morgonen har jag läst oppositionens inlägg i UNT tre gånger, men det hjälper inte. Ingenstans hittar jag ett enda dugg om vad oppositionen har för idéer om vad som ska göras för att möta de stora utmaningar som vårt landsting står inför. Ingenti´ng om vilka lösningar man vill se för att klara landstingets ekonomi, ingenting om idéer och visioner för att utveckla den nära vården, inget om hur vi kan samverka med länets kommuner. Överhuvudtaget inte ett dugg om vilka tankar oppositionen tänker för att möta alla dessa utmaningar.

Majoriteten, som på senare tid anklagats för överdriven handlingskraft, utmålas nu som viljelös och passiv.

Nå, det må så vara. En sådan opposition gör sig givetvis bäst just i opposition, och bör hållas långt borta från mer ansvarsfulla roller - inte minst inom en så viktig del av välfärdssektorn som hälso- och sjukvården utgör.

12 september 2008

Falsksång i riksdagen

Inte trodde jag att det var så illa!
I dagens UNT kan vi läsa att riksdagens ledamöter sjunger så illa att nya arrangemang av de sånger som sjung vid riksdagens högtidliga öppnande måste beställas. Nu är det kanske inte skönsång som är våra riksdagsledamöters viktigaste uppgift, men visst är det oroande om våra unisona sångröster börjar raspa så pass betänkligt. Ovanan vid att sjunga torde dock inte vara så svårt att härleda, för det är ju inte utan att man tärs av en misstanke. Kan det möjligen vara så att man i skolan idag sjunger allt för lite? Jag hoppas verkligen inte att det är så, men jag har ändå mina aningar.
Upp till kamp för den svenska sångskatten!

10 september 2008

Uppfyllda löften

Bättre finanser, kortare köer och en hel del av vallöftena avbockade. Det är en kort sammanfattning av UNTs genomgång av Alliansens två första år vid rodret för landstinget. Det händer mycket, och ännu mer står fortfarande på listan över det som ska göras.

För det behövs. Alliansens mål är att vårt län ska ha landets bästa sjukvård, vilket innebär att vården ska vara tillgänglig, av god kvalitet och till rimlig kostnad för skattebetalarna. Det är en utmaning, som givetvis kommer att ta längre tid än de fyra år som en mandatperiod omfattar. Men om vi fortsätter som vi gjort under de två år som gått, så är jag övertygad om att väljarna ger oss nytt förtroende.

Mot detta står en opposition som...inte har några som helst idéer alls. Deras kommentarer till allt vi hittills genomfört, vilket har lett till kortare köer och bättre finanser, är att gå tillbaka till det gamla. Det vill säga till längre köer och sämre ekonomi. Jag tror att väljarna har ett ganska lätt val, när det står mellan fortsatt renovering och utveckling av vården eller återställare till en politik som bevisligen inte fungerar.

06 september 2008

Ingen oppositionsledare

Har inte hört hela lördagsintervjun med Mona Sahlin, men det jag har hört räcker gott för att konstatera: Mona är ingen oppositionsledare. Hon leder på sin höjd det egna partiet, men förmågan att skapa den samling som krävs för att leda en regering med bredare underlag räcker inte.

Det som därmed står klart är att det finns alla skäl att avkräva Sahlin och hennes parti klara besked: vilken politik innebär en röst på socialdemokraterna? Vilka kompromisser kommer man att göra med Vänsterpartiet för att kunna presentera ett regeringsalternativ? Frågan är viktig även för den som inte är intresserad av politiskt läggspel. Den borgerliga Alliansens är nämligen ett klartt och tydligt regeringsalternativ, och till dess partierna till vänster ger besked det enda realistiska.

En röst på Mona Sahlin är inte endast en röst på (s). Det är också en röst på Lars Ohly, På Kalle Larsson (v) och på Vänsterpartiets hela program, i vart fall tills Mona ger besked om vilken politik en vänsterkoalition kommer att föra.

Succé på Ackis

Hemkommen från några givande timmar på Ackis är det bara att konstatera: det öppna huset blev en jättesuccé med långt fler besökare än väntat och många uppskattande kommentarer om verksamheten och initiativet att visa upp så mycket.

För egen del ägnade jag ett par timmar åt att går runt och se på utställningar, prata med folk och lyssna till intressanta föredrag. Att ett av världens bästa sjukhus finns i Uppsala kände många säkert redan till, men det verkar av kommentarer att döma som om många genom dagens aktiviteter också insett vad sjukhuset faktiskt betyder för Uppsala, för länet och för hela regionen.

Succé blev det alltså alldles uppenbart - mycket välförtjänt för hela sjukhuset och alla dess medarbetare!

Skäms, Pirate Bay

Vi är många som upprörs över att fildelningssajten Pirate Bay har lagt ut polisens förundersäökning av Arbogamordet på nätet - med obduktionsbilder och allt. Motivet för detta är att materialet i alla fall är offentligt och att de ansvariga för sajten inte värderar vad det är som läggs ut.

