07 januari 2013

Några frågor och svar om att skapa en modern sjukvård

För trettio år sedan var antalet vårdplatser betydligt större än idag. Men är det någon som tror att kvalitén på den sjukvård som bedrevs för trettio år sedan var högre? Jag har svårt att tro det. På dessa trettio år har det hänt massor som har lett till att vården har blivit mycket bättre och kan göra mycket mer. Chansen att bli frisk om man har blivit sjuk har helt enkelt blivit allt bättre - och det minskade antalet vårdplatser är faktiskt en del i denna goda utveckling.

Hur kan det då vara på det sättet?

Jo, därför att många metoder och behandlingsformer har förbättrats. Sådant som för trettio år sedan hanterades genom en operation kan idag klaras av genom medicinering. Vissa operationer som då krävde inläggning med flera veckor kan idag klaras av under loppet av en dag. Det som då gjordes genom ett större ingrepp görs idag genom så kallad titthålskirurgi. Det finns åtskilliga fler exempel, och alla har de en sak gemensamt. Det har lett till att vården har blivit mer effektiv. Den effektivare vården leder till att fler som är sjuka kan bli friska.

Hur skulle det då ha sett ut, om den utvecklingen inte hade kommit till stånd?

Det är svårt att veta, men det gör att göra antaganden. Ett antagande är att vården hade varit mycket dyrare - för många av nyheterna i föregående stycke har inte bara lett till en medicinskt bättre vård; de har också lett till att vården blivit billigare! Samtidigt lägger vi - faktiskt! - mer pengar än någonsin på hälso- och sjukvård, och det ser vi faktiskt effekter av - i form av friskare människor som lever längre och mår allt bättre.

Men hur kommer det sig då att vi ser så många skildringar av besparingar, minskade resurser och allt tuffare arbetsförhållanden för dem som arbetar i vården?

Det är, som det brukar heta, en ganska bra fråga. Till skillnad från vad många tror, så får vården alltså mer pengar än någonsin, och kan också göra mer än vården någonsin gjort för pengarna. En viktig del av detta är att verksamheten, i vården som i de allra flesta sammanhang, kan bedrivas allt mer rationellt och effektivt. Det handlar inte bara om nya behandlingsmetoder och nya läkemedel, utan också om att kunna utnyttja tekniska hjälpmedel och genom klokare arbetsorganisation.

Vad är då problemet?

En viktig orsak är att förändring alltid är jobbigt. Det är alltid lättare att göra som man har gjort, och då är det givetvis också enklare om allt får vara som det har varit. Men om vi inte ändrar på saker och ting; det är då som vården ganska snart kommer att bli både omodern och ineffektiv. Då kommer det att bli svårare att ge de människor den vård de behöver - och det är framför allt då som det kommer att bli svårt att få resurserna att räcka till den vård som behövs.

Det är därför utvecklingen av vården måste fortsätta. Det kommer, i sin tur, att leda till att verksamhet förändras och att arbetssätt kommer att se annorlunda ut. Alternativet, att låta saker och ting vara som de är, skulle vara betydligt mer skrämmande.

4 kommentarer:

FV sa...

Du har missat nåt. Sjukvård är mer än operationer. Du nämner inte psykiatri. Där är det nästan omöjligt att få en sängplats idag sen man dragit ned på antal platser och gått över till öppenvård. Flera av mina vänner har tagit livet av sig sen de tvingats sitta hemma med sin ångest och självmordstankar.
Vad har du att säga om det?

Erik Weiman sa...

Först av allt vill jag skriva att självmord alltid är en djup tragedi, och jag beklagar verkligen att du har förlorat vänner.

Men psykiatrin är just ett exempel på hur vården har kunnat reformeras genom att gå över till öppen vård i större utsträckning. den gamla psykiatrin, med sluter vård och många gånger oerhört långa vårdtider i en allt annan än bra vårdmiljö var sannerligen inget att längta tillbaka till. Visst finns det mycket som kan bli bättre med dagens psykiatri - men att gå tillbaka till en större andel slutenvård, med allt vad det innebär, är verkligen inte en väg till en bättre psykiatrisk vård.

FV sa...

Tack för svaret!

För de som behöver det är det bra med slutenvård. Nu finns inte det alt eller så är tröskeln för hög.
Alltså är ordet valfrihet plötsligt inte just det inom psykiatrin.
Du vet bättre än de patienter som efterfrågar det.
Dessutom mår många i personalen dåligt av att det är lika svårt för sjuka att få en sängplats som det var att komma in på Cafe Opera på 80-talet...

Erik Weiman sa...

Det ligger säkert en del i det. Men vi ägnar oss inte på den politiska nivån i sjukvården åt att bedriva vårdplanering, och jag är ganska övertygad om att det som svarar för detta på vårt uppdrag kan göra rätt bedömningar.

Det vi har anledning att göra är nämligen att värdera om vården fungerar så bra som våra uppdragsgivare, medborgarna, har rätt att förvänta sig. Där, som på många omrdåden, kan man i psykiatrin söäga att en hel del fungerar bra men det finns också en hel del som kan bli bättre. Som bekand har vi också byggt ett helt nytt hus för den psykiatriska vården - just som ett led i att göra den bättre.