Erik Weiman

Tankar om en framtidsbransch

2012-01-31T10:03:00.001+01:00

En viktig del av dagens arbete är förberedelse. På torsdag har jag blivit inbjuden till Stockholm för att tala om en hjärtefråga, nämligen hur den medicintekniska utvecklingen kan leda både till en bättre vård och till ett starkare näringsliv i vår region. Rubriken för den paneldebatt jag bjutis in till är "hur kan vi få ut mer medicintekniska innovationer i vården", och i grunden handlar det ena om det andra.

Många av de innovationer som utvecklar vården skapas av de anställda själva. Ibland är det ganska enkla idéer som först kan leda till att man kan arbeta smidigare eller effektivare, men i steget därefter kan det som från början är en ganska enkel idé leda till en viktig produkt. den produkten kan sedan, givetvis, utveckla vården - men den kan också bli något som är utvecklingsbart och säljbart. Det finns gott om detta i svensk industrihistoria, men det viktigaste att ha i minnet är ändå kanske den dubbla effekten. Nya idéer och innovationer utvecklar vården. Nya idéer och innovationer skapar också nya jobb. Bägge dessa goda sidor behövs.

I vårt landsting är vi alldeles särskilt beroende av bägge sidor av myntet. Vi har ett näringsliv som i hög grad bygger på life science, medicin och medicinsk teknik. Dessutom har vi ett stort universitetssjukhus, där många nya idéer kläcks även på det medicintekniska området. Sist men inte minst har vi ett nära samarbete med Uppsala universitet, och med näringslivet på området. Det är ett samarbete som är helt avgörande för en framgångsrik utveckling.

Den stora flaskhalsen, som i stort sett alla talar om - det är bristen på finansiering. Det finns nästan hur många idéer som helst på området, men bristen på kapital är skriande. Jag kommer att ta upp detta när jag möter branschen på torsdag, för det är den kanske största utmaningen som vårt landsting står inför. Fler som vill satsa, och som är beredda att ta finansiella risker, är en avgötrande faktor för vårt läns fortsatta tillväxt. Det är värt att tänka på.

Rätten att välja

2012-01-29T22:27:00.000+01:00

Hur åstadkommer man integration, och vad innebär det egentligen? Frågan blir aktuell av flera skäl, som när man ser vänsterinriktade aktionsgrupper kampanja på temat "odla ditt klasshat" och jag efter dagens intervju i UNT får frågor om vårdvalets betydelse för integrationen.

Integration handlar om förståelse, och förståelse handlar om samförstånd. Motsatsen till förståelse är okunnighet, och okunnighet handlar i sammanhanget ofta om ovilja att förstå. Så odlas inte bara klasshat i Stockholms förorter, utan snart sagt all oförsonlighet som vi ser exempel på i världen.

Vad har då detta med vårdval att göra? Verkar det inte lite långsökt?

Inte alls. Inte om man tror att människor kan göra egna val, och att de valen kan bidra till att människor faktiskt kan förändra sina liv. Jag är övertygad om att människor i Gottsunda, lika väl som i andra stadsdelar i Uppsala, kan göra medvetna val om den egna hälsan och sjukvården. Bland annat därför ska det bli intressant att se hur sökmönstren ser ut för de människor som valt att lista sig på olika vårdcentraler. Ett viktigt motiv är helt säkert närhet till bostaden eller arbetsplatsen - men det behöver ju inte vara liktydigt med att de som bor i Gottsunda ska vara hänvisade just till den lokala vårdcentralen.

Det centrala är nämligen inte om de som bor i Gottsunda valt att lista sig på den egna vårdcentralen eller inte. Det centrala är snarare frågan: vem ska bestämma över vården för de som bor i exempelvis Gottsunda? Varför ska de inte vara fria att göra egna val över något så viktigt och angeläget som sjukvård? Den frågan måste den besvara, som kritiserar det fria vårdvalet.

Men inte nog med det. Kritiken mot att det inte finns fler vårdcentraler i Gottsunda kommer inte sällan från ett intressant håll - nämligen från dem som kritiserar möjligheten att öppna nya vårdcentraler överhuvudtaget. Det är naturligtvis jättebra att en debatt förs, om varför det inte finns fler än en vårdcentral i Gottsunda - men den debatten hade överhuvudtaget inte varit möjlig att föra utan den politik som Alliansen drivit sedan 2006. För innan 2006 öppnades överhuvudtaget inga vårdcentraler annat än i landstingets regi!

Nu vill jag slutligen konstatera, att jag skulle verkligen inte ha något emot att en eller annan extern vårdgivare öppnade verksamhet i Gottsunda. Men vi har nu lagt detta i händerna på dem som är mest berörda, nämligen de människor som gör egna val.

För mig är rättan att kunna göra val en mycket grundläggande rättighet. Det är en rättighet som ska vårdas, framför allt från det fömynderi som går ut på att andra är bättre på att göra dina val än du är själv. Dessvärre har vi sett den attityden förr i historien - men just därför är det så mycket viktigare att slå vakt om rätten att kunna välja. För den är långtifrån självklar.

Trevliga plikter för länets bästa

2012-01-28T11:22:00.000+01:00

Jag hade nöjet att ägna fredagskvällen åt en av många plikter som mitt uppdrag innebar. Kvällen ägnades nämligen åt att delta som gäst vid Uppsala universitets doktorspromotion. En sådan kväll består natulgitvis av en god middag och trevligt umgänge - men också tillfälle att tala med kollegor och bekanta från olika sammanhang om angelägna gemensamma frågor.

Under en och samma kväll hann jag således med att tala lite grann om grunutbildningen för medicinstuderande, lokalfrågor för Akademiska sjukhuset och universitetet, framtiden för Uppsalas näringsliv - och dess historiska bakgrund, kollektivtrafik, samverkan med andra landsitng och lärosägen och möjligheterna till friluftsliv i Uppsalas omgivningar - plus en hel del annat. Med vilka jag talade om vad kan vi kanske lämna därhän.

Det som framför allt är slående en kväll som igår är det goda samarbete vi har mellan universitet, landsting och kommun, näringsliv och samhällsliv i övrigt. Det är en av Uppsalas många styrkor att vi som har ledande roller i olika sammanhang faktiskt också kan samspela med varandra på det sätt som vi gör. Det kanske är bäst att tillägga att det inte bara gäller promotionsbanketter på universitetet, utan också i många andra sammanhang. Och det kan vara på sin plats att poängtera att sociala evenemang som det i går fyller en mycket viktig samhällsfunktion, som absolut inte bara är social och trevlig.

Det går bra för Uppsala län på många områden. Ett av de samtalsämnen som avhandlades flera gånger igår handlade just om det. En del, och en betydelsefull del, av framgångarna för Uppsala handlar om att vi är många som trivs tillsammans med gemensamma mål. Det är en framgång och en god egenskap med Uppsala och länet som vi ska vårda noga.

Att vårda en framgångsrik sjukvårdsmodell

2012-01-26T22:51:00.002+01:00

Jag hade idag nöjet att berätta för en besökande fransk delegation om den svenska sjukvårdsmodellen, med dess för-och nackdelar. Att berätta om svensk sjukvård för utländska lyssnare ger anledning att fundera över vad som fungerar - och vad som fiinns att förbättra.

Skillnaderna mellan den franska och den svenska sjukvården är inte så stora som man kan tro. I bägge fallen sker finansiering via skatten, och medborgarna garanteras sjukvård som en social, medborgerlig rättighet. Den kanske största skillnaden ligger i synen på fristående vårdgivare. medan vi i Sverige mer eller mindre förlitar oss på att landstingen både ska stå för finansiering och utförande av vården, så ser man i Frankrike och i många andra länder fördelar med att det finns fler vårdgivare än det offentliga som kan bidra till att förbättra vården.

Mot den bakgrunden var det naturligtvis trevligt och roligt att våra franska besökare ville se den sjukvård vi bedriver på Akademiska sjukhuset, men också intressant att notera deras frågor om patientens valmöjligheter och förekomsten av privata försäkringslösningar.

Jag hör till dem som tror att den ordning vi idag har i Sverige, med en skattefinansierad sjukvård som är tillgänglig för alla, är en viktig orsak till att vi har en vård i internationell toppklass. Men det finns klara orosmoln. Eftersom tilltron till sjukvården är avgörande för människors vilja att betala förden - med skattemedel - så är det viktigt att vården möter människors förväntningar.

Det gör den i de flesta fall idag, men det finns brister och förbättringsområden. Det viktigaste, tydligaste och mest angelägna området är patientens svaga ställning och bristande möjlighet att påverka sin egen situation. Mest påtagligt är detta i den nära vården, men det är också hög tid att öppna även sjukhusvården för mer patientinflytande och större möjlighet att välja.

Det reformarbetet pågår, och det är ett både omfattande och krävande arbete. Därför är det verkligen glädjand eatt se att utvecklingen går åt rätt håll. Den goda utveckligen ska vi fortsätta. Mer mångfald, fler vårdgivare att välja på och en större valfrihet för patienterna ger helt enkelt en större tilltro till den svenska sjukvårdsmodellen. Monopol och politisk detaljstyrning gör det inte.

Fungerar, var ordet

2012-01-25T21:15:00.002+01:00

I dagens UNT finns en artikel om mammografin i länet. För fem år sedan fungerande den mycket dåligt, med långa väntetider och låg andel kallade kvinnor. Idag, efter tre år med en ny aktör, är köerna borta och ledtiderna kortare. Kort sagt: mammografin fungerar bra.

Det borde egentligen inte vara något att skriva om, men mammografin har sedan det privata företaget Avesina tog över varit en av oppositionens måltavlor. Trots att fakta saknats, har påståendena haglat om hur mammografin har fungerat. Det var därför väldigt bra när landstingets revisorer (där den politiska oppositionen är i majoritet) bestämde sig för att göra en granskning.

Nu är granskningen som sagt klar, och det visar att det mesta i mammografin fungerar bra, och i vart fall mycket bättre än för fem år sedan. Det är viktigt för alla kvinnor i vårt län, som nu regelbundet kan undersökas och därmed slippa oroa sig i onödan för risken att få bröstcancer.

Lösningen med ett företag som på landstingets uppdrag svarar för undersökningarna har alltvå varit ett lyckokast. Eller, mer korrekt, ett i raden av exempel på hur vi i Alliansen genomfört förändringar som bidrar till en tryggare, säkrare och mer effektiv hälso- och sjukvård.

Den politiska oppositionen pratar ofta om vikten av samförstånd i politiken. De pratar också gärna och ofta om vikten av att basera politiken på kunskap och erfarenhet. Jag håller helt med om det. Partierna i oppositionen har nu världens chans att visa om de menar allvar med sitt prat. Jag ser fram emot ett uttalande där de erkänner att de haft fel, ändrar uppfattning och sluter upp bakom alliansens ståndpunkt i frågan.

Arbete i ett växande län

2012-01-24T18:29:00.002+01:00

En ganska vanlig arbetsdag är till ända - eller har mer exakt förflyttats till kontoret härhemma. Lite skrivande och läsning återstår innan det är dags för middag och hemmapyssel. Det har varit en givande dag på jobbet, med möten som i hög grad handlat om länets framtid. Till exempel hur vi ska se till så att den forskning som bedrivs på Uppsalas två universitet och på Akademiska sjukhuset ska leda till fler jobb och bättre sjukvård. Dagen har också handlat om landstingets fastigheter och sist men inte minst om landstingets ekonomi.

Uppsala län klarar sig ganska bra på många områden. Arbetslösheten är lägst i landet och drivkraften är god i många avseenden. Men vi kan inte luta oss tillbaka. Den som slutar att bli bättre slutar snabbt att bli bra. Vi behöver företag som växer, nya idéer som frodas i goda forskningsmiljöer, en sjukvård som bidrar till ett gott hälsoläge och sist men inte minst ett aktivt arbete som gör Uppsala län och alla dess goda sidor känt långt utanför de egna gränserna. Om vi ska klara detta så krävs ett gott samarbete mellan många olika aktörer, och en av de viktigaste delarna med att leda vårt landsting är att se till så att vi är aktiva och ledande i detta arbete.

Utöver detta, liksom igår, följer jag som många andra politiskt intresserade det tilltagande haveriet i socialdemokraterna. Idag har vi fått veta att verkställande utskottet tydligen ägnat dagen åt att fundera över ordet "snabbt". Så bra då. Kanske vore det ändå bättre om detta utskott tog en rejäl funderara över ett annat ord, nämligen "politik".

Jag är väldigt stolt över att ha fått förtroendet att leda vårt landsting. Det ställer hela tiden krav på att tänka nytt och att hitta och förverkliga idéer för att föra verksamheten framåt. Det kräver, i sin tur, naturligtvis en grundläggande idé - en vision om man så vill - om vad vi i Alliansen vill med landstinget och vad vi vill åstadkomma med de skattepengar som verksamheten bygger på.

Politik handlar om idéer, och om förmåga att förverkliga idéer. Att ha politisk makt är givetvis en förutsättning för att kunna förverkliga sina idéer, och det kräver - som kanske är bekant - att man vinner val. Två gånger har i i Alliansen i vårt landsting mött väljarna med de idéer vi tror på; två gpnger har vi också fått väljarnas förtroende. Och redan nu har vi anledning att börja arbeta med att söka förtroendet en tredje gång, i valet 2014. Men det kräver att vi då har svaret på de frågor som väljarna ställer, inte en naiv föreställning att väljarna ska rösta på oss i alla fall.

Att politik handlar om idéer betyder dessutom att det är viktigare att formulera sina egna idéer och visioner än att kritisera motståndarens. Det är vid det här laget ganska många gånger jag har fått veta att oppositionens viktigaste budskap är att man är "kritisk" mot än det ena, än det andra. Många gånger är det aningen oklart vad man egentligen vill åstadkomma; snarare verkar som om det största felet med den politik som vi i Alliansen för just är att vi för den - inte vilka konkreta resultat den leder till.

Vi i Alliansen har idéerna. Vi leder vårt landsting med framgång, och ser till så att länets starka sidor kommer till sin rätt. Det gör vi tillsammans med goda partners inom och utanför det egna länet. Det är så det går bra för Uppsala län.

En dag på jobbet och en politik som fungerar

2012-01-23T21:21:00.004+01:00

Jag upptäckte just att det har gått några dagar sedan jag senast skrev något här på bloggen. Det beror på att dagarna varit ovanligt hektiska, eftersom januari är en ganska kort och späckad månad. Det leder till att bearbetningen av de ärenden som ska klubbas i landstingsstyrelsen måste hanteras under en ganska intensiv tidsperiod. I år har det dessutom varit lite stressigare än vanligt eftersom två seminarier om landstingets framtid också skulle planeras. Lägg därtill en avtalsrörelse som ger avtryck i förhandlingsdelegationen flör Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och ovanpå allt detta landstingets nya ansvar som huvudman för den nybildade kollektivtrafikmyndigheten. det har varuit många ärenden, många beslut och många handlingar att läsa och godkänna.
Varför berättar jag då allt detta? Jo, för att det oförnekligen finns ett dagsaktuellt skäl. Det politiska arbetet i landets kommuner och landsting - i alla fall de som styrs av Alliansen - rullar på med oförminskad hastighet alldeles oberoende av den turbulens som ett politiskt parti förefaller ha att hantera. Lyckligtvis behöver dock den övervägande majoriteten av landets invånare inte bekymra sig så mycket över detta. I de landsting där 5,5 miljoner av landets invånare bor fungerar den politiska ledningen även en vecka som denna. Och i kommuner som Stockholm, Uppsala, Linköping, Jönköping, Helsingborg, Knivsta, Sundsvall, Båstad och Varberg råder samma förhållande. I riksdag och regering, i nio av 21 landsting (fast två av dem kallas region) och i närmare hundratalet kommuner har vi annat att göra än att sitta i ändlösa telefonsammanträden med smärtstillande utskottet eller vad det heter.

En betydande, för att inte säga dominerande, del av svensk politisk vardag styrs nämligen inte av socialdemokrater. Vilket tydligen behöver påpekas. Det är dessutom en politisk styrning som fungerar ganska bra, om man ska uttrycka det modest. I vårt landsting, för att ta ett näraliggand exempel, är väntetiderna kortare och ekonomin samtidigt bättre än kanske någonsin. Möjligen beror det, som sagt, på att den politiska styrningen fungerar.

Sverige är således i hög grad ett land där borgerliga dygder och värderingar blir allt viktigare. Många av dem delas lyckligtvis av människor med andra politiska uppfattningar, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att åtskillga kommuner och landsting har en politisk styrning som fungerar mycket väl. Och att människor ser att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Det bådar mycket gott inför framtiden, oberoende av hur det går med oppositionens inre politiska problem.

Välfärdens utmaningar

2012-01-14T20:04:00.001+01:00

Dagens lördagsintervju med Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt visade verkligen på de dilemman som detta pånyttfödda parti - och för den delen hela den politiska vänstern - faktiskt står inför. Man vill gärna förbjda vinter i vården, men ändå inte. Det ska finnas olika driftsformer i verksamhet som finansieras offentligt, men de får inte gå med vinst. Jo, förresten, de får gå med vinst men inte hursomhelst. Märkligast av Sjöstedts alla uttalanden var ändå påståendet att flertalet företag i välfärden inte skulle ha god kvalitet i verksamheten som huvudsyfte. I klartext: Jonas Sjöstedt vill gärna exploatera den högst begripliga vrede som finns efter de skandaler som uppdagats, opch han vill gärna göra politik av sin vrede. Men han och hans parti vet inte hur han ska göra - av den enkla anledning att han mycket väl vet att mångfald och valfrihet faktiskt är uppskattat både av medborgarna och av de medarbetare som verkar i dessa företag. Alltså är Sjöstedts svar att det ska finnas en mångfald av utförare i värlfärden (det är nämligen populärt) men de ska inte kunna verka under rimliga former (fast det kallas för "inte gå med vinst"). Och i allt detta ska det till och med bli "fler arbetare i välfärden". Hur det nu ska gå till med tanke på nästa hjärtefråga.

Man vill införa sex timmars arbetsdag, men man har inga svar på hur det ska gå till. Man kan inte svara på hur man ska klara ut om det blir lönesänkning och i så fall hur man i så fall ska möta den standardsänkning som blir följden framför allt för de med låga inkomster och små marginaler. Ännu mindre kan Sjöstedt svara på hur finansieringen av välfärden ska klaras av med den kraftiga minskning i antalet arbetade timmar - det som lägger grunden för vår gemensamma välfärd - som en minskning av arbetstiden skulle innebära. Färre arbetade timmar innebär sämre välfärd, förr eller senare och i högre elelr lägre grad. Fråga grekerna.

Med andra ord: Sjöstedt har inte svar på de frågor som väljarna ställer. Han ger gärna uttryck för en vrede över missförhållanden, som han sannerligen inte är ensam om. Men därifrån till att ha lösningar på samhällsproblem är steget mycket långt.

I klartext speglar detta hela vänsterns dilemma. det är lätt att gå till storms mot både det ena och det andra, till exempel "vinster i vården", men det är svårare att faktiskt beskriva hur det ska bli i stället. Därmed kan vi konstatera att den verkliga utmaningen framöver inte är vänsterns (i bred men aningen otydlig mening) motstånd mot Alliansens politik - utan hur vi faktiskt svarar på de frågor som dagens lördagsintervju faktiskt lyfter upp.

Valfrihet och mångfald i välfärden är självklart och efterfrågas av de allra flesta, men det måste ställas krav på den kvalitet som levereras och vi i Alliansen måste kunna beskriva hur vi ska trygga kvaliteten i välfärden. Där har vi mer att göra, och det ska vi klara av. Det grundläggande svaret är att politiken, framför allt kommuner och landsting, måste bli oerhört mycket bättre på att följa upp och utvärdera både den egna verksamheten och den verksamhet som andra aktörer bedriver på kommuners och landstings uppdrag. Det räcker inte med en bra beställning och en fungerande valfrihetsmodell; det krävs också en fungerande övervakning och kvalitetskontroll.

Människor har också frågor om hur vi ska klara välfärdens finansiering i framtiden, med allt fler äldre och en oroande hög arbetslöshet. Det kräver som sagt fler arbetade timmar, men det måste också ske utan att arbetslivet blir så hårt och tufft att människor slås ut. Den som arbetar måste också kunna sätta av en slant till den egna tryggheten genom att marginalerna mellan inkomst efter skatt och fasta utgifter i hushålls ekonomin blir större. det är därför som jobbskatteavdraget inte bara är en inkomstreform utan också en trygghetsreform.

Sist men inte minst måste samhällsekonomin gå ihop. Skuldkrisen är också en välfärdskris, därför att tryggheten försämras när samhällsekonomins marginaler krymper. Även där är det tråkiga men enkla svaret att antalet arbetade timmar är grundvalen, och det som avgör om vi även i framtiden ska kunna erbjuda en god trygghet och en fungerande välfärd till alla medborgare.

Siste men absolut inte minst lever vi i en föränderlig värld. De utmaningar vi idag står inför är nya, och kräver därmed andra lösningar än de utmaningar som gällde för tjugo-trettio år sedan. Förmågan att se utmaningana med nya ögon är kanske en av de största utmaningarna för oss alla, oavsett partifärg eller grundsyn.
Människor har högst motiverade frågor om framtidens välfärd. Det är vår uppgift i Alliansen att ge svaren på dessa frågor. Att någon annan politisk kraft skulle ha den förmågan blir allt mer osannolikt.

Politik är att vilja

2012-01-10T17:07:00.001+01:00

Jag vet vem som lär ha sagt det först. Det var Olof Palme, en person som i mitt politiska minne enbart står för söndring och ideologisk trosnit. Palme var statsminister när jag började engagera mig politiskt och var i någon mening en del av orsaken till det engagemanget. Palme visade vad han ville. Jag gillade det inte, men insåg också hur viktigt det är i politiken att veta vad man vill. Att vara emot är däremot inte mycket till politisk grundsats.

En synpunkt som jag på senare tid har mött flera gånger är att vi i Alliansen, och inte minst vi moderater, måste vara ödmjuka inför vårt uppdrag. Jag håller helt och hållet med om det. men jag tror också att vi har goda skäl att fundera på vad det är vi vill, och att vi ser till att göra det välkänt. Vi har mycket att vara stolta över, och det ska vi naturligtvis berätta om. Men vi ska göra det med ödmjukhet inför det uppdrag vi fått och stolthet över vad uträttar.

I Alliansen vill vi frigöra människor och bygga ett samhälle som kombinerar vården av gemensamma institutioner med personligt ansvarstagande och personlig frihet. Vi är fyra skilda partier, ibland med olika uppfattningar men med en stark gemensam grundsyn som utgör en plattform för den gemensamma politik vi för. En eftermiddag med kollegorna här i landstinget stärker min egen bild av hur detta gemensamma arbete fungerar. Vi har tillsammans gått igenom aktuella frågor och gemensamt bearbatat de olika infallsvinklar vi har på de problem och utmaningar som vårt landsting står inför.

De senaste fem åren har vi gjort så många många gånger. Vi har också löst många problem - men vi har också en hel del problem kvar att lösa. Grunden för den goda sammanhållningen - men också till många av lösningarna - är en förening av samsyn om vilka problem som är de viktigaste att lösa och vilka lösningar som passar bäst.

Den politiska, eller om man så vill ideologiska, samsynen inom Alliansen är inte bara en förutsättning för att lösa problemen. Samsynen är en del av lösningen. den leder till konstruktiga förslag som vi systematiskt genomför. Det leder till att vården och kollektivtrafiken, men också hela länets utveckling, steg för steg går i rätt riktning.

För patientens bästa

2012-01-09T22:58:00.001+01:00

Kanske har du redan uppmärksammat en av dagens nyheter i medierna, nämligen att vi i vårt landsting är först med att skapa möjlighet för patienter att se den egna journalen på nätet. Mycket arbete återstår innan det är dags för detta i full skala, men viktiga steg har tagits på vägen.

Poängen med projektet är givetvis att sätta patienten i centrum. Att kunna läsa den egna journalen är ett av många steg i den riktningen, och just därför viktigt för att förändra de attityder som länge präglat vården.

Men riskerna då? Kan inte känsliga journaluppgifter läcka ut till obehöriga?

Den första frågan som man i så fall måste ställa sig är hur stora riskerna är idag, när miljontals journaler med känsliga uppgifter lagras på papper i stora journalarkiv eller på datafiler som givetvis kan komma på avvägar även om uppgifterna inte ligger på Internet. Snarare är möjlgiheterna faktiskt större stt skapa integritetssäkra system idag än för bara några år sedan. Bankerna är bra exempel på hur tillgänglighet och integritet kan kombineras.

Integritets- ocg säkerhetsfrågorna har alltså hög prioritet. Men det är också viktigt att uppgifter i den egna hournalen kan delas mellan olika vårdgivare, givetvis efter patientens godkännande. Så är det inte idag, och det hindrar möjligheterna till effektiva vårdkedjor där olika vårdgivare är involverade. Alltså är patientens makt över den egna journalen avgörande för att vi ska kunna åstadkomma en anna viktig patienträttighetsfråga, nämligen att kunna välja mellan olika vårdgivare.

Reformen är, med andra ord, ännu ett steg på vägen mot en vård med patienten i centrum. Och det är målet för Alliansens hela välfärdspolitik.

Så klarar vi framtidens välfärd

2012-01-09T09:25:00.001+01:00

En av de frågor som ständigt är på dagordningen för oss som arbetar politiskt uppmärksammas idag av Radio Uppland. Det handlar om hur vi ska klara finansieringen av välfärden i framtiden. Till att börja med är det helt riktigt som professor Joakim Palme påpekar: om vi ingenting gör, så kommer dagens situation på sikt att bli ohållbar. Själv har jag flera gånger använt uttrycket att om vi gör som vi har gjort, så kommer det att gå som det har gått.

Det är ett av skälen till att arbetslinjen är helt avgörande för välfärdens framtid. Om vi inte blir fler som jobbar, så kommer vi inte att klara att finansiera den välfärd som de allra flesta medborgare efterfrågar. det kommer att kräva mer offensiva satsningar på matchning på arbetsmarknaden, att unga kommer i arbete snabbare utan långa perioder av arbetslöshet och siste men inte minst att antalet arbetade timmar helt enkelt blir fler.

Men det kommer inte att räcka. Det är därför det måste pågå ett ständigt arbete med att utveckla och - ja - effektivsera vården. Där ska man komma ihåg att det är en process som bokstavligen redan har pågått i århundraden - och som alltså måste fortsätta. Viktiga bidrag till den processen är givetvis den medinciska och den medicintekniska utvecklingen, men också den organisatoriska förnyelse som blir en följd av nya rön. Ett exempel som ofta förbises är det faktum att allt mer vård idag utförs som öppen vård, ett fackuttryck för att vården kan utföras utan inläggning på sjukhus. Det är viktigt att ha i bakhuvudet när diskussionen börjar handla om antalet vårdplatser. Ett ofta använt exempel är magså, som för tjugo år sedan krävde opoeration och ett par veckors sjukhusvård. Idag har den behandlingen ersatts av ett piller som heter Losec - och de hundratusentals kronor som en magsårsoperation kostade kan användas till annat.

I den andra änden av skalan kan vi idag behandla sjukdomar som den medicinska vetenskapen stod helt handfallen inför för bara en generation sedan. Det gäller till exempel cancer och hjärt-/kärlsjukdomar. I stället har vi fått nya problem, till exempel sjukdomar som handlar om häsla och livsstil som diabetes, högt blodtryck och psykisk ohälsa. Därmed är det personliga ansvaret också en viktig fråga.

I vårt landsting tar vi dessa frågor på allvar, men inte genom att börja med att ransonera vården för att får skattepengarna att räcka till - utan genom att fundera i grunden på hur vi kan finansiera och organisera vården och den verksamhet i övrigt som landsitnget bedriver så att vi kan ta vårt ansvar för framtidens utmaningar. Det handlar om att skapa en effektiv organisation, men också om att ta vår del av ansvaret för arbetslinjen. Vi behöver ett näringsliv i världsklass och en arbetsmarknad som kan skapa trygga och varaktiga jobb, och där allla behövs och är delaktiga på arbetsmarknaden.

Under januari och februari i år kommer därför landstingsstyrelsen att diskutera dessa frågor på fyra särskilda seminarier, där vi på allvar kan resonera kring framtidens viktigaste utmaningar för vårt landsting. I slutänden tror jag dessutom att det kommer att leda till bättre arbetsvillkor även för den viktigaste av alla resurser för att klara välfärdens framtid, nämligen alla dem som arbetar med välfärdens kärna.

Ett samhälle där alla behövs

2012-01-08T00:36:00.001+01:00

Jag hör till de ganska många som anser att kvotering inte bara är en ganska ointressant fråga när det gäller att öka jämställdheten i näringslivet; i mina ögon äer det helt förkastligt och motverkar troligen sitt syfte - likt många "åtgärder" som genom åren prövats för att skapa mer jämlika, jämställda och rättvisa förhållanden i arbetslivet.

Därför är det bra att företrädare för tre allianspartier skriver i ämnet på DN debatt idag, och att de tydligt markerar avstånd från kvotering. Mitt eget parti gjorde samma sak på den senaste stämman, men M-kvinnornas ordförande Saila Quicklund ger kloka skäl för varför en av tre kvinnoorganisationer i Alliansen inte har undertecknat artikeln.

Men två aspekter på frågan saknas, och bägge har att göra med oss män i ledande ställning i olika sammanhang. Den ena är vårt ansvar - om vi verkligen vill - för att få fler kvinnor på ledande poster. Den andra är vårt intresse för att ta ansvar för frågan.

Innan jag fortsätter ska jag inte trötta med uppräkning av vad jag själv gjort i frågan; du som möjligen undrar kan höra av dig så kan jag redovisa det. Däremot kan jag konstatera en sak, som jag redan skrivit: om vi män i ledande ställning inte tar vårt ansvar, så kommer problemet att bestå. Kanske kan lagstiftning bidra till en förbättring, men i grunden handlar det om de personer som faktiskt sitter med beslut om att göra en viss rekrytering.

Jag är inte feminist. Jag tror väldigt lite på många av feminismens teorier, och det viktigaste skälet är att jag inte delar feminismens grundläggande resonemang; det gäller såväl särartsfeminism som likhetsfeminsim. Jag tror på alla människors lika värde och att detta lika värde är både odelbart och okränkbart - men jag tror också på varje människas rätt att vara unik. Därför har jag svårt för att dela i människor i en hel rad av olika "indelningsgrunder" trots att dessa ofta är ganska ovedersägliga. Det gäller såväl kön som ras, religion eller sexuell identitet.

Däremot finns med många individer som har särskilda problem värda att adressera. I detta fall är det ofrånkomligen så, att vi har en arbetsmarknad (och inte bara ett näringsliv) där vi måste ställa oss frågan om förhållandena är rättvisa och vad det innebär.

Det är en fråga om relationen mellan kvinnor och män, men man gör det för enkelt för sig, om man gör det till att alla kvinnor är underordnade alla män. Hur förhåller man sig då till de situationer där en kvinna faktiskt har fått en förtroendeställning och utövar den. Är den kvinnan i så fall "underordnad"?

Snarare är det så att det finns ett strukturellt problem, som vi alla måste ta ett gemensamt ansvar för. Däremot ser olika kvinnor individuella situation så pass olika ut, så att det faktiskt blir omöjligt att dra alla över en kam.

Med andra ord: i ett samhälle där alla behövs, så måste det också finnas en plats för alla. Vi har alla ett gemensamt men individuellt och personligt ansvar för at göra av vi kan för att samhället ska bli mer jämställt, jämlikt och rättvist. För men egen, personliga del kommer jag att arbeta vidare för att skapa det samhället - men jag kommer att göra det genom personliga insatser snarare än genom att ropa på lagstiftning. Det kanske tar lite längre tid, men resultatet blir desto hållbarare.

På förekommen anledning

2012-01-07T12:05:00.001+01:00

God fortsättning alla bloggläsare. Jag har inte avgett några nyårslöften, men jag ska i alla fall försöka att uppdatera bloggen så gott som dagligen även 2012. Som tidigare blir det kommentarer om dagsaktuella frågor och en eller annan berättelse ur vardagen som landstingsråd.

Kommentera gärna! Men notera då att jag endast publicerar kommentarer som inte är anonyma, det vill säga sådana kommentarer som det finns en lätt identifierbar person som står bakom. Allmänt hållna invektiv om mig som person, mitt parti, Alliansen eller enskilda allianspartier eller våra politiska motsåndare går också bort blir heller inte publicerade.

Tio i Topp och fem som vill opp...

2012-01-02T21:26:00.002+01:00

Jag har just lyssnat njutningsfyllt nostalgiskt till SvT:s minnesprogram om klassiska Tio i Topp. Men det är - i ljuset av den politiska debatt sopm pågår - på sin plats att göra en politisk kommentar om hur detta fantastiska program uppstod, och hur det lades ned.

Tio i Topp hade aldrig kommit till om inte den tidens Sveriges Radio hade fått konkurrens från Radio Nord och Radio Syd (vilket var före min tid som musikkonsument. Sedan fick vi som var ungdomar på 60- (jag var för ung då...) och 70-talet enm högtidsstund varje lördag. Senare kom också "Kvällstoppen" med Kersti Adams-Ray som programledare.

Men 1974 tog det slut. För egen del hann jag med tre-fyra år av lyssnande, men det var tillräckligt för att väcka ett musikintresse. Det som fick toppliste-epoken att ta slut var den så kallade progressiva musikrörelsen - vars agerande således var allt annat än progressivt, i vart fall i mina och många andras öron och ögon. Tvärtom; vissa musikstilar bannlystes som alltför "kommersiella" (det vill säga populära och uppskattade) och skulle därför petas ut från det smala spektrum av lyssningsbar musik som den mer elle mindre statliga public service-radion erbjöd.

Nå, Svensktoppen överlevde i alla fall. Av någon oklar anledning. Och Schlagerfestivalerna kom tillbaka, efter något års uppehåll. All så kallad kommersiell musik gick liksom inte att bannlysa.

Allt detta är värt att ha i bakhuvudet, när vi nu hör rop på "återrreglering" av diverse samhällsfenomen.

Ett län som växer

2012-01-02T16:50:00.001+01:00

Svenska Dagbladet inleder idag en serie om den växande befolkningen i Stockholm. Man menar då uppenbarligen hela Stockholms län och inte enbart själva huvudstaden. Och visst växer Stockholms län, men det är också en tillväxt som sträcker sig utanför länsgränsen.

Det finns nämligen ett län i landet som kan matcha Stockholms län när det gäller befolkningstillväxt, och det är vårt län: Uppsala län. I absoluta tal växer Stockholm givetvis snabbare - länet är ungefär sex gånger större - men relativt sett är tillväxten ungefär lika stor i Uppsala län. Mot den bakgrunden, och med tanke på att arbetsmarknaden i Stockholm/Uppsalaregionen i praktiken har vuxit samman, så är det kanske inte så konstigt att många som idag bor i Uppsala län flyttar till grannlänet. Åtskilliga flyttar nämligen också hit till vårt län - och om de inte gjorde det skulle det liksom vara svårt att få plats - i Uppsala län, alltså...

Av Radio Upplands rapportering kan man närmast får intrycket att de som bor i vårt län flyttar i horder till Stockholms län. men sanningen - som radion kanske borde berätta om - är att flyttnettot, åter i relatvia tal, är högre i Uppsala län än i grannlänet söveröver. Om det är något län som folk verkligen flyttar till, så är det Uppsala län.

Det kan bero på en massa saker. Som att man hittar jobb - arbetslösheten är ju lägst i landet. Eller att man tycker att samhällsservice och annat fungerar väl. Vad det än beror på, så har vi som fått ansvaret för att se till så att samhällsservicen fungerar väl all anledning att jobba vidare för att vårt län ska vara attraktivt. Så att folk vill fortsätta att flytta hit, vilket de alltså gör i högre grad än till något annat län i landet.

Uppsala län växer så det knakar. Det gör att vi kan leva med att en eller annan flyttar även till grannlänen. Men det kräver att vi ser till så att Uppsala län fortsätter att vara ett starkt och attraktivt alternativ för den som vill flytta dit där jobben finns.

2012

2012-01-01T21:37:00.001+01:00

Nästan två veckor har passerat sedan det senaste inlägget. Det beror givetvis på julledighet, mer bestämt på två riktigt sköna och avkopplande veckor som verkligen behövdes efter en hektisk höst. Den kommande veckan ser också ut att bli ganska lugn, men den ger tillfälle att planera och tänka framåt. det kan verkligen behövas.

2011 är det nu dags att lägga till handlingarna. Det blev ett både händelse- och minnesrikt år, och det finns inget som säger att 2012 ska bli mindre fyllt av aktiviteter. Vi i Alliansen måste fortsätta arbetetet med att rusta och modernisera välfärden, trygga ekonomin och se till så att människor kommer i arbete.

2011 togs flera viktiga steg i rätt riktning. 2012 ska det arbetet fortsätta.

Grundbulten är en trygg och stabil ekonomi. Men en god ekonomi är givetvis inget självändamål. Syftet är att skapa handlingsfrihet för att kunna forma och bygga upp den verksamhet som människor har rätt att vänta sig för de skattemedel de betalar. Men handlingsfriheten kräver en ständig balansgång mellan de som är angeläget och önskvärt och det som ryms i de ekonomiska ramarna.

I offentlig, skattefinansierad, verksamhet är det den enklaste sak i världen att göra önskelistor. Men i slutändan måste det finnas pengar till att betala det man önskar göra.Det innebär, helt enkelt, att skiljelinjen går mellan dem som uttrycker önskemål om vad som borde göras - och dem som tar ansvar för att rätt saker faktiskt blir gjorda.

Allianen kommer att fortsätta att ta ansvar under 2012, både för att förnya och färbättra välfärden och för att hålla ekonomin i strama tyglar. För min egen personliga del handlar det som att hålla samman en politik som förenar detta och att leda både Alliansen och landstinget som helhet.

Men att ta ansvar utifrån de principerna innebär också att det är klokast att vara försiktig med löften och utfästelser. Man ska ju som bekant inte lova mer än man kan hålla, och de senaste åren har lärt oss hur otroligt snabbt förutsättningarna kan förändras - och vad det innebär för politiken.

Löftet för 2012 blir därför helt enkelt att fortsätta att ta ett dagligt ansvar för ekonomin och verksamheten. Och att fortsätta att se till så att vårt landsting utvecklas i rätt riktning på alla plan. Alliansen i politisk ledning för vårt landsting ska även i fortsättningen vara en garanti för att den utvecklingen går åt rätt håll när det gäller väntetider, vårdkvalitet och allt annat som landstinget svarar för. Det gäller inte minst kollektivtrafiken, som landstinget från och med nyårsdagen tar hela ansvaret för i vårt län.

Verkshöjd

2011-12-20T22:49:00.000+01:00

Sanna Rayman har gjort en obetalbar parodi på proggvänsterns protestsånger, och vad passar bättre än att göra den om Slussen, kulturvänsterns senaste skyddsobjekt (när den genomruttna eken utanför kulturvänsterns högborg TV-huset nu är nedhuggen).

Mikael Wiehe gillar inte detta, så nu kräver hans skivbolag att Raymans parodi ska plockas bort. Johan Norberg har noterat detta (läs själv hans blogg) och manar alla att lägga ut Sannas Youtube-klipp. Jag är inte sen att efterkomma Norbergs maning.

Man kan inte bli annat än trött på denna evinnerliga självrättfärdighet från vänstern.

Vi får väl se om Wiehes skivbolag hör av sig.

Historien - och framtiden

2011-12-19T08:10:00.000+01:00

Noterar idag att UNT skriver om två saker som rör landsitnget: närakuten och landsitngets 150-årsjubileum.

Det stämmer att trycket på Akademiska sjukhusets akutmottagning ökar. Men det finns mer fakta bakom siffrorna som publiceras. Många av dem som söker är yngre och söker för lättare åkommor; alltså har vi en situation där akutmottagningen på det stora universitetssjukhuset måste hantera sådant som inte alls behöver åtgärdas där.

Det är därför vi satsat både på närakuten och på sjukvårdsrådgivningen, 1177, för att avlsata akutmottagningen på Akadmeiska sjukhuset. Det som nu krävs är mer information och upplysning, så att människor vet vart de bäst kan vända sig för att få den vård de behöver - utan att de ska behöva vänta i onödan och utan att andra, med större vårdbehov, ska får svårt att få sin vård tillgodosedd.

Att bara bortse från det ökande vårdbehov som besöken ger uttryck för är däremot ingen lösning. Alliansen jobbar vidare med att modernisera vården. Det finns mycket kvar att göra.

Den andra nyheten handlar om landstingets 150-årsjubileum. En bok om dessa 150 år planeras nu, och jag ser fram emot att få tillfälle att läsa den. Bokens redaktör och huvudförfattare är min företrädare Mats O Kalrsson (S), och han har stora kunskaper om den vård, och den verksamhet i landstinget, som bedrvs förr i tiden.

Att arbeta med att modernisera vården - och annan verksamhet i landstinget - är en stimulerande uppgift. Då är det bra att kunna få tillbakablickar om hur det var förr, som relief till de problem som vi har att lösa idag.

Jag är glad att Mats O Karlsson skriver landstingets historia. Och jag är stolt över att få möjlighet att forma landstingets framtid.

På rätt väg

2011-12-17T20:29:00.001+01:00

Tisdagens ledare i UNT var givetvis en trevlig bekräftelse på att mycket just nu går rätt väg. Några andra exempel, som jag skrivit om tidigare, är primärvårdens allt bättre resultat och den goda ekonomin i landstinget. Att vi dessutom får goda vitsord i universitetets stora undersökning "kvalitet och förnyelse" (KoF11) gör inte saken sämre.

Sedan 2006 har vi i Alliansen format en politik för vårt landsting som vi tror på. med tiden har allt fler kommit att tro på den politiska inriktningen, även om vi fortfarande ibland får kritik. Och visst finns det fortfarande ett och annat som kan bli bättre - men det jobbar vi på.

Det intressanta är snarare att jämföra kritiken, och de förutsägerlser som brukar följa med den, med hur det faktiskt har blivit. Då tänker jag inte enbart på UNT:s ledarsida utan också på den politiska kritik som uttalats från våra motståndare, ofta parat med en "oro" över hur det ska bli om vår politik genomförs.

Oron har gällt primärvården, landstingets ekonomi, vårdvalet, samverkan i sjukvårdsregionen, forskningen på Akademiska sjukhuset och en lång rad andra frågor. Gemensamt för alla dessa - och ännu fler - frågor är att oppositionen motsatt sig våra beslut, inte sällan i form av reservationer.

Det är nu hög tid att oppositionen tar ansvar för sitt opponerande. Det skulle vara intressant att reflektera över hur tillståndet i vårt landsting hade varit, om vi hade lyssnat till oppositionen. Det mesta talar för att ekonomin då varit betydligt sämre, köerna längre, kvaliten på forskningen lägre och bråken på sjukhuset fler. Mot de politiska beslut som lett till kortare köer, bättre ekonomi, bättre ledning och styrning samt mer framstående forskning och mera högspecialiserad vård har oppositionen nämligen ganska konsekvent reserverat sig.

Vi kommer att fortsätta att föra en framgångsrik politik för vårt landstng. Oppositionen får väldigt gärna vara med, för samförstånd och samsyn är bra. Det kräver dock att de är beredda att ompröva de delar sv sin politik som faktiskt inte fungerar. Hur det blir med den saken återstår att se.

För patientens bästa

2011-12-14T11:48:00.001+01:00

Jag skrev redan i måndags om hälso- och sjukvårdsstyrelsens beslut att utöka vårdvalet med fler diagnoser. Det kan möjligen, efter dagens diskussion i media, vara på sin plats att tala om varför vi gör detta, och vad det faktiskt innebär.

En viktig utgångspunkt för oss moderater är att se till vad som är bäst för patienten. För patienternas bästa finns det sjukhus, vårdcentraler och andra vårdinrättningar - både sådana som drivs av landstinget och av utomstående aktörer. Det är således viktigt att komma ihåg att vårdens organisation är till för patienten, och inte tvärtom.

När vi nu öppnar för ökade möjligheter att välja mellan olika vårdgivare, genom det fria vårdvalet, blir detta mycket intressant. I de flesta länder finns större möjlighet att välja än i Sverige - och vården är för den skull varken dyrare eller sämre. Däremot är den bristande tillgängligheten ett stort och närmast unikt problem.

Att det nu, när Alliansen sätter patienten i centrum genom vårdvalet, kommer farhågor om vad som ska hända för olika vårdgivare, är varken nytt eller oväntat. Samma farhågor fördes fram när vårdvalet infördes i primärvården. Det har sedermera visat sig att dessa farhågor inte hade något som helst fog för sig.

Patientens möjlighet att välja är en viktig reform för sjukvården. Den har både lett till bättre sjukvård och till nöjdare patienter. Därför kommer vi att dra konsekvenserna av positiva erfarenheter. Arbetet med att utveckla vårdvalet kommer att fortsätta.

Samförstånd i politiken

2011-12-13T08:33:00.002+01:00

Med sorg i hjärtat måste jag idag konstatera vart nivån på den politiska debatten har tagit vägen.

Det finns inget beslut om att lägga ner busslinje 801 till Arlanda. Det finns ett inriktningsbeslut om att se över trafiken till Arlanda, där en kommersiell aktör som kör linjen är ett alternativ. Det kan också noteras, att ingen annat parti har anvisat mer pengar till den aktuella linjen eller till kollektivtrafiken totalt, så den politiker (som vill ta verkligt ansvar) måste faktiskt också redovia vilka alternativa förändringar man vill göra i kollektivtrafiken.

Det är dock varken oriktiga påståenden om nedläggning eller namninsamlinar som upprör mig mest idag.

I en insändare i UNT ser vi än en gång det som präglat politiken i landstinget under de senaste fem åren. Samförstånd i landstingspolitiken kan endast uppnås om vi andra gör som socialdemokraterna vill. I just ärendet om buss 801 är detta särskilt anmärkningsvärt, eftersom kollektivtrafiknämndens ordförande Johan Örjes faktiskt gjort allt som står i hans makt för att både få en budget för kollektivtrafiken i balans och ett så brett samförstånd som möjligt.

Men det är bra att (S) uttrycker sig som man gör. Nu vet vi, svart på vitt, att samförstånd i landstingspolitiken bara kan uppnås om alla andra partier justerar sina ståndpunkter efter socialdemokraternas. Vi får ju ta och förhålla oss till det.

Resecentrum och vårdval

2011-12-12T21:04:00.003+01:00

Jag lägger ännu en arbetsdag för landstingets invånare till handlingarna. Det var som vanligt varit en innehållsrik dag.

Invigningen av Resecentrum, till exempel. Självklart är det en glädjens dag för hela regionen, när vi nu får ett riktigt centrum, för allt resande som underlättar byte mellan olika trafikslag. Mne inte nog med det. Med Resecentrum ökar möjligheten att resa smidigt, vilket bidrar till att göra regionen mer attraktiv både för boende och för arbete.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har samtidigt öppnat för en utökning av vårdvalet med fler diagnoser. Det är bra för länets invånare som därmed själva kan välja vilken vårdgivare som de ska vända sig till. Jag är helt övertygad om att det är en viktig reform både för att sätta patienten i centrum och för att skapa en bättre sjukvård. De fantastiska framgångar vår primärvård har uppnått sedan vårdvalet infördes för tre år sedan pekar mot vad vi kan vänta oss när vårdvalet blir verklighet även för öppen specialistvård.

Det finns alltid jobb att göra

2011-12-11T15:46:00.001+01:00

Idag uppmärksammar UNT det faktum att väntetiderna till våtrden fortfarande är oacceptabelt långa. Det har de alldeles rätt i, och det är är en av de allra högst prioriterade frågorna för oss i Alliansen - och en av de svåraste. Situationen har blivit något bättre de senaste åren, och framför allt primärvården har gjort remarkabla uppryckningar sedan det fria vårdvalet infördes. Nu är det hög tid att på allvar ta itu med detta även när det gäller diagnos och behandling.

Det var också en av orsakerna till att en särskild produktionsstyrelse inrättades vid förra årsskiftet. Rent organisatoriska förändringar är givetvis inget värda, om de inte leder till den effekt som är förväntad. Man ska ändå komma ihåg att det tog mer än tre år innan de första åtgärderna i primärvården gav resultat - och tålamod är ibland lika viktigt som handlingskraft. Det är, som bekant, viktigare att det blir bra än att det går fort. Men... den som väntar på vård väntar alltid för länge.

Som sagt; det går att göra mer för att korta väntetider och öka effektiviteten. Det kommer alltid att finnas saker som står överst på "att göra-listan"; saker som kräver politiska åtgärder för att helt enkelt fungera bättre än de gör. En av de viktigaste uppgifterna som förtroendevald politiker är just att peka ut dessa samhällsproblem, hitta en lämplig lösning och se till så att den lösningen blir verkställd. Den dag kommer helt enkelt aldrig att komma, då alla problem är lösta och allting fungerar perfekt.

Här ligger dessutom politikens viktigaste uppgift. Välfärden måste ständigt förbättras och utvecklas. Det som fungerar bra idag kan mycket väl vara ett problem i morgon. Den som tror att samhällsmodellen någonsin blir färdig misstar sig. I Alliansen kommer vi att arbeta vidare med att jaga samhällsproblem och med att hitta lösningar på dessa. Nu är det väntetiderna och köerna - snart kommer det att vara något annat. För vi löser problemen efter hand - och börjar då genast söka efter nästa samhällsproblem att ta itu med.

Tankar på Nobeldagen

2011-12-10T11:24:00.001+01:00

Idag delas Nobelprisen ut i Stockholm. Det är en högtidsdag för forskning och innovationer, möjliga genom personlig generositet från en person som insåg att mänskligheten är större än summan av enskilda människor.

I år är det också precis hundra år sedan AlvarGullstrand fick det första av flera Nbelpris som haft anknytning till Uppsala. Vi har en stolt historia på området. En viktig, grundläggande orsak är givetvis Uppsala universitet, som med en utbildning och forskning i absolut världsklass har lagt grunden för detta. Att några av de Nbelpriser som delats ut - Gullstrand är en av dem, men inte den ende - har anknytning till Akademiska sjukhuset gör inte saken sämre; tvärtom.

Vägen till Nobelpris går självklart genom hårt arbete förenat med kreativitet och nytänkande. Men det behövs också goda förutsättningar. I Sverige, som länge varit ledande inom medicinsk forskning, finns hela tiden en risk för att vi ska tappa mark i förhållande till våra viktigaste konkurrenter. Där har vi ett viktigt politiskt ansvar att ta.

Jag ser en utveckling av forskningen i vårt landsting som en av de absoluta nyckelfrågorna för vårt landsting. Det behövs resurser, praktiska förutsättningar i form av lokaler och utrustning och inte minst möjlighet att sätta av tid för att ägna sig åt att forska. Samtidigt måste det viktiga uppgiften att producera sjukvård för länets och regionens medborgare upprätthållas. Att klara dessa uppgifter parallellt kräver prioriteringar.

Det besövs också samarbete, inte minst med näringslivet. Många år av ganska njugg inställning till att låta företag komma i direkt kontakt med sjukhuset måste ersättas av en öppen attityd som ger företag tillgång till vården för att pröva nya idéer - och vården tillgång till företag som kan bidra för patienternas bästa.

I Sverige kan vi vara stolta över att vi får dela ut ett av vetenskapens mest prestigefyllda pris. I Uppsala ska vi vara stolta över den forskning som bedrivs - och i vårt landsting ska vi vara stolta över det vi kan bidra med på området. Under de närmaste åren ska forskningen flytta fram positionerna. Det kommer vårt län att ha nytta av på många områden.

Klokare förvaltning

2011-12-09T07:59:00.001+01:00

UNT skriver idag om våra tankar på att se över möjligheterna att sälja vissa av de fastigheter som landstinget idag äger. det ska på en gång påpekas, att det finns fler fastigheter än länets sjukhus som inte är aktuella att ta upp som säljobjekt - Wiks slott är ett sådant - men det viktiga är att vi faktiskt ser över vilka möjligheter det skulle ge att inte "sitta fast" i ett antal lokaler, när omständigheterna för den verksamhet landstinget bedriver förändras.

Jag kan förstå den som tycker det verkar konstigt att hyra i stället för att äga de fastigheter där landstinget bedriver verksamhet, men då ska man också ha i minnet att lokaler är dyra och svåra att förvalta - om man inte är expert på området. Landstinget är experter på hälso- och sjukvård (och vi gör det bra?), och vi är experter på kollektivtrafik. Dessa två kärnområden ska vi fokusera på, för länets utvecklings bästa. Mycket annat kan vi låta andra sköta, som gör det bättre.

Inte nog med det. Landstinget har mycket stora behov av investeringar i de lokaler som landstinget ska äga även i framtiden. I en kalkyl över hur dessa investeringar ska finansieras, behöver vi också beräkna vad det innebär ekonomiskt att både äga fastigheter som därmed binder kapital - och samtidigt gå ut på marknaden för att låna upp pengar. Upplåning innebär skuldsättning. Och den som står i skuld är ju som bekant icke fri.

Vi står alltså inför en situation där vi skulle kunna vara dubbelt bundna, med tillgångar låsta i fastigheter som är svåra att förvalta och behov av att låna för att rusta fastigheter som vi ofrånkomligen äger. Vi kan också komma från två problem, nämligen ett lånebehov på en osäker kreditmarknad och behov av att arbeta med fastighetsförvaltning av svårhanterliga lokaler.

Alliansen jobbar vidare med att utveckla vårt landsting. En klokare förvaltning av landstingets fastighetsinnehav står nu i tur.

Politiskt förtroende byggs långsiktigt och tålmodigt

2011-12-08T23:39:00.001+01:00

Jag noterar roat att Janne Nordling, politisk reporter på TV4 Uppland, kommenterar SCB:s senaste partisympatiundersökning och dess nedbrytningar på länen. Nordling konstaterar att det går ganska bra för Alliansen och för oss moderater. Nu finns det ju bara en opinionsmätning som verkligen gäller, nämligen valresultatet, men visst är denna mätning ett skönt besked i ryggen inför julhelgerna. Helt fel kan vi ju ändå inte ha...

Nordling har gett sitt inlägg rubriken "alliansdominans", och det är givetvis en rubrik som vi kan vara stolta över. Men det håller inte att tro att en aldrig så ljus och fin opinionsmätning går att falla tillbaka på i det dagliga arbetet. Och det dagliga arbetet kan inte speglas i en enda förtroendemätning. Att bygga politiskt förtroende tar tid och kräver tålamod. Fråga en av våra viktigaste förtroendebyggare i länet, Gunnar Hedberg, som efter jul drar sig tillbaka från uppdraget som kommunalråd i Uppsala efter mer än två decennier.

Det mest intressanta - förutom valresultatet - är ändå de kommentarer och synpunkter som möter i de vanliga, dagliga samtalen med människor.Jag måste säga att de ofta ger understöd till det som SCB-undersökningen pekar på, och det är givetvis både roligt och sporrande. Framför allt visar det något viktigt.

Politiskt förtroende vinns inte genom hastiga, braskande utspel eller genom misstänkliggörande av andra. Det politiska förtroendet vinns genom att hålla det man lovar, inte lovar mer än som kan hållas - och framför allt genom att tålmodigt arbeta med att göra välfärden bättre.

Framskjutna placeringar i "öppna jämförelser", en primärvård som fungerar allt bättre och ordning och reda på landstingets ekonomi är alla faktorer som gör att vi i Alliansen kan börja räkna ned inför julhelgrna med ganska gott samvete - men vi kan definitivt inte luta oss tillbaka mer än några dagar. Det finns mycket kvar att göra.

Närmast på tur står en kvalitetsgranskning av den viktigaste reformen hittills: vårdvalet i primärvården. Syftet med granskningen är att lära oss hur vi kan göra den verksamhet som finansieras med skattemedel ännu bättre för patienterna och samtidigt hur vi kan använda skattemedel klokare.

Att välja = tvång?

2011-12-06T10:56:00.001+01:00

En nyhet i Sveriges Radio idag gör mig lite förundrad. Det handlar om lagstiftningen kring vårdval, som i radion framställs som "tvång".

Men vänta lite nu...

Skulle det vara ett "tvång" att ha möjligheten att välja vem som utför olika välfärdstjänster? Vem är det som är utsatt för detta "tvång".

Mycket riktigt. Det handlar om en valfrihetsreform, som skulle ge alla människor, oavsett var de bor i landet, em möjlighet att välja - och naturligtvis också att välja bort. Vårdföretag som inte sköter sig ska givetvis hanteras därefter.

Möjligheten att kunna välja bort en vårdgivare som inte sköter sig borde vara självklar i ett läge, där vi hört mer än nog om både vårdbolag och kommuner/landsting som faktiskt inte levererar det som medborgarna har all rätt att vänta sig. Rätten att kunna välja bort innebär emellertid att det faktiskt finns en valmöjlighet - det vill säga att fler än bara kómmunen/landstinget självt erbjuder de tjänster som ingår i välfärden.

Tyvärr, får man ändå säga, finns det en uppenbar ideologisk dimiension kring möjligheten att välja. Då känns det ganska skönt att obetingat stå på den sida som säger att människor ska ha den möjligheten.

Som politiker, förvaltare av skattemedel och företrädare för medborgarna, så måste vi bli mycket bättre på att granska och säkra kvalitén i de välfärdstjänster som erbjuds. Det är vår hemläxa, inte bara efter den senaste tidens vårdskandaler utan lika mycket efter tidigare liknande händelser där de ansvariga varit andra än de privata företag som nu får svara för sina handlingar.

Kvalitet och människors önskemål ska vara styrande för välfärden. Att kunna välja mellan olika vårdgivare kan inte vara ett tvång. Jag blir orolig av att det ideologiska motståndet till människors möjlighet att göra val är så starkt. Jag tror på människors möjlighet att välja.

Viktiga samtal

2011-12-05T22:37:00.001+01:00

Ett tack till er människor i Bälinge som jag tillsammans med centerpartiets Cecilia Bärnsten hade tillfälle att prata med under kvällens dörrknackning. Och tack för intressanta och kloka synpunkter på hur vården kan bli ännu bättre.

Mycket hra förbättrats de senaste åren, inte minst i primärvården. Men mycket återstår också att göra. Att flera av er som vi pratade med tog upp väntetider, krångel, bristande tillgänglighet och dåligt bemötande sporrar naturligtvis oss som tycker att det är en av vårdens största och mest påtagliga brister.

Att få annan uppskattande kommentarer om det som fungerar bra är givetvis också trevligt. Människor är i stort nöja - och blir allt nöjdare - med den vård som ges i länet. Men även om det är trevligt att höra, så kan vi inte luta oss tillbaka. Arbetet med att förbättra värden måste fortsätta. Vårdval i den öppna specialistvården är ett exempel på hur det kan göras.

Till alla er som vi inte hade möjlighet att prata med: hör gärna av er! Vi kommer gärna tillbaka fler gånger.

Att svara på människors frågor

2011-12-04T21:02:00.001+01:00

Jag får börja med att erkänna att jag är lite skamsen just nu, eftersom jag i veckan upptäckte att ett par frågor som jag fått hade blivit liggande. Normalt ser jag till att de frågor och synpunkter jag får besvaras så snabbt som möjligt, av mig själv eller av någon av alla våra kunniga medarbetare i landstinget. Det komemr ganska många synpunkter, frågor, idéer och förslag till förbätringar av landstingets verksamhet.

Tillsammans med andra kontakter med människor ger det en ganska bra bild av vilka frågor som är viktiga för människor, och hur landstingets verksamhet faktiskt utvecklas. Och det är då svårt att komma ifrån den stora skillnad som råder mellan dessa diskussioner med våra uppdragsgivare - de människor som bor i vårt län - och den politska debatt som landstinget som samtidigt pågår.

Det råder inget tvivel om att det finns kvalitetsproblem som måste åtgärdas. Det finns definitivt saker som landstinget kan göra bättre. Dessutom är varje enskilt fall där någon känner sig illa behandlad eller dålöigt bemött - eller helt enkelt inte har fått en tillräckligt bra vård - naturligtvis en signal om att allt inte är perfekt.

Men mycket fungerar, och åtskilligt fungerar till och med bättre än för några år sedan. Primärvården i länet är em framgångssaga. Majoritetens prioritering av forskning har get resultat. Vi har en mycket bra cancervård och strokevård, för att nämna några av ljuspunkterna i den nyligen publicerade mätningen "öppna jämförelser" (som jag bloggat om tidigare). Flera av Alliansens reformer har helt enkelt fungerat mycket väl.

Nu står vi inför nya utmaningar. Landstinget blir huvudman för kollektivtrafiken. Väntetiderna i vården är alldeles för långa. Stora investeringar måste göras i landstingets fastighetsbestånd. Vårt landsting måste utveckla samverkan med universíteten och med länets näringsliv. Givetvis är även länets kommuner viktiga samarbetspartners.

Dessa utmaningar kommer vi i Alliansen att ta itu med, på samma sätt som vi greppat primärvården, jobbat med den avancerade specialistvården som lett till flera prestigefyllda riksuppdrag och utvecklat samverkan med landstingen i vår sjukvårdsregion. Vi har många utmaningar kvar att bearbeta.

Vår önskan är givetvis att göra detta i så brett samförstånd som möjligt, men både ord och handlingar från oppositionen visar klart att det inte är dialog och samverkan som står högst på deras agenda. Tvärtom vill man fokusera på de frågor som inte är landstingets viktigaste - utan de frågor som ger bäst förutsättningar för konflikt och högljudd debatt.Det främjar naturligtvis inte en konstruktiv diskussion om landstingets framtid.

Den viktigaste dialogen för oss i Alliansen är dialogen med våra uppdragsgivare, människorna som bor i vårt län och som behöver de välfärdstjänster landstinget ansvarar för för att få vardagen att fungera.

Jag lyssnade igår till socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. Hans enda budskap tycks handla om "alliansens skattesänkningar" parat med ofinansierade löften om allt möjligt. Det är en politisk linje som vi väl känner igen även från den lokala politiken, en politik som Juholts partikollega Östros träffsäkert kallat för "popcornmaskin". Så mycket gladare blev jag av att höra en lokal socialdemokrat, (S) oppositionsråd i Uppsala Marlene Burwik tala klokt i TV. Inte ett ont ord om den dumma majoriteten, utan väl valda ord om Uppsala och om vikten av investeringar till vår del av landet. Så vinner man min repekt - och möjligen också väljarnas...?
I politiken, och framför allt i majoritet, räcker det inte med att prata. De senaste fem åren har Alliansen i handling visat hur vi kan både trygga och utveckla välfärden. Vi har mycket kvar att göra, men vi arbetar vidare med människors förtroende i ryggen.

Förtroende innebär ansvar

2011-12-04T07:56:00.001+01:00

Hur regeringens höga förtroendesiffror kopplar till lokala motsvarigheter är givetvis omöjligt att säga. Men något kan vi kanske ändå ana genom att jämföra hur vi arbetar på olika plan - och hur alternativen ser ut.

Politik är som bekant en förtroendebransch. men förtroende vinns inte enbart genom att stå upp och se trevlig ut. Om man inte samtidigt levererar, så går det faktiskt inte att bygga förtroende.

Våra uppdragsgivare, medborgarna, har nämligen förväntningar. De vill att välfärdens kärna ska fungera. De kan ha överseende med brister - bara det finns en tydlig politik för att gåra något åt bristerna. Plus, ska man kanske tillägga, en tydlig analys av vilka bristerna är, vad de orsakas av och hur det blir om man rättar till dem.

Däremot är våra uppdragsgivare sällan intresserade av politikens interna liv i formn av intriger, misstänkliggöranden och formfrågor. De vill att vi sköter våra uppdrag väl - och måttet på detta är att välfärden fungerar.

Vad blir då slutatsen? Jo, att väljarna har förtroende för en politik som visar att den fungerar. OM de ser att politiken fungerar så, blir resultatet förtroendesiffror av det slag som DN och andra medier presenterar idag.

Budskapet till oss som sitter med politiskt ansvar blir därmed att jobba vidare, men också att komma ihåg att politiskt förtroende är en färskvara. Vi har det förtroende vi förtjänar - men bara så länge vi förtjänar det. Alltså måste arbetet med att reformera och utveckla välfärden fortsätta, och absolut inte stanna av. På senare tid har vi sett avarter framför allt i den kommunala äldreomsorgen. Sådana brister är fullkomligt oacceptabla och måste åtgärdas, oavsett orsaken. Det är ett ansvar för oss som fått väljarnas förtroende. De väntar oss att vi löser problemen. Annars kan siffror som de som presenteras idag snabbt se helt annorlunda ut.

Bättre och bättre - men mycket kvar att göra

2011-12-03T12:09:00.001+01:00

Varje år gör Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en genomgång av verksamheten i alla landsting Ett hundratal olika parametrar, allt från väntetider till patienternas förväntningar och vårdkvalitet, gås igenom och rankas. Resultaten sammanställs i en skrift kallad "Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet". Mer om hela rapporten kan du läsa här.
En så komplex verksamhet som hälso- och sjukvård är givetvis inte helt enkel att jämföra och mäta, men det är ändå vällovligt att så sker. Att mätningen dessutom är så genomgripande gör dessutom att alla olika faktorer - inte enbart vårdkvalitet eller väntetider - vägs in. det gör naturlgitvis att "Öppna jämförelser" är givande läsning för oss landstingspolitiker. Den ger bra indikationer på vad som behöver bli ännu bättre - men också på vad som är bra!

"Öppna jämförelser" är också på sitt sätt en givande läsning för oss i vårt landsting. Om man gör en sammanvägning av alla mätresultat, så hamnar vi på en minst sagt hedrande fjärdeplats. Med den beräkningsmetoden har vårt landsting dessutom ryckt upp sig högst påtagligt de tre senaste åren - från en tolfte plats 2009 via en femte plats i fjol finns vi nu på plats fyra i den totala sammanställningen.

Det betyder inte att allting är frid och fröjd. Vi har många förbättringsområden kvar att arbeta med, men också många idéer om vad som ska göras. Väl medvetna om att varje förbättring av placeringen innebär att det blir svårare att hålla sig kvar, så måste vi arbeta med att bli ännu bättre där vi redan är bra, och mycket bättre där vi har brister. Det är också ett skäl till att vi är tacksamma för synpunkter på sådant som kan förbättras - även om det innebär kritik mot det som sker idag.

Det finns kanske också skäl att tillägga, att undersökningar som denna, enkäten om patientmaten som publicerades i veckan och den nöjd-kund-mätning som UL gör varje år är en viktig del av det som ligger till grund för vårt förbättringsarbete. Plus, naturligtvis, våra dagliga kontakter med människor som är direkt berörda av landstingets verksamhet.

Det går bra för Uppsala län, och för vårt landsting. Siffror som dessa sporrar oss att jobba vidare med de idéer som uppenbarligen gör vården och kollektivtrafiken ännu bättre!

En bröstcancervård i toppklass

2011-12-02T09:57:00.001+01:00

Idag befinner jag mig utanför Uppsala län. Ärendet för dagen är sammanträde med samverkansnämnden för vår sjukvårdsregion, där vi träffas för att diskutera sjukvårdsfrågor som är gemensamma för sju landsting i mellansverige. Detta samarbete fungerar mycket väl, och är enligt min uppfattning viktigt att vårda.

Ämnet just nu är regional cancervård, inklusive jämförelser av hur detta viktiga område fungerar i olika delar av sjukvårdsregionen och riket. Och det som då glädjer är de fina siffror som vårt län redovisar. Faktum är att övrlevnaden i bröstcancer fem år efter insjuknandet ligger på tredje plats i landet. Med andra ord är den bröstcancervård som vi har byggt upp och utvecklat i toppklass!

Så har det inte riktigt låtit i den debatt som förts på senare tid. Snarare har politiska motståndare till Alliansen byggt sin argumentation på att Alliansens politik på området skulle vara hotfull - ja, rent av farlig - för den som drabbas av bröstcancer.

Att Alliansens politik fungerar väl och leder till en bättre vård är egentligen ingen nyhet; det har vi steg för steg sett under hela den tid som Alliansen styrt vårt landsting. Däremot är vi uppenbart dåliga på att berätta hur politiken gör skillnad. Men det finns också en osäkerhet, som jag har full förståelse för, som bygger på det faktum att mycket av det vi gör bygger på nytänkande och förändring av befintlig verksamhet.

I själva verket är denna förnyelse och förändring en självklar del av vården. Vi ägnar också mycket tid åt att förankra, förklara och beskriva det vi gör. Men det är givetvis problematiskt, när det finns politiska motiv för att vara emot det reformarbete som vi bedriver.

Syftet med dessa reformer är att göra vården bättre, för att ge invånarna i länet en bättre hälsa och ett rikare liv. Då är det givetvis glädjande att de faktiska resultaten pekar i rätt riktning.

En dag på jobbet, typ...

2011-11-30T22:53:00.001+01:00

En hektisk dag är till ända. Planeringsmöte inför kommande landstingsstyrelse, veckogenomgång med Alliansens landstingsråd och politiska sekreterare, samtal med partivänner och väljare, paneldebatt på medicinska riksstämman och som avrundning på kvällen ytterligare en paneldebatt om pendlingen i länet och regionen. Mellan allt detta mail, telefonsamtal, mediekontakter och en givande lunch med en vän i näriongslivet.

Fullt så hektiska är kanske inte alla dagar - men väl så fyllda av glädje, även om det dyker upp en och annan lite beskare droppe ibland också.

Jag skriver dessa rader strax innan det är sags att gå till sängs för dagen, kanske mest för mig själv men också för dig eventuelle läsare som jag vill ge ett budskap om det politiska vardagen.

Att ha fått ett politiskt förtroende innebär givetvis också en hel del ansvar. För att komma till rätta med brister i den svenska vården, för att lösa människors problem, för att göra bra saker bättre och sist men inte minst ansvar för att göra verklighet av politiska idéer. Vissa dagar lyckas man inte åstadkomma så mycket, andra dagar är inte bara fyllda av aktiviteter (som idag) utan också av konkreta beslut som fattas för att ta ytterligare några steg i riktning mot de politiska visioner som vi bygger vårt arbete på.

Det är klart att det ibland kan vara frustrerande att det inte går fortare, men i grund och botten handlar det också om att det är fråga om komplicerade processer. Och trots allt har vi hunnit en hel del, som också gått i rätt riktning.

Politik, handlar - i alla fall i majoritetsställning - sällan eller aldrig om enkla lösnignar. Det är inte särskilt svårt att uttrycka enkla lösningar på svåra problem, men det går helt enkelt inte att prata bort de utmaningar som vi i vårt landsting står inför. Det är också ett skäl till varför det ofta gäller att ha respekt för de svårigheter som kan finnas med ett ärende, men det manar också till att arbeta vidare med det vi tror på. Då är det skön tatt ha framgångar och glädjeämnen att falla tillbaka på.

Ett sådant glädjeämne är primärvården. Sämst i landet för fem år sedan, i betydligt bättre skick idag. Köerna är kortare, ekonomin är bättre och personalen trivs. Det är faktorer som är värda att komma ihåg när när vi nu går vidare med att reformera andra delar av vården och verksamheten. Säkert kommer det att ta fem år även då, men det viktiga är färdriktnngen - inte takten. Det är viktigare att det blir bra än att det går fort.

Samtidigt kan jag inte låta bli att uttrycka min uppskattning, för att inte säga beundran, över mina kollegor i Alliansen. Arbetet flyter på med glada miner, optimism och en obändig vilja att lösa problem. Kanske ligger roten till en del av Alliansens framgångar också i just detta. Glatt humör och optimism räcker ofta längre än man tror.

Vi i Alliansen har ett och annat som vi kan vara både stolta och nöjda med. Det finns också mycket kvar att göra, men det betar vi av efter hand. Och du som medborgare i länet kan vara säker på att vi jobbar vidare med att utveckla vården och kollektivtrafiken. Varje dag, några steg i taget.

Mycket är bra, men det kan bli bättre

2011-11-28T21:44:00.001+01:00

Jag har ägnat en hel del av kvällen åt att läsa Socialstyrelsens och SKL:s "Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet" där vården i olika delar av landet presenteras och jämförs. Som vanligt, får man säga, är det både ris och ros. Vårt landsting kan vara stolt över en vård av hög kvalitet på en lång rad områden, men det finns också betydande möjlighet till förbättring i vissa fall.

Ett område där behovet av förbättring är påtagligt är allt som handlar om bemötande och upplevelse. Tyvärr anser många patienter att det finns brister, när det gälelr vilka möjligheter de har att välja och påverka sin vård, hur de blir mötta och hur länge de får vänta på vård. Detta är en viktig ideologisk fråga, där skillnaden mellan de politiska alternativen är tydlig. Vui möts ofta av direkt hånfulla kommentarer när vi pekar på vikten av att prioritera dessa frågor - trots att de så uppenbart är viktiga för patienterna.

Bemötandet och tillgängligheten är inte bara en viktig ideologisk fråga; det är också en fråga om jämlik och rättvis vård. Den som kan välja, kan alltid välja en vårdgivare som ger ett bra bemötande. Den som saknar valmöjlighet är helt beroende av den vårdgivare som råkar erbjudas. I vissa fall är det då kanske inte ens det enda avgörande om vården rent medicinskt håller en acceptabel kvalitet; annat är själva innehållet i vården har också en viktig del av tillfrisknandet.

Därför är detta vårt viktigaste förbättringsområde, även med hänsyn till den medicinska kvalitet som givetvis är viktig. Det finns, som sagt, områden där det i vårt landsting finns förutsättningar för ett ännu bättre rent medicinskt bemötande - men den viktigaste kvalitetshöjande frågan för vård läns invånare är uppenbart att sätta patienten i centrum.

Det trots allt kanske mest glädjande är den höga kvalitén på cancervården. Under det senaste året har många påståenden förekommit om att denna skulle ha tappat i kvalitet, vilket alltså inte stämmer. Visst finns det utrymme för förbättring även här, men i huvudsak kan vi vara stolta över vår cancervård.

Stolta kan vi förresten vara överhuvudtaget över den medicinska kvalitet som erbjuds i vårt landsting - och den kostnadsnivå som vården håller. Det är ett gott betyg till alla som dagligen arbetar med att ge dem som bor i vårt län och i kringliggande län en god vård. Det är också en tankeställare till dem som med obelagda påståenden om brister i kvalitén försöker ta billiga poäng i den politiska debatten.

Det är kanske inte så dumt med lite mångfald

2011-11-27T11:20:00.001+01:00

Om vi ska kunna bestämma oss för vartvi vill gå i framtiden så måste vi veta varifrån vi kommer. Såskriver Svenskt Näringsliv (fast jag har rättat svenskan...) på enwebbsajt kallad ”Så var det 1980” som berättar om just hur detvar 1980. Vi som var med då kan minnas så där lite nostalgiskt omen annan tid när åtskilligt kanske var enklare – men därmöjligheterna att välja och att forma sitt liv också var betydligtmindre.

TV hade två kanaler, TV1 och TV2.Telefonen ägdes av Televerket (som Telia hette då) och det gickbara att ringa till fasta nummer. Politiska beslut styrde i betydligthögre grad än vi kanske erinrar oss, även över ganska vardagligadetaljer.

Att Svenskt Näringsliv, det vill sägahundratusentals små och stora företag, står bakom sajten, ärvarken hemligt eller konstigt. Det är ett uttryck för att vi harmånga samhällsdebattörer som vill vara med och påverka – ävendet ett rimligt uttryck för mångfald och möjlighet att väljamellan olika alternativ.

Aningen mer besynnerlig är dåAftonbladets totala och fullkomligt ideologiska nedsabling avwebbsajten och det den uttrycker. Aftonbladet framhåller att dettidiga 80-talet var en tid då jämlikheten var som störst och detinte förekom avarter som ”champagnevaskning och weekendresor tillNew York”. Med detta menar Aftonbladet uppenbarligen att människorkan finna sig att inte välja teleoperatör, apotek ellervälfärdstjänster – om bara den så kallade överklassen avhållersig från de värsta excesserna.

Men till att börja med kan jag berättaför Aftonbladet att motsvarande excesser förekom även då, de togsig bara andra uttryck (även ”överklassens” vanartigheter hargivetvis en tidsstämpel över sig). Och liksom alla i ett visstinkomstskikt inte vaskar champagne eller kryssar jorden runt överlånghelgen – de flesta gör det överhuvudtaget inte – så hardet alltid funnit människor, i alla samhällsskikt, som betett sigallt annat än föredömligt. Och det är sannerligen inte något särskilt bra argument för att förmena det stora flertalet samhällsmedborgare möjligheten att göra egna val.

Det mer allvarliga är frågan om vilkamöjligheter vi människor som samhällsmedborgare ska ha att göraegna val och styra våra egna liv. Och eftersom vi nyligen haft enlite konstig historiedebatt om den allmänna rösträtten, så kandet vara på plats att reda ut begreppen även här.

Jag tror att det är bra att människorkan, och får, välja. Vi ska kunna välja teleoperatör, vårdgivare, politisktparti eller livsmedelsbutik. För mig är det ett ideologisktställningstagande, och det gäller alla dessa val – och åtskilligaandra. För oss som är politiskt verksamma måste en viktig uppgiftdå vara att se till så att dessa valmöjligheter blir så smidigasom möjligt, och att de ”valbara aktörerna” sköter sig.

Men, som upphovsmakarna bakom ”såvar det 1980” faktiskt påpekar, så handlar det också om att allavi människor, som samhällsmedborgare, funderar över vilketsamhälle vi egentligen vill ha. Vill vill ”återreglera samhället”till 1980, eller vill vi fortsätta utvecklingen mot ett samhälledär människors egna val får vara det avgörande.

Alla valfrihetslösningar fungerar intepefekt idag – det är jag den förste att skriva under på. Men attutifrån det kräva att utvecklingen rullas tillbaka är en farligväg att gå. I stället är det viktigt att låtavalfrihetslösnignarna mogna och steg för steg bli bättre. Det ärsom exempel intressant att se att kraven på återreglering alltidgäller de verksamheter som senast öppnats för större mångfaldoch ökade möjligheter att välja – medan ingen (nåja, nästaningen...) idag ropar på återreglering av de områden därvalfriheten och möjligheten att välja funnits längst.

Och den viktigaste, mest fundamentalaoch mest ideologiska frågan är alltså skiljelinjen mellan attlåta människor välja eller inte. På teleoperatörer, politiskapartier, mjölksorter eller vårdgivare. Jag står ideologiskt fastvill att jag vill låta människor välja.

PS. Och musiken tycker jag var bättre i början av 80-talet. Men då fanns inte Spotify. DS)

Köpfria dagen?

2011-11-26T17:06:00.001+01:00

Jag har kommit att förstå att det är någon sorts "köpfri dag" idag. Personligen har jag inte ens varit i närheten av någon affär, och sådana köpfria dagar har jag nog ganska många under ett normalt år. Men jag skänker också en tanke åt vad sådana symboliska - och förment vällovliga - aktiviteter egentligen symboliserar.
Dels sändr jag en tanke till de miljontals människor jorden runt som faktiskt inte kan konsumera. Det ter sig som något av ett lyxproblem att vi som är hyggligt stadda vid kassa helt enkelt kan avstå som symbolhandling. Mer om detta längre ned - men det känns lite grann som medeltidens avlatshandel i någon sorts bakvänd form att bete sig poå det viset.

Det är nämligen också en dag som lämpar sig att sända en mer glädjande tanke på alla dem som numera faktiskt kan konsumera - därför att de lever i länder som på kort tid kunnat lyfta sig från djupaste fattigdom till ett välstånd som snart passerar oss i vår del av världen. Om allt för många dagar varit "köpfria" så hade andelen människor som inte kunnat köpa sig ens det enklaste av livets nödtorft varit betydligt fler.

För det tredje så signalerar symbolaktiviteter som denna att handel skulle vara någon sorts överflödigt led i hur både ekonomin och samvaron mellan människor fungerar. Sanningen är ju att alla former av utbyte mellan människor är värda att uppmuntra. En sådan form för utbyte är att vi byter saker med varandra, för att öka varandras välstånd och därigenom också öka den gemensamma välfärden. Det äör så, som kulturer förts närmare varandra och förståelsen mellan människor ökat. Å andra sidan kan man också konstatera att det bästa sättet att öka avstånd mellan människor brukar vara det motsatta - nämligen att genom totalitära grepp hindra att människor möts.

Vad vi alla behöver är ett moment av reflektion då och då. Att bara stanna upp, lyssna till den egna inre rösten och fundera över hur vi vill att världen ska vara. Det är bra - och det sker onekligen enklare i en lugnare miljö än ett köpcentrum. En sådan dag har jag kunnat njuta idag.

Däremellan är det klokt att manifestera sina tankar genom sina ord och gärningar. det gör jag i vanliga fall, och då gör jag det gärna genom att främja utbyte mellan människor. Både av tankar, av varor och inte minst av tjänster. men det finns fortfarande många "handelshinder" att bekämpa, på alla tänkbara plan. Fast det är ju en dag i morgon också...

Om detta kan man läsa i bland annat SvD, Aftonbladet.

Anklagelser utan belägg

2011-11-25T12:43:00.001+01:00

Dagen började med att jag som vanligt lyssnade till Radio Uppland för att höra om de hade någora nyheter av intresse - och det hade de. Det socialdemokratiska oppositionsrådet i landstinget, Vivianne Macdisi, har gått ut och anklagat mig och den övriga landstingsledningen för att rigga en upphandling i syfte att ett visst namngivet företag skulle vinna den. Det kanske mest beklagliga är att en så ytterligt allvarlig anklagelse dessutom framförs utan några konkreta belägg. Macdisi svänger sig med att saker "tyder på" att ett företag skulle vara gynnat och att "särskilda detaljer i ärendets gång" på något sätt skulle peka mot att "man (den politiska ledningen, min anmärkning) redan på förhand har bestämt sig för var det här ska sluta".

Det är mycket allvarliga anklagelser, framför allt om man beaktar de faktiska omständigheterna. Upphandlingen är nämligen ännu inte påbörjad. En kravspecifikation ska presenteras på hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott på tisdag. Den kravspecifikationen är hemlig - vilket inte är något "politiskt fuffens" utan helt enligt konstens alla regler - eftersom ingen anbudsgivare ska få försteg framför de andra. En av dem som får tillgång till sådan skeretessbelagd information, och kan påverka den, är hälso- och sjukvårdsstyrelsens andre vice ordförande - oppositionsrådet Vivianne Macdisi.

Syftet med upphandlingen är att ge länets invänare kortare väntetider och därmed bättre vård. Processen har skett i stor politisk öppenhet, med möjlighet till full insyn för den politiska oppositionen. Att denna öppenhet lönas på detta sätt är naturligtvis inte roligt, framför allt som det inte har presenterats några klara fakta, utan - som synes ovan - ganska svepande påståenden. Sådana påståenden är som bekant svåra att besvara.

Vi arbetar vidare med att utveckla vårt landsting, med att korta väntetiderna och ge patienter och invånare en bättre vård. Mot detta arbete finns ett motstånd, bedrivet av den politiska oppositionen. Jag kan bara beklaga att vårt fina landsting, med alla dess medarbetare, utsätts för kampanjer av detta slag.

Människan, inte systemen, i centrum

2011-11-23T06:56:00.001+01:00

Idag skriver vi fem landstingsråd för Alliansen om de beslut landstingsfullmäktige fattat under två dagars sammanträde. Det vi har kunnat se nder debatten är en grundläggande skillnad mellan oss i Alliansen och den politiska oppositionen, som vi också ville ge uttryck för i vår artikel.

Den skillnaden i grundsyn tas också upp av Lisbeth Gustavsson, biträdande rektor på studieförbundet Bilda, i radions tänkvärda "tankar för dagen" som jag lyssnar på medan jag gör mig klat för dagens arbete. Skillnaden handlar om att sätta människor, snarare än institutioner och system, i centrum.

En hel del av debatterna på landstingsfullmäktige handlade om just detta. Våra motståndare pratade om sjukhus, regelverk, system ch strukturer. Vi i Alliansen pratade om patienter, människor, väntetider och kvalitet i den verksamhet som finansieras av landstingsskatten.

Där ligger skillnaden mellan Alliansen och oppositionen. Det är inte så svårt att vara på rätt sida i en sådan debatt.

(Jag vill betona att jag på inget sätt har forskat i om Lisbeth Gustavsson delar mina värderingar, att hon inte är tillfrågad om detta och att hon inte ska kopplas till mig och moderaterna. Men jag delar de värderingar som hon ger uttryck för i programmet.)

Popcornmaskinen igång igen

2011-11-22T09:24:00.001+01:00

Dagens debatt i landstingsfullmäktige har kommit igång, och den socialdemokratiska popcornmaskinen har redan börjat poppa. Redan i sitt första inlägg går Börje Wennberg till ganska onödig, och ganska populistisk, attack.

Börje Wennberg "kräver besked" om frågor som Wennberg väl borde känna till att de inte är så enkla att lösa som Wennberg antyder. Det låter naturligtvis offensivt och bra, men i själva verket saknar (S) själva lösningar på dessa frågor och måste därför agera som man gör.

En dag på jobbet

2011-11-21T20:22:00.001+01:00

Ett heldagssammanträde med landstingsfullmäktige kan vara lite grann som Askungen beskriver en bal på slottet. det kan vara långtråkigt och stelt och ...långtråkigt och ... alldeles underbart!

Roligast och underbarast är alla fantastiska inlägg som gjordes av många, många duktiga talare från olika partier - det är ju svårt att komma ifrån att man gillar "den egna sidans" inlägg bäst. Men jag måste också passa på att berömma några bra inlägg från den andra sidan, från oppositionen.

Vänsterpartiets gruppledare Sören Bergqvist för en politik som står kilometer från den samhällssyn som de flesta av oss företräder, men han har en retorisk skicklighet som gör att han ändå är intressant att lyssna till, och debattera med. Miljöpartiets Pia Zetterberg höll ett intressant inlägg, och bland socialdemokrater nämner jag gärna Christina Lundh och Ann-Britt Litzner som två talare med kloka tankar i sina inlägg. Det förebyggande arbetet är viktigt, och både Christina och Ann-Britt kombinerar på ett fint sätt sin yrkeskunskap med klokskap även i det politiska värvet.

I Alliansens led fanns många duktiga talare, både nya och mer rutinerade sådana. Jag fäste mig inte minst vid debutanterna (vad jag kan minnas) Lisa Walén (KD), PeO Lisén (FP) och Aranka Ncomo (C). De häll alla bra och intressanta inlägg om viktiga frågor.

I mitt eget parti hittar jag flera att tacka för goda insatser, det bästa vore kanske att inte räkna upp dem alla med risk för att missa någon. Det som kanske kändes bäst var ändå bredden och styrkan i lagarbetet som visades upp i en partigrupp där inte mindre än tio personer tog tillfället att delta i debatten: Nina Lagh, Arne Sandemo, Markus Lagerquist, Marie-Louise Ekholm, Maria Petersson, Christina Sääf, Robin Kronvall, Gunnar Öjefors. Samt landstingsfullmäktiges eminente ordförande Lennart Hedquist och undertecknad.

Men nog om alla goda insatser i talarstolen; det bestående intrycket av dagen blir ändå den stora skillnaden mellan den politik som Alliansen för i majoritet och oppositionens ...tja, oppositionspolitik.

I en budgetdebatt är det kanske viktigaste att de olika politiska alternativen ställs och kan prövas emot varandra. Men det kräver också att de tas fram på något så när likadant sätt. Givetvis är det svårare för oppositionen att formulera ett lika sammanhållet och detaljerat förslag som majoriteten, med den resurs som landstingets tjänstemän ändå utgör. Det som ändå är rimligt att begära även av en oppostion, det är att den politik man presenterar faktiskt hänger ihop. Det går till exempel inte att, som oppositionen gjort idag, först presentera ett förslag som inte innehåller några beräkningar över inkomster och utgifter, för att därefetr gå upp i talarstolen och presentera rena önskelistor.

Politik handlar om att göra prioriteringar, även när sådana är obekväma och innebär tuffa ställningstaganden. Debatten idag har i långa stycken gått ut på att oppositionen i sina inlägg berättat vad man skulle vilja göra - utan en sekund av reflektion kring vad detta skulle kosta. Vi i Alliansen kan inte kosta på oss den lyxen, utan måste se till att varje ord som sägs från talarstolen också har täckning både i den budget vi lagt fram och i de prioriteringar vi då gjort.

Denna bristande förmåga att göra prioriteringar, som (S)-nestorn Östros så träffande beskrivit som "en popcornmaskin" är visserligen begriplig i det läge oppositionen i allmänhet och (S) i synnerhet befinner sig, men den är inte bra för det demokratiska samtalet. Det löeder till en svag opposition, och jag är inte övertygad om att det är det bästa för vårt landsting i alla lägen.

Men det är som det är. Vi i Alliansen tar vårt ansvar för landstingets ledning och styrning.

Popcornpolitik igen

2011-11-21T14:19:00.001+01:00

Knappt hade jag tryckt på "publicera"-knappen innan det var dags igen.

Nu handlar det om akutmottagningarna i Tierp och Östhammar, som vi på inget sätt har några planer på att lägga ned. Men som folkpartiets föräldralediga landstingsråd Ludvig Larsson förtjänstfullt påpekade, så försöker socialdemokraterna insinuera att vi har den avsikten genom försåtliga formuleringar i sin budgetreservation.

Ställd inför detta faktum, så försöker socialdemokraternas gruppledare Börje Wennberg få det till att det är "tjänstemännen" som är upphov till det som (S) förmenas vara emot. Om det finns bara en sak att säga, och det är just att det är politiska beslut som styr vårt landsting - i alla fall när vi i Alliansen styr i vårt landsting.

Någon tydlig ursäkt för denna förlöpning av (S) har vi emellertid inte fått. Vi får se om någon sådan behagar dyka upp i Wennbergs månadsbrev - eller m det som vanligt kommer att beskrivas som att det i själva verket är vårt fel.

Popcornpolitik är det hur som helst. Hellre än att vara tydlig med vad man själv vill med akutvården, så insinuerar man om Alliansens göranden och låtanden. Det vore bättre med en tydlig egen politik.

Vet Macdisi inte vad hon själv tycker

2011-11-21T14:02:00.001+01:00

Den så kallade popcornpolitiken (se tidigare inlägg) måste naturligtvis beskrivas och förklaras konkret. Om det dessutom kan ske i form av direktrapporter från landstingsfullmäktige så gör ju det inte saken sämre.

Den 9 november skrev det socialdemokratiska landstingsrådet Vivanne Macdisi ett blogginlägg där hon tar heder och ära av möjligheten för nya vårdgivare att etablera sig enligt landstingets riktlinjer. Macdisi talar visserligen i sitt inlägg om "fri etablering"; det är visserligen lite oklart vad hon menar med det, men jag utgår ifrån att hon talar om det förslag som Hälso - och sjukvårdsstyrelsen har att behandla i ärendet (som inte alls tillåter "fri etablering" utan anger tydliga regler för vad som gäller för den som vill etablera sig). Hennes text på bloggen kan inte gärna tolkas som något annat än ett motstånd mot nyetablering.

Så lät det inte i fullmäktiges talarstol. För en stund sedan försökte Macidisi tvärtom låta som om hon tycker det är bra med nya fristående aktörer, men både på bloggen och i det politiska arbetet agerar hon alltså annorlunda.

Det är precis vad "popcornpolitiken" går ut på. Ena dagen för, andra dagen emot. Så kan man fladdra fram och tillbaka mellan olika ståndpunkter och alltid låta bra. I alla fall för den som lyssnar för stunden. Men den som följer lite närmare vad (S) företrädare säger i olika sammanhang kan notera att det låter lite olika - i olika sammanhang...

Popcornpolitik

2011-11-21T11:57:00.001+01:00

Vi var många som intresserat lyssnade till förra ministern och partidistriktsordföranden (S) Thomas Östros när han beskrev den centrala socialdemokratiska politiken som "en popcornmaskin". Nya, ogenomtänkta förslag av helt skilda slag poppar upp ungefär som nypoppade popcorn, och tas sedan lika raskt tillbaka när man tänkt till lite mer - eller fört den interna debatten färdigt.

På samma sätt fungerar den socialdemokratiska landstingspolitiken. Det är ganska mycket "dagsnotering" över vad socialdemokraterna vill - och föreslår. Det förefaller snarare som om det är den dagsaktuella debatten som präglar det socialdemokratiska agerandet, och det gör att politiken blir därefter.

Ett bra exempel finns både i och inför den debatt om landstingsplan och budget som förs i landstingsfullmäktige idag. Förutom att partierna i oppositionen har helt olika idéer om vad som ska göras, så presenteras ständigt nya förslag och inspel. Så kan man givetvis göra när man befinner sig i opposition, men det fungerar inte om man har en seriös önskan om att faktiskt ta ansvar för att leda och styra ett stort landsting med omfattande verksamhet på skilda områden.

Socialdemokraterna har, på alla nivåer, gjort denna "popcornpolitik" till skön konst. Det låter både spännande och intressant, men det håller som sagt inte för att leda och styra ett landsting. För att klara det behövs både konsekvens, tydlig inriktning och bestämda prioriteringar. Det krävs, helt enkelt, en förmåga att ta ansvar. Det är på den punkten den viktigaste skillnaden mellan Alliansen och den politiska oppositionen syns.

En kväll med givande samtal

2011-11-15T22:19:00.001+01:00

I kväll var det dags igen. Jag har besökt Alunda mellan Östhammar och Uppsala för att knacka på dörrar och prata med människor. Jag har både gjort och bloggat om det tidigare, och det är lika trevligt varje gång. Samtal en helt vanlig vardagskväll med människor som för inte allt för länge sedan kommit hem från jobbet (eller människor med skiftarbete som är på väg till sitt arbete), och som trots mixande mned livspusslet sätter av en kvart för att prata - det är kvalitetstid i en politikers vardag.
De människor vi pratat med i kväll och tidigare kvällar denna höst har en helt annan historia att berätta jämört med den "verklighet" som för oss som är djupt involverade i politiken oftafyller dagarna. Det får mig att fundera mycket över vilka som är viktigast att tala med, varifrån vi får vår energi och var vi kan hitta inspirationen och idéerna för att utveckla den moderata politiken och göra Sverige till ett bättre land att leva i. För alla.

Den politiska debatten blir sä lätt en debatt om just politik. De frågor som engagerar människor i vardagen är ibland långt ifrån desamma som de sopm debatteras politiskt. Att kvalitén i välfärden engagerar människor råder det inget tvivel om; det må vara äldrevård, busstrafik eller skolan. De som betalar skatt och röstar i val ställer högst berättigade krav på den välfärd som är politikens mest centrala uppgift. Därför känns det också bra att kunna berätta om vårt arbete just för att förbättra välfärden.

Vad är det då människor inte är så intresserade att prata om? Tja, vad sägs om följande lilla lista: vem som skickat SMS till vem, vad moderaterna gjorde för hundra år sedan, ideologiska motiv för att ta heder och ära av statsministern och vems fel det möjligen kan vara att det ändå finns brister i samhället och i välfärden. De människor jag träffat i kväll och andra kvällar är mer intresserade av att få veta vad vi tänker göra för att förbättra än av vem som möjligen är orsaken.

Här ligger kanske den viktigaste uppgiften för oss i nya Moderaterna. Vårt politiska arbete måste börja med att lyssna, lära av människors vardag och att dra slutsatser - politiska slutsatser - av det vi hör och ser. Föreställningen att vi kan utveckla politiken genom att bara prata politiker emellan är kanske den viktigaste orsaken till att engagemanget och intresset för partipolitiskt arbete har minskat så drastiskt på senare år.

Vår politik tar sin utgångspunkt i människors vardag, inte i högtravande politiska program eller motståndares hånfullheter över den politik vi för. Jag vet inte om det är just därför det är så roligt att arbeta med politik i vardagen - och så oerhört givande att samtala med människor om den vardag vi formar tillsammans.

Kvalitet ska vara självklart

2011-11-12T10:10:00.001+01:00

Just nu avlöser skandalreportagen varandra, och det är framför allt äldreomsorgen som står i centrum. Men det kunde lika gärna handla om skolan, om vårdcentraler eller om någon annan verksamhet i välfärden som bedrivs med skattemedel. Den här gången är det ett privat företag som är i blåsväder, men vi ska inte för ett ögonblick glömma att brister i kvalitén förekommer också i verksamhet som det offentliga bedriver i egen regi.

På något sätt är denna svartvita syn på offentligt och privat också en intressant spegling av den politiska synen på frågan. Vissa debattörer som tidigare inte lyft ett finger i frågan ställer sig nu upp och dömer ut alla former av verksamhet som finansieras offentlligt men bedrivs av externa aktörer. Andra debattörer har tidigare tagit upp tråden och anser sig nu ha fått vatten på sin kvarn oavsett vad som sagts tidigare - och alldeles oavsett de vårdskandaler som förekommer även i egen regi.

Låt oss i stället titta på saken en aning mindre polariserat, för då blir saken också en aning enklare inte minst för den som inte ger sig in i debatten förblindad av ideologiskt förutfattade meningar.
Verksamhet som bedrivs med skattemedel ska hålla god kvalitet. Punkt slut. Om vi politiker i stället för att diskutera driftformer koncentrerar oss på att skapa effektiva verktyg för uppföljning av den verksamhet som vi finansierar, så kommer vi snart att kunna slippa dessa evinnerliga så kallade vårdskandaler. Men inte nog med det! Om fokus läggs på en bra uppföljning, så kommer all verksamhet som finansieras med skattemedel att bli bättre.

Dessutom ska vi, som sagt, komma ihåg alla de likartade skandaler som faktiskt handlat om ren vanvård även i verksamhet som bedrivs av det offentliga i egen regi. Det är tyvärr inte så enkelt som att "vanvården" försvinner av att ta bort vare sig privat drift eller ens vinstkrav.

Det är med andra ord på tiden att alla vi som arbetar politiskt med dessa frågor ägnar oss åt ett moment av gemensam självkritik. Sedan länge är uppföljningen av verksamheten inte direkt någon paradgren för någon politisk rörelse, och för den som möjligen minns debatten om SNS rapport om välfärdspolitiken så var det just det som var den viktigaste slutsatsen.

En sådan uppföljning måste vara systematisk, långsiktig, bygga på tydliga värden och framför allt utgå från att säkra kvalitén på den verksamhet som bedrivs. Först då kommer vi ifrån den tröttsamma och ohyggligt ideologiska debatten om olika driftformer. För i grund och botten är det ganska få medborgare som bryr sig om vad det står på skylten på dörren utanför förskolan eller äldreboendet. De flesta av dem som direkt påverkas av vår politik vill att verksamheten ska fungera, och fungera riktigt bra. Med en bättre uppföljning får vi bättre kvalitet, och därmed nöjdare medborgare.

Medier som skrivit om detta: DN, SvD, Aftonbladet, UNT.

Att tågen går är ingen nyhet.

2011-11-11T17:00:00.001+01:00

Ibland verkar det vara svårt att skruva till nyheterna. Som när Radio Uppland vill "göra något" på de förändringar i tågtrafiken som väntar de närmaste åren. Som de flesta säker känner till, så pågår planeringen av pendeltågstrafik mellan Stockholm och Uppsala. Det kommer att leda till att tre tågsätt frigörs och kan användas för annat. En av dessa planer är tågtrafik till Sala och Heby. Men först måste en del flaskhalsar åtgädas på den tågsträckan. Det är knappast heller någon hemlighet. Den som har insikt i den regionala tågtrafiken vet dessutom, att det snarare är brist på tågsätt av den typ Upptåget körs med, så att hyra ut tågen lär inte bli något större problem.
Nyheten om att "UL kan får överskott på tåg" är således varken en nyhet eller en nyhet. Men det blev en nyhet idag i radion. Intressant.

Ett akut problem söker långsiktig lösning

2011-11-08T10:20:00.003+01:00

Idag rapporterar Radio Uppland - förtjänstfullt! - om en av de största utmaningar som vi i vårt landsting just nu står inför. Det är ett ökande antal patienter som söker akutvård, vilket leder till längre väntetider och större tryck på vården. Det är ett samhällsproblem som vi inte kan ignorera och måste hitta en lösning på.

Alliansens och de nya moderaternas politik är en politik för människor. Vi tar utgångpunkt i människors problem i vardagen, och upplevelser av brister och problem som finns i samhället. Så länge det finns samhällsproblem, så finns det också anledning för oss att bearbeta problemen.

När det gäller akutmottagningen på Akademiska sjukhuset så ligger problemen på flera plan. En viktgi utmaning är att göra vården som helhet mer tillgänglig och lättare att nå. Det gäller internet, telefon, primärvård, närakut och sist men inte minst akutmottagningen på Akademiska sjukhuset. det gäller också vården och omsrogen om de mest sjuka äldre; en grupp som ofta söker sig just till akuten på Akademiska. Genom ett bättre mottagande på alla nivåer kan en del av problemet lösas.

Som människa med vårdbehov ska det inte vara svårt att hitta rätt. Ofta kan en sökning på nätet eller ett telefonsamtal till sjukvårdsrådgivningen göra lika mycket nytta som ett besök på akuten - och man kan kanske använda de 380 kronor som ett besök kostar på något annat sätt.

Det behövs också lösningar inne på sjukhuset. Planeringen och "flödet" måste bli bättre så att människor inte behöver vänta i timtal på en röntgen eller en provtagning. Det jobbas mycket med detta - men det går att göra mer!

Det finns således inga "enkla lösningar" på de problem som radin rapporterar om. Däremot kommer du kanske att se en del sådana "enkla" förslag i debatten den närmaste tiden. Kom då ihåg, att de enkla lösningarna kan låta enkla och vid första anblicken kloka - men det finns också skäl till att de inte sätts i verket.

Jag vill också passa på att skriva att personalen på Akademiska sjukhusets akutmottagning gör ett fantastiskt jobb på en oerhört svår arbetsplats. Skyll inte på dem om du får vänta för länge!

Alliansen kommer att arbeta vidare med de utmaningar vi ställs inför. Människor ska inte behöva vänta onödigt länge på akuten. Den som väntar på vård, väntar alltid för länge.

Att granska är en av politikens viktigaste uppgifter

2011-11-07T19:32:00.001+01:00

Det kan knappast råda något tvivel, för någon, om att det finns åtskilliga samhällsproblem som söker en lösning. Det handlar om både små och stora problem, och om sådana som söker lösningar på kort och på längre sikt. En del av dessa samhällsproblem har dykt upp helt nyligen - medan andra faktiskt rullat på utan att hitta en lösning i åratal och längre än så.
Ett område där det offentliga måste bli bättre - mycket bättre - är uppföljning av den verksamhet som bedrivs. Det kan vara på plats att påpeka att den uppföljningen måste ske både i verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting i egen regi och av sådan verksamhet som drivs av andra, på det offentligas uppdrag. Brister, missförhållanden och problem av allehanda slag finns nämligen i alla typer av verksamheter, oavsett driftform. Problemet är nämligen att just uppföljningen allt för ofta sätts i andra hand.

Och det är just en bättre kontroll, och bättre verksamhetsuppföljning, som är en viktig del av att utveckla verksamheten. Att bara återgå till det gamla, och låta kommunen eller landstinget sköta all verksamhet själv, är faktiskt inte en lösning; det enda som då kommer att inträffa igen är det som många gånger har hänt förr, nämligen att nya missförhållanden inträffar och att nya rop på att förändra verksamheten dyker upp.

I vårt landsting hjar vi just därför börjat titta på hur vi kan utveckla uppföljningen och bli ännu bättre än vi hittills varit på att säkerställa att all verksamhet som finansieras med skattemedel verkligen är så bra som vi har anledning att kräva. Visserligen ligger ett nationellt ansvar sedan förra årsskiftet på Socialstyrelsen, men det räcker inte. Vi i kommuner och landsting måste själva ta vårt ansvar. Det är därför vi är valda, och det förtroendet är vi skyldiga att svara för.

Oavsett vem kommunerna eller landstingen väljer att delegera utföraransvaret till är det just kommunerna och landstingen som måste ta ansvar och följa upp och kontrollera upphandlade kontrakt. Uppföljning och kontroll är centralt för att uppnå en väl fungerade verksamhet med hög kvalitet. Det är kommuner och landsting, som upphandlare och avtalspart, som har de största möjligheterna att påverka kvaliteten i vården och omsorgen. Kommun- och landstingspolitiker har ett stort ansvar för att medborgarna får den hjälp och det stöd som de har rätt till. Men ansvaret handlar också om att de som utför verksamheten faktiskt sköter sitt uppdrag som de ska.

Två i stället för en

2011-11-03T08:07:00.000+01:00

Radio Uppland har idag en nyhets som möjligen kan ge ett lite märkligt intryck. Det handlar om en av de externa vårdgigare som på landstingets uppdrag diver en vårdcentral i Bålsta. Självklart har vi en organisation som ser till att detta företag, som alla andra landstinget har affärer med, sköter sina åtaganden. och om de inte gör det så finns det rutiner för att säkerställa att så sker. I detta fall är det precis vad som skett.

Den viktiga frågan i Bålsta - om man snarare har ett patientfokus på sitt politiska arbete - är att det nu finns två vårdentraler som patienterna kan välja emellan. Den vårdcentral som då inte arbetar på ett sätt som väcker patienternas förtroende kommer att få väldigt svårt att klara sitt uppdrag.

De båda vårdcentralerna i Bålsta har varit igång en väldigt kort tid, men vi har redan fått många positiva reaktioner både på den ökade valfriheten och på den förbättrade tillgängligheten.

För socialdemokraterna är det inte viktigt. Turerna kring Medpro clinic bekräftar snarare vad vi länge har misstänkt. Socialdemokraterna försvarar den gamla tidens ordning, med en enda landstingsdriven vårdcentral i Bålsta. För dem är det viktiga inte att patienterna kan välja och att fler vårdgivare leder till kortare väntetider.

Så utvecklar vi kollektivtrafiken

2011-11-01T16:43:00.001+01:00

Egentligen behövs inte så mycket mer än en länk till den utmärkta programförklaring som Alliansens fyra företrädare i kollektivtrafiknämnden skriver i dagens UNT. Den pekar nämligen på vad som behövs för att utvecklingen av kollektivtrafiken ska kunna fortsätta. Det är ökade satsnignar - men också en bra och ansvarsfull balans mellan kostnaden för den som reser och andelen som betalas med hjälp av landstingsskatten.

Som skribenterna påpekar, så är det inte i första hand de som går eller cyklar som ska förmås att åka kollektivt. Det är bilisterna som behöver lockas över till buss och bil - och det sker inte genom lägre biljettpriser eller sämre komfort. Det sker genom en klok och målmedveten satsning på en trygg, säker och effektiv kollektivtrafik. Den satsningen sker nu i Alliánsens Uppsala län, och jag är stolt över att leda en Allians som arbetar i just den riktningen.

En politik som fungerar

2011-10-31T21:48:00.002+01:00

Dagen har, som jag skrev i gårdagens inlägg, ägnats åt att lotsa landstingets budget och en lång rad andra ärenden genom landstingsstyrelsen. Åtskilliga veckors arbete har därmed nått en viktig milstolpe, och det är - som jag skrev redan igår - skönt att kunna lägga fram en budget i ekonomisk balans för landstingsfullmäktige.

Ledning och styrning av ett landsting är en krävande uppgift. Det innebär ekonomiska och andra prioriteringar, men det innebär också att behöva behärska alla delar av lednings- och styrningspårocessen. Den i grunden enklaste delen är att i ord presentera vad man vill göra, och att med dessa ord brodera allt det goda man vill ge invånarna, resenärerna, patienterna i form av en god vård, effektiv kollektivtrafik och allmän utveckling av länet. Om man så vill, kan man säga att författandet av texter i ett budgetarbete är det mest lustfyllda, eller i vart fall det som ställer minst krav på just ledning och styrning.

Den större utmaningen ligger i att får dessa goda tankar att faktiskt gå ihop i form av en budget med siffror och ekonomiska prioriteringar. Att därtill kunna formulera konkreta mål, fortfarande inom givna ekonomiska ramar, gör budgetarbetet ännu mer krävande - men också ännu roligare. Utifrån det resonemanget är även arbetet med siffrorna i budgeten lustfyllt på sitt eget sätt.
Politik, som så mycket annat i livet, består av både tankar, ord och handlingar. Att prata om en budget i balans, eller om ledning och styrning, är verkligen inte särskilt svårt. Pröva själv att se, om du kan säga "ledning och styrning" eller "ordning på ekonomin". Se! Det var ju inte så svårt!
Men att göra! Vid dagens sammanträde med landstingsstyrelsen fanns fyra skriftliga budgetalternativ. Tre av dem hade långa och vackert utformade texter - men inget "sifferverk" som visade hus budgeten faktiskt skulle får att gå ihop. I själva verket fanns i dessa budgetalternativ rader av spännande satsningar - men inte en enda rad som faktiskt klarar ut hur dessa tjusiga idéer ska finansieras.
I ett enda av de budgetalternativ som presenterades idag fanns en komplett politik för att leda och styra vårt landsting, med en kärv men tydlig redovisning både av varifrån pengarna kommer och hur de, krona för krona, ska användas. I ett enda budgetalternativ finns en genomtänkt idé både om hur verksamheten ska bedrivas och hur finansieringen klaras. I de tre andra budgetalternativen saknas den viktigaste av alla komponenter för en fungerande ledning och styrning.

Budget i balans

2011-10-30T20:01:00.000+01:00

I morgon sammanträder landstingsstyrelsen, med budgeten för 2012 och en landstingsplan för tre år framåt som viktigaste punkt på dagordningen. Det är ett viktigt beslut, inte bara för att den lägger ramarna för den verksamhet som landstinget bedriver; det är också den politiska ledningens viktigaste styrdokument och därmed grunden för hela ledningen och styrningen av vårt landsting.

Det är också skälet till att planen och budgeten kräver mycket arbete och engagemang från oss som är förtroendevalda. Personligen upplever jag, det drar jag mig inte för att erkänna, tiden inför budgetbeslutet både i landstingsstyrelsen och senare i landstingsfullmäktige, som en tid av anspänning.

Lyckligtvis ser det dock ganska hyggligt ut, med tanke på läget i den globala ekonomin. Vi lever i en ekonomiskt stökig tid, och därför könns det skönt att lägga en budget som innehåller ett litet, men ändå ett överskott i landstingets ekonomi. Det kan behövas både som buffert för än svårare ekonomiska tider och som avsättning inför de utmaningar som väntar när landstingets anställda i framtiden ska få pension.

Budgeten som Alliansen i år lägger är stram, för att inte säga kärv. Det kommer att behövas ett fortsatt arbete med att rationalisera och effektivisera verksamheten, för att undvika mer drastiska åtgärder. Lyckligtvis kan vi peka på goda exempel, inte minst i vår primärvård och i vårt landstings fantastiska folktandvård, som ger gott hopp även på andra områden. Vi har också lyckats hitta en bra balans mellan kostnader och intäkter genom att se över både taxor i kollektivtrafiken och patientavgifter i vården. Det har lett till en budget som faktiskt lyckas förena ansvar för landstingets ekonomi med viktiga reformer för att förbättra de bristområden som finns.

För det saknas inte utmaningar. Köerna till vården är för långa. Patienter får vänta för länge för vård. Effektiviteten kan på vissa områden bli bättre. Vården om de som har de största vårdbehoven, särskilt de mest sjuka äldre, kan definitivt bli bättre. Större mångfald och ökade möjligheter att kunna välja vårdgivare är också en viktig reform för länets invånare. Allt detta, och mycket mer, kommer vi att arbeta vidare med under åren som kommer.

Likaså ska utvecklingen av länets kollektivtrafik fortsätta. Ökade satsningar är särskilt viktiga i ett läge där rörligheten på arbetsmarknaden är en nödvändighet för att klara tillväxten över tid. Pendeltågen längs både Ostkustbanan och Dalabanan är angelägna för att vårt län ska kunna fortsätta att växa.

Det där med att ta ansvar

2011-10-29T13:08:00.002+02:00

Jag blir emellanåt lite fundersam över ett uttryck i det politiska språket; ett uttryck som ofta används som en form av fingerpekning. Det handlar om att olika debattörer, inte sällan från den sida som för ögonblicket befinner sig i opposition, gärna säger åt den politiska konstellation som är i majoritet - och därmed också har ansvaret - att man ska "ta ansvar" för olika saker.

Det är i regel ytterst oklart vad detta ansvarstagande mer exakt skulle gå ut på. Den som pekas ut har nämligen, som sagt, i regel ett ganska omfattande ansvar och ägnar också sin tid och kraft åt att faktiskt utöva detta ansvar.

Kravet på ansvarsutövande följs mycket sällan av några förslag på konkreta åtgärder - och om sådana föreslås, så ligger de gärna på rejält politiskt avstånd från vad den ansvarstagande kan förväntas göra utifrån det mandat väljarna gett. I rådande politiskt läge ser vio således ofta att vi som valt för att föra den politik Alliansens väljare efterfrågar ska "ta ansvar" genom att i stället ansluta oss till en helt annan politik.

Just därför är det klanske dags att en gång för alla klara ut vad politiskt ansvarstagande går ut på. Det är att fullfölja den politiska inriktning som man som förtroendevald blivit vald på, för att sedan kunna möta sina väljare och redovisa resultaten av den politik man har fört.

Vi har i landstinget till exempel tagit ansvar för ekonomin, som har blivit bättre se senaste åren. Vi har också tagit ansvar för primärvården, som vi lovat i två val; den fungerar nu bättre än någonsin. Vidare har vi tagit ansvar för Akademiska sjukhusets långsiktiga utveckling, vilket lett till fenmåriga avtal med landstingen i sjukvårdsregionen, strategiska satsningar på forskning samt en rad andra utvecklingsprojekt som jag skrivit om tidigare.

Politik handlar helt enkelt om att ta ansvar. Men det handlar också om att svara upp mot dem som har gett ansvaret - väljarna - och att utgå från de majoritetsförhållanden som lett till att en viss politisk inriktning har fått förtroendet och ansvaret. Dessa två begrepp hänger nämligen ihop i en demokrati. OM man har fått förtroende av väljarna, så har man också ett ansvar att ta. Och om förtroendet saknas; ja, då är det som återstår att ställa sig bredvid och ropa på att någon annan ska ... just det, "ta ansvar". Det är kanske inte så svårt att gissa vilket som är både mest spännande och mest krävande.

Rätt - inte rött

2011-10-25T22:27:00.001+02:00

En tillfällig post i landstingets bokslut kommer troligen att göra att den blir minus på sista raden i landstingets bokslut i år. Det beror på en teknisk justering av hur pensionsskulden beräknas, som löses genom en engångspost i 2011 års bokslut. Men landstingets goda ekonomi, som jag skrivit om tidigare, gör att detta inte är ett allvarligt problem på kort sikt. Och det är absolut inte så, som TV4:s Janne Nordling skriver på sin blogg, att det har någon påverkan på budgeten för 2012. Den beräknas gå med ett visst överskott (knappt 100 miljoner) - och därmed finns heller ingen koppling mellan det prognosticerade underskottet för 2011 och de justeringar som görs av taxor och avgifter i vården och kollektivtrafiken.

Men behövber dessa då höjas? Landstinget går ju så bra...

Svaret, är som jag tidigare skrivit, ja. Landstinget har idag marginaler i sin ekonomi, men vi har ännu inte sett slutet på skuldkrisen - och det vi ser denna vecka är hur det kan drabba även vårt landsting. Det finns inte möjlighet att släppa på ansvaret för ekonomin, och vi kan vara glada så länge det inte krävs mer dramatiska åtgärder.

Det betyder också att reformarbetet kan fortsätta. Mer valfrihet och fler externa vårdgivare är bra för landstinget, bra för patienterna och bra för mångfalden och valfriheten. Utvecklingen av vårt landsting fortsätter.

2011-10-25T17:11:00.003+02:00

Ett område i hälso- och sjukvården där det händer mycket just nu är missbruks och beroendevården. För en knapp månad sedan tog Uppsala universitet initiativ till ett samarbete, U-FOLD, kring frågorna. En ny lagstiftning utreds, och vi i landstinget har bestämt oss för att utreda den verksamhet vi bedriver på området.

Som en liten del av den totala missbruksvården genomförs på några få platser program där narkomaner kan få byta använda sprutor mot rena, bland annat för att hndra smittspridning av blodsjukdomar som hepatit och HIV. Dessa program är mycket omdiskuterade, och det finns forskning som pekar i lite olika riktning om effekterna. Men det är en självklar det av den samlade vården och därmed värt att titta närmare på som en del av den utredning vi gör.

Min kollega Miriam Eriksson (KD), ordförande i landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd, berättade om detta i radion i dag. Du kan höra inslaget på Radio Upplands hemsida. Miriam berättade på ett bra sätt både vad våra planer är och varför det är viktigt att studera sprutbyte som en del av den samlade missbruks- och beroendevården snarare än som en egen fråga.
Så jobbar vi i Alliansen; genom att nyfiket studera viktiga frågor och ta ställning grundat på sakkunskap förbättrar vi länets sjukvård och gör Uppsala län till en bättre plats för alla att leva på.

I framkant

2011-10-24T20:02:00.004+02:00

Idag gör Radio Uppland ett riktigt bra reprotage om den specialiserade vård som ges på Akademiska sjukhuset - en vård som i många fall håller världsklass. Under de senaste fem åren har "Ackis" dessuotm flyttat fram sina positioner, bland annat genom att vara ett av fem universitetssjukhus i landet som fårr Rikssjukvårdsnämndens uppdrag att bedriva så kallad rikssjukvård. Jag har förmånen att sitta i nämnden, vilket ger en bra överblick över hur svenk sjukvård utvecklas på den allra mest specialiserade nivån.

Det är exakt så som det framgår av reportaget. De ledande universitetssjukhus som kan koncentrera sig på vissa områden flyttar fram sina positioner, inte bara nationellt utan även på den internationella arenan. Akademiska sjukhuset hör dit, och det beror inte minst på ett nära samarbete - som jag skrivit om tidigare här på bloggen - med exempelvis Uppsala universitet och andra viktiga institutioner i Uppsala med omnejd.

Men det finns orosmoln. Ett sådant är en utveckling där Akademiska sjukhuset inte ges den möjligheten att hålla kvar sin spetsprofil. Den som bor i Uppsala län ska självklart få tillgång till bästa tänkbara vård; det är en av vårt landstings viktigaste uppgifter. men all vård måste för den skull inte ges just på Akademiska sjukhuset utan kan lika väl ges i öppen vård, på vårdcentraler, hos andra vårdgivare eller på andra sjukhus. Här krävs alltså nya sätt att tänka, och en ständig vilja till förändring.

Är då Akademiska sjukhusets ledande position bara skryt och tomma ord? Svaret är definitivt nej, det kan jag verkligen säga efter att de senaste dagarna ha umgåtts med moderata sjukvårdspolitiker (och många andra moderater) från hela landet. Akademiska sjukhuset nämns med stor respekt, både av dem som verkar i landsting med många patienter som vårdas på Akademiska sjukhuset och av företrädare för andra landsting som driver universitetssjukhus. Framgångarna för sjukhuset manifesteras också till exempel i de strategiska forskningsmedel som Uppsala universitet tilldelats.

Jag är stolt över Akademiska sjukhuset och över dess roll som motor i Uppsalas och länets utveckling. Jag är också mycket stolt över att positionerna flyttats fram på senare år. Det stoltheten, men också en nyfikenhet över hur förnyelsen av sjukhuset kan fortsätta, driver mig att arbeta vidare för en vård av absolut världsklass. Och det handlar inte bara om Skandionkliniken, strategiska forskningsmedel och högspecialiserad vård. Det handlar om en viktig del av den vård som ges till invånarna i länet - och sjukhusets bidrag till länets dynamiska utveckling. Det finns mycket att vara stolt över.

Vardag efter en härlig partistämma

2011-10-24T15:20:00.001+02:00

Fyra dagar i Örebro är lagda till handlingarna. I går eftermiddag kom jag hem efter en riktigt intensiv och spännande partistämma. Den sista dagen ägnades bland annat åt hälso- och sjukvårdspolitik, med viktiga diskussioner om vårdens organisation och verksamhet. En fråga som engagerade mycket, och ledde till flera viktiga inlägg, handlade om bristen på specialistsjuksköterskor. Samstämmigheten är stor om att detta är ett problem som måste lösas, och att det behövs både nationella och lokala initiativ för att komma åt det. Däremot fanns det också en samsyn om att det knappast är partipolitiska belsut på en stämma som bidrar till problemets lösning. För egen del kommer jag att fortsätta att driva frågan i Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingsdelegation, där arbetsgivarfrågor kan drivas på det nationella planet. Här i länet finns det goda sjkäl att dryfta frågan både med Uppsala universitet - och det gör vi! - och med länets kommuner.

En annan viktig fråga är den patientnära forskningen, där partistämman fattade beslut om att ytterligare satsningar måste ske. även detta är inte i första hand ett beslut för en partistämma - men vi som kommer att möta staten i förhandlingar om ett så kallat ALF-avtal om amverkan kring den kliniska forskningen mellan staten (som ju äger och driver universiteten med medicinska fakulteter) och landstingen som driver universitetssjukhus. det gladde mig mycket att samstämmigheten i partiet är stor om vikten av dessa frågor. Att Sverige nu satsar mer än någonsin på forskning - och att Uppsala fått betydande delar av dessa satsningar - räcker inte för att klara skivan på längre sikt. Om vi inte satsar offensivt på detta område är risken uppenbar att vi halkar efter.

Många spännand edebatter och viktiga beslut, med andra ord - och inte bara Carl Bildt som dansade med Lotta Engberg. men vi hann med att ha roligt tillsammans också.

Tillsammans

2011-10-23T11:24:00.001+02:00

Den moderata partistämman går mot sitt slut. Det har varit fyra intensiva dagar med många spännande debatter om allt från utrikes-, säkerhets- och biståndspolitik (som debatteras just nu) till skyddsjakt på varg och strandskydd. Mot bakgrund av den debatt som faktiskt förs i stämmolokalen är det också intressant att se hur debatten skildras i media - till exempel vilka frågor som debatteras mest intensivt och vilka som skildras i media.En av de mest intressanta debatterna har handlat om välfärdspolitiken i bred mening. Vår politik, och vårt agerande, i frågor som rör sjukvård, omsorg och utbildning är avgörande för miljoner människor i hela landet. Men vi behöver utveckla politiken på dessa områden. Ett led i att åstadkomma detta är att göra det - som det står i stämmans tema - tillsammans.Förutom att debattera politik har det också funnits tid för att diskutera konkreta samarbeten. Möjligheterna att göra samhället bättre för människorna som lever här bygger i hög grad på att riva gränser och på att lära av de bästa - vilket en partistämma ger bra tillfällen till. Vi Moderater har till exempel ledningen i nio landsting med med än 5,5 miljoner invånare. I dessa landsting, Uppsala län är ett av dem, formar vi dagligen hur välfärden ska fungera på viktiga områden. Kvalitet, mångfald, valmöjlighet och trygghet är fyra av ledord som gäller för oss moderater. Men det gäller också att föra en ansvarsfull politik som håller ihop Det går inte att lova allt till alla. Däremot måste politiken vara en politik för alla. Det är en svår ekvation, som ställer stora krav på en samhälls- och människosyn som är inkluderande, inte exkluderande.Tillsammans bygger Nya Moderaterna den politiken. Tillsammans bygger vi Sverige starkt!

Ansvar både för verksamhet och ekonomi ger den bästa välfärden

2011-10-19T13:53:00.001+02:00

Idag offentliggör vi de förändringar av landstingets patientavgifter som tidigare diskuterats i media. Efter en noggrann analys gör vi vissa höjningar för att kunna hantera både den vård som landstinget bedriver och landstingets ekonomi på ett ansvarsfullt sätt.

Att balansera god vård och ansvar för ekonomin är en viktig välfärdsfråga. Det är alltid enkelt att göra det ena eller det andra, men den verkliga utmaningen - och det verkliga kravet på ledarskap - handlar om att göra bådadera. Den som tror att man kan bortse från det ena eller det andra biter sig raskt i svansen, det har vi kunnat se exempelvis i de landsting som trots mycket högt kostnadsläge inte kan ge sina invånare en vård av bättre kvalitet.

I ett sådant samlat ansvar ingår också att se över kostnaderna för verksamheten, inklusive de kostnader som betalas direkt av patienten vid vårdtillfället. Naturligtvis kan man sätta dessa direkta kostnader, det vill säga patienavgifterna, på alla tänkbara nivåer. Då måste man också tänka på vilka signaler det faktiskt sänder till patienterna - och till länets alla invånare.

En god hälso-och sjukvård av bra kvalitet är ytterst värdefullt för människors trygghet. Ju bättre den vård som ges är, desto större blir tryggheten och förtroendet för vården. Men den bästa vården är inte den som är kostnadsfri för patienten eller den vård som finansieras med de högsta totala kostnaderna. Sambandet mellan vård av god kvalitet och kostnaden för den vård som bedrivs är mer komplicerat än så.

Med det sagt är jag stolt övcer två saker. Det ena är att vårt landsting ofta rankas högt i undersökningar som mäter vårdens kvalitet och patienternas uppfattning om kvalitén. Det andra är att vårt landsting har ett tryggt och stablt ekonomiskt läge. Vi har mycket kvar att göra när det gäller väntetider, köer, bemötande och krångel, men vi jobbar på det. Vi har mycket kvar att göra, även om vi är på väg åt rätt håll.

Bättre vård ger nöjdare medborgare

2011-10-19T10:09:00.000+02:00

Att vården granskas både avmedia och av våra politiska motståndare är heltnaturligt, mend et gör det också desto viktigare att sevilka helt objektiva granskningar som görs; till exempelundersökningar som visar vad de som är direkt berördafaktiskt tycker. En sådan undersökning presenterades heltnyligen, och den visade att medborgarna inte bara är ganskanöjda med vården som den är; de blir dessutom alltnöjdare!

Man kan givetvis fundera över vaddet beror på. Man ska då först som sist komma ihågatt undersökningen visar läget på nationell nivåsnarare än i ett enskilt landsting. Men då ska man ocksåta med i beräkningen att nio av landets 21 landsting idag styrsav Alliansen (i vissa fall tillsammans med andra partier) och att 5,5av landets drygt nio miljoner invånare lever i ett landstingdär landstingsstyrelsens ordförande är moderat.

Inte nog med det. I sju av dessa niolandsting, och bland dem sex av landets sju största, harAlliansen varit i majoritet två landstingsval i rad.Medborgarna har alltså fått pröva Alliansenspolitik, och tyckt att den fungerar bra. Väl så viktigt ärockså att ett förnyat förtroende ökarmöjligheten att arbeta mer långsiktigt. De reformer sominleddes 2006-2007 börjar först nu få fulltgenomslag.

Att medborgarna blir allt nöjdaremärks inte bara på valresultatet. En annan intressantmätare är faktiskt debatten om privatasjukvårdsförsäkringar. Den minnesgode kommer kanskeihåg hotet från valrörelsen 2006; om ”borgarna”skulle vinna valet skulle en flod av privata sjukvårdsförsäkringarvälla över landet och de mest bemedlade skulle gåföre i de långa köer som – redan då, fårman kanske säga – präglade sjukvården.

Nå, det som hänt sedan dessär att köerna faktiskt har blivit kortare och att intressetför privata försäkringslösningar svalnat i sammatakt. Fortfarande är väntetiderna svensk sjukvårdsstörsta problem, men utvecklingen går åt rätthåll och kommer att vara den viktigaste frågan påAlllansens dagordning tills problemet är borta.

Vi i Alliansen är stolta översvensk sjukvård. Men det finns mycket kvar att göra öratt förbättra den ytterligare. Vi har idéer ochkonkreta lösningar, och det mesta pekar på att det vi görverkar i rätt riktning. Därför ska arbetet med attutveckla svensk sjukvård fortsätta. Under de närmastedagarna är den moderata partistämman en naturlig plats föratt fortsätta den diskussionen, men arbetet bedrivs ocksåi landsting och kommuner och självklart även i riksdagen.Det viktigaste med det arbetet är givetvis att de människorsom är berörda är nöjda med det vi gör.Därför är det en viktig signal att förtroendetför vården ökar.

På säker grund

2011-10-18T22:40:00.004+02:00

Jag har ägnat en stund av kvällen åt min favorit-TV-serie "Vita Huset" och ett av mina favoritavsnitt. Det är avsnittet där presidenten - som också är nobelpristagare i ekonomi - möter en gammal akademisk antagonist som han också delat nobelpriset med. De har följaktligen rejält olika åsikter inom sitt akademiska område och, som det visar sig i replikväxlingen, också på det politiska planet.

Den lilla episoden påminner mig om något mycket tänkvärt som regeringens narkotikasamordnare, och tidigare socialdemokratiska kommunalrådet, Björn Fries sade: Det finns lyckligtvis inte någon "evidensbaserad politik". Däremot vore det bra om politiker lyssnade lite mer till forskningen innan de tog ställning. Politiker har dock en tendens att lyssna just till den forskning som passar deras syften.

Så är det, och det är kanske inte så konstigt. Men på de områden där vi politiker verkar finns det sällan några entydigt vetenskapliga sanningar. Det finns forskning, men det är dessutom ofta material som måste studeras noga för att verkligen fylla sitt syfte, om det ska användas politiskt. Till det kommer att de flesta forskare faktiskt betackar sig för att få sina studier kapade i partipolitiska syften.

Den som senast råkat ut för detta har jag skrivit om tidigare. Det är uppsalaforskaren Laura Hartmann, som råkade i rejält blåsväder för en forskningsrapport som egentligen inte går att använda för något annat syfte än just det jag skriver om nu - nämligen just att konstatera att det inte finns stöd för vare sig den ena eller den andra åsikten om större mångfald i välfärdssektorn. Men genom att plocka bland enstaka citat blev Hartmanns rapport politiskt stoff.

Vi politiker bör använda forskningen mer försiktigt än så. Stöd för våra idéer brukar gå att hitta i alla fall, inte minst bland de människor som är direkt berörda av den politik vi för. Jag pratar hellre med de människor som berörs än bygger stöd för mina åsikter i svårttolkad forskning.

Framgångsrika Uppsala

2011-10-18T21:26:00.001+02:00

Jag noterar idag att Janne Nordling, lokal seniorreporter på TV4, konstaterar att Uppsala vilken dag som helst passerar 200.000 invånare. I samma veva kommer länet dessutom att inta femteplatsen i storlek bland länen. Uppsala och länet växer med andra ord så det knakar.

Dety går bra för Uppsala även på andra områden. Jag besökte igår Uppsala Biobank, främst i landet på att sitt område. Akademiska sjukhuset skördar lagrar inom rikssjukvården, och vi står starka i fråga om medicinsk forskning.

Detta är några av många områden där vi har goda skäl att vara stolta över Uppsalas fins utveckling. Jag kommer att arbeta vidare för att den goda utvecklingen ska bestå, närmast på sammanträde med Rikssjukvårdsnämnden i morgon. Jag sticker inte under stol med att jag är stolt över den fina utvecklingen. Den strategi vi drivit i Alliansen, många gånger under hårt politiskt motstånd, är uppenbart framgångsrik för länet och för Uppsala. Det ska vi ta fasta på.

En allt bättre primärvård

2011-10-18T18:17:00.003+02:00

Miriam Eriksson (KD) som är ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen förklarade på ett utmärkt sätt i radio hur ett bra vårdvalssystem ska fungera. Möjligen kan ett tillägg göras, och det är vika faktorer som faktiskt ger anlending till högre ersättning på grund av större vårdtyngd. Då är det helt uppenbart att den avgjort viktigaste faktorn är ålder. När vi bli äldre ökar behovet av vård dramatiskt, och det har vår ersättningsmodell också utgått ifrån.

Det har också gjorts försök med att ersätta med utgångspunkt i så kallade socioekonomiska faktorer, men det har visat sig att de landsting som prövat sådana modeller inte fått en bättre eller jämnare fördelning av den sjukvård som erbjuds.

Det är tråkigt att en viktig debatt om hur vårdvalet kan utvecklas så bra som möjligt hindras av rent ideologiska faktorer. De rödgröna partierna har varit mycket konsekventa i sitt motstånd till vårdvalet, men inte fullt lika konsekventa i sin argumentation. Nu påstår man ogenerat att man är "för valfrihet", men det finns inte en enda valfrihetsreform som man på olika sätt har motsatt sig. När reformerna sedan visat sig fungera, som med vårdvalet, så försöekr man ta åt sig äran av det goda men kommer i stället med förslag som skulle hindra den goda utvecklingen.

Primärvården i vårt landsting fungerar idag utmärkt. Det finns fler skäl till detta, vårdvalet är en av dem. Vi ska arbeta vidare med att utveckla vår fina primärvård.

Politisk vardagskväll

2011-10-17T20:35:00.002+02:00

Kvällen har ägnats åt en av mina favoritaktiviteter när det gäller kontakt med människor, nämligen att knacka dörr och lyssna på synpunkter. I kväll besöktes Örsundsbro, där samtal med människor i ett bostadsområde gav många intressanta tankar, framför allt om kollektivtrafik.

Det är inte så att vi somk är politiskt aktiva får för lite "input" i vårt dagliga arbete. Frågan är däremot vilka - och vad - som påverkar oss i vårt beslutsfattande, och på vilka grunder. Det är lätt som politiskt verksam att glömma bort varifrån uppdraget kommer och varför vi har fått det.

Jag kan faktiskt tänka mig att de människor som jag i kväll hade tillfälle att prata med funderade en del över vad de hade att säga som kan påverka landstinget. Mitt svar är: mer än man kanske kan tro. de samtal jag haft i kväll är bra exempel på något som jag skrivit om tidigare. Det var nämligen samtal långt ifrån sammanträdesrum och föredragingar av tjänstemän, långt från partipolitiska förhandlingar med motståndare och mycket, mycket långt från massmedias bildsättning av politiken.

Kvällens samtal har handlat om människors livspussel, om att få ihop vardagen när den ena jobbar i Märsta och den andra i Enköping. Om arbetstider och dagis, om att kunna åka en hel familj till Uppsala för att gå på bio. Kort sagt om vardagshändelser, som påverkar och påverkas av politiska beslut.

Den politiska vardagen handlar inte i första hand om sammanträden och debatter med motståndare. Den handlar först och främst om de människor som jag har samtalat med i kväll. Tack, ni som var henmma och öppnade dörren. Förhoppningsvis vill ni höra av er igen för att berätta mer om era förväntningar på samhället och välfärden.

Valfrihet är bra för Gottsundaborna

2011-10-17T08:15:00.000+02:00

Dagens förstanyhet i Radio Uppland förtjänar en kort kommentar.

Sedan några år tillbaka kan du som patient, var du än bor, välja vilken vårdcentral du vill gå till. Det gäller självfallet också den som bor i Gottsunda. Landstinget bedriver vårdcentraler på ett trettiotal platser i länet. Dessa vårdcentraler är spridda över länet så att ingen ska behöva ha allt för långt till en vårdcentral.

Därutöver finns ett antal vårdcentraler som drivs av andra än landstinget. Som patient är man helt fri att välja om man vill gå till den närmaste vårdcentralen eller till någon annan som ligger längre bort från bistaden, till exempel i närheten av arbetsplatsen. Det gör att du som patient har full valfrihet - och den vårdcentral du väljer är skyldig att ta emot dig.

När Alliansen ökade valfriheten för patienterna i primärvården, så gjorde vi det för alla patienter - genom möjligheten att fritt välja vårdcentral kombinerat med att nya vårdcentraler har öppnat. Alternativt, att genom politiskt styrning peka ut var nya vårdcentraler skulle etableras kombinerat med att vårdcentral skulle ha ansvar för de som bor i närområdet, hade bara ökat valfriheten för dem som bor där politikerna i så fall väljer att starta nya vårdcentraler. Nu är det patientens val som styr i alla led.

Valfrihetsreformen i primärvården är bra för alla patienter, inte minst de som bor i Gottsunda. de är inte längre, genom det så kallade områdesansvaret, hänvisade till den lokala vårdcentralen utan kan välja fritt vart de vill gå.

Occupy Pyongyang

2011-10-16T20:25:00.002+02:00

Att samtidigt höra de beskäftiga demonstranterna utanför Riksbanken och på andra ställen samtidigt som vi ser bilder från svältens Nordkorea fyller mig med vämjelse. Påståenden om "kapitalismens kris" ekar ganska tomt när vi ser vad socialismen ställt till med i Nordkorea. Och att tala om "giriga bankirer" när bilder på detr socialistiska toppgarnityret i Nordkorea fladdrar förbi i reportaget är inget mer och inget mindre än ren cynism.

Som om det inte skulle vara tillräckligt illa, så har vi i samma tidsskede sett vilka möjligheter kapitalismen faktiskt ger. Jag tänker givetvis på percy Barnevik, en av dem som kritiserats just för att vara en egoistisk roffare. Barnevik intervjuades i ekots lördagsintervju och berättade vart alla miljonerna tagit vägen.

De har investerats i biståndsprojekt som, till skillnad från Nordkoreas socialistiska misär, har lett ill att människor faktiskt har fått det bättre och har kunnat ta sig ur fattigdom och elände.

Att ovanpå detta vifta med skyltar sär det står "we are the 99 procent", antydande att en extrem vänsterrörelse skulle vara talesman för befolkningen, har jag redan kommenterar. Den ordkoreanske diktatorn Kim Jon il anser sig också företräda en majoritet av sin befolkning, liksom till exempel den venezolanske presidenten Chaves. Jag hör dok till dem som anser att legitima företrädare för folket utses i fria och allmänna val.

Osmakligt är vad det är, men det är en osmaklighet som präglat vänstern allt sedan dess begynnelse.

Samtal om vardagens frågor

2011-10-16T16:11:00.001+02:00

Några timmars dörrknackning då och då är välgörande. Det är så lätt att politiken blir en fråga om positioner, formfrågor och benhårda alternativ som ställs emot varandra. Det är då som det blir nödvändigt att byta sammanträdesrummen mot den vardag som de allra flesta av våra väljare lever i och det mest slående är att möta just de människor som mer av den politiska debatten borde handla om. De människor som försöker få livspusslet att gå ihop, som matchar två heltidsarbeten med hämtning på dagis, skjutsning till fotbollen och höststädning med grannarna.
Många av dem som jag har pratat med under några söndagar denna höst har gett en intressant och tankeväckande bild av sin verklighet. Först säger de att allt är bra, och att de egentligen inte har så mycket att klaga på. men när vi ställer nyfikna följdfrågor, så kommer det ändå upp saker som vi kan göra bättre och som vi har anledning att ta till oss. Det är nästan aldrig de frågor som får mest utrymme i den politiska debatten, men det är de frågor som våra uppdragsgivare, medborgarna, tycker är viktiga.

Vår gemensamma välfärd beskrivs ibland som om den vore i fritt fall. Visst finns det brister, och det är Alliansens uppgift att rätta till dessa brister. men att för människor som själva kan se och dra slutsatser av hur saker förhåller sig försöka beskriva vården eller skolan som i sämre skick än den faktiskt är leder snarare till allmän misstro mot politiker och ointresse för de lösningar som faktiskt behövs.

Det direkta mötet med de människor som gett oss vårt uppdrag inspirerar. Men att möta människor i deras vardag ger framför allt en bild av hur den vardag ser ut, som politiska frågor verkligen ska handla om. Människors vardagspussel och de problem som det innebär, är många gånger oändligt mycket viktigare än de frågor som allt som oftast tar mest plats på politikernas bord. Det är möten som inspirerar i det vardagliga politiska arbetet - och ger framtridstro inför valet 2014.

En frisk idédebatt

2011-10-16T12:48:00.002+02:00

Just nu pågår Folkpartiets landsmöte i Karlstad. För inte så länge sedan möttes Centern till sin motsvarighet i Åre och på torsdag träffas vi i Nya Moderaterna till vår partistämma i Örebro. Efter årsskiftet är det Kristdemokraternas tur.

Det som mest präglar dessa fyra aktiviteter är att de, även om centern valt ny ledare och diskussioner pågår inom (KD), mest av allt handklar om det som politiken mest av allt ska handla om, nämligen politik. I alla fyra partier i Alliansen pågår just nu friska och spännande diskussioner om vägval i olika frågor, vägval som i sin tur kommer att spela roll för hela Alliansens samlade vägval. Men det rör vägval i enskilda frågor, själva färdriktningen är väl utstakad och utpekad.

Med en trygg ideologisk grund, dessutom gemensam för alla de fyra partierna, finns goda förutsättningar både för kompromisser och för nytänkande. Där finns också orsaken till att fyra partier faktiskt inte bara kan samarbete mycket väl, utan dessutom klarar av den svåra balangången att både ha en inre förnyelse i varje parti - och i Alliansen som helhet.

Jag ser fram emot nästa veckas stämma. Då ska vi i nya Moderaterna göra det som centern och folkpartiet redan gjort denna höst. Sedan ska vi tillsammans, och givetvis tillsammans även med Kristdemokraterna, fortsätta utvecklingen av Alliansens politik med sikte på valet 2014. Med friska idéer växer utrymmet för en frisk idédebatt. Och med goda vänner växer glädjen att samarbeta. Och att vi är fyra partier som kan trivas tillsammans skapar givetvis bästa möjliga förutsättningar för ett tryggt regeringsinnehav.

Nittionio komma nittiosju procent.

2011-10-15T17:13:00.000+02:00

Så har då vänstern hitatt ett nytt sätt att försöka får uppmärksamhet och sympati för sina ståndpunktern. Men nya metoder eller kampanjformer skymmer inte att det är samma sak som alltid. Att tycka avv enskilda bankirer eller aktiemäklare är giriga är varken svårt eller nytt; en av dem som ju faktiuskt påtalat detta är vår höggradigt moderate finansminister. Men det är inte heller kritiken mot bankerna som upprör mig mest med den nya "occupy"-rörelsen. Kanske är det faktiskt inte ens rörelsen själv.

Några hundra människor har tydligen samlats på några får platser i landet. Bilderna från Norrköping visar några enstaka personer på ett torg, och i Uppsala lär en handfull personer ha samlats på Stora Torget. Inte ens i landets huvudstad och största stad samlade denna folkrörelse mer än högst något tusental personer. Att kalla dessa glesa skaror för en folkrörelsen är inte bara ren och skär falsk marknadsföring. De är dessutom en förolämpning mot alla oss - långt fler än nittionio procent av befolkningen - som som inte var där och som absolut inte delar deras synpunkter.

Vänstern, i Uppsala under ledning av Vänsterpartiets ordförande Emma Wallrup, påstår sig representera alla dem vars röster inte hörs. Det måste betyda att Wallrup har missat något, nämligen att vi sedan nittio år tillbaka faktiskt har allmän rösträtt och att de röstande - flera miljoner, för att vara exakt - två gånger har röstat fram en helt annan politik. Varenda en av väljarna gillar kanske inte varje detalj i den politik som Alliansen för, men att gå ut på gatorna och säga sig representera "nittionio procent" av väljarna som någon sorts folkrörelse, det ger ett ganska märkligt intryck av synen på representativ demokrati.

Låt oss anta att aktiviteten på Stora Troget samlade hundra personer, och låt oss anta att de representerar denna rörelse i vårt län. Det betyder i så fall att de som var där utgör ganska så precis en tretusendel av länets totala befolkning, det vill säga en tredjedels promille. Personligen fick ja, som exempel, sjutton gånger så många personkryss i det senaste valet.

Jag förnekar inte vänstern rätten att demonstrera i olika skepnader. men jag vänder mig starkt emot påståendet att de skulle representera fler än dem som röstar på dem - och det biter inte ett dugg på mig att de försöker kalla rörelsen för "opolitisk". För på samma Facebook där jag hittat uppgifter om den stillsamma protesten på torgen hittar jag också uppgifter om trängsel på Gränby Centrum. Och rörelsen "Occupy Gränby" har avläggare i Boländerna, inne i stan, i Stenhagen och i det ännu ine fördigbyggda Gottsunda Centrum.

Människor vill ha flera saker. Demokrati, mänskliga rättigheter, fri rörlighet och växande ekonomi är några av dem. Människor går inte med i "folkrörelser" för att åstadkomma sådant; människor är en folkrörelse för fred, frihet och marknadsekonomi. Vänstern är det inte, och har aldrig lyckats åstadkomma något i den vägen.

En fråga om trygghet

2011-10-14T08:38:00.002+02:00

Ambulanssjukvården är en av de viktigaste delarna av tryggheten i samhället. Det är också en del av sjukvården som utvecklats oerhört bara under de senaste decennierna. Från att vara en ren sjuktransport är en modern ambulans utrustad med både teknik och kompetens. Lägg till detta en organisation med ambulansstationer i sex av länets sju kommuner, och vi vår en ambulansverksamhet som kan ge en god trygghet i hela länet.

Som ett extra komplement till detta samverkar ambulanssjukvården med kommunernas räddningstjänst. Detta komplement innebär att länets deltidsbrandkårer, i vissa fall, rycker ut för att understödja ambulanssjukvården. De fall det rör sig är när det är medicinskt motiverat, och den tydlgiheten är mycket viktig.

Landstingets viktigaste ansvar i välfärden är sjukvård, och det finns en mycket hög kompetens inom exempelvis akut- och intensivvård. Landstinget sysslar däremot inte med brandförsvar och räddningstjänst, och har därmed fullt förtroende för att länets kommuner sköter detta på bästa tänkbara sätt. Vi utgår givetvis ifrån att förtroendevalda, oavsett parti, i länets kommuner tar sin uppgift på lika stort allvar som vi tar vår uppgift i landstinget.

I vårt län fungerar ambulanssjukvården mycket väl. Vi har flera gånger gått igenom verksamheten grundligt, senast i samband med diskussionerna kring uppdraget för lasarettet i Enköping. Ingen landstingspolitiker som löpande följer verksamheten noga kan tvivla på att ambulanssjukvården fullgör sitt uppdrag mycket väl och att vi kan säga till medborgarna i länet att de kan vara trygga, oavsett var i länet de bor.

Det sista ser jag personligen som en av mina viktigaste uppgifter som ordförande i landstingsstyrelsen. Medborgarnas trygghet och säkerhet kan vi aldrig ge avkall på, och i vårt län är den medicinska tryggheten mycket god. Det gäller inte minst ambulanssjukvården.

Värdet av en stabil ekonomi

2011-10-13T20:02:00.002+02:00

Idag presenterade Dagens Samhälle siffror över landstingens ekonomi runt om i landet. Glädjande nog har vårt landsting den fjärde bästa ekonomin, räknat efter resultat per invånare. En lång rad landsting visar underskott, medan vi i Uppsala län har god ordning på ekonomin i landstinget.

Men är då landstingets ekonomi för god? Kunde vi lägga mer på vård eller kollektivtrafik, när vi nu gör stora överskott?

Svaret på den frågan är definitivt nej. Snarare är marginalerna inte tillräckliga på sikt, om vi ska klara de framtida utmaingar som vi står inför. Det behövs investeringar i fastigheter, avsättningar för pensioner till anställda, marginaler för att klara oväntade nedgångar i ekonomin och inte minst för att möta nya vårdbehov i befolkningen.

Med andra ord: vi har bättre beredskap än många andra landsting, men det ger inget utrymme för att sänka garden. För oss som har ansvar för landstingets ekonomi gäller det i stället att fortsätta att hålla hårt i den gemensamma plånboken. Jag noterar att det dyker upp mer lättsinniga förslag så här i budgettider, men glädjande nog är samstämmigheten stor inom Alliansen. Budgeten ska inte bara gå ihop, den ska också innehålla en trygghetsmarginal om ekonomin försämras. Och en skattehöjning, som skulle slå stenhårt mot den privata konsumtionen, är inte aktuell.

Alliansen är och förblir alltså den absoluta garanten för en stabil ekonomi i landstinget. Och en stabil ekonomi är den absoluta garanten för att det itne ska bli aktuellt med stora nedskärningar, som nu sker i de landsting där den politiska ledningen inte hållit lika hårt i plånboken.

Välfärd och ekonomi går hand i hand

2011-10-12T20:42:00.001+02:00

Arbetsdagen slutade idag med ett besök hos Radio Uppland, som gärna ville veta mer om våra tankar kring landstingets patientavgifter. Jag har förstått att det cirkulerat uppgifter om att det redan finns ett färdigt förslag om nivån på de kommande patientavgifterna, men det stämmer inte. Däremot har vi fått ett undelag från våra tjänstemän, som vi nu ska ta politisk ställning till.
Beslutet om patientavgifter ingår i landstingets plan och budget, och är en del av den totala verksamheten och ekonomin i landstinget. Därför går det inte att diskutera avgifterna isolerat frånn verksamheten eller ekonomin som helhet. Att bryta ut avgifterna och diskutera dem separat är helt enkelt inte något särskilt bra sätt att ta ansvar.

I Alliansen diskuterar vi just nu hur olika delar av vården hänger ihop och tillsammans bildat det trygghetsnät som den samlade välfärden ska utgöra. Som en naturlig del av detta diskuterar vi också vårdens finansiering, och vilka förväntningar vi har pöå den vård som ska utföras. Det är givetvis en ganska komplicerad process som kräver både ansvar för landstingets ekonomi och omtanke om verksamhet och patienter. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna hitta en bra balans mellan ekonomi och verksamhet, och mellan patienternas förväntingar och verksamhetens möjligheter.

Hur radion kommer att skildra detta, och redigera intervjun, återstår att se. Det är givevis lätt att skildra en diskussion om patientavgifter i ett läge när landstingets budget ska fastställas som en höjning som är nödvändig för att få bdgeten och ekonomin att gå ihop. Men den som följt vårt landsting och arbetet med landstingets ekonomi de senaste åren förstår säkert att vi ständigt balanserar ansvar för ekonomin med omtanke om verksamheten. Om avgifterna kan vara ett led i detta, så är det givetvis bra.
Den 31 augusti lägger landstingsstyrelsen fram sitt förslag till budget. När arbetet med att förbereda detta är klart, kommer jag att berätta mer om hur vi resonerar. Men grunden för resonamanget kommer hela tiden att vara en balans mellan ekonomin och verksamheten.

Patientavgifter e

2011-10-12T20:40:00.003+02:00

Arbetsdagen slutade idag med ett besök hos Radio Uppland, som gärna ville veta mer om våra tankar kring landstingets patientavgifter. Jag har förstått att det cirkulerat uppgifter om att det redan finns ett färdigt förslag om nivån på de kommande patientavgifterna, men det stämmer inte. Däremot har vi fått ett undelag från våra tjänstemän, som vi nu ska ta politisk ställning till.

Beslutet om patientavgifter ingår i landstingets plan och budget, och är en del av den totala verksamheten och ekonomin i landstinget. Därför går det inte att diskutera avgifterna isolerat frånn verksamheten eller ekonomin som helhet. Att bryta ut avgifterna och diskutera dem separat är helt enkelt inte något särskilt bra sätt att ta ansvar.

I Alliansen diskuterar vi just nu hur olika delar av vården hänger ihop och tillsammans bildat det trygghetsnät som den samlade välfärden ska utgöra. Som en naturlig del av detta diskuterar vi också vårdens finansiering, och vilka förväntningar vi har pöå den vård som ska utföras. Det är givetvis en ganska komplicerad process som kräver både ansvar för landstingets ekonomi och omtanke om verksamhet och patienter. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna hitta en bra balans mellan ekonomi och verksamhet, och mellan patienternas förväntingar och verksamhetens möjligheter.

Hur radion kommer att skildra detta, och redigera intervjun, återstår att se. Det är givevis lätt att skildra en diskussion om patientavgifter i ett läge när landstingets budget ska fastställas som en höjning som är nödvändig för att få bdgeten och ekonomin att gå ihop. Men den som följt vårt landsting och arbetet med landstingets ekonomi de senaste åren förstår säkert att vi ständigt balanserar ansvar för ekonomin med omtanke om verksamheten. Om avgifterna kan vara ett led i detta, så är det givetvis bra.

Den 31 augusti lägger landstingsstyrelsen fram sitt förslag till budget. När arbetet med att förbereda detta är klart, kommer jag att berätta mer om hur vi resonerar.

När argumenten tryter

2011-10-10T21:10:00.001+02:00

Med ett rejält mått av obehag läser jag Lena Sommestads krönika i Aftonbladet. Visst förstår jag att socialdemokraterna är pressade intill desperation, men så illa trodde jag faktiskt inte att det var.

I Grekland och Portugal pressas befolkningen av åratal av politiskt vanstyre, som lett till att statsskulden i dessa länder passerat den nivå som är hanterling med normala politiska beslutsprocesser. Denna överkonsumtion leder, när den ska åtgärdas, givetvis till social oro och protester på gator och torg.

Sveriges statsfinansiella läge är ett helt annat. Vi har ordning och reda i statsfinanserna. Regeringen tar ansvar, vilket både minskar risken för social oro och ökar möjligheterna att hålla landet ur de värsta internationella finansstormarna. Vi kan skörda fem år av klok hantering av statsfinanserna i kombination med en arbetsmarknadspolitik som lett till att 200.000 fler fiinns i arbetsmarknaden jämfört med oktober 2006.

Så ser skillnaden mellan Alliansens politik och det socialdemokratiska alternativet ut i praktiken.

God vård kräver bra bemötande

2011-10-10T17:43:00.002+02:00

Jag har ägnat eftermiddagen idag åt en av vårdens viktgiaste frågor: ett bra bemötande. I grunden handlade det om landstingets arbete med HBT-certifiering, där Folktandvården ligger klart längt framme. Som av en händelse har dessutom detta arbete med just HBT-frågor inom Folktandvården haft god effekt även på bemötandet i övrigt.

God vård kräver bra bemötande, och bra bemötande är - när det fungerar - en naturlig del av vårdens vardag. Vi ser, när vi gör studiebesök, ofta väldigt bra exempel på hur omtanke och omvårdnad går hand i hand med en god vård. Kvalitet i vården är långt ifrån bara att kunna bota, utan också att ge lindring, omtanke, trygghet och inte minst respekt. Att bli sedd, och respekterad, är en av de mest grundläggande faktorerna för att bli väl bemött. och det är i sin tur en grundläggande faktor för en god omvårdnad.

Bra bemötande är i hög grad ett förhållningssätt. Att Folktandvården ligger långt framme på området förvånar inte ming, för Folktandvården har länge arbetet mycket systematiskt med alla kvalitetsfrågor. Och det som kanske imponerar mest, och ändå förundrar lite grann, det är att Folktandvårdens mycket höga kvalitet och goda bemötande går hand i hand med en välskött ekonomi.

Bra bemötande ger en god vård. I landstinget har vi många verksamheter att vara stolt över, just för att man lyckas kombinera dessa två.

Bättre information ska utveckla en viktig reform

2011-10-10T08:22:00.001+02:00

Dagens Nyheter har idag som förstanyhet att patienternas information om valmöjligheter i vården har uppenbara brister. Det är bara att konstatera att vi här har ett förbättringsområde, som vi i vårt landsting ska ta tag i utan dröjsmål. Inte bara för att det givetvis inte är bra med negativ kritik av detta slag - utan så mycket mer för att det är en angelägen del av en viktig reform som kan göra den reformen mycket bättre.

Det är riktigt som DN skriver att vårdvalet har varit en viktig del av vårt reformarbete de senaste fem åren. i vårt landsting gick vi igång snabbt, först med vårdval i primärvården och nu också inom öppen specialistvård. Möjligheterna att välja vård är en viktig del i att sätta patienten i centrum och göra patieternas vilja och val till en viktig del av inflytandet över vården.

Men man ska också komma ihåg att knappast någon reform är fullkomlig redan från första början. Snarare är det så, att reformer av detta slag är en ständigt pågående process som hela tiden kräver uppföljning och analys. Att på förhand veta hur det kommer att bli är nästan omöjligt - och att sätta sig i baksätet och kritisera när enskilda problem dyker upp är desto lättare. Vi sätter nu omedelbart igång med att se över vad som kan göras för att informationen till patienterna ska blir bättre, för att utveckla vårdvalet ytterligare.

Med den utgångspunkten är jag glad för att vi har fått en objektiv granskning av vårdvalet, och en klar indikation på vad vi kan göra för att förbättra en redan framgångsrik reform.

Framtidens idéer - eller gårdagens?

2011-10-09T13:45:00.002+02:00

Jag skrev igår om den förbittrade oppositionen, då mest med fokus på att man lämnar walk-over till kvällens TV-debatt. Peter Wolodarski skriver i DN med en lite annan vinkel, nämligen risken för att gnället i kombination med en föreställning om att "det var bättre förr" gör att helt nödvändig politik-och idéutveckling får stå tillbaka för...tja, just en tro att det var bättre förr.

För det var det inte. levnadsstandarden var längre, och vi levde dessutom i en helt annan omvärld. För den som för ett ögonblick tror att 60- och 70-talens (S)-politik kan bli modern igen, så kan det vara på sin plats att påpeka att världen har förändrats en aning under de 30-40 år som gått.

Men inte nog med det. "Det var bättre förr" fungerar alltså inte som politiskt mantra. "Borgarnas politik är fel" fungerar inte heller. Att bygga ett helt politiskt alternativ på att försöak misstänkliggöra den politik som förs, kombinerat med små irrbloss av idéer om dert som är mest dagsaktuellt håller helt enkelt inte som politiskt alternativ. Resultatet blir, just det, gnälligt, kortsiktigt, rörigt och allmän ogenomtänkt. Vilket är det sista som behövs i den politiska situation både Sverige som land och vårt landsting behöver.

I vården och kollektivtrafiken behövs i stället två saker. Det ena är ett nyfiket och framåtsyftande ifrågasättande. Det andra är nya lösningar på nya utmaningar och nya problem. Det kräver nya arbetssätt, nya organisationsformer och framför allt nya idéer. 70-talets idéer fungerade kanske för 70-talets sjukvård, men nu är det faktiskt 2011, med allt vad det innebär.

Jag träffade häromdagen människor som arbetar på en avdelning på Akademiska sjukhuset. Vi pratade bland annat om de många medicinska och tekniska landvinningar som gör att vården idag kan rädda fler liv än någonsin. Ett exempel beskriver Uppsala Nya Tidning i en artikel. Teknikerna och metoderna är nya - men organisationen ser ut som på 70-talet. En fråga som vi behöver diskutera är då om dagens sjukvård verkligen kan vara organiserad som 70-talets, eller om vi kan hitta nya sätt att arbeta.

En av de skillnader som vi ser tydligt är att utvecklingen går mot allt mer så kallad öppen vård, vilket innebär att mer även av den specialiserade vården kan göras utanför sjukhusen. Detta påverkar också stora universitetssjukhus som Akademiska sjukhuset. Att då ropa på mer centralisering och på att stoppa in mer och mer verksamhet inne på ett redan trångt sjukhusområde är kanske inte det modernaste sättet att lösa detta högmoderna problem på; inte heller att tacka nej till alla idéer om utveckling som frodas hos andra vårdgivare än landstingets egna verksamhet.

En annan fråga handlar om tillväxt och utveckling. Uppsala län ghar landets lägsta arbetslöshet och växer näst snabbast av alla län. Vad är det då vi ska göra för att denna goda utveckling ska fortsätta? Ska vi vända oss om och springa tillbaka, eller ska vi öka takten och göra större språng mot framtiden?

Vi står inför många spännande utmaningar under de närmaste åren. Alliansen har därför dragit igång ett utvecklingsarbete som pekar mot nya lösningar på nya problem. Vi kommer även i fortsättningen säkert att hånas och förlöjligas för dessa nya, moderna lösningar - och det kommer att bli fler försök att stoppa framtiden. Det kan vi finna oss i. Det är bättre att få kämpa för framtidens idéer än att sitta fast i gårdagens.

Den förbittrade oppositionen

2011-10-08T07:11:00.001+02:00

I ett år har den förbittrade oppositionens mantra varit att "regeringen inte har majoritet", och med det antytt att regeringen under vissa omständigheter skulle kunna falla. Det påståendet stämmer - om alla de fyra oppositionspartierna gör gemensam sak. Hotet mot regeringen som framställs är alltså bara verkligt under vissa omsrtändigheter.

Nu har det dykt upp ett tillfälle att visa om detta hot är verkligt eller inte. Det är den TV-debatt som plötsligt blivit en stor politisk fråga. Men det debatten handlar om är inte regeringens politik, eller eventuella alternativ till den. Den stora frågan är hur politikerna ska vara placerade i studion.

Låt oss alltså klara ut vad detta innebär.

Dels finns det en regering. Den består av fyra partier som förvisso tycker lite olika ibland, men som under fem år faktiskt kunnat komma överens om precis allting och därmed faktiskt styr landet. Det går dessutom rätt hyggligt, om man ser till hur det ser ut i omvärlden.

På den andra sidan står fyra partier som inte lyckats komma överens om någonting, inte ens internt, men som med ett konstigt resonemang anser sig vara ett regeringsalternativ fast ändå inte.

Det senaste året har präglats av en form av politisk krokbensfällning som ingen utanför politikens värld kan ge det minsta för. Med hjälp av diverse parlamentariska finter har de fyra partierna i opposition försökt tvinga regeringen att föra en annan politik än den regeringen står för - grundat på att "regeringen inte har majoritet". Men svensk grundlag är solklar: för att fälla en regering krävs en annan majoritet än den som bildar regeringsunderlag.

Det gör att socialdemokraterna och vänsterpartiet på söndag har två alternativ. Antingen kommer man till debatten och ställer sig där man hör hemma. Eller också erkänner man att det faktiskt inte finns något reellt politiskt alternativ till den sittande regeringen.

Det troliga är emellertid att inget av detta kommer att hända. Och för den som undrar varför rekommenderas Stigbjörn Ljunggrens artikel i SvD.

Vi möter det även på hemmaplan, i kommuner och landsting. Gnäll, formaliafrågor, bitterhet och allmänt klagande över tingens ordning. Alliansen styr, oppositionen gnäller.

Det handlar om att lyssna - till alla röster!

2011-10-08T06:44:00.000+02:00

I Sverige har vi, sedan ganska många år vid det här laget, ett väl fungerande folkstyre, eller som det brukar kallas: demokrati. Eftersom vi är ganska många invånare, en bra bit över nio miljoner, så har vi i mycket stor enighet kommit överens om att den bästa formen är att utöva folkstyret i form av så kallad representativ demokrati. Insikten om hur krångligt det skulle bli har lett till insikten om att det bästa sättet att utvöa demokratin är att i allmänna, fria och hemliga val utse vissa företrädare, kallade förtroendevalda, som svarar för att mellan dessa val stå för själva utövandet av politiken.
Det är nog ingen som tycker att detta system, liksom nästan alla andra former för att fatta beslut, är perfekt. Men systemet fungerar och är - som sagt - trots allt ett ganska smidigt sätt att åstadkomma det som eftersträvas, nämligen ett sätt att utse representanter för väljarna som svarar för att fatt och genomföra de beslut som väljarna önskar.
Egentligen finns det bara en hake. Det är att somliga människor visserligen säger sig respektera och till och med gilla den representativa demokratin - men ändå inte riktigt vill finna sig i de beslut den leder till.
Jag möter ganska ofta människor i olika sammanhang, som har en något märklig föreställning om hur den representativa demokratin faktiskt fungerar. Orsaken till detta kan man fundera på, med tanke på olika idéer och förslag på hur det politiska arbetet bör förändras. Men framför allt ställer det frågor om hur vi som är politiskt verksamma bör arbeta.

Jag kan leva med att vi som har ledande förtroendeuppdrag kallas för "makthavare", men jag blir ytterligt misstänksam när olika typer av rådslag och dialogmöten ska hållas, där syftet är att på olika sätt förminska eller till och med ersätta sedvanliga politiska beslutsprocessen. Jag tycker ytterligt illa om diverse så kallade "folkaktioner" som sägs representera en bred opinion - men i regel bara repsesenterar en bråkdel av dem som berörs. Samtidigt möter jag i olika sammanhang massor av människor som i det tysta faktiskt står bakom det demokratiska system vi i vårt land har byggt upp, och som faktiskt förtjänar att få sin röst hörd, även om det är en röst som inte låter sig höras annat än av den som lyssnar riktigt noga.
Rösträtten kom till för att ge röst åt dem som hade svårt att göra sin stämma hörd. idag är det mer och mer den som kan tala för sig, ta sig fram genom mediebruset, som kan skapa uppmärksamhet eller har anledning att vända sig till media i olika former som kan få genomslag för sin åsikt. Några tiotal männniskor med starka opinionsyttringar och en god förmåga att kommunicera blir lätt en opinion som vi politiska beslutsfattare förväntas reagera på. men alla de andra då? Alla de som visserligen lade en mycket medveten röst i valet - och som till och med, emellanåt, faktiskt också hör av sig och berättar att de är ganska nödja med det vi gör. är det ingen som lyssnar till dem?
Representativ demokrati är knepigt att utöva. Mer än något annat kräver det en riktigt god hörsel, för det är inte säkert att det är de mest högljudda rösterna som är de viktigaste att lyssna på. Framför allt kräver den represenativa demokratin en förmåga att säga NEJ, nämligen till dem som gärna försöker göra sig till företrädare för många, många fler än de faktiskt företräder.

Skaffa er en politik i stället

2011-10-07T16:45:00.001+02:00

Dagens nyhetsflöde innehåller inte bara ett utan två exempel på ren okunskap i den politiska oppositonen. Dessvärre, får man säga, är dessa helt vanliga exempel på hur denna opposition rent allmänt väljer att agera.

Det första fallet gäller vår ambulansverksamhet. Om landstingsrådet Johan Edstav hade lyft luren och ringt mig, eller till exempel verksamhetschefen för ambulansverksamheten, så hade han kunnat få klara och otvetydiga besked om det han undrar över. men oppositionen, i detta fall miljöpartiet, är mindre intresserade av att basera sitt agerande på faktauppgifter än på att knipa billiga poäng genom att kräva att ett ärende ska "tas upp". Nu kommer jag redan i nästa vecka att "ta upp" ärendet med Johan Edstav (MP). Det ska bli intressant att notera hans reaktion.

Billiga poäng plockar också vänsterpartiets Sören Bergqvist genom att, tro det eller ej, överklaga beslut som inte finns! I detta fall sker det dessutom efter att han faktiskt har "tagit upp" ärendet i form av en fråga till mig i landstingsfullmäktige - där han således fick svar på att det han nu påstår inte stämmer.

Sådan är nämligen en del av vår vardag i den politiska majoriteten. I stället för att faktiskt fomulera ett politiskt alternativ till Alliansen, så ägnar oppositionen sin huvudsakliga tillvaro åt att formulera och ge uttryck för rena hjärnspöken. Och det är ju klart; om man inte har något annat att komma med - det vill säga en klar och tydlig politisk linje - så kan man ju ägna dagarna som oppositionsråd åt att överklaga beslut som inte finns och begära att rena verksamhetsfrågor ska "tas upp" till någon sorts politisk behandling.

I vårt landsting fungerar ambulansverksamheten väl. Den ger medborgarna trygghet och är därmed en bidragande orsak till att vi faktiskt har ett gott allmänt hälsotillstånd i länet. Det som möjligen skapar otrygghet är när bristande kunskapsunderlag leder till osakliga politiska utspel i syfte att knipa billiga poäng. Så tar man inte ansvar i ett landsting.

Primärvården funderar också mycket väl, och dessutom allt bättre. Om oppositionens överklagande av ärendet kan dessutom sägas att det inte är första gången man över klagar - men att i stort sett alla dessa överklaganden slutat på samma sätt, nämligen med att berörda rättsinstanser helt enkelt avfärdat dem. Men, som sagt, om man inte har så mycket politik att komma med, så får man syssla med annat.

Samverkan bygger på ansvarstagande

2011-10-03T22:13:00.000+02:00

Idagär en av medias stora frågor att, som det uttrycks, ”sjuka pålandsbygden kan få vänta längre”. Det kan vara på plats attredovisa bakgrunden.

Ansvaretför ambulanssjukvård vilar på landstinget som huvudman för hälso-och sjukvården. Ansvaret för räddningstjänsten vilar påkommunerna. Mellan dessa viktiga trygghetsfunktioner finns ett välupparbetat och tydligt reglerat samarbete. Det bygger på enrollfördelning, och på en fördelning av tillgängliga resurser.

Vihar i vårt landsting en ambulansverksamhet som vi har skäl att varastolta över. Den fungerar väl och utövar sitt uppdrag över helalänet, i en av landets största städer såväl som på enomfattande landsbygd. Samverkan sker med kommunernas räddningstjänstenligt ett avtal som reglerar under vilka omständigheter utlarmningav räddningstjänst på sjukvårdslarm ska äga rum. Det kallas förIVPA (i väntan på ambulans) och är precis vad det heter; ett sättatt i vissa medicinskt motiverade fall ge trygghet till människorutanför större tätorter.

Dethandlar alltså om en rollfördelning mellan landsting och kommuner,där varje part har en viktig uppgift. Ansvaret för sjukvården,inklusive sjuktransporter, vilar på landstinget. Den uppgiften löserlandstinget mycket väl, och det är den uppgiften som ärlandstingets. Vi ska i vårt län ha en riktigt effektivambulanssjukvård som löser sin uppgift för medborgarnas trygghet.Det har vi idag, med det avtal som finns mellan landsting ochkommuner,och det finns inga medicinska skäl att göra förändringar av dennaansvarsfördelning.

Att hålla måttet

2011-10-02T22:15:00.003+02:00

Efter de senaste dagarnas turer vill jag bara stillsamt konstatera att det finns ett budgetalternativ som håller måttet. Som håller Sverige utanför de värsta finanspolitiska stormarna och leder till tryggare statliga finanser, till glädje för alla medborgare.

Det går alltså bra för (S) riksdagsgrupp att rösta på regeringens budgetförslag, om man fortatt anser att den egna skuggbudgeten helt enkelt inte håller måttet.

Alliansen löser 2010-talets samhällsproblem

2011-10-02T10:17:00.002+02:00

Det säger kanske mer om svensk politisk kultur än om den tidsanda det sägs handa om, när en artikel i Svenska Dagbladet om Sverige fem år efter Alliansens första valseger i hög utsträckning handlar om - socialdemokraterna.

Visst har Sverige förändrats under de fem år som gått sedan september 2006, men inte bara Sverige och svensk politik. UNder dessa fem år har vi sett en finanskris, en skuldkris, en arabisk vår och nya ekonomiska stormakter som växer fram i exempelvis Kina, Indien och Brasilien. Givetvis återverkar detta på svensk inrikespolitik. Hur Sverige hade sett ut om dessa globala utmaningar skulle ha hanterats av en socialdemokratisk regering vet vi givetvis inte, och ännu mindre vet vi med hänsyn till att det sannolikt i så fall hade varit en S-ledd minoritetsregeriing.

Däri ligger nämligen den viktigaste skillnaden mellan före och efter september 2006, och den skillnaden missar artikeln i SvD genom sin blockering vid uppfattningen av (S) som en betydelsefull politisk kraft. För det är inte socialdemokraterna längre, och därmed inte heller det svårdefinierade allmänna begrepp som brukar kallas för "socialdemokrati".

2014 har Alliansen suttit i den politiska ledningen i åtta år. Visst innebär det att 2014 års förstagångsväljare har väst upp utan några mer konkreta minnen av en ständigt regerande socialdemokrati, men de har ocks växt upp i en mer rörlig, mångfacetterad och svårtolkad tid än folkhemssveriges 60- och 70-tal. Min generation (jag är född 1961) växte upp i en tid då mycket ändå var ganska enkelt, och många stora politiska beslut därmed förhållandevis enklare att fatta. Ekonomin växte, Sverige var ett i många avseenden ganska homogent land (jag vill betona att jag pekar på att det var enklare, inte för den sakens skull bättre!) och arbetsmarknaden dominerades av tung exportindustri med stort arbetskraftbehov. På många orter stod hela industrier som bara väntade på att anställa hela årskullar som gick ut grundskolan.

Det var på den tiden, och med den lika monolitiska politiska styrningen, som många av problemen i dagens Sverige formades. Lyckligtvis har vi idag en politisk ledning både i riksdagen och på andra samhällsnivåer, som inte romantiskt blickar tillbaka till de problem, och de lösningar, som gällde på 60- och 70-talet. Alliansens politik handlar om att lösa 2010-talets politiska problem, med den politik som är lämplig att föra i 2010-talets värld.

För att komma tillrätta med dessa djupa och långvariga problem krävs omfattande reformer. Av sjukförsäkring och pensionssystem. Av arbetsmarknadens funktionssätt. Av ett näringsliv som måste ställa om för att möta hårdnande internationell konkurrens. Av ett samhällsliv som präglas av globalisering, öppenhet, ny teknik och större rörlighet. Av sjukvården och av skolan. Och av en politik som måste bygga på att klara de utmaningar allt detta innebär - inte en tro på att 60-talets politiska lösningar skulle passa i en föränderlig värld på 2010-talet.

Vi vet faktiskt inte hur Sverige hade sett ut om vi hade haft någon annan politisk ledning under de senaste åtta åren. Däremot vet vi att svensk ekonomi idag är stabilare än i jämförbara länder. Vi är väl medvetna om att arbetslöshet fortfarande är ett stort samhällsproblem, men vi vet faktiskt inte hur stort problemet hade varit med en annan politisk ledning.

Sverige har förändrats under de senate åtta åren, men förändringen har inte sina rötter bara i tiden sedan 2006. Behovet av förändring har åtminstone funnits sedan 80-talet, och det var inte en dag för tidigt att dessa förändringar kom i gång i och med Alliansens valseger 2006 och fortsatte i och med det förnyade mandatet 2010. Hur Sverige annars hade sett ut kan vi bara gissa.

Bra regler behövs - men samarbete är helt nödvändigt

2011-10-01T09:56:00.001+02:00

Det är bra att Aftonbladet granskar den svenska sjukvården, och alldeles utmärkt att psykiatrin sätts under lupp. Allt för länge har den allmänna föreställningen varit att vården helt enkelt fungerar och att den svenska modellen med en vård som finansieras solidariskt via skatt och i allt väsentligt också produceras i offentlig regi är den ideala lösningen. Det vi nu ser allt fler exempel på är att det finns betydande möjligheter att utveckla den modellen.

Våra politiska motståndare fokuserar dessvärre helt på varje liten avart man kan hitta bland vårdgivare utanför landstingens egna verksamhet, men i själva verket är en av uppgifterna för oss som är politiskt verksamma i vården att hitta de djupgående brister som finns i vården som helhet. Att tro att vården kan reformeras genom att jaga privata vårdgivare är inte bara missriktat, det är också ganska naivt. Det ger om inte annat Aftonbladets granskning goda belägg för.

Men det gäller också att se vården för vad den är. Svensk häslo- och sjukvård skulle inte vara i närheten av de kvalitetsnivåer den ändå uppnår - alla brister till trots - om det inte fans ett långvarigt och nära samarbete med verksamheter utanför själva sjukvården. Det gäller inte minst de otaliga företag som skapar och utvecklar läkemedel och medicinteknisk utrustning.

När media då talar om "bindningar" mellan industrin och vården, så glömmer man en viktig sak. OM arbetet med att ta fram och utveckla läkemedel och medicin-teknisk utrustning inte kan ske utan detta nära samarbete så hade vi inte haft alla de produkter som dagligen bidrar till räddade liv och en bättre hälsa i befolkningen. Vi hade då haft en sjukvård som var både dyrare och sämre än dagens.

Dessvärre möter jag denna farliga naivitet även i mitt dagliga arbete - och med politiskt ansvar för ett stort universitetssjukhus kan jag bara konstatera att naiviteten är närmast farligt skadlig. Tron att vården klarar sitt uppdrag utan nära och intensivt samarbete med externa samarbetspartners är som att tro att en människa kan klara livhanken genom att låta bli att äta och dricka för att minimera risken att få i sig skadliga ämnen.

Därrför måste miljön i vården - och i synnerhet på ett ledande universitetssjukhus - vara öppen för sådana samarbeten. Öppenheten måste självklart förenas med noggranna regler som säkrar integritet, patientsäkerhet och objektivitet, och det måste framför allt vara otvetydigt hur reglerna för ekonomisk ersättning är utformade, just för att säkerställa att inga otillbörliga bindningar finns.

I måndags höll landstingsstyrelsen seminarium på detta tema. Slutsatsen av seminariet var kristallklar. Samverkan mellan näringslivet och vården måste förbättras ytterligare. Alternativet är en både sämre och dyrare vård, och en ökad risk för att svensk forskning och industriell utveckling halkar efter. Om detta finna massor av rapporter.

Jag kommer att jobba vidare för att göra Akademiska sjukhuset till ett ännu starkare nav för regionens näringsliv. Hur vi gör det kan du till exempel se på Arlanda flygplats, där utställningen "För livet" just nu presenterar en rad sådana samarbeten.

Vi har mycket att vara stolta över i Uppsala. Måtte inte politisk naivitet och inskränkt syn på samarbete mellan näringslivet och vården äventyra detta.

Samverkan, samförstånd och breda lösningar

2011-09-30T08:58:00.001+02:00

Det krävs, som bekant, två för att dansa tango. I politiken krävs det många, många gånger mer än så. Jag tänker den tanken både när jag läser UNT debatt om Allaktivitetshus i Knivsta, följde turerna kring Slussen i Stockholm och reflekterar över vår egen politiska vardag i landstinget.

Själva innehållet i den lokala debattan i Knivsta finns det andra som kan argumentera om, liksa så när det gäller Slussen och beslutet om detta i Stockholms stadsbyggnadsnämnd. Jag konstaterar bara att det finns ett förslag till budget från en politisk majoritet i Knivsta, och att det äntligen har fattats beslut om en detaljplan för Slussen i Stockholm. det senare var inte en dags för tidigt, det förstår var och en som passerat platsen under senare år.

Inget av dessa beslut har fattats med den breda enighet som förvisso är önskvärd när riktigt långsiktiga beslut ska tas, men vad är orsaken? Beror det på ohörsamhet från en politisk majoritet, eller finns det krafter utanför denna politiska majoritet som inte konstruktivt kan hantera sin roll som opposition i ett läge där bredare lösningar vore önskvärda.

Efter fem år som ledare för en politisk majoritet, och efter ganska många år i politisk opposition i många sammanhang, är det svårt att inte se ett tydligt mönster.

Det är svårt att vara i opposition om man vill vara konstruktiv. Risken är att man hamnar i en situation där man aldrig för belöning för att delta i breda lösningar, och då blir frestelsen stor, som för alla partier, att välja en linje som ger uppmärksamhet. "Vi är emot..." är ofta en god grund för att få rejäla rubriker och en utmärkt öppning för att framstå som ett fräscht och intressant politiskt alternativ. Men det hindrar givetvis goda möjligheter till brett och konsturktivt samförstånd.

Vi befinner oss både globalt, nationellt, lokalt och regionalt i en situation där politiskt ansvar och brett samförstånd är viktigt. Men ett bra politiskt ledarskap ställer också krav på att veta vad man vill, och på att ha konstruktiva och konkreta lösningar på samhällsproblem. Den som fått förtroendet att leda måste då kunna komma till beslut, även om alla man skulle kunna önska inte kommer med på vagnen.

Mot den bakgrunden är jag glad att Sten Nordin, Regina kevius och andra i Stockholms stadshus har kunnat komma till ett klokt ställningstagande i fråga om Slussen, och jag beklagar bara att lösningen inte blev bredare - inte att det inte blev en annan lösning. Jag är också glad att det finns en bred uppslutning och samstämmighet kring viktiga frågor i politiken i Knivsta, och mindre bekymrad över hur de smalare alternativen ser ut. Möjligen kan jag i bägge fallen beklaga att viljan till kompromiss inte är större i respektive opposition.

Och i landstinget kommer jag att fortsätta att föra den politik som Alliansen fått väljarnas förtroende att föra, men jag kommer självklart också att lyssna till konstruktiva och kloka synpunkter som kan föra politiken framåt. Men till syvende och sist är en av politikens viktigaste uppgifter att fatta beslut.

Omoralen som vi klandra...

2011-09-29T08:14:00.000+02:00

Morgonens tidningsläsning ger skäl till ett blogginlägg på lite ovanligt ämne. Det handlar (jag har inte hittat artikeln på nätet) om att den vänsterpartistiska riksdagsledamoten och partiledarkandidaten Rosanna Dinamarca anklagas för att åka taxi och jetplan i stället för att ta andra kollektiva färdmedel, till exempel tåg. Jag hoppas verkligen att sådant inte tillåts påverka bedömningen av Dinamarcas eventuella lämplighet som partiledare.

Ingen av oss andra vet vilka personliga motiv Dinamarca har för sina handlingar. Vi vet mycket lite om hennes familjesituation, ingenting om eventuell hotbild och - lyckligtvis, som politisk motståndade - inte ett dugg om innehållet i hennes almanacka och hur intensiva hennes dagar är.

Det vi däremot vet är att Rosanna Dinamarca är kvinna, och att kvinnor oftare än män både dubbelarbetar samt att kvinnliga politiker, inte minst kvinnliga politiker med utländskt klingande namn, inte sällan har en tuffare arbetssituation när det gäller exempelvis hptooch våld.

Men det kanske viktigaste skälet till att helt enkelt lita på Dinamarca och hennes prioriteringar är att de är hennes. Det egna partiet kan möjligen efter egen granskning ha synpunkter, men att företrädare för andra partier ens ska ifrågasätta hennes resmönster leder in på en demokratiskt sett farlig väg. Ska en vänsterpartist fråga en folkpartist, eller en socialdemokrat fråga en moderat, innan man väljer ett eller annat färdsätt för att ta sig till ett eller annat möte? Risken blir då uppenbar, att politiska motståndare inte kan undvika frestelsen att sätta motståndarens agenda.

Politik bygger på förtroende, och förtroende är en fråga om ömsesidighet. Jag känner inte Rosanna Dinamarca, men jag vet en sak om henne, och det är att hon hör till mina politiska motståndare. Just därför väljer jag att vara kritisk mot den politik hon står för men undviker att kritisera hennes person och hennes personliga prioriteringar. På ett visst politiskt plan är arbetsdagen nämligen så tuff att utrymmet som blir kvar för det personliga hör dit. Dinamarca är, partiledare eller inte, säkerligen en sådan person.

Och sist av allt kan ju var och en som funderar över ämnet först som sist fundera över en liten aforism från "Hylands hörnas ABC-bok" från 60-talet:

Omoralen som vi klandra
praktiseras blott av andra

Lycka till, Rosanna. Men jag kommer aldrig i livet att rösta på dig.

En bra dag på jobbet

2011-09-26T22:36:00.001+02:00

Vissa dagar innehåller ofrånkomligen mer än andra. Idag har vi inte bara haft sammanträde med landstingsstyrelsen och efter lång tids noggrant sökande kunnat presentera en ny chef för Akademiska sjukhuset. Förmiddagen ägnades åt ett mycket givande miniseminarium om forskning och utveckling med många spännande inslag.

Vi, ledamöter och ersättare i landstingsstyrelsen, fick under några timmar tillfälle att ta del av synpunkter från Akademiska sjukhuset, Uppsala universitet, Läkemedelsverket och näringslivet. Det gav tillfälle både att fundera över styrkor i nuläget och om vad som kan komma att behöva göras för att behålla den starka position som byggts upp både under 300 år som universitetssjukhus och under de senaste intensiva åren.

Men vänta nu? Är inte Akademiska sjukhuset ett "sjunkande skepp"? Håller inte forskningen på att totalhaverera? Detta kan väl inte stämma?

Jo, faktiskt. Dagens seminarium var snarare en viktig bekräftelse från oberoende aktörer om hur situationen för sjukhuset faktiskt ser ut. Antalet kliniska läkemedelsprövningar ökar, Uppsala universitet och inte minst vetenskapsområdet för medicin och farmaci har tagit för sig rejält beträffande strategiska forskningsanslag. Akademiska sjukhuset befinner sig i frontlinjen på flera forskningsområden och har en bra struktur för att kunna skapa nya innovationer.

Men det finns också orosmoln, som givetvis också kom upp till diskussion. Den kliniska, patientnära forskningen har en utsatt situation i vårt land och måste få en starkare ställning. Tydliga önskemål om en strategi för landstingets forskning och utveckling efterfrågades (jodå, arbete pågår) och vikten av ett ännu närmare samarbete mellan klinik, akademi och näringsliv efterlystes (vi jobbar på det också).

Roligast av allt var de inbjudna talarnas uppskattning över att frågorna sattes i fokus, och visst kändes det bra att få nöjet att leda ett seminarium som detta. Vi har massor av hårt arbete framför oss, men det känns riktigt bra att vara på rätt väg. Även när det gäller forskning och utveckling.

Att lyssna och lära

2011-09-24T21:42:00.001+02:00

Idag har jag ägnat tre timmar åt att i strålande sol går runt bland huset i Alsike för att prata med människor och lyssna till deras tankar och idéer om hur de vill att vårt samhälle ska utvecklas. Det blev många givande och intressanta synpunkter både om det som fungerar och det som kan bli bättre. Det som också slog mig var det jag skrev om igår: vilka frågor det är som intresserar och engagerar väljarna.

Tänkvärt är också att prata med så många människor som faktiskt mest av allt hade gott att säga om mycket av det som är politikens ansvar. Och det handlade då inte bara om kommunala frågor som skolan och stadsbyggandet, utan också om de vardagsfrågor som är landstingets ansvar, inte minst kollektivtrafiken och vården.

Det är lätt gjort för oss som är politiskt verksamma att glömma bort de många människornas vardagssisuation, och glömma vilka frågor som står i centrum för den som har fullt upp med att får vardagspusslet att gå ihop. Naturligtvis ska vi lyssna på opinionsyttringar och alldeles självklart ska vi ta alla åsikter på stort allvar. men det gäller också att komma ihåg att en opinionsyttring bestående av femtio personer är just - en opinionsyttring bestående av femtio personer. Dessa femtio har viktiga synpunkter som är väl värda att lyssna på, men ett problem i vår moderna demokrati är risken för att de många som inte protesterar, skriver under namnlistor, deltar i aktioner och ger sin röst tillkänna också har en uppfattning - även om den kanske inte kommer till lika tydligt uttryck.

Jag träffade många av dessa idag, och det var på många sätt värdefullt. Dels för att de hade frågor och synpunkter värda att lyssna på, men också på grund av karaktären på deras synpunkter. Det handlade om vardagsfrågor, om ibland ganska enkla saker som vi förtroendevalda lätt missar därför att större och skenbart viktigare frågor hamnar i förgrunden.