Konsekvenserna av detta är fullkomligt förödande för den som tror på yttrandefriheten. Det finns nämligen något som heter ansvar, självcensur och eget omdöme. Det aktuella fallet är ett minst sagt uppenbert exempel på vilka som måste stå i första linjen för att försvara yttrandefriheten. Det är naturligtvis inte dessa frihetsfundamentalister, utan alla vi som med måttfull inställning kan se till så att ett försvar av yttrandefriheten förefaller rimligt - genom att inte i tid och otid rida på dess möjligheter genom att tänja på dess gränser.

Att man kan publicera allt innebär inte, och har aldrig inneburit, att det är lämpligt och därmed inte att man bör publicera. Yttrandefriheten är inte tillkommen för att publicera obduktionsbilder i förundersökningar utan för att tillförsäkra åsiktsfrihet.

Pirate Bay har gjort bort sig. Igen.

05 september 2008

Tredje bäst i landet, och...

Visst är det en bra dag när vi fåt veta att vi är landets tredje bästa landsting när det gäller att uppfylla vårdgarantin. Det visar att vi är på rätt väg med verksamheten i vården. Men det räcker inte. Tillgängligheten till primärvården, den första linjens vård, har en del kvar att arbeta med - och det ska vi göra.

Bra känns också att vi ligger i framkant när det gälle att utveckla psykiatrin, inte minst barn- och ungdomspsykiatrin. Här finns gott hopp om att vi kommer att får staliga medel för ytterligare utveckling, vilket är välkommet.

Landstinget i Uppsala län ligger i framkant. Vi i Alliansen tänkt fortsätta att ligga där. I morgon firar vi Akademiska sjukhuset med öppet hus. Välkommen!

Helkväll med Knivsta kommunfullmäktige

Fyra timmar, och ändå hanns inte alla ärenden med. En hel del av kvällens sammanträde med kommunfullmäktige i Knivsta ägnades åt EU-information, frågestunder och annat vid sidan av det som är fullmäktiges viktigaste uppgift: att fatta beslut om verksamheten i Knivsta kommun.

Inte nog med det. När diskussionen och beslutsfattandet väl kom igång visade oppositionen förmågan att ta bristen på konstruktivitet till nya, oanade höjder.

För att "kyla av" ett ärende som inte är tillräckligt berett eller på annat sätt oklart kan man yrka på så kallad återremiss. Det innebär just att man vill ha ärendet ytterligare belyst, till exempel för att få mer information om sakinnehållet. Om man dessutom tydligt motiverar detta - ett ganska rimligt krav - så ka en minoriet av fullmäktige (en tredjedel) återremittera ett ärende.

Om det finns ett motiv, alltså. På den punkten är lagen klar. Vid kvällens fullmäktige yrkade oppositionen mycket riktigt återremiss - men inte ens när ärendet skulle avgöras hade man, trots flera månaders handläggning och flera timmars debatt, lyckats prestera ens det minsta lilla motiv för sitt agerande.

Ja kära nån. Politik är som bekant att vilja, men när man varken vill eller kan någonting så blir det inte så enkelt. Så har vi det i Knivsta, minsann.

03 september 2008

Löjlig kritik mot Filippa Reinfeldt

Inte nog med att Filippa & Co förbättrar sin ersättningsmodell för primärvården (se tidigare inlägg), av oppositionens agerande är det uppenbart hur lite man från vänsterhåll har att komma med i Stockholms läns landsting.

Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, en av Sveriges mest framstående förtroendevalda politiker, har nämligen valts in i styrelsen för Svenska Dagbladets ägarstiftelse. Det är ett organ med obefintligt inflytande över sagda tidnings redaktionella innehåll, men en symboliskt viktig post. Utnämningen visar respekt för Filippa Reinfeldt. Välförtjänt respekt.

Vänsterpartiets landstingsråd Birgitta Sevefjord tycks se detta som ett flagrant ingrepp i tidningens oberoende. På något annat sätt kan man inte tolka hennes utfall i Dagens Nyheter. Men det visar bara, som sagt, hur lite oppositionen har att komma med.

Mönstret går igen, men det får vi i Alliansen tåla. Medan vi utvecklar välfärden klagar oppositionen bitterligen på...ja, på snart sagt allt utom just den förda politiken. Där har man nämligen fortfarande inte så värst många idéer att komma med.

Jag återkommer i nästa vecka med en exposé över de (inte särskilt konstruktiva) interpellationer som oppositionen presenterar inför landstingsfullmäktige.

01 september 2008

Stockholm lär av Uppsala

Stockholms läns landsting justerar nu den ekonomiska ersättningen till vårdcentralerna. Kul, tycker vi som leder Alliansen i Uppsala läns landsting, eftersom våra kollegor och vänner nu i stort sett kopierar den ersättningsmodell som vi kommer att införa vid årsskiftet.

Det är intressant och roligt av två skäl. Det ena skälet är att vi nu får ett kvitto på att vi har tänkt rätt, och av allt att döma en bekräftelse på att vår modell kommer att fungera väl. Det andra skälet är att det inte går att komma ifrån en viss stolthet över att Stockholm lär av oss.

Landstinget i Uppsala län är på rätt väg. Mycket återstår att göra, men nu får vi kvitto på att vi går i rätt riktning. Det är viktigt för patienterna och för medborgarna i länet.