"Kunde ni samtala utan att det blir käbbel?" frågade programledaren när två partiledare ska diskutera gårdagens samtal kring åtgärder för att klara flyktingmottagning. Det väcker en intressant fråga, nämligen var gränsen går mellan sakliga diskussioner om angelägna problem - och rent trams som mer är ägnat att skapa osämja och missmod.
Att det finns meningsskiljaktigheter mellan partier är inte konstigt. Vi människor tycker olika om massor av saker, och politik handlar om att hantera dessa olika åsikter. Ibland finns en majoritetsuppfattning kring en viss fråga, andra gånger kan det vara svårare att hitta en lösning som passar ett flertal.
När det gäller frågan om flyktingmottagning finns det en bred enighet om att vi ska göra vad vi kan för att lösa det internationella problem som situationen. det betyder inte med automatik att det finns en enighet om vilken lösning som är den bästa. Det är inte konstigare än när en familj sätter sig vid köksbordet för att diskutera vart nästa semesterresa ska gå. Alla kan vara överens om att åka på semester, men olika familjemedlemmar kan ha helt olika åsikter om vart man vill åka.
Det som då behövs är två saker. Det ena är en förmåga att skapa majoritet för en lösning på ett problem. Det andra är förståelse för olika ståndpunkter. Det första brukar underlättas av det andra.
Oftast finns en tydligt formulerad majoritet. Ett antal partier kan bli ense om så pass många frågor, att man bestämmer sig för att hålla ihop. En sådan majoritet kan, om den leds klokt och med det gemensamma bästa för ögonen, ofta hålla ihop också genom mycket tuffa beslut.
I andra situationer kan det vara svårare att forma en tydlig majoritet. Det kan bero på grundläggande meningsskiljaktigheter som gör att det helt enkelt inte är möjligt att komma tillräckligt överens. Det kan också bero på att ledarskapet gör att en möjlig majoritet inte klarar att hålla ihop. Till slut kan yttre omständigheter göra att personer helt enkelt ändrar uppfattning.
Allt detta är en naturlig del av politiken - och det är inte "käbbel". Att diskutera, förhandla och bryta olika åsikter emot varandra är det som politik går ut på.
Käbbel är det däremot när politiker använder olika typer av härskarteknik och försåtligheter. Jag, som alla politiker, använder säker detta ibland. Det är lätt att försöka beslå sina politiska motståndare med det ena eller det andra i stället för att rakt och sakligt stå för sin egen politik med alla sina goda och dåliga sidor.
Det, i sin tur, är inte riktigt samma sak som att peka på svagheter i sin politiska motståndares argumentation. Ett led i den politiska debatten är givetvis att pressa sin motståndare att redovisa motiven för sina argument och se om argumenten håller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar