20 december 2011

Verkshöjd


Sanna Rayman har gjort en obetalbar parodi på proggvänsterns protestsånger, och vad passar bättre än att göra den om Slussen, kulturvänsterns senaste skyddsobjekt (när den genomruttna eken utanför kulturvänsterns högborg TV-huset nu är nedhuggen).

Mikael Wiehe gillar inte detta, så nu kräver hans skivbolag att Raymans parodi ska plockas bort. Johan Norberg har noterat detta (läs själv hans blogg) och manar alla att lägga ut Sannas Youtube-klipp. Jag är inte sen att efterkomma Norbergs maning.

Man kan inte bli annat än trött på denna evinnerliga självrättfärdighet från vänstern.

Vi får väl se om Wiehes skivbolag hör av sig.

19 december 2011

Historien - och framtiden

Noterar idag att UNT skriver om två saker som rör landsitnget: närakuten och landsitngets 150-årsjubileum.

Det stämmer att trycket på Akademiska sjukhusets akutmottagning ökar. Men det finns mer fakta bakom siffrorna som publiceras. Många av dem som söker är yngre och söker för lättare åkommor; alltså har vi en situation där akutmottagningen på det stora universitetssjukhuset måste hantera sådant som inte alls behöver åtgärdas där.

Det är därför vi satsat både på närakuten och på sjukvårdsrådgivningen, 1177, för att avlsata akutmottagningen på Akadmeiska sjukhuset. Det som nu krävs är mer information och upplysning, så att människor vet vart de bäst kan vända sig för att få den vård de behöver - utan att de ska behöva vänta i onödan och utan att andra, med större vårdbehov, ska får svårt att få sin vård tillgodosedd.

Att bara bortse från det ökande vårdbehov som besöken ger uttryck för är däremot ingen lösning. Alliansen jobbar vidare med att modernisera vården. Det finns mycket kvar att göra.

Den andra nyheten handlar om landstingets 150-årsjubileum. En bok om dessa 150 år planeras nu, och jag ser fram emot att få tillfälle att läsa den. Bokens redaktör och huvudförfattare är min företrädare Mats O Kalrsson (S), och han har stora kunskaper om den vård, och den verksamhet i landstinget, som bedrvs förr i tiden.

Att arbeta med att modernisera vården - och annan verksamhet i landstinget - är en stimulerande uppgift. Då är det bra att kunna få tillbakablickar om hur det var förr, som relief till de problem som vi har att lösa idag.

Jag är glad att Mats O Karlsson skriver landstingets historia. Och jag är stolt över att få möjlighet att forma landstingets framtid.

17 december 2011

På rätt väg

Tisdagens ledare i UNT var givetvis en trevlig bekräftelse på att mycket just nu går rätt väg. Några andra exempel, som jag skrivit om tidigare, är primärvårdens allt bättre resultat och den goda ekonomin i landstinget. Att vi dessutom får goda vitsord i universitetets stora undersökning "kvalitet och förnyelse" (KoF11) gör inte saken sämre.

Sedan 2006 har vi i Alliansen format en politik för vårt landsting som vi tror på. med tiden har allt fler kommit att tro på den politiska inriktningen, även om vi fortfarande ibland får kritik. Och visst finns det fortfarande ett och annat som kan bli bättre - men det jobbar vi på.

Det intressanta är snarare att jämföra kritiken, och de förutsägerlser som brukar följa med den, med hur det faktiskt har blivit. Då tänker jag inte enbart på UNT:s ledarsida utan också på den politiska kritik som uttalats från våra motståndare, ofta parat med en "oro" över hur det ska bli om vår politik genomförs.

Oron har gällt primärvården, landstingets ekonomi, vårdvalet, samverkan i sjukvårdsregionen, forskningen på Akademiska sjukhuset och en lång rad andra frågor. Gemensamt för alla dessa - och ännu fler - frågor är att oppositionen motsatt sig våra beslut, inte sällan i form av reservationer.

Det är nu hög tid att oppositionen tar ansvar för sitt opponerande. Det skulle vara intressant att reflektera över hur tillståndet i vårt landsting hade varit, om vi hade lyssnat till oppositionen. Det mesta talar för att ekonomin då varit betydligt sämre, köerna längre, kvaliten på forskningen lägre och bråken på sjukhuset fler. Mot de politiska beslut som lett till kortare köer, bättre ekonomi, bättre ledning och styrning samt mer framstående forskning och mera högspecialiserad vård har oppositionen nämligen ganska konsekvent reserverat sig.

Vi kommer att fortsätta att föra en framgångsrik politik för vårt landstng. Oppositionen får väldigt gärna vara med, för samförstånd och samsyn är bra. Det kräver dock att de är beredda att ompröva de delar sv sin politik som faktiskt inte fungerar. Hur det blir med den saken återstår att se.

14 december 2011

För patientens bästa

Jag skrev redan i måndags om hälso- och sjukvårdsstyrelsens beslut att utöka vårdvalet med fler diagnoser. Det kan möjligen, efter dagens diskussion i media, vara på sin plats att tala om varför vi gör detta, och vad det faktiskt innebär.

En viktig utgångspunkt för oss moderater är att se till vad som är bäst för patienten. För patienternas bästa finns det sjukhus, vårdcentraler och andra vårdinrättningar - både sådana som drivs av landstinget och av utomstående aktörer. Det är således viktigt att komma ihåg att vårdens organisation är till för patienten, och inte tvärtom.

När vi nu öppnar för ökade möjligheter att välja mellan olika vårdgivare, genom det fria vårdvalet, blir detta mycket intressant. I de flesta länder finns större möjlighet att välja än i Sverige - och vården är för den skull varken dyrare eller sämre. Däremot är den bristande tillgängligheten ett stort och närmast unikt problem.

Att det nu, när Alliansen sätter patienten i centrum genom vårdvalet, kommer farhågor om vad som ska hända för olika vårdgivare, är varken nytt eller oväntat. Samma farhågor fördes fram när vårdvalet infördes i primärvården. Det har sedermera visat sig att dessa farhågor inte hade något som helst fog för sig.

Patientens möjlighet att välja är en viktig reform för sjukvården. Den har både lett till bättre sjukvård och till nöjdare patienter. Därför kommer vi att dra konsekvenserna av positiva erfarenheter. Arbetet med att utveckla vårdvalet kommer att fortsätta.

13 december 2011

Samförstånd i politiken

Med sorg i hjärtat måste jag idag konstatera vart nivån på den politiska debatten har tagit vägen.

Det finns inget beslut om att lägga ner busslinje 801 till Arlanda. Det finns ett inriktningsbeslut om att se över trafiken till Arlanda, där en kommersiell aktör som kör linjen är ett alternativ. Det kan också noteras, att ingen annat parti har anvisat mer pengar till den aktuella linjen eller till kollektivtrafiken totalt, så den politiker (som vill ta verkligt ansvar) måste faktiskt också redovia vilka alternativa förändringar man vill göra i kollektivtrafiken.

Det är dock varken oriktiga påståenden om nedläggning eller namninsamlinar som upprör mig mest idag.

I en insändare i UNT ser vi än en gång det som präglat politiken i landstinget under de senaste fem åren. Samförstånd i landstingspolitiken kan endast uppnås om vi andra gör som socialdemokraterna vill. I just ärendet om buss 801 är detta särskilt anmärkningsvärt, eftersom kollektivtrafiknämndens ordförande Johan Örjes faktiskt gjort allt som står i hans makt för att både få en budget för kollektivtrafiken i balans och ett så brett samförstånd som möjligt.

Men det är bra att (S) uttrycker sig som man gör. Nu vet vi, svart på vitt, att samförstånd i landstingspolitiken bara kan uppnås om alla andra partier justerar sina ståndpunkter efter socialdemokraternas. Vi får ju ta och förhålla oss till det.

12 december 2011

Resecentrum och vårdval

Jag lägger ännu en arbetsdag för landstingets invånare till handlingarna. Det var som vanligt varit en innehållsrik dag.

Invigningen av Resecentrum, till exempel. Självklart är det en glädjens dag för hela regionen, när vi nu får ett riktigt centrum, för allt resande som underlättar byte mellan olika trafikslag. Mne inte nog med det. Med Resecentrum ökar möjligheten att resa smidigt, vilket bidrar till att göra regionen mer attraktiv både för boende och för arbete.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har samtidigt öppnat för en utökning av vårdvalet med fler diagnoser. Det är bra för länets invånare som därmed själva kan välja vilken vårdgivare som de ska vända sig till. Jag är helt övertygad om att det är en viktig reform både för att sätta patienten i centrum och för att skapa en bättre sjukvård. De fantastiska framgångar vår primärvård har uppnått sedan vårdvalet infördes för tre år sedan pekar mot vad vi kan vänta oss när vårdvalet blir verklighet även för öppen specialistvård.

11 december 2011

Det finns alltid jobb att göra

Idag uppmärksammar UNT det faktum att väntetiderna till våtrden fortfarande är oacceptabelt långa. Det har de alldeles rätt i, och det är är en av de allra högst prioriterade frågorna för oss i Alliansen - och en av de svåraste. Situationen har blivit något bättre de senaste åren, och framför allt primärvården har gjort remarkabla uppryckningar sedan det fria vårdvalet infördes. Nu är det hög tid att på allvar ta itu med detta även när det gäller diagnos och behandling.

Det var också en av orsakerna till att en särskild produktionsstyrelse inrättades vid förra årsskiftet. Rent organisatoriska förändringar är givetvis inget värda, om de inte leder till den effekt som är förväntad. Man ska ändå komma ihåg att det tog mer än tre år innan de första åtgärderna i primärvården gav resultat - och tålamod är ibland lika viktigt som handlingskraft. Det är, som bekant, viktigare att det blir bra än att det går fort. Men... den som väntar på vård väntar alltid för länge.

Som sagt; det går att göra mer för att korta väntetider och öka effektiviteten. Det kommer alltid att finnas saker som står överst på "att göra-listan"; saker som kräver politiska åtgärder för att helt enkelt fungera bättre än de gör. En av de viktigaste uppgifterna som förtroendevald politiker är just att peka ut dessa samhällsproblem, hitta en lämplig lösning och se till så att den lösningen blir verkställd. Den dag kommer helt enkelt aldrig att komma, då alla problem är lösta och allting fungerar perfekt.

Här ligger dessutom politikens viktigaste uppgift. Välfärden måste ständigt förbättras och utvecklas. Det som fungerar bra idag kan mycket väl vara ett problem i morgon. Den som tror att samhällsmodellen någonsin blir färdig misstar sig. I Alliansen kommer vi att arbeta vidare med att jaga samhällsproblem och med att hitta lösningar på dessa. Nu är det väntetiderna och köerna - snart kommer det att vara något annat. För vi löser problemen efter hand - och börjar då genast söka efter nästa samhällsproblem att ta itu med.

10 december 2011

Tankar på Nobeldagen

Idag delas Nobelprisen ut i Stockholm. Det är en högtidsdag för forskning och innovationer, möjliga genom personlig generositet från en person som insåg att mänskligheten är större än summan av enskilda människor.

I år är det också precis hundra år sedan AlvarGullstrand fick det första av flera Nbelpris som haft anknytning till Uppsala. Vi har en stolt historia på området. En viktig, grundläggande orsak är givetvis Uppsala universitet, som med en utbildning och forskning i absolut världsklass har lagt grunden för detta. Att några av de Nbelpriser som delats ut - Gullstrand är en av dem, men inte den ende - har anknytning till Akademiska sjukhuset gör inte saken sämre; tvärtom.

Vägen till Nobelpris går självklart genom hårt arbete förenat med kreativitet och nytänkande. Men det behövs också goda förutsättningar. I Sverige, som länge varit ledande inom medicinsk forskning, finns hela tiden en risk för att vi ska tappa mark i förhållande till våra viktigaste konkurrenter. Där har vi ett viktigt politiskt ansvar att ta.

Jag ser en utveckling av forskningen i vårt landsting som en av de absoluta nyckelfrågorna för vårt landsting. Det behövs resurser, praktiska förutsättningar i form av lokaler och utrustning och inte minst möjlighet att sätta av tid för att ägna sig åt att forska. Samtidigt måste det viktiga uppgiften att producera sjukvård för länets och regionens medborgare upprätthållas. Att klara dessa uppgifter parallellt kräver prioriteringar.

Det besövs också samarbete, inte minst med näringslivet. Många år av ganska njugg inställning till att låta företag komma i direkt kontakt med sjukhuset måste ersättas av en öppen attityd som ger företag tillgång till vården för att pröva nya idéer - och vården tillgång till företag som kan bidra för patienternas bästa.

I Sverige kan vi vara stolta över att vi får dela ut ett av vetenskapens mest prestigefyllda pris. I Uppsala ska vi vara stolta över den forskning som bedrivs - och i vårt landsting ska vi vara stolta över det vi kan bidra med på området. Under de närmaste åren ska forskningen flytta fram positionerna. Det kommer vårt län att ha nytta av på många områden.

09 december 2011

Klokare förvaltning

UNT skriver idag om våra tankar på att se över möjligheterna att sälja vissa av de fastigheter som landstinget idag äger. det ska på en gång påpekas, att det finns fler fastigheter än länets sjukhus som inte är aktuella att ta upp som säljobjekt - Wiks slott är ett sådant - men det viktiga är att vi faktiskt ser över vilka möjligheter det skulle ge att inte "sitta fast" i ett antal lokaler, när omständigheterna för den verksamhet landstinget bedriver förändras.

Jag kan förstå den som tycker det verkar konstigt att hyra i stället för att äga de fastigheter där landstinget bedriver verksamhet, men då ska man också ha i minnet att lokaler är dyra och svåra att förvalta - om man inte är expert på området. Landstinget är experter på hälso- och sjukvård (och vi gör det bra?), och vi är experter på kollektivtrafik. Dessa två kärnområden ska vi fokusera på, för länets utvecklings bästa. Mycket annat kan vi låta andra sköta, som gör det bättre.

Inte nog med det. Landstinget har mycket stora behov av investeringar i de lokaler som landstinget ska äga även i framtiden. I en kalkyl över hur dessa investeringar ska finansieras, behöver vi också beräkna vad det innebär ekonomiskt att både äga fastigheter som därmed binder kapital - och samtidigt gå ut på marknaden för att låna upp pengar. Upplåning innebär skuldsättning. Och den som står i skuld är ju som bekant icke fri.

Vi står alltså inför en situation där vi skulle kunna vara dubbelt bundna, med tillgångar låsta i fastigheter som är svåra att förvalta och behov av att låna för att rusta fastigheter som vi ofrånkomligen äger. Vi kan också komma från två problem, nämligen ett lånebehov på en osäker kreditmarknad och behov av att arbeta med fastighetsförvaltning av svårhanterliga lokaler.

Alliansen jobbar vidare med att utveckla vårt landsting. En klokare förvaltning av landstingets fastighetsinnehav står nu i tur.

08 december 2011

Politiskt förtroende byggs långsiktigt och tålmodigt

Jag noterar roat att Janne Nordling, politisk reporter på TV4 Uppland, kommenterar SCB:s senaste partisympatiundersökning och dess nedbrytningar på länen. Nordling konstaterar att det går ganska bra för Alliansen och för oss moderater. Nu finns det ju bara en opinionsmätning som verkligen gäller, nämligen valresultatet, men visst är denna mätning ett skönt besked i ryggen inför julhelgerna. Helt fel kan vi ju ändå inte ha...

Nordling har gett sitt inlägg rubriken "alliansdominans", och det är givetvis en rubrik som vi kan vara stolta över. Men det håller inte att tro att en aldrig så ljus och fin opinionsmätning går att falla tillbaka på i det dagliga arbetet. Och det dagliga arbetet kan inte speglas i en enda förtroendemätning. Att bygga politiskt förtroende tar tid och kräver tålamod. Fråga en av våra viktigaste förtroendebyggare i länet, Gunnar Hedberg, som efter jul drar sig tillbaka från uppdraget som kommunalråd i Uppsala efter mer än två decennier.

Det mest intressanta - förutom valresultatet - är ändå de kommentarer och synpunkter som möter i de vanliga, dagliga samtalen med människor.Jag måste säga att de ofta ger understöd till det som SCB-undersökningen pekar på, och det är givetvis både roligt och sporrande. Framför allt visar det något viktigt.

Politiskt förtroende vinns inte genom hastiga, braskande utspel eller genom misstänkliggörande av andra. Det politiska förtroendet vinns genom att hålla det man lovar, inte lovar mer än som kan hållas - och framför allt genom att tålmodigt arbeta med att göra välfärden bättre.

Framskjutna placeringar i "öppna jämförelser", en primärvård som fungerar allt bättre och ordning och reda på landstingets ekonomi är alla faktorer som gör att vi i Alliansen kan börja räkna ned inför julhelgrna med ganska gott samvete - men vi kan definitivt inte luta oss tillbaka mer än några dagar. Det finns mycket kvar att göra.

Närmast på tur står en kvalitetsgranskning av den viktigaste reformen hittills: vårdvalet i primärvården. Syftet med granskningen är att lära oss hur vi kan göra den verksamhet som finansieras med skattemedel ännu bättre för patienterna och samtidigt hur vi kan använda skattemedel klokare.

06 december 2011

Att välja = tvång?

En nyhet i Sveriges Radio idag gör mig lite förundrad. Det handlar om lagstiftningen kring vårdval, som i radion framställs som "tvång".

Men vänta lite nu...

Skulle det vara ett "tvång" att ha möjligheten att välja vem som utför olika välfärdstjänster? Vem är det som är utsatt för detta "tvång".

Mycket riktigt. Det handlar om en valfrihetsreform, som skulle ge alla människor, oavsett var de bor i landet, em möjlighet att välja - och naturligtvis också att välja bort. Vårdföretag som inte sköter sig ska givetvis hanteras därefter.

Möjligheten att kunna välja bort en vårdgivare som inte sköter sig borde vara självklar i ett läge, där vi hört mer än nog om både vårdbolag och kommuner/landsting som faktiskt inte levererar det som medborgarna har all rätt att vänta sig. Rätten att kunna välja bort innebär emellertid att det faktiskt finns en valmöjlighet - det vill säga att fler än bara kómmunen/landstinget självt erbjuder de tjänster som ingår i välfärden.

Tyvärr, får man ändå säga, finns det en uppenbar ideologisk dimiension kring möjligheten att välja. Då känns det ganska skönt att obetingat stå på den sida som säger att människor ska ha den möjligheten.

Som politiker, förvaltare av skattemedel och företrädare för medborgarna, så måste vi bli mycket bättre på att granska och säkra kvalitén i de välfärdstjänster som erbjuds. Det är vår hemläxa, inte bara efter den senaste tidens vårdskandaler utan lika mycket efter tidigare liknande händelser där de ansvariga varit andra än de privata företag som nu får svara för sina handlingar.

Kvalitet och människors önskemål ska vara styrande för välfärden. Att kunna välja mellan olika vårdgivare kan inte vara ett tvång. Jag blir orolig av att det ideologiska motståndet till människors möjlighet att göra val är så starkt. Jag tror på människors möjlighet att välja.

05 december 2011

Viktiga samtal

Ett tack till er människor i Bälinge som jag tillsammans med centerpartiets Cecilia Bärnsten hade tillfälle att prata med under kvällens dörrknackning. Och tack för intressanta och kloka synpunkter på hur vården kan bli ännu bättre.

Mycket hra förbättrats de senaste åren, inte minst i primärvården. Men mycket återstår också att göra. Att flera av er som vi pratade med tog upp väntetider, krångel, bristande tillgänglighet och dåligt bemötande sporrar naturligtvis oss som tycker att det är en av vårdens största och mest påtagliga brister.

Att få annan uppskattande kommentarer om det som fungerar bra är givetvis också trevligt. Människor är i stort nöja - och blir allt nöjdare - med den vård som ges i länet. Men även om det är trevligt att höra, så kan vi inte luta oss tillbaka. Arbetet med att förbättra värden måste fortsätta. Vårdval i den öppna specialistvården är ett exempel på hur det kan göras.

Till alla er som vi inte hade möjlighet att prata med: hör gärna av er! Vi kommer gärna tillbaka fler gånger.

04 december 2011

Att svara på människors frågor

Jag får börja med att erkänna att jag är lite skamsen just nu, eftersom jag i veckan upptäckte att ett par frågor som jag fått hade blivit liggande. Normalt ser jag till att de frågor och synpunkter jag får besvaras så snabbt som möjligt, av mig själv eller av någon av alla våra kunniga medarbetare i landstinget. Det komemr ganska många synpunkter, frågor, idéer och förslag till förbätringar av landstingets verksamhet.

Tillsammans med andra kontakter med människor ger det en ganska bra bild av vilka frågor som är viktiga för människor, och hur landstingets verksamhet faktiskt utvecklas. Och det är då svårt att komma ifrån den stora skillnad som råder mellan dessa diskussioner med våra uppdragsgivare - de människor som bor i vårt län - och den politska debatt som landstinget som samtidigt pågår.

Det råder inget tvivel om att det finns kvalitetsproblem som måste åtgärdas. Det finns definitivt saker som landstinget kan göra bättre. Dessutom är varje enskilt fall där någon känner sig illa behandlad eller dålöigt bemött - eller helt enkelt inte har fått en tillräckligt bra vård - naturligtvis en signal om att allt inte är perfekt.

Men mycket fungerar, och åtskilligt fungerar till och med bättre än för några år sedan. Primärvården i länet är em framgångssaga. Majoritetens prioritering av forskning har get resultat. Vi har en mycket bra cancervård och strokevård, för att nämna några av ljuspunkterna i den nyligen publicerade mätningen "öppna jämförelser" (som jag bloggat om tidigare). Flera av Alliansens reformer har helt enkelt fungerat mycket väl.

Nu står vi inför nya  utmaningar. Landstinget blir huvudman för kollektivtrafiken. Väntetiderna i vården är alldeles för långa. Stora investeringar måste göras i landstingets fastighetsbestånd. Vårt landsting måste utveckla samverkan med universíteten och med länets näringsliv. Givetvis är även länets kommuner viktiga samarbetspartners.

Dessa utmaningar kommer vi i Alliansen att ta itu med, på samma sätt som vi greppat primärvården, jobbat med den avancerade specialistvården som lett till flera prestigefyllda riksuppdrag och utvecklat samverkan med landstingen i vår sjukvårdsregion. Vi har många utmaningar kvar att bearbeta.

Vår önskan är givetvis att göra detta i så brett samförstånd som möjligt, men både ord och handlingar från oppositionen visar klart att det inte är dialog och samverkan som står högst på deras agenda. Tvärtom vill man fokusera på de frågor som inte är landstingets viktigaste - utan de frågor som ger bäst förutsättningar för konflikt och högljudd debatt.Det främjar naturligtvis inte en konstruktiv diskussion om landstingets framtid.

Den viktigaste dialogen för oss i Alliansen är dialogen med våra uppdragsgivare, människorna som bor i vårt län och som behöver de välfärdstjänster landstinget ansvarar för för att få vardagen att fungera.

Jag lyssnade igår till socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. Hans enda budskap tycks handla om "alliansens skattesänkningar" parat med ofinansierade löften om allt möjligt. Det är en politisk linje som vi väl känner igen även från den lokala politiken, en politik som Juholts partikollega Östros träffsäkert kallat för "popcornmaskin". Så mycket gladare blev jag av att höra en lokal socialdemokrat, (S) oppositionsråd i Uppsala Marlene Burwik tala klokt i TV. Inte ett ont ord om den dumma majoriteten, utan väl valda ord om Uppsala och om vikten av investeringar till vår del av landet. Så vinner man min repekt - och möjligen också väljarnas...?
I politiken, och framför allt i majoritet, räcker det inte med att prata. De senaste fem åren har Alliansen i handling visat hur vi kan både trygga och utveckla välfärden. Vi har mycket kvar att göra, men vi arbetar vidare med människors förtroende i ryggen.

Förtroende innebär ansvar

Hur regeringens höga förtroendesiffror kopplar till lokala motsvarigheter är givetvis omöjligt att säga. Men något kan vi kanske ändå ana genom att jämföra hur vi arbetar på olika plan - och hur alternativen ser ut.

Politik är som bekant en förtroendebransch. men förtroende vinns inte enbart genom att stå upp och se trevlig ut. Om man inte samtidigt levererar, så går det faktiskt inte att bygga förtroende.

Våra uppdragsgivare, medborgarna, har nämligen förväntningar. De vill att välfärdens kärna ska fungera. De kan ha överseende med brister - bara det finns en tydlig politik för att gåra något åt bristerna. Plus, ska man kanske tillägga, en tydlig analys av vilka bristerna är, vad de orsakas av och hur det blir om man rättar till dem.

Däremot är våra uppdragsgivare sällan intresserade av politikens interna liv i formn av intriger, misstänkliggöranden och formfrågor. De vill att vi sköter våra uppdrag väl - och måttet på detta är att välfärden fungerar.

Vad blir då slutatsen? Jo, att väljarna har förtroende för en politik som visar att den fungerar. OM de ser att politiken fungerar så, blir resultatet förtroendesiffror av det slag som DN och andra medier presenterar idag.

Budskapet till oss som sitter med politiskt ansvar blir därmed att jobba vidare, men också att komma ihåg att politiskt förtroende är en färskvara. Vi har det förtroende vi förtjänar - men bara så länge vi förtjänar det. Alltså måste arbetet med att reformera och utveckla välfärden fortsätta, och absolut inte stanna av. På senare tid har vi sett avarter framför allt i den kommunala äldreomsorgen. Sådana brister är fullkomligt oacceptabla och måste åtgärdas, oavsett orsaken. Det är ett ansvar för oss som fått väljarnas förtroende. De väntar oss att vi löser problemen. Annars kan siffror som de som presenteras idag snabbt se helt annorlunda ut.

03 december 2011

Bättre och bättre - men mycket kvar att göra

Varje år gör Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en genomgång av verksamheten i alla landsting Ett hundratal olika parametrar, allt från väntetider till patienternas förväntningar och vårdkvalitet, gås igenom och rankas. Resultaten sammanställs i en skrift kallad "Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet". Mer om hela rapporten kan du läsa här.
En så komplex verksamhet som hälso- och sjukvård är givetvis inte helt enkel att jämföra och mäta, men det är ändå vällovligt att så sker. Att mätningen dessutom är så genomgripande gör dessutom att alla olika faktorer - inte enbart vårdkvalitet eller väntetider - vägs in. det gör naturlgitvis att "Öppna jämförelser" är givande läsning för oss landstingspolitiker. Den ger bra indikationer på vad som behöver bli ännu bättre - men också på vad som är bra!
"Öppna jämförelser" är också på sitt sätt en givande läsning för oss i vårt landsting. Om man gör en sammanvägning av alla mätresultat, så hamnar vi på en minst sagt hedrande fjärdeplats. Med den beräkningsmetoden har vårt landsting dessutom ryckt upp sig högst påtagligt de tre senaste åren - från en tolfte plats 2009 via en femte plats i fjol finns vi nu på plats fyra i den totala sammanställningen.

Det betyder inte att allting är frid och fröjd. Vi har många förbättringsområden kvar att arbeta med, men också många idéer om vad som ska göras. Väl medvetna om att varje förbättring av placeringen innebär att det blir svårare att hålla sig kvar, så måste vi arbeta med att bli ännu bättre där vi redan är bra, och mycket bättre där vi har brister. Det är också ett skäl till att vi är tacksamma för synpunkter på sådant som kan förbättras - även om det innebär kritik mot det som sker idag.

Det finns kanske också skäl att tillägga, att undersökningar som denna, enkäten om patientmaten som publicerades i veckan och den nöjd-kund-mätning som UL gör varje år är en viktig del av det som ligger till grund för vårt förbättringsarbete. Plus, naturligtvis, våra dagliga kontakter med människor som är direkt berörda av landstingets verksamhet.

Det går bra för Uppsala län, och för vårt landsting. Siffror som dessa sporrar oss att jobba vidare med de idéer som uppenbarligen gör vården och kollektivtrafiken ännu bättre!

02 december 2011

En bröstcancervård i toppklass

Idag befinner jag mig utanför Uppsala län. Ärendet för dagen är sammanträde med samverkansnämnden för vår sjukvårdsregion, där vi träffas för att diskutera sjukvårdsfrågor som är gemensamma för sju landsting i mellansverige. Detta samarbete fungerar mycket väl, och är enligt min uppfattning viktigt att vårda.


Ämnet just nu är regional cancervård, inklusive jämförelser av hur detta viktiga område fungerar i olika delar av sjukvårdsregionen och riket. Och det som då glädjer är de fina siffror som vårt län redovisar. Faktum är att övrlevnaden i bröstcancer fem år efter insjuknandet ligger på tredje plats i landet. Med andra ord är den bröstcancervård som vi har byggt upp och utvecklat i toppklass!

Så har det inte riktigt låtit i den debatt som förts på senare tid. Snarare har politiska motståndare till Alliansen byggt sin argumentation på att Alliansens politik på området skulle vara hotfull - ja, rent av farlig - för den som drabbas av bröstcancer.

Att Alliansens politik fungerar väl och leder till en bättre vård är egentligen ingen nyhet; det har vi steg för steg sett under hela den tid som Alliansen styrt vårt landsting. Däremot är vi uppenbart dåliga på att berätta hur politiken gör skillnad. Men det finns också en osäkerhet, som jag har full förståelse för, som bygger på det faktum att mycket av det vi gör bygger på nytänkande och förändring av befintlig verksamhet.

I själva verket är denna förnyelse och förändring en självklar del av vården. Vi ägnar också mycket tid åt att förankra, förklara och beskriva det vi gör. Men det är givetvis problematiskt, när det finns politiska motiv för att vara emot det reformarbete som vi bedriver.

Syftet med dessa reformer är att göra vården bättre, för att ge invånarna i länet en bättre hälsa och ett rikare liv. Då är det givetvis glädjande att de faktiska resultaten pekar i rätt riktning.