03 oktober 2015

Så kan krisen vändas

Larmrapporterna från Akademiska sjukhuset, och från länets sjukvård, duggar tätt. Köerna växer, ekonomin är i oordning och personalen räcker inte till. Det är lätt att förstå att många undrar vad som pågår. Situationen är visserligen inte ny, men under senare år har utvecklingen ändå gått åt rätt håll även om bristen på sjuksköterskor varit problematisk.

Många av de problem som Akademiska sjukhuset idag lider av är mer eller mindre ideologiskt betingade. Inte så att en privatisering av sjukhuset skulle hjälpa, men väl att sjukhuset har ett uppdrag som är så omfattande att det nära nog är omöjligt att klara av.

Akademiska sjukhuset är ett av landets fyra största universitetssjukhus med ungefär 1000 vårdplatser och drygt 8000 anställda. det är siffror som låter imponerande men som också är en del av sjukhusets öde. Till bilden av Akademiska ska också lägga att det ingalunda är ett sjukhus i djupaste kris. Tvärtom rankas Akademiska sjukhuset mycket högt i jämförelser mellan landets sju universitetssjukhus. Nya behandlingar utvecklas ständigt, och sjukhuset är ledande båre i Sverige och internationellt. Akademiska är ett universitetssjukhus i världsklass.

Men - och det är ett viktigt men - Akademiska sjukhuset är också ett av landets största länssjukhus. Med drygt 8000 anställda och cirka 1000 vårdplatser. I sin funktion som länssjukhus för Uppsala län är Akademiska sjukhuset lite drygt dubbelt så stort som sina motsvarigheter i exempelvis Västerås, Gävle eller Karlstad. Till någon del beror det på att Uppsala län växer snabbt (och idag är landets femte mest folkrika län), men ännu mer beror det på att Akademiska sjukhusets ansvar för att ge vård till länets invånare är större än i andra jämförbara län.

Alltså: Akademiska sjukhuset ska både vara ett stort universitetssjukhus med ansvar för högt specialiserad vård, utbildning och forskning. Samtidigt är det länssjukhus för ett stort och växande län. Inget annat sjukhus i Sverige förenar i samma utsträckning dessa svåra uppgifter. Det gör att vården som ges på sjukhuset är svårt att styra och svår att budgetera. Fråga mig; jag har prövat.

Nu är gränsen mellan den vanliga "bassjukvården" och den mer avancerade specialistvården inte enkel och glasklar. Ett universitetssjukhus behöver också en hel del grundläggande sjukvård; det ingår i uppdraget som forsknings- och undervisningssjukhus. men under lång tid - långt före Alliansens valseger 2006 - har grundregeln varit: in med så mycket som möjligt på Akademiska för att skapa en så stor bas som möjligt för utibldning och forskning. Det var en grundregel som säkert fungerade när Uppsala län av mycket mindre och den högspecialiserade vården något mindre högspecialiserad än idag. Utvecklingen har nu sprungit ifrån den grundregeln, och sjukhusets ägare landstinget behöver tänka nytt.

Det gjorde också Alliansen i den strategiska långsiktsplan som togs fram 2013. Tyvärr kastade den nya majoriteten denna plan in papperskorgen - och försatte Akademiska i den situation där sjukhuset nu befinner sig.

Vad behövs då för att hamna rätt?

Jag tror att både ekonomin och sjukvården skulle må bra av ett lite smalare men vassare uppdrag för Akademiska. Det som kan göras någon annanstans kan flyttas ut från sjukhuset, och det som behövs för att vara ett ledande universitetssjukhus ska vara kvar och få bästa möjliga förutsättningar, till exempel moderna lokaler och bra utrustning.

Några konkreta åtgärder:
  • Andra utförare kan ta hand om sådan vård som avlastar den mest specialiserade vården.
  • Det kan vara privata specialister inom exempelvis ögon- och öronsjukvård, ortopedi eller enklare kirurgi.
  • Det kan också vara landstingets egna verksamheter, till exempel lasarettet i Enköping och Vårdcentrum i Tierp och Östhammar. Dit kan inte minst den så kallade närsjukvården för dem med störst medicinska behov lokaliseras.
  • Sist men inte minst kan länssjukvården i kringliggande län användas för att erbjuda vård till invånare i Uppsala län. genom att riva länsgränser blir samarbetet bättre. Den som bor i Skutskär kan exempelvis erbjudas sjukhusvård i Gävle.
  • Stäng absolut inte Närakuten på Samariterhemmet! Överväg i stället ytterligare två närakuter, exempelvis i Gränby och/eller Flogsta.
Dessa, och andra, åtgärder skulle leda till att Akademiska sjukhusets uppdrag blev tydligare och mer överskådligt, och dessutom kunna bidra till att uppdraget inom utbildning och forskning stärks. Universitetssjukhuset kan bli ett nav i en "universitetssjukvård" som sträcker sig utanför sjukhusets nuvarande tomtyta.

Det skulle dessutom spara en hel del pengar om det gjordes rätt. Vi vet idag att vården på ett universitetssjukhus är ungefär tio procent dyrare än när samma vård ges på andra kliniker. En utlokalisering av ungefär en femtedel av verksamheten skulle därmed spara ungefär två procent av de totala vårdkostnaderna - vilket händelsevis är ungefär den nivå på underskotten som Akademiska brukar drabbas av.

Den utlokaliserade femtedelen skulle däremot inte alls hota sjukhusets existens som universitetssjukhus; tvärtom! Det motsvarar grovt sett det ökade uppdrag för länssjukvård som följt av Uppsala läns befolkningsutveckling bara sedan millennieskiftet! Den minskade volymen - som man alltså idag har svårt att ens klara av - skulle dessutom kunna bytas emot ett närmare samarbete kring utbildning, forskning och utveckling med de aktörer som skulle vara berörda. Alla skulle vinna på en sådan utveckling.

Situationen för universitetssjukvården är alltså inte så nattsvart som man kan tro. men om man fortsätter att göra som man gjort, så kommer det också att gå som det har gått. Spilld mjölk ska man inte gråta över, men att gå i från den strategiska plan som togs fram förra mandatperioden var ett misstag. det misstaget ger nu avtryck i ekonomi, i väntetider till vården och i en allt tyngre arbetssituation för vårdens anställda. Det är hög tid att byta riktning.

1 kommentar:

G:son sa...

Bra tänkt.