Men inte nog med det.

För sådär en hundra år sedan slogs en hel folkrörelse för att alla skulle bli lyssnade på med samma värde i den demokratiska processen. Så sent som för nittio år sedan hade detta slagit igenom; den allmänna rösträtten var ett faktum. Vilka som då var för eller emot kan vi diskutera; mer intressant är kanske att notera vilka som idag sätter den viktiga principen inte bara om den allmänna rösträttens utövande utan också om vårdandet av dess utslag i absolut främsta rummet.

Självklart ska man som förtroendevald lyssna till opinionsyttringar. Men det är ockspå viktigt att komma ihåg vilka som faktiskt gett oss uppdraget, på vilka villkor och med vilket mandat. Trycket är ofta hårt på oss som har ledande politiska funktioner att "lyssna till" andra röster än de som faktiskt har lagt sin röst i allmänna val - och det är många som gärna säger sig ge uttryck för vad dessa många väljare faktiskt tycker.

Därför är det både nyttigt och viktigt att som förtroendevald lägga tid på de stora delar av befolkningen som annars inte kommer till uttryck mellan valen, och att inte glömma vad den allmänna rösträtten faktiskt innebär. Ett av de viktigaste leden i kampen för en allmän och lika rösträtt handlade om att värdet av röster ska vara just lika. Och den som sliter med det egna vardagspusslet är en lika viktig väljare som den som ger uttryck för sin åsikt även mellan valen. Glömmer man det, så bör man noga fundera över varifrån man hämtar sitt politiska uppdrag.

Politiken måste svara på väljarnas frågor

2011-09-23T11:07:00.001+02:00

Jag kan förstå den som undrar en hel del om de frågor som mest skildrats i media på senare tid. Det har ju handlat mycket om fötroendevaldas ersättningsvillkor och om ganska tekniska frågor om hur landstinget arbetar med externa vårdgivare.Politiken måste handla om frågor som är relevanta för dem som ger oss vårt uppdrag, medborgarna och väljarna. Därför måste fokus i det arbete vi som är förtroendevalda utför vara de frågor som väljarna ställer.

Givetvis ska vi sköta exempelvis kontakter med externa vårdgivare korrekt - och det gör vi - men det är lätt gjort att gå vilse i orienteringen av vilka frågor somr viktiga för väljarna. Och jag måste säga att om man intar väljarnas perspektiv så blir frågorna tydliga; och det är just de frågor som står på Alliansens dagordning.

En sådan fråga är kollektivtrafiken. Bussar och tåg ska gå i tid, och på de tider och sträckor där människor behöver en fungerande kollektivtrafik. En annan är givetvis vården. Människor ska få vård i tid utan krångel och med god kvalitet och säkerhet. En tredje är jobben och tillväxten. Fler jobb behövs även i vår växande region. Alla ska få en plats och finnas med i samhällsbygget. Och det finns fler viktiga frågor. Vården av de mest sjuka äldre måste förbättras.Det akuta omhändertaganden kan bli bättre, och överhuvudtaget finns det mer att göra för att samhället ska bli tryggare.

När jag för samtal med människor som kontaktar mig i olika sammanhang är det mycket tydligt att det är dessa frågor som är i centrum. Det går inte en vecka utan ett brev eller ett samtal från människor som tvingas vänta för länge på vård de behöver. Jag får ofta kommentarer ute på stan som vittnar om en oro för hur kollektivtrafiken ska fungera i vinter. Och sist men inte minst är oron just nu stor för vad som kommer att hända med ekonomin.

Att arbeta med politik på heltid är spännande. Det kräver ofta att man är beredd att svara på frågor från många olika håll; från media, från politiska motståndare i opposition och framför allt från de människor som direkt berörs av våra politiska beslut. Det gäller då att komma ihåg vad som är viktigt och varifrån vi hämtar vårt politiska uppdrag. Det är från de väljare som är direkt berörda av våra beslut om vården, trafiken och utvecklingen i samhället.

Vem är någon annan?

2011-09-18T21:47:00.001+02:00

Det finns ett intressant gemensamt drag i de sammanhang som nu präglas av den globala finansiella oron. Samma fenomen präglar för övrigt också oron i ett av vårt lands största tillverkningsföretag. Det är att det finns "någon annan" som kan ta hand om och lösa problemen. Ofta är det också någon annan som är orsak och grund till problemet. Det är i mångas ögon inte den som orsakat problemet, och som faktiskt drabbas av det, som också måste ta ansvbar för lösningen.

Missförstå mig nu inte. Jag tycker det är självklart att vi ska hjälpas åt och att det finns något som heter gemensamt ansvar. Det finns också alldeles särskilda skäl för oss som har det bättre att visa ett ansvar för dem - oavsett om det är länder, ekonomiska system eller människor - som har hamnat i en utsatt position.

Men jag blir uppriktigt bekymrad när stater och enskilda människor reagerar på krisen och dess orsaker genom att inte reflektera över vad man själv kan göra utan helt och hållet väntar sig att det finns en räddning - utan att man själv ens behöver ändra på det som förorsakat problemen.

Min häpnad blir till exempel ganska stor när jag noterar att grekiska myndigheter och organisationer, för att inte tala om enskilda människor, verkar ha lärt sig det minsta av det som pågår.

Ansvar är något som vi tar tillsammans. Solidaritet handlar om att ta gemensamt ansvar - inte om att vänta sig att ansvaret ligger hos någon annan.

Väljarstöd och rösträtt

2011-09-18T08:50:00.000+02:00

Tredje söndagen i september. Därmed är det fem år sedan Alliansen vann 2006 års val, och ett år sedan förtoendet förnyades. Och just på denna dag kommer en opinionsmätning från SIFO, som visar att lägget i opinionen ligger ganska stilla.

Jag brukar, som återkommande läsare vet, inte kommentera opinionsmätningar. Det tänker jag egentligen inte göra idag heller, men den är en intressant referens till det som verkligen pågår i den politiska debatten.

Det som behöver påpekas just idag är nämligen att den enda opinionsmätningen som verkligen gäller, det är den som utförs vart fjärde år. Däremellan kan man möjligen följa trender. Dessutom finns det ett mycket gott rent demokratiskt skäl till att utgå från valreultatet och inte fastna i mer eller mindre konstiga föreställningar om vad folk "egentligen" tycker. Det är att den allmänna rösträtten - ingen dum idé, för övrigt - liksoom handlar om att lyssna på alla, och inte bara på dem som svarar i en opinionsmätning eller fattar pennan och uttrycker en åsikt.

Och när man fråga alla, det vill säga tillämpar allmän rösträtt, så har väljarna sagt sitt vid två val i rad. Det är därför vi har en regering som består av Alliansen. Det är också därför vårt landsting leds av Allainsen. Och det är därför som ett stort antal kommuner, inte minst i vårt län, leds av olika konstellationer med alliansen i spetsen.

Jag tycker det är skönt att kunna luta sig mot väljarnas utslag i allmänna val, och det blir i sanniingens namn inte sämre av att de gav förnyat förtroende föt ett år sedan. men med utgångaspun kt i en lång rad bloggar, mediakommentarer och resonemang somo jag möter i olika politiska sammanhang så finns det ändå anledning att påminna om detta.

Den politik som Alliansen för är ingen som totats ihop av ett litet fåtal för ett litet fåtal. Den äör en följd av ett tydligt valutslag som faktiskt sade två saker. Det ena var att väljarna ville ha Alliansen. Det andra var att väljarna - en klar majoritet av dem - inte ville ha något annat.

Det finns ingen majoritet för en S/V/MP-regering. Det finns absolut ingen majoritet för en minoritetsregering (S). Det finns ingen majoritet för en regering där Sverigedemokraterna ingår. Och det finns ingen majoritet för något annat regeringsalternativ heller, förutom en alliansregering. Däremot erkänner jag gärna att det skulle kunna bilda gå att bilda majoritet för en sak, och det vore en regering bestående av partierna (S,SD,MP,V). Bilda en sådan gemensam majoritet, och jag ska lyssna på er som majoritetsföreträdare.

Skälet till att regeringen - och landstingsmajoriteten - sitter där de sitter är alltså något jag gillar skarpt och gärna hyllar just idag, nämligen den allmänna rösträtten. Man får gärna kritisera både regeringen och oss som leder vårt landsting, men då ska man göra det från rätt utgångspunkt, nämligen att man som kritiker representerar det mindre antalet väljare. Om man tar sig en annan utgångspunkt, så får man faktiskt börja med att förklara vad det är man inte gillar med det utslag väljarna givit genom valresultatet. Och således vad det är man tycker är fel med allmän rösträtt.

Är jag oklar? Behöver jag bli tydligare? OK, här kommer ett exempel. Det går faktiskt inte att med hedern i behåll beskriva Alliansen och dess politik som en liten sekt som för egen vinning fattar odemokratiska beslut. Om man gör det, så kritiserar man faktiskt inte Alliansens politiker utan de väljare - en majoritet, som sagt - som röstat fram de politiker som det är fråga om. Alliansen representerar inte bara sig själv, utan också alla de väljare som röstat fram den. Och den som företräder något annat parti företräder inga andra än dem som röstat på just det partiet.

Jag är stolt över det uppdrag jag har och det förtroende jag har fått av väljarna. Och om jag mot förmodan hamnar i opposition, så skulle jag först och främst fundera på vad jag själv gjort fel; inte på om väljarna röstat fel eller om det är något fel på min motståndares politik.

Världens bästa sjukvård...?

2011-09-17T23:56:00.000+02:00

Den finns, sedan ganska många år, anledning att sätta ett frågetecken bakom den rubriken när det gäller svensk sjukvård. Det är inte så att den svenska sjukvården på något sätt blivit sämre; tvärtom håller den mycket hög internationell standard. Men vården på många andra håll har blivit långt bättre, och framflör allt mer effektiv än den svenska. Därför är det hög tid att vi i Sverige tar av förträfflighets-skygglapparna och börjar lära av andra.

Det som fungerar klanderfritt är framför allt en sak. Alla internationella undersöknngar visar att det bästa sättet att nå ett gott allmänt hälsoläge är att bygga systemet på en gemensam och solidarisk finansiering. Det behöver inte ske som i Sverige genom finansiering via skatten, utan kan också som i flera europeiska länder ske via obligatoriska försäkringar. Att börja krångla genom att förändra det svenska systemet finns det dock inte någon anledning till. Den svenskla modellen för sjukvårdens finansering fungerar bra.

Däremot finns det gott om undersökningar som bekräftar det som många svenskar säkert känner på sig, nämligen att en modell med en hög grad av offentlig drift leder till sämre effektivitet och längre väntetider. Den som vill titta närmare på ett väl fungerande sjukvårdssystem med många utförare och bra verksamhet rekommenderas att åka till Frankrike, men även till exempel Nedeländernas sjukvårdsmodell fungerar bra.

Det viktigaste vi har att göra ui Sverige är helt enkelt att titta på andra länder och lära av de bästa. Med ganska små steg - som att ge möjlighet för fler utförare - kan effektiviteten blir betydligt bättre i svensk sjukvård. Det kan leda till att de resurser vi tillför vården räcker till att behålla positionen som ledande i världen när det gäller sjukvårdens kvalitet. Men om vi inte är beredda att pröva nya lösningar, så är risken mycket stor för att svensk sjukvård om bara några år inte längre ligger i yppersta toppklass.

Det bästa för Danmark

2011-09-17T14:35:00.001+02:00

Är det verkligen så självklart att ett parti som inte är parlamentets största och dessutom gjort en valförlust också ska vara det parti som får snavsr för en regeringsbildning? Kan det inte vara dags för en blocköverskridande lösning?

Frågorna gäller naturligtvis inte Sverige, även om den allt mer samspelta oppositionen naturligtvis stökar till det. Frågorna gäller Danmark, och det gäller givetvis också att ta med skillnaderna mellan dansk och svensk politik, och politisk kultur, i beräkningen.

Vad som står helt klart är att en regering grundad på fyra så pass olika partier som Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti, Enhedslisten och Socialdemokraterna inte känns särskilt stabilt. Bättre vore då att bilda en regering som visserligen kallas för "blocköverskridande" när svenska politiska orakel kommenterar - men som har en värdegemenskap sm inte står den svenska Alliansen efter.

I den danska borgerligheten finns också ett parti, Venstre, som har gedigen erfarenhet av att regera och som kan leda formandet av en ekonomisk politik som kan samla ett brett underlag. Och det sista är kanske det viktigaste av allt med tanke på den globala ekonomin.

Mot detta står ett regeringsalternativ som både är djupt splittrat inte minst i viktiga ekonmiska frågor och som dessutom skulle ledas av ett parti utan vare sig visioner eller framgångar i opinionen.

Danmark har inte råd med en så svag regering som nu ser ut att bildas; och det allraminst i ett läge där världsekonomin kan bli tuff för ett litet sårbart och exportberoende land.

Låt oss hoppas att det ska gå bra för Danmark. men oddesn är inte de bästa med de regeringsförhandlingar som nu har inletts.

Som vanligt

2011-09-17T06:34:00.001+02:00

Det finns ett lika enkelt som dåligt sätt att bedriva oppositionspolitik. Det är att göra som socialdemokaterna i dagens UNT: klaga i svepande ordalag på den politik som majoriteten för utan att presentera ett fungerande eget alternativ. Rena truismer som att "alla förtjänar en bättre vård" (vem tycker inte det?) följs av svepande påståenden om att "det finns bättre sätt" att åstadkomma denna bra vård. Men artikeln innehåller inte en stavelse om vad socialdemokraterna egentligen vill göra för att åstadkomma denna förbättring, utan endast klagomål på den politik som förs. Som vanligt.

På måndag kommer vi i Alliansen att berätta om hur vi fortsätter att utveckla landstinget på en rad olika områden. Vårdvalet är ett av dem.

Demokrati

2011-09-16T21:44:00.001+02:00

På måndag ska jag svara på en fråga av Vänsterpartiets Sören Bergqvist om hur vi hanterar vårdcentraler som går från att vara upphandlade till att ingå i landstingets vårdval. Det är ytterst oklart vad Vänsterpartiet egentligen vill, men frågan ska förstås få ett svar.

Bergqvist själv har redan börjat föra debatten i media, har jag noterat, men jag föredrar att föra diskussionen i landstingsfullmäktige. Det beror på att jag är stolt över att vara folkvald och ser landstingsfullmäktige som den självklara arenan för en debatt mellan oss förtroendevalda. I dessa dagar när vi firar 90-årsjubileet av den allmänna rösträttens införande ser jag det som extra viktigt att verkligen hålla det demokratiska systemet högt.

Därför har du ännu inte kunnat se mitt svar till Bergqvist i media. Jag tycker nämligen att det är självklart att han först får mina besked från landstingsfullmäktiges talarstol; sedan kan media gärna refrera våra idéer och tankar.

Men på måndag ska det bli ett nöje att förklara hur vi både kan stärka landstingets ekonomi, patienternas valfrihet och kvalitén i primärvården. Som ett led i en politik som fungerar.

Förnyelsen fortsätter

2011-09-15T14:58:00.000+02:00

Tre nya filialer startar nu i landstingets primärvård. De tre filialerna är nya exempel på hur förnyelsen fortsätter. Det räcker nämligen inte med att utveckla och förnya genom att hitta på nya saker - den verksamhet som redan bedrivs måste också bearbetas för att ge alla som bor i länet en riktigt bra hälso- och sjukvård.

De tre vårdcentralsfilialerna är bara ett av många exempel på denna förnyelse. Den bygger ofta på de verksamhetsbesök som vi hela tiden gör ute i landstingets verksamhet. De ger oss en bra bild av den verksamhet som bedrivs och om hur sjukvården faktiskt fungerar.

En annan värdefull källa till idéer är de många kontakter vi har med människor som själva har erfarenheter av vården. I stort sett varje vecka får jag brev, telefonsamtal och möten med människor som har berättelser om hur vården fungerar. Det ger goda inspel och idéer.

I mina möten dominerar tre frågor. Den ena är att vården är krånglig. Den andra är att väntetiderna och köerna är för långa. Den tredje är att människor vill kunna välja och bestämma mer över den vård de har behov av.

Under de närmaste åren ska vi ta fasta på det. Vården ska bli enklare att komma i kontakt med och mer köfri och valfri. Förnyelsen ska fortsätta, och bygga på det som patienterna väntar sig och kräver.

Kollektivtrafik - en bra affär för alla

2011-09-15T14:38:00.000+02:00

En av de viktigaste frågorna på landstingets bord är kollektivtrafiken. Än viktigare blir frågan, när landstinget från årsskiftet får hela ansvaret för all trafik i vårt län. Det gör att vi ännu mer måste göra de bedömningar, överväganden och prioriteringar som krävs för att få en väl fungerande trafik.

Det innebär också att noga pröva hur ansvaret för att finansiera trafiken fördelas så bra osm möjligt mellan skattebetalarna - som betalar huvuddelen - och den som nyttjar den fina kollektivtrafik som vi ställer till resenärernas förfogande.

Den diskussionen blir dessutom extra aktuell när det är dags att se över taxorna för kollektivtrafiken. Det gäller särskilt med tanke på det mycket tuffa mål vi satt upp: kollektivtrafikens andel av resandet ska fördubblas.

Om en verklig utveckling av kollektivtrafiken ska kunna äga rum, så måste både de som betalar skatt och de som reser vara med och dela på kostnaderna. Dessvärre finns det dock krafter i den politiska debatten, som i sin tro att det gynnarkollektivtrafikeresandet mest tänker på sig själva och sin egen situation.

En väl fungerande kollektivtrafik kan aldrig vara gratis. Nästa år kostar den en bra bit över 500 miljoner kronor, och inget tyder på att den kostnaden inte kommer att öka ytterligare. Nya tåglinjer, satsningar på stadstrafiken i Uppsala och bättre komfort och miljö är tre sådana satsningar. Och när en lågkonjunktur hotar blir det viktigare än någonsin att kollektivtrafiken fungerar.

Nine-eleven - och vad det betytt för vårt samhälle

2011-09-12T19:36:00.001+02:00

Samverkan, samförstånd och förståelse är kloka ledord i politiskt arbete - och det gäller på alla nivåer. Med tanke på vad som hänt under de tio år som gått sedan "nine-eleven" så finns det givetvis alla skäl att fundera över hur världen hade sett ut om USA och dess allierade hade valt en väg som mer präglats av ömsesidig förståelse óch samförstånd. Fast den som då ser det som en eftergift för dem som faktiskt förespråkade något i den stilen redan då (och de var inte så många) blir givetvis också svaret skyldig hur bin Ladin och al-Quaida skulle ha övertygats om en sådan linje. Vi får inte, i all önskabn om en fredligare och med gemensam värld, glömma att ljuset har fiender. Det ligger mycket i det min vän och partikamrat Kent Persson, kommunalråd (M) i Örebro, skriver på sin blogg.
För samtidigt som vi alldeles självklart ska utgå från att sträva efter att se det goda även i våra motståndares intentioner, så är det klokt att i en strävan efter samförstånd veta vad man vill. En större förståelse och mer förlåtande attityd till dem som tog livet av tusentals för tio år sedan hade aldrig kunnat åstadkommas utan en kristallklar inställning till begrepp om frihet och öppenhet. det fick vi om inte annat klara belägg för ytterligare tio år tidigare.
Väst och öst, eller mer korrekt, en demokratisk rättsstat med fri ekonomi och en sluten, planekonomisk kommunistdiktatur, levde sida vid sida i en mansålder. Inte förrän väst med (nästan) alla tillgängliga medel satte hårt mot hårt kunde diktaturerna i öst falla samman. Jag tror inte att någon idag önskar dem tillbaka, i namn av någon sorts samförstånd. Framför allt är det idag inte särskilt många som önskar den kommunistiska diktaturen i Sovjetunionen och dess ockuperade lydländer tillbaka.

Samma sak 1938. Neville Chamberlain talade om "fred i vår tid" och trodde på en samexistens med Hitlers tyranni. Lyckligtvis blev det inte så, och till priset av miljoner offer kunde Europa räddas för fred och demokrati.

Vad lär vi oss då av detta? Jo, att fasthet i värderingar och övertygelse om vilken väg som är den rätta att gå är en ganska bra grund att stå på för att kyunna arbeta för ett fritt och öppet samhälle. Men det räcker inte riktigt. Fastheten i sig ställer också krav på att inte falla undan, när ideer som står i strid med de egna i samförståndets namn kräver sitt utrymme.

Dessvärre finsn detta inte bara i oförsolig konflikt mellan demokrati och dikatur, utan också i den politiska vardagen i ett demokratiskt samhälle som vårt. Jag ska visa detta genom det kanske värsta aktuella exemplet men skulle kunna ge många, många fler.

Jag är, i namn just av resonemang om samförstånd och gemensam förståelse, ytterligt trött på tonläget i debatten om reformeringen av sjukförsäkringen. Tiotusentals människor har de senaste åren kunnat gå från utanförskap och isolering till den dagliga gemenskap som det innebär att ha ett arbete att gå till. De har nått den frihet och självständighet som följer av att svara för sin egen försörjning, och de mår ofta både fysist och psykiskt bättre. Allt detta hade aldrig någonsin kunnat komma till stånd utan de reformer som skett - och därmed de förändringar av regelverk och tillämpningar som gjorts.

Reformarbetet måste fortsätta. Att det finns brister kvar att rätta till är det faktiskt ingen som ifrågasätter - men den som i ideologisk iver tror att vägen till ett bättre sjukförsäkringssystem går via en återgång till det gamla och dåliga har faktiskt förbrukat sin rätt att i just samförstånd vara med och göra systemet bättre. Men det stannar inte vid det.

När det pågående reformarbetets motståndare dessutom pådyvlar oss förespråkare uppfattningar och synsätt som vi inte har - då förbrukar de faktiskt sin moraliska rätt att delta i reformarbetet. Jag tror inte att den som blir misshandlad är särskilt intresserad av att lyssna till den som utdelar slagen, hur kloka och riktiga dennes synpunkter faktiskt är. Och när de progressiva krafter som arbetar med att reformera systemet med alla de brister och förtjänster som det leder till ständigt utsätts för osakliga attacker; tja, då finns det annat att roa sig med än att lyssna till dem som utdelar slagen.

Därför är det första den som talar för samförstånd måste göra att ta bort den egna självrättfärdigheten. Konkret blir det då mycket enkelt i samtida svensk politik.

Vi är ganska många som har en minst sagt begränsad tilltro till betydande delar av det politiska system som byggts upp under efterkrigstiden. Men vi är inte ute efter att "riva sönder" eller "montera ner".- Vi är ute efter att reformera, förbättra och utveckla. I det arbetet är alla välkomna som har kloka idéer, begåvade förslag och en positiv inställning. I det arbetet är däremot inte de välkomna, vars politiska grundhållning först och främst är att misstänkliggöra reformarbetet. Med den attityden har man liksom inte bara valt sida i valet mellan olika samhälssystem - man har också valt sida in fråga om att vara med i reformarbetet eller inte.

Med andra ord kan skiljelinjen också gå mellan dem som vill reformera och utveckla välfärden och de som först och främst strävar efter politisk makt över den. För att genomföra reformer behövs väljarnas förtroende och de uppdrag som följer av det. För att uppnå den politiska makten räcker det med att alla till buds stående medel, inklusive kampanjer och retoriska knep, försöka vinna i val.

Så skapas konstiga myter

2011-09-10T08:38:00.000+02:00

Enligt flera medier, bland annat Aftonbladet och DN, så anser EU att Öland inte är en ö. Men tittar man närmare på nyheten så ser man att det inte riktigt är så man har sagt.

EU vet mycket väl vad en ö är. Men man har också en klar idé över vad det är som tar bort det regiionalpolitiska handikappet för en ö, nämligen en bro eller en tunnel. Om man som Öland har en bro till fastlandet så ingår man i samma arbetsmarknadsregion som fastlandet. Konstigare än så är det inte.

Problemet med artiklar som denna är att de skapar en skev bild av viktiga sakförhållanden. Artikeln har inga synpunkter på EU:s regionalpolitik eller ens på att regionalpolitiska frågor som denna idag avgörs på EU-nivå. Det enda artikeln avhandlar är en skapad missuppfattning - inte om hur detta regionalstöd fördelas, utan om hur EU (eller mer exakt dess beslutsfattare) påstår se på den geografiska definitionen av begreppet ö. När det i själva verket är den regionalpolitiska dito som EU hanterar.

Både artikeln i sig och flera kommentatorer hånar EU som institution, det vill säga dess beslutsfattare, för att inte kunna skilja på en ö och ett fastland. Finns det inte betydligt bättre skäl att fundera över uppfattningsförmågan hos den som inte kan skilja på den geografiska och den regionalpolitiska skillnaden.

Och för den som inte hänger med i det resonemanget kan jag stillsamt konstatera följande. Öland är en ö. Men du som vill dit eller därifrån behöver inte simma, åka båt eller flyga. Strax norr om Kalmar gåt det en bro som gör att man kan ta sig torrskodd från Kalmar till Färjestaden. Det har EU upptäckt, men inte de dussintals journalister som trott sig veta bättre.

Fast de är kanske simkunniga, de där journalisterna...

Med stolthet och omsorg

2011-09-09T22:55:00.001+02:00

Fredagen har verkligen gått i Akademiska sjukhusets tecken, fast på lite ovanligt sätt.

Förmiddagen tillbringades på Arlands, där utställningen "För livet" om Life Science-branschen i bred mening i vår region speglas. Titta gärna in på Sky Conference om du har tillfälle!

Utställningen ger än en gång bra exempel på hur stark forskningen i Life Science står i vårt region, men också en påminnelse om hur viktigt det är att vi värnar denna viktiga näringsgren och ger den bästa möjliga förutsättningar. Jag hade själv förmånen att få berätta något av vad vi gör på området - och fick applåder för det. Det värmde verkligen!

Eftermiddagen ägnades tillsammans med Lena Lundberg (FP) åt diskussion med anställda på Akademiska sjukhuset om risker i vården, ett känsligt och svårt ämne som fick lägga grunden för ett seriöst och initierat samtal om hur det ser ut och vad som kan göras. Att sådana gånger får vara med som en aktiv lyssnare är verkligen en förmån. Det berikade mina erfarenheter och jag hoppas att vår närvaro bidrog även för de övriga som var med.

Enkelt uttryckt har dagen ganska mycket handlat om att vara stolt över ett fint och ledande sjukhus i olika sammanhang, men också att reflektera över dess problem och svårigheter. För mig är det inte bara en av de viktigaste delarna av mitt uppdrag; det är också ett tillfälle att inse att de som ser Akademiska sjukhuset som en måltavla för politiskt missnöje helt enkelt har fel.

Akademiska sjukhuset står inför många utmaningar och svårigheter, men det står starkt i sjukvårds-Sverige. Jag är stolt över sjukhuset och är tacksam både för att det finns och för möjligheten att få företräda det i olika sammanhang.