Pendlingen ska fortsätta att växa!

UNT skriver idag förtjänstfullt om pendlingen i länet, och inte minst till kringliggande län. Närmare 40.000 människor korsar varje dag länets gränser för att åka mellan arbete, skola, bostad och andra resmål. Det ställer stora krav på att buss- och tågtrafiken fungerar. Det ställer också krav på att ha idéer om hur pendlingen kan utvecklas, för det är uppenbart att ökad rörlighet ger ökat välstånd. Växande arbetsmarknader ger nya möjligheter som leder till nya jobb - och därmed fler jobb. Det är helt enkelt en av anledningarna till att det går bra för vårt län.

En mycket stor del av ansvaret för att utveckla kollektivtrafiken faller på oss i landstinget, och det kommer av allt att döma att bli en fråga vars betydelse växer under kommande år. För att möta detta arbetar vi redan idag på flera plan, som jag har redovisat här på bloggen tidigare.

Det behövs mer spår. det är därför landstinget är engagerat i bygganet av Citybanan - och alla de spår i regionen runt omkring som behövs för att klara hela trafikeringen. Det räcker inte med en tunnel under Stockholm, om tågen inte kan komma till tunnelmynningen.

Det behövs också möjligheter föär tågen att köra effektivt på spåren. Därför bygger vi, till exempel, ut Dalabanan med perronger och mötesspår för att skapa möjlighet till regelbunden pendling även på sträckan Sala-Heby-Uppsala.

Det behövs också mer tågtrafik, framför allt på sträckr där det idag inte finns en tillräckligt effektiv och pålitlig trafik. En utbyggnad av Upptåget till Sala - som sagt - och en regelbunden trafik mellan Stockholm och Västerås är två sådana exempel.

Dessutom krävs satsningar även på busstrafiken. All kollektivtrafik kan faktiskt inte gå på spår - och de politiska krafter som inte vill prioritera viktiga väginvesteringar hindrar en effektivare kollektvtrafik. Väg 288 mellan Östhammar och Uppsala är det tydligaste exemplet på detta.

Alliansen i landstinget kommer att fortsätta satsningarna på kollektivtrafiken. Det är en bra investering i ökad tillväxt.

Den oroliga oppositionen

En av medias "nyheter" idag är att vårdcentralen i Bålsta ska säljas. Det har stått klart länge, och har också tidigare meddelats. En sådan affär är givetvis både stor och komplicerad, och allting blir inte klart i och med ett enda politiskt klubbslag. Men arbetet efter det politiska beslutet har rullat på som planerat.

Denn politiska oppositionen gliier inte mångfald och valfrihet. Ibland utropar man visserligen att man tycker det ´är bra, men i praktiken är man emot procis allt som kan ge patienterna möjlighet att göra egna val. Eftersom man i oppositionen förmodligen har förstått att det egna valet är uppskattat bland väljare och patienter så fungerar det kanske inte så bra att öppet vara emot.

I stället är man orolig. Vid det här laget har vi i Alliansen ganska många gånger fått del av oppositionens bristande nattsömn. Det är bara det, att var gång de gett uttryck för sin oro för vad Alliansens politik kan ställa tillmed så har de haft fel. Helt fel.

De har oroats över Akademiska sjukhusets avtal med övriga landsting i regionen, som nu är ui hamn. De har oroats över landstingets ekonomi som är bättre än på åratal (även om det finns saker att arbeta med). De har oroats över följderna av större mångfald och pkad valfrihet - och de oroas ständigt över olika saker som Alliansen faktiskt löser.

En sådanopposition gör givetvis inte mycket nytta. Oroliga kan vi vara själva; det vill säga att vi i Alliansen ständigt har viktiga frågor att lösa. Vad oppositionen egentligen vill får vi, och framför allt väljarna, mycket sällan veta. Det vore bättre att oppositionen berättade vad de faktiskt vill och kom med konkreta förslag för väljarna att ta ställning till.

Det handlar om idéer

Jovisst! Behovet av idéutveckling i Alliansen är uppenbart, och ett villkor för att Alliansens roll som ledande i svensk politik ska bli både långsiktig och varaktig. Att TT uppmärksammar detta är bra, och diskussionen har redan kommit igång både på Facebook och på andra håll. Och det är som sagt bara bra.

