16 oktober 2011

Occupy Pyongyang

Att samtidigt höra de beskäftiga demonstranterna utanför Riksbanken och på andra ställen samtidigt som vi ser bilder från svältens Nordkorea fyller mig med vämjelse. Påståenden om "kapitalismens kris" ekar ganska tomt när vi ser vad socialismen ställt till med i Nordkorea. Och att tala om "giriga bankirer" när bilder på detr socialistiska toppgarnityret i Nordkorea fladdrar förbi i reportaget är inget mer och inget mindre än ren cynism.

Som om det inte skulle vara tillräckligt illa, så har vi i samma tidsskede sett vilka möjligheter kapitalismen faktiskt ger. Jag tänker givetvis på percy Barnevik, en av dem som kritiserats just för att vara en egoistisk roffare. Barnevik intervjuades i ekots lördagsintervju och berättade vart alla miljonerna tagit vägen.

De har investerats i biståndsprojekt som, till skillnad från Nordkoreas socialistiska misär, har lett ill att människor faktiskt har fått det bättre och har kunnat ta sig ur fattigdom och elände.

Att ovanpå detta vifta med skyltar sär det står "we are the 99 procent", antydande att en extrem vänsterrörelse skulle vara talesman för befolkningen, har jag redan kommenterar. Den ordkoreanske diktatorn Kim Jon il anser sig också företräda en majoritet av sin befolkning, liksom till exempel den venezolanske presidenten Chaves. Jag hör dok till dem som anser att legitima företrädare för folket utses i fria och allmänna val.

Osmakligt är vad det är, men det är en osmaklighet som präglat vänstern allt sedan dess begynnelse.

2 kommentarer:

Mårten sa...

Jag tycker att en jämförelse med Nordkorea är missvisande.
För mig känns en koppling mellan Nordkoreas regim och vänsterpartiet som skrämselpropaganda och ett mossigt knep högern tar till i gammal "anfall är bästa försvar"anda när deras ideologi problematiseras från vänster. Hos mig ger det det enbart intrycket av att högern inte har något att säga och försöker måla upp vänstern som en diktatorisk ideologi.

I detta fall är det väl knappast ens en uttalad vänsterrörelse som ligger bakom. Människorna inom "Occupy Wallstreet"rörelsen kommer från skilda läger och har olika åsikter och utgångspunkter, det visar Expressenklippet du länkat till tydligt.

Mer intressant vore att höra svar på tal på protesternas kritik.
Varför vi ska tillåta en liten ekonomisk elit att fortsätta göra spekulationer på sämre bemedlade människors bekostnad? Är det rätt att banker tar stora risker och blir räddade av skattebetalarnas pengar när det går dåligt? Protesterna pekar på orättvisan i ökande klyftor och hur tillväxt i många länder till största delen bara gynnar de redan välbeställda. Vad exakt tycker du är vämjeligt i att protestera mot detta?

MVH/ Mårten

Erik Weiman sa...

Hej Mårten!

Jag har inga problem med att stå bakom att det är fel när banker tar stora risker och blir räddade av skattebetalarnas pengar när det går dåligt. Det är ju därför som regeringen har ställt krav på ökad så kallad kapitaliseringsgrad - just för att undvika detta.

Jag gillar inte heller att "en liten ekonomisk elit får fortsätta att göra spekulationer på sämre bemedlade människors bekostnad". det är jusy därför jag finner det hjärtskärande cyniskt när en rörelse som "Occupy" försöker göra sig till tolk för en bättre värld med en del av de paroller jag sett.

Exemplet Pyongyang, eller Harare, Caracas, Havanna eller massor av andra platser, visar i praktiken hur det går om man tror att "en annan värld är möjlig". Det handlar bland annat om att jag inte "försöker måla upp vänstern som en diktatorisk ideologi". Jag leder i bevis att vänstern är det.

När det gäller rörelsens ideologiska hemvist så kan man knappast som Vänsterpartiets ordförande (se ett tidigare inlägg) både ha det uppdraget och samtidigt säga att i just det här läget är jag inte till vänster. det är nog bara rörelsens kärna som köper ett sådant resonemang.

Till sist, och kanske viktigast, undanber jag mig alkla så kallade folkrörelser som består av några tiotal personer på ett torg som säger sig representera "flertalet", för att inte tala om "nittionio procent".