04 augusti 2015

Den enkla vägen

Politik är att vilja, lär någon klok person ha sagt. Därmed är politisk också att välja, att våga prioritera och att sedan står för de prioriteringar man gör. Just detta är något som på senare tid verkar ha blivit svårare.


Att stå för enkla lösningar är sällan särskilt svårt, och alltid lockar det några. Det ger klick, gillningar och plus i opinionen. Om det sedan är konstruktivt kan vara en helt annan historia. Desto svårare kan det vara att hantera målkonflikter, våga ta ställning för det skenbart obekväma och våga visa en väg som leder i en riktning man tror är rätt - även om det råkar ligga en del vassa stenar på vägen.


De senaste dagarna har det dykt upp en del intressanta exempel på hur viktigt det kan vara att våga prioritera. Och hur viktigt det är att våga stå för sina prioriteringar.


För några dagar sedan kunde vi läsa i Norrbottens-Kuriren om ett sällskap som ringde polisen och bad att få bli hämtade med helikopter. De befann sig inte i fara, utan hade blivit försenade i förhållande till sin färdplan på grund av kraftig vårflod. Sådana samtal har förekommit i alla tider till olika larminstanser, men rapporter berättar att de har blivit vanligare.


Akutmottagningarna på våra sjukhus dignar under bördan av besökare. Flertalet är verkligen akut sjuka - men personalen vittnar också om människor som söker sig till akuten även för ganska enkla åkommor.


Varför? Kanske för att allt fler lever med uppfattningen "allt åt alla" när det gäller offentligt finansierad verksamhet. Har man betalat skatt, så har man minsann rätt att ta del av det offentligas tjänster. På sina egna villkor. Det är ju alltid enklare att hoppas på att "någon annan" kan ta beslutet eller står för kostnaderna.


En offentlig verksamhet som drabbas av detta är polisen, för vem vill ställa sig upp och säga att ett brott som drabbat någon är mindre viktigt än något annat? Följaktligen har vårt hårt utsatta polisväsende med tiden fått direktiv som innebär att precis allting är viktigt. Som ett brev på posten dröjer det inte länge innan kritiken går ett helt varv runt - och polisen får kritik för att göra det som de  fått direktiv att göra. Som när polisen i Halland ingriper emot olaga dans på ett mindre hak i Falkenberg. Helt korrekt eftersom de har i uppdrag att stävja krogvåldet. Eftersom någon förfasat sig och det därefter utgått direktiv.


Som politiker blir man inte alltid populär om man säger nej. Alltid är det någon som drabbas, kan dra igång en proteststorm eller få utrymme i media. Och det är ju alltid enklare att sjunga med änglarna.


Vi behöver fler politiskt valda som vågar ta ställning även om det är obekvämt. Det ger inte lika många "gilla" på Facebook. Men det ger kanske ett bättre samhälle ändå.

Inga kommentarer: