31 juli 2013

Var finns nytänkandet om vården?

Det kan inte hjälpas. I en artikel i dagens Svenska Dagbladet intervjuas Swedbanks chef för digitala innovationer, Lotta Lovén, om hur banken arbetar med att utveckla och förnya sina digitala tjänster. I bankvärlden gör man egentligen det självklara: man frågar dem som använder tjänsterna hur de kan bidra till att förbättra dem!

Samma sak borde vi naturligtvis göra i landstinget. De verkliga experterna på hur vi kan bli bättre på att använda mobila tjänster är varken landstingspolitiker, tjänstemän eller medicinsk personal. De verkliga experterna är rimligen patienter, anhöriga, brukare och andra som av olika skäl behöver komma i kontakt med vården.

Därför har jag nu ett önskemål. det är at du som har idéer om hur vi kan bli bättre på patientkontakter och information hör av dig för att berätta om dina idéer. Det kan handla om allt ifrån medicinsk information (där händer redan en hel del) till hur man enklast kommer i kontakt med olika delar av sjukvården. Det kan handla om tekniskt enkla lösningar eller om mer avancerade sådana.

Jag kan inte lova att de idéer som kommer en med automatik blir verklighet. Däremot kan jag lova att vi ska pröva idéerna och se hur de kan bidra till en både tillgängligare och mer patientfokuserad vård. För det behövs.

Skicka ett mail till erik.weiman@lul.se, eller kontakta mig via Facebook eller Twitter. Du kan också ringa, men i ärlighetens namn brukar e-posten vara snabbare och säkrare för ärenden som detta. Tack på förhand för tips och bra idéer.

29 juli 2013

Att forma en väl fungerande sjukvård

Jag kan förstå - och det har jag berört tidigare - den som tror att svensk sjukvård befinner sig i djup kris. Vi kan ju varje dag läsa i medierna om allt ifrån inställda operationer till patienter som får vänta alldeles för länge, blir dåligt bemötta eller helt enkelt inte får den vård de begär.

Det är, av sådana reportage, väldigt lätt att få uppfattningen att vården befinner sig i kris. Då är det bra att ha klart för sig att medierna gör sitt jobb! De rapporterar nämligen om det som avviker från det normala.

Det normala i svensk sjukvård är nämligen inte att man får vänta för länge, blir dåligt bemött eller drabbas av att vården har, som det brukar heta, brist på resurser. I själva verket har vi aldrig lagt så mycket pengar på sjukvård som vi gör i Sverige idag, och samma sak gäller även för Uppsala län. Vi har i vårt landsting gjort medvetna satsningar på att öka resurserna till vården för att möte de behov som finns.

Det har vi gjort som ett led i en långsiktig utveckling av sjukvården, där vi följer långsiktiga trender snarare än att reagera på enskilda händelser. Om vi däremot skulle bygga sjukvårdens organisation och verksamhet genom att reagera på enstaka händelser, så skulle den mycket goda verksamhet som vi har idag mycket snabbt falla samman.

Hur ser det då egentligen ut med kvalitén i svensk sjukvård, och vart är den på väg?

Svar på den frågan får vi genom att studera både nationella och internationella jämförelser och analyser. Där ser vi att kvalitén i svensk sjukvård står sig mycket väl, och hör till de allra bästa i hela världen. Det man möjligen kan fundera på är det faktum att de länder som nu börjar komma ikapp och till och med gå förbi Sverige har valt en linje som är milt talat omstridd i vårt land. Länder som Framrike och Canada, för att ta två exempel, har inte några större politiska betänkligheter när det gäller att forma sjukvårdssystem som innehåller både privata och offentliga producenter av hälso- och sjukvård. Det vore befriande i vi i Sverige kunde ha en bred och öppen enighet om det goda i att slå in på den vägen.

Vi jämför oss också mellan sjukhus och vårdgivare i Sverige, närmare bestämt mellan de olika landstingen. Min uppfattning är att det är ett bra sätt att lära av andra och att de hur god kvalitet kan skapas genom att det finns olika alternativ. Vi behöver en mer jämlik och rättvis sjukvård i Sverige (det är i själva verket en av de brister som behöver åtgärdas) - men det måste givetvis ske genom att alla lyckas höja sig till den bästa nivån; inte genom att alla blir lika dåliga.

Hur ser det då i Uppsala län, när vi jämför oss med andra landsting? Även det har jag berört tidigare. Kvalitén i den sjukvård som bedrivs i länet är mycket god, däremot finns brister i tillgänglighet, bemötande och patientens delaktighet. De bristerna ska vi arbeta vidare med, för vården i Uppsala län ska naturligtvis hålla toppklass på alla områden, och inte bara hålla en riktigt god medicinsk kvalitet.

Sist men inte minst: en väl fungerande sjukvård formas inte genom kortsiktiga och ryckiga beslut som bygger på enstaka händelser eller vaga grunder. En väl fungerande sjukvård kräver långsiktiga och välgrundade politiska beslut som ser till att forma en helhet. Så arbetar vi med sjukvården i Alliansen.

09 juli 2013

Leve Hellenismen

För den som studerat ämnen som idéhistoria och antik kultur ter sig modern västerländsk idédebatt ibland som aningen besynnerlig. Det gäller inte minst när vissa nyare element i svensk debatt försöker ta sig rätten till någon sorts tolkning av vad det är som är västerländskt i vårt kulturarv.

I själva verket är nämligen den kultur vi gärna kallar för västerländsk långt ifrån så ensartad och lättolkad som man mellan varven kan förledas att tro. Och att skapa ett motsatsförhållande mellan kristet/västerländskt och arabiskt/österländskt är inte ens ohistoriskt. Det är rent ut sagt okunnigt.

Redan ge gamla grekerna, vilka de nu var, befann sig i detta avseende på ett sluttande plan. Samtida med de klassiska filosoferna var ju Alexander den Store, som inte bara skapade ett rike utan dåtida motstycke utan därtill lade grunden till ett utbyte mellan kulturer som lade grunden till det vi idag betraktar som vårt kulturella arv. Med ett ord kan grunden för detta kulturarv benämnas Hellenismen.

Alexander erövrade inte bara länder; det som mer än något annat blev hans eftermäle var i än högre grad det faktum attvhan smälte samman kulturella element från alla olika delar av hans omfattande rike. Vi kan idag finna spår av detta i form av element från egyptisk, babylonsk, grekisk, arabisk, persisk, indisk och arameisk kultur - för att nämna några. Hellenismen är helt enkelt ett hopkok av mångahanda kulturer från alla olika delar av det världsherravälde som Alexander skapade. Blott tre gånger senare i historien har liknande imperier skapats över någon längre tid - och dessa tre imperier skiljer sig från det alexandrinska på en viktig punkt.

Det romerska, det habsburgska och det brittiska imperiet var alla enastående skapelser, var och ett på sitt sätt. De nådde alla en för sin tid oöverträffad omfattning - men inget av dem lyckades som det alexandrinska fånga upp och smälta samman element av de många olika kulturer så som skedde under 300-talet f.kr. och under årtusenden därefter. Visst finns det drag som lever kvar (latinet, den hispaniska kulturen, engelskan som världssprål osv) men hellenismens påverkan på kommande hsitoriska förlopp är enligt min mening unik i världshistorien.

Jag kommer att skriva vidare om detta under de närmaste dagarna. Tills vidare vill jag bara helt kort konstatera att den som tror att vårt kulturarv enbart skulle vila på någon sorts grumliga "västerlänska ideal" helt enkelt inte vet vad han eller hon pratar om. Det som format vår kultur och det vi betraktar som västerländskt har vi i hög grad gemensamt med dem som påfallande ofta beskrivs som våra kulturella motsatser. Och utan öppenhet och tolerans hade det vi betraktat som västerländskt och kristet överhuvudtaget inte existerat. Faktiskt.

06 juli 2013

En veckas almedalssummering

Det är dags att summera en vecka i Almedalen. Hemresan sker i morgon, men det som nu återstår är vila och avkoppling. Veckan har annars varit innehållsrik och ganska givande, med intressanta möten, givande diskussioner och många intryck.

En av höjdpunkterna var förstås statsminister Fredrik Reinfeldts tal i onsdags. I det talet satte statsministern tonen för det kommande årets politiska debatt och klargjorde de viktigaste skiljelinjerna i svensk politik på ett både medryckande och ideologiskt tydligt sätt. I vårt land finns ett regeringsalternativ som har klara lösningar på de frågor som väljarna ställer, och som visat att man kan styra landet politiskt även i svåra tider och under politiskt svåra förhållanden. Det var klara besked från en engagerad och målmedveten statsminister, och det kändes riktigt bra att ha hört detta viktiga tal på plats.

Minst lika givande, och en viktig anledning att vara i Visby under Almedalsveckan, var att direkt kunna diskutera talet med andra politiskt engagerade som också hörde talet på plats. Politiska tal behöver dryftas och analyseras, och ger i bästa fall upphov till långa efterföljande diskussioner. Just så blev det med Fredriks tal denna gång.

Men Almedalen är inte bara partiledarnas tal. Jag har haft många tillfällen att samtala med kollegor, diskutera gemensamma problem och olika lösningar, berätta om vad vi gör i vårt landsting på olika områden och sist men inte minst knyta nya kontakter som kan bidra till att den verksamhet som landstinget bedriver kan bli ännu bättre.

Ett sådant intressant samtal är en årligen återkommande lunch som vi brukar samlas för att äta. Ett antal moderata landstingspolitiker från hela landet sitter ned i lugn och ro för att dela erfarenheter och hjälpa varandra att hitta lösningar på olika problem. Just i år tar jag med mig ett givande samtal med min kollega i Skåne, Pia Kinhult. Vi har, liksom alla landsting, rejäla utmaningar när det gäller att vara en bra arbetsgivare och att kunna locka människor att välja vårdens yrken.

Förutom partiledarnas tal är det annars de tusentals olika seminarier som förekommer under en almedalsvecka som de flesta förknippar med begreppet. Jag hade i år nöjet att tala på fyra seminarier, vilket är lite mindre än senare år eftersom jag valt att hinna med annat under veckan. Seminarierna gav tillfälle till riktigt givande idéutbyten om hur cancervården kan förbättras, om användning av läkmedel, om kollektivtrafik och sist men inte minst om ett av mina favoritområden: IT i vården. Detta seminarium, som ordnades av Sveriges Kommuner och Landsting, kan du se i efterhand här.

Summeringen av veckan blir alltså: en riktigt givande vecka. Jag tar med mig massor av intressanta erfarenheter, som jag redan har fått en del nytta och glädje av. Men också många trevliga samtal, nya bekantskaper och sist men inte minst inspiration inför arbetsåret som kommer. För oss som är djupt engagerade i politiken är veckan i Almedalen verkligen värdefull, och därmed värd att uppleva. Längtar faktiskt redan till nästa år!