Ett Sverige som håller samman

Vi som bor i Sverige har förmånen att leva i ett världens mest jämställda länder. Sverige hamnar i toppskiktet i alla tänkbara undersökningar när det handlar om inkomstfördelning, välstånd, öppenhet och likartade levnadsvillkor.

Vi har dessutom ett skattetryck som hör till världens högsta. Ungefär varannan krona som svensken tjänar passerar genom politikers händer. Om detta råder inte heller himmelsvid skillnad. Under åtta år med Alliansen som ansvariga för landets välmåga sjönk visserligen skattetrycket. Men det handlade inte, som man skulle kunna tro av debatten, om en halvering eller ens om några tiotals procent. Sveriges skattetryck var som högst 1990 (49,9 procent) och sjönk mellan 2006 och 2014 från 46 till knappt 43 procent. Till det ska läggas att skatteinkomsterna steg under samma tid. Lägre skatter ökade mängden utfört, och därmed beskattningsbart arbete. Viljan att betala skatt ökade.

Sverige är dessutom ett av världens absolut mest sammanhållna länder. Tilliten är hög, både mellan människor och till olika institutioner. Sverige är helt enkelt ett land som består av människor som trivs tillsammans och har en gemensam uppfattning om denna gemenskap.

Detta är en av de viktigaste orsakerna till framgångssagan Sverige.

Det är inte samma sak som att alla har det exakt likadant. Människor finner sig i olika levnadsförhållanden, för man vet att de bygger på rättvisa och jämlikhet. Vi har tillsammans lyckats bygga ett samhälle för alla, i ordets bästa mening. Alla har det bra, men det finns också utrymme att forma en egen tillvaro.

Mycket talar för att de här faktorerna hör ihop. Jämlikheten, öppenheten och rörligheten skapar en total känsla hos människor av att frihet och rättvisa kombineras ovanligt väl. Om vi kan hålla ihop den ekvationen så kommer Sveriges framgång att fortsätta.

Men det är en framgång som hotas, och det från ett aningen oväntat håll. De politiska krafter som drivit fram ett skattetryck i världsklass är helt enkelt inte nöjda. Att det bidragit till ett ovanligt sammanhållet och öppet land räcker liksom inte. Dessa krafter vill driva utvecklingen ännu längre utan att fundera över konsekvenserna.

Aftonbladets Fredrik Virtanen hör till dem som inte är nöjda. I hans ögon finns det mer att göra med skattetrycket. Mycket mer. För att rättfärdiga sin ståndpunkt drar sig inte Virtanen för att beskriva världens mest jämställda land som ett brutalt klassamhälle där horder av fattiga dukar under för trycket av det oanständiga välståndet hos några få. Och lösningen är som vanligt enkel. Genom att beskatta några ansiktslösa miljardärer bara lite hårdare, så kan Sverige förvandlas från stenhårt klassträsk till egalitärt paradis.

Men Virtanen och hans åsiktsfränder till vänster (rätt långt till vänster, för den delen) bör besinna sig. För deras retorik känns igen även från annat håll.

I vänsterns retorik är det "miljardärerna" som kan demoniseras, och som med skenbart rättfärdig politik kan fås att "betala för" vad som beskrivs som ett bättre samhälle. Skattetrycket, redan i världstopp, beskrivs som en Quick-fix som löser det mesta.

I en annan retorik är det andra grupper som pekas ut, och som genom några snabba och enkla manövrer kan hanteras så att alla tänkbara samhällsproblem och orättvisor försvinner. Likheten mellan resonemangen är slående. Skillnaden är at de senare argumenten frodas på obskyra webbsajter, medan klappjakten på "rik överklass" pågår på Aftonbladets ledarsida.

Sverige ska vara ett land som håller samman. Sverige ska vara ett rikt och öppet land där alla har goda levnadsvillkor - men också möjlighet att förkovra sig. det kräver en saklig politisk debatt där vi låter bli att demonisera människor indelade i grupper. Alltid.