Debattförberedelser

Om lite drygt en vecka möter jag socialdemokraternas ledande landstingspolitiker Börje Wennberg i debatt. Du är välkommen till Missionskyrkan i Uppsala den 6 februari klockan 18.00. Inför den kvällen funderar jag naturligtvis på den politik som Alliansen och vi moderater för i landstinget, vilka resultat den poliitken har gett - och hur alternativet skulle ha sett ut.

Häromdagen kunde vi i Svenska Dagbladet läsa ännu ett exempel på den höga kvalitén i svensk sjukvård. I en studie visas att skillnaden i kvalitet mellan svensk och brittisk hjärtsjukvård kan innebär a att upp till 10.000 liv kunnat räddas om den brittiska sjukvården varit lika bra som den svenska. Tidigare har vi kunnat se liknande jämförelser som alla pekar i samma riktning. Svensk sjukvård håller världsklass.

Det gör mig glad. Jag är stolt över den svenska sjukvården och stolt över alla duktiga medarbetare som varje dag gör insatser som bevarar sjukvården på toppnivå. Saken blir inte sämre av att invånarnas förtroende för sjukvården ökar, enligt SKLs och Socialstyrelsens öppna jämförelser.

Mot den bakgrunden är det sorgligt att se exempel på hur sjukvården svartmålas av debattörer som i brist på egna, positiva argument skriver ner värdet på den fina sjukvård vi i Sverige får del av.

Artikeln i Arbetarbladet innehåller flera saker som behöver kommenteras.

Det stämmer inte att sjukskrivningarna ökat, inte över tid sedan 2006 och sannerligen inte i vårt landsting. Här har sjukskrivningstalet gått ned från 6,9 procent 2006 till 4,6 procent idag. Alltså går det knappast att prata om en "allt tyngre arbetssituation med ökade sjukskrivningar som följd".

I artkeln står också att "landstingets ekonomi försämras när Alliansen slösar resurser på kostnadsdrivande vårdvalssystem". I november skrev ett antal socialdemokrater att"Moderaternas system försätter länets patienter i en ohållbar situation när man själv måste vara den som ”väljer” rätt vårdgivare för allehanda behov".

I en annan tidning, Knivstabygden, är tonen en annan. Där är socialdemokraterna i stället för vårdval. Och det kan man förstå med tanke på att åtta av tio invånare gillar att kunna välja mellan olika vårdcentraler. I det läget gäller det att få väljarna att glömma att socialdemokraterna yrkade avslag när vårdvalet infördes 2008.

Att avvisa osakligheter som detta är inte samma sak som att bortse från att det finns samhällsproblem som behöver lösas i sjukvården. Köerna är fortfarande för långa även om utvecklingen under hösten gått åt rätt håll. Bristen på sjuksköterskor är minst sagt besvärande, och det finns åtskilligt att förbättra när det gäller organisation och arbetsmiljö i vården.

Men, åter igen; svensk sjukvård håller väldsklass. De medicinska resultaten är i många fall överlägsna i förhållande till jämförbara länder. Förtroendet för vården har ökat. Människor är friskare och mår bättre.

Svensk sjukvård förtjänar ledande företrädare som visar stolthet över den verksamhet som bedrivs och över medarbetarnas insatser. Det gör man knappast genom att i svepande ordalag svärta ner vården. Man gör det inte heller genom att trixa med fakta eller med att dölja sina egna avsikter.