Vi har nämligen inte fått väljarnas förtroende bra för att förvalta. Väljarnas kristallklara budskap var snarare att behovet av reformer är mycket stort. Det gäller skatterna, arbetslinjen, välfärden och infrastrukturen, för att nämna några områden där det finns mycket att göra. Det är dessutom, just därför, angeläget att reformerna utgår från väljarnas förväntningar - så att inte svaret på väljarnas önskan om reformer blir politisk kosmetika.

Mycket har hänt sedan 2006. Människors möjlighet att göra egna val och påverka sin egen livssitution har förbättrats dramatiskt. Arbetslinjen har etablerats. Jobbskatteavdraget påverkar inte bara arbetslinjen och människors påverkan på den egna livssituationen - därtill ska läggas sparandets betydelse för den personliga friheten och tryggheten. Men mycket återstår som sagt att göra - och ett led i detta är att fundera rent ideologiskt över vad det är som väntar, vilka förväntningar människor har och vad det betyder för samhällsbygget.

Det viktiga är att utgångspunkten tas i människors drömmar, önskningar, viljeyttringar - och förmågor. Här ligger nämligen basen för allianspartiernas gemensamma idéutveckling, och det är den som ska vara grunden för i vilken färdriktning Sverige ska utvecklas under kommande år.

Det ser med andra ord bra ut för Alliansen, om man nu bara tar behovet av idéutveckling på allvar. I alliansen som helhet och i vart och ett av de fyra partierna.

All verksamhet ska granskas

Jag noterar idag att ett företag som driver ett flertal friskolor ska få sin verksamhet granskad. Det måste väl ändå vara en självklarhet! Inte bara friskolor, och inte bara fristående verkamhet överhuvudtaget, som bedriver verksamheten med offentliga medel, måste vara beredda att redovisa hur pengarna används. Till det kan lägas att vi politiker kan bli bättre även på att granska den verksamhet vi bedriver själva i så kallad egen regi.

I själva verket är detta en av poängerna med ersättningssystem som öppnar för fler skolor, dagis, vårdcentraler och andra välfärdsverksamheter. Det blir tydlgiare vad de ska göra, och lättare att följa upp om de gör det bra. Men möjligheterna i detta har ännu inte kommit till sin rätt. Detta är en av de stora utmaningarna för Alliansen framöver, som ett led i den nödvändiga utveckling av välfärden som pågår.

Det är nämigen vad det handlar om, och vad skiljelinjen i debatten går ut på. De viktiga frågorna att ställa är givetvis om vi vår bästa möjliga nytta (i forma av exempelvis studieresultat eller vårdkvalitet) för de skattepengar som används, och hur det går att arbeta för att höja kvalitén ytterligare. De krafter i politiken som fokserar på vart eventuella överskott tar vägen visar med det resonemanget att man är mindre intresserade av kvalitet och resultat än av att konservera ett system som inte lyckats med det viktigaste.

Tramisgt effektsökeri

Jag har noterat att ett socialdemokratiskt kommunalråd nu föreslår banvaktsstugor längs våra större järnvägslinjer. Förslaget är ungefär lika seriöst som den numera välkända hyenadräkten eller partikamraten (S) som föreslog butlers i tunnelbanan i valrörelsen.

Förmodligen är det okänt för kommunalrådet i fråga vad som faktiskt pågår för att klara av årtionden av eftersatt järnvägsunderhåll, men det är ändå tragiskt att (S) uppenbara brist på riktiga, konkreta förslag för att klara av situationen leder till utspel som detta.

2017 invigs Citybanan. Då fördubblas spårkapaciteten genom Stockholm. Samtidigt byggs Ostkustbanan, Mälarbanan, Svealandsbanan och goddstråket förbi Hallsberg ut. Allt detta sker genom samverkan mellan stat, regioner, landsting och kommuner. Det sker också utan att en enda banvaktsstuga behöver byggas och som följd av en seriös infrastrukturpolitik. Effektsökerierna får socialdemokratiska kommunalråg ägna sig åt. Trams!

Samverkan - för patienternas bästa

Radio Uppland har idag ett aningen underligt nyhetsinslag där man nog inte fullt ut kollat de källor som kunde behövas för ett korrekt och allsidigt referat. Det handlar om den nya närvårdsavdelningen som kommer att starta som ett samarbete mellan landstinget och Östhammars kommun. Jag har skrivit om detta tidigare. Bakgrunden är de stora vårdbehov som många äldre har, framför allt de som samtidigt behöver kommunens äldreomsorg och landstingets sjukvårdsinsatser.

I inslaget framställs det som om patienter skulle kunna komma i kläm med den nya ordningen. I själva verket är orsaken till att närvårdsenheten inrättas att många patienter kommer i kläm redan idag - patienter som bor hemma i den egna bostaden och har mycket stora vård- och omvårdnadsbehov. De patienter som behöver geriatrisk rehabilitering kommer att kunna få det även i fortsättningen - men det är ju också viktigt att möta ökande behov hos allt fler äldre av en bra, regelbunden omvårdnad som dessutom leder till att behovet av geriatrtisk rehabilitering minskar.

Det är enkelt att alltid framställda förändringar i offentlig verksamhet som "nedskärningar", fast det blir lite underligt när det egentligen är fråga om en gemensam satsning mellan två huvudmän, kommunen och landstínget. Jag är övertygad om att närvårdssatsningen i Östhammar är för patienternas bästa.

En ljus framtid för länet?

I förra veckan kom SCB:s befolkningssiffror för 2010. Som vanligt gav dessa en ljus och optimistisk framtidsbild för vårt läns del. Befolkningen ökade med nästan 4000 invånare, vilket visar att Uppsala län är atttraktivt att bo och leva i. Glädjande är också att alla kommuner utom en, Östhammar, visar ökande befolkning - och i Östhammar spirar ändå optimismen eftersom man där väntar på byggandet av det nya slutförvaret för kärnbränsle som kommer att ge många jobb och stark utveckling i kommunen.

I Uppsala växer lifes science-sektorn starkt, och den goda samverkan mellan universitet (vi har ju två!), näringsliv och samhällsliv ger lovande utväxling för alla dessa tre sektorer. Hälso- och sjukvård är en framtidsbransch på många platser i landet, men förutsättningarna är onekligtn mycket goda just i Uppsala. Att landstinget som ägare till Akademiska sjukhuset då har att hantera sjukhusets knepiga ekonomi ska på intet sätt behöva skymma den framtidsbilden. Jag är övertygad om att landstingets produktionsstyrelse, som har ansvar för den frågan, kommer att lösa den på ett utmärkt sätt.

Med alla dessa positiva faktorer (och det finns åtskilliga fler) i bagaget vore det enkelt i min roll att luta mig tillbaka och skördfa alla dessa (och många fler) positiva framtidsfaktorer. Men i själva verket är det snarare det farligaste man kan göra! Vad vi nu behöver göra i Uppsala län är att samla oss för att på allvar fundera över hur vi verkligen ser till så att den framtida utvecklingen blir just så positiv som alla indikatorer ger en bild av. Vi måste nu sätta igång och på allvar fundera över hur vi vill att det som idag utgör Uppsala län ska gestalta sig om fem, tio och tjugo år. Och det finns trots allt gott om viktiga utmaningar.

Att Uppsala län växer är bra, men hur mycket ka länet växa och vart kan befolkningstillväxten ske? Vill alla bo i Uppsala eller finns det utrymme att växa i andra kommuner? Vilka förutsättningar kräver det? Hur ska till exempel kollektivtrafiken formas för att kunna serva ett växande län, där människor dessutom ska kunna bo och arbeta i olika delar av länet - eller i helt olika län? Hur ska vi stärka vår samverkan med kringliggande län, i alla riktningar? Hur ska våra starka framtidsbranscher kunna fortsätta att utvecklas?

Förutsättningarna är goda. Spelplanen är på plats. Det vi nu behöver göra är att på allvar staka ut hur framtiden ska se ut, inte enbart för de verksamheter som landstinget svarar för. Det kommer att bli en av landstingsstyrelsens viktigaste uppgifter under de närmaste åren.

Effektivitet för forskningens skull

Jag noterar att ett antal cancerspecialister i den debattartikel i DN ställer effektiv sjukvård i motsats till klinisk forskning. Det stämmer inte. Snarare är det så, att en effektiv och välfungerande sjukvård är en förutsättning för att även forskningen ska vara det samma. Idag finns det förmodligen ett och annat att göra på bägge dessa områden.

Att sjukvården kan bli effektivare har vi i vårt landsting redan konstaterat – och vi arbetar nu för fullt med att se till så att skattemedlen används så klokt och ändamålsednligt som möjligt. Min bestämda förhoppning är att denna ökade effektivitet kan komma både vården och forskningen till del, det vill säga att de resurser som frigörs genom effektivare vård ska komma vården och forskningen till del!

Men vägen dit är ju ihnte att sänka kraven på vårdens effektivitet, utan tvärtom att öka effektiviseringstrycket. Det kan vi göra genom lärdomar från praktiskt taget alla andra branscher, inte minst sådana där forskning utgör en viktig del av utveckling och förnyelse.I den industrisektor som ju är en viktig grund för vårt välstånd har detta samband varit känt i årtionden – och jag tror inte att det finns särskilt många industriprodukter som hade sett dagens ljus om inte framsynta industriledare hade varit kloka nog att kombinera krav på effektivitet med satsningar på innovationer och nya produkter.

Det sambandet ska vi se till att klargöra även i sjukvården. Det är nödvändigt om vår svenska sjukvård även i fortsättningen ska hålla absolut världsklass!

Att fatta beslut

2003 fattade landstinget i Uppsala län beslut om att avveckla kortvårdskirurgin på Samariterhemmet. Beslutet vad ett led i en förändring av sjukvårdens organisation som behövdes för att använda skattepengarna till vården så klokt som möjligt. Det har sedan tagit åtta långa år av många turer och nya utredningar, innan det tidigare beslutet nu faktiskt verkställs och genomförs. Motivet för detta är varken centralisering eller nedläggning av väl fungerande verksamhet utan helt enkelt det som ofta är en ledstjärna för oss moderater: klokt och rationellt utnyttjande av skattepengar.

Samariterhemmet är ett sjukhus som har en viktig roll i länets sjukvård, inte minst som centrum för närvården i Uppsala och Knivsta. Den rollen är både viktigare och lämpligare för ett sjukhus av Samariterhemmets typ, inte minst om man tar hänsyn till vilka resurser som finns i länet i övrigt. Det gäller framför allt Akademiska sjukhuset och lasarettet i Enköping.

Det kan ibland vara svårt att se skogen för alla träd. Med det menas oftast att det kan vara svårt att se en fungerande helhet om man bara stirrar på delarna. I sjukvården är det lätt hänt.

En av de saker vi i Alliansen är övertygade om är att stordrift och storskaliga lösningar inte automatiskt ger vare sig effektivare eller mänskligare vård. Mindre sjukhus och andra vårdinrättningar kan definitivt ge både god kvalitet och låga kostnader – ofta rent av samtidigt. Men det gäller att använda dessa mindre enheter till rätt saker, och inte göra allting överallt. En bra princip att arbeta efter är att vård ska ge så lokalt som möjligt – men också att vården ska centraliseras när det ger tydliga och goda effekter på kvalitet, patientsäkerhet och ekonomi.

Det är därför som planerade operationer i vårt län ska utföras på två sjukhus i landstingets regi: Akademiska sjukhuset och lasarettet i Enköping. Av samma skäl har fyra centra – Enköping, Östhammar, Tierp och Samariterhemmet – pekats ut som viktiga för utveckling av närvård och samverkan mellan kommuner och landsting.

Det går dessvärre inte att göra allting överallt. Därför krävs ibland politiska beslut för att göra rätt saker på rätt plats. De beslut som krävs för att åstadkomma detta har fattats politiskt, och de besluten genomförs nu. Det är därför som Alliansen under de senaste fem åren lyckats kombinera en ekonomi i balans i landstinget med att ge länets invånare mer vård, och vård i tid.

Mammografi för alla

Det är inte riktigt korrekt, som Radio Uppland påstår, att förbättringarna av mammografin är orsakade av att en miljöpartist "uppmärksammat saken". Snarare framgick det ganska tydligt av den interpellationsdebatt som fördes vid senaste landstingsfullmäktige att de förbättringar som nu genomförs är en följd av den av oppositionen så kritiserade upphandlingen av mammografin - och en rad andra beslut saom fattades i sammanhanget.

Flr kvinnor än någonsin erbjuds nu mammografi. Det är en följd både av effektivare rutiner och modern och fungerande utrustning. Det är lätt att tre år senare glömma den katastrofala situation som rådde då förändringarna av mammografin inleddes. Utrustningen var hopplöst omodern och en stor andel av länets kvinnor kallades inte ens till undersökning. Värst var situationen även då i exempelvis Enköping och Östhammar. Periodvis fanns på dessa orter ingen fungerande utrustning alls!

Men så är det ofta. Det blir med tiden allt lättare att glömma hur situationen såg ut innan ett antal förändringar började genomföras - och därmed lätt att låta den tidigare situationen glida in i ett glömskans förlåtande töcken. Nu fungerar mammografin i länet allt bättre, och det förbättringsarbetet ska givetvis fortsätta.

Ett växande län

Idag kom nya glädjande siffror om befolkningsutvedcklingen i länet. Som vanligt hör vårt län till de snabbast växande i landet, vilket har många fördelar både för oss som redan bor här och för landet som helhet.

Det går alltså bra för Uppsala län. Människor flyttar hit, allt fler föds här och länets förutsättningar att ge sina invånare möjlighet till ett gott liv blir därmed allt bättre. Samtidigt är det ovanligt enkelt att hitta ett arbete om man bor i eller i närheten av vårt län. Men det finns mer kvar att göra. Kollektivtrafiken och infrstrukturen, det vill säga vägar och järnvägar, kan fortfarande bli bättre. Det behövs vägar och järnvägsspår, och det behövs bussar och tåg som trafikerar vägarna och spåren. Det behövs också nya bostäder till alla dem som vill flytta till länet och bosätta sig här.

Arbetsuppgifter saknas alltså inte för oss politiker, även om många av problemen är angenäma. Till syvende och sist är det roligare att lösa problem som beror på inflyttning och tillväct än sådana som beror på avfolkning och bristande attraktivitet. Ett stort mått av ödmjkukhet är alltså på sin plats när vi analyserar befolkningsutvecklingen. Och, som sagt, ett stort mått av fortsatt arbete för att hålla de goda förutsättningarna på plats.

Tillbaka i selen

Tre veckor utan inlägg på bloggen är en rejält lång tid, men det beror på en motsvarande lång och skön ledighet plus några dagars sjukdom. De två semesterveckorna gjorde verkligen gott, och att bli sjuk (influensa) några dagar på slutet är faktiskt överkomligt i sammanhanget. Efter en hektiskt höst med (framgångsrik) valrörelse och mycket arbete med att komma igång med den nya mandatperioden så väntar nu många viktiga frågor. Men förutsättningarna för att hantera dessa ser också ovanligt ljusa ut.

Igår presenterades till exempel landstingets preliminära bokslut för 2010, och även detta år slutade med positiva siffror på "sista raden" - men också tydliga indikationer på att kostnaderna måste ner och intäkterna upp om inte vårt landsting ska drabbas av ekonomiska svårigheter. Här ligger en mycket stor utmaning på den nya produktionsstyrelsen.

I grunden gäller samma villkor för all offentligt finansierad verksamhet: skola, barnomsorg, äldreomsorg eller sjukvård utgör ingen skillnad. Ändamålen är alltid mycket behjärtansvärda, men det undandrar inte verksamheten krav på att använda de medel som tillförs klokt. Det blir så mycket mera viktigt om man betänker att det dessutom inte finns några säkra samband mellan höga kostnader för offentlig verksamhet och hög kvalitet i den verksamhet som bedrivs.

Därför är fortsatta kostnadsanpassningar viktigt. De skattepengar som används för att ge medborgarna i Uppsala län hälso- och sjukvård ska användas så effektivt som möjligt. Samtidigt ska vi givetvis se till så att den verksamhet som bedrivs också är av en sådan kvalitet, att den är efterfrågad och uppskattad av dem som är berörda.