11 februari 2015

När bockfoten sticker fram

Läser dagens DN om regeringens vilja att stoppa "vinster i välfärden". Frågan är ett talande exempel på hur den nuvarande regeringen, och inte minst socialdemokratin, fungerar.

Socialdemokraterna framställer sig själva som ett pragmatiskt och samarbetsorienterat parti. Man vill ge skenet av att sätta förnuft före ideologi och att man gärna kompromissar i det goda samförståndets namn. Men den fina politiska viljan till samarbete och kompromiss brukar snabbt försvinna om partiet är i egen majoritet eller kan hitta samarbetspartners som passar den egna ideologiska agendan.

Den legendariske finansministern Gunnar Sträng lär en gång ha sagt att "steg för steg ska vi socialisera samhället, men det ska inte basuneras ut på gator och torg där det lättt kan missförstås".

Det är en socialdemokratisk grundsats som håller ännu idag.

I vinstfrågan drog sig socialdemokraterna inte ett ögonblick för att göra upp med det parti som inte tvekar att säga vad man tycker om fristående alternativ i välfärden, nämligen det vänsterparti med rötter i kommunismen som inte har glömt var man har sina rötter. När den uppgörelsen stötte på patrull i riksdagen bytte socialdemokraterna självklart taktik. Nu är ambitionen att, som civilminster Shekarabi uttrycker det, att prata med "de demokratiska partier som är intresserade av att ta ansvar". Det ska bli intressant att se vilka partier Shekarabi och Löfven då tänker sig. Ett rimligt antagande går att göra på grundval av de överenskommelse vi sett genom historien. De har alla ett gemensamt, nämligen att de bidrar till att uppfylla socialdemokratins överordnade mål.

Vilket det är? Tja, fråga Gunnar Sträng.

Är det då omöjligt att göra upp med socialdemokrater? Inte alls. Personligen har jag många goda erfarenheter av bra samarbete med företrädare för arbetarrörelsens politiska gren - på samma sätt som uppgörelser mellan olika parter kan göras på många områden. Men det som då är viktigt att minnas är att politiken just genom att vara baserad på idéer skiljer sig från exempelvis näringslivet, arbetsmarknaden eller andra delar av samhällslivet.
I sakfrågan är det bra med kloka regler om företagande i välfärden. Bara det inte sker till ett otänkbart pris, nämligen en stegvis socialisering av samhället.

Inga kommentarer: