Två nyhetsartiklar på senare tid har satt fart på debatten om arbetsvillkor för anställda i vården. Den ena är en artikel från Dagens Medicin om att flykten från sjuksköterskeyrket är en myt. Den andra är ett inslag i TV häromdagen som kunde tolkas som att svenska sjuksköterskor väljer att arbeta i Norge i stället för i Sverige.
Jag kan förstå den som har svårt att få de nyhetsvinklarna att gå ihop. Men om man skrapar lite på materialet så är det inte lika mystiskt längre.
Det är riktigt att många svenska sjuksköterskor skaffar sig en norsk legitimation för att kunna arbeta i Norge. Men flertalet av dem stannar inte permanent i Norge, utan åker dit under en tid för att tjäna pengar. Skälet till att de gör det är ganska enkelt: för att de kan.
Med ökad valfrihet och mångfald har vi fått en rörligare arbetsmarknad i sjukvården. det är bra, särskilt för de anställda i vården, men också för patienter och för oss andra - som får en bättre sjukvård. För landstingen som arbetsgivare är detta en utmaning; landstingen kan inte längre hantera sina anställda som de behagar. Då röstar de med fötterna och söker arbete i Norge - eller någon annanstans.
Alltså måste landstingen, inte minst vi i vårt landsting, skärpa sig för att klara utmaningen. I det läget är det förstås glädjande att vi under 2014 har kunnat nyrekrytera många anställda i viktiga nyckelgrupper, inte minst sjuksköterskor. Nu gäller det att jobba vidare med att förbättra arbetsgivarpolitiken på alla områden: arbetsmiljö, lönebildning, utvecklingsmöjligheter och fortbildning.
Du som undrar hur det är att arbeta på Akademiska sjukhuset kan gärna titta här. Då kan du läsa vadd e som jobbar på Akademiska själva tycker som sin arbetssituation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar