17 september 2010

Valspurt

Jag upptäckte just till min häpnad att jag inte skrivit sedan den 7 september. Men de tio dagar som gått sedan dess har nästan helt ägnats åt valkampanj. Hundratals dörrar har knackats, massor av samtal hållits, debatter och intervjuer genomförts och däremellan har en och annan timme lagts på telefonsamtal, samtal i valstugan och sist men inte minst e-post och inlägg på Facebook.

Det har helt enkelt varit valrörelse, och då är det möten med människor som är viktigast. Det betyder inte att inlägg här på bloggen är betydelselösa - men tiden räcker inte alltid till allt.

Valspurten har som sagt präglats av samtal med väljare. Intrycket av dessa samtal är riktigt positivt. Många har spontant sagt att de ska rösta på oss, och många många har efterhand sagt att de redan har röstat på oss. Det sporrar och känns mycket hedrande och förpliktigande.

Mest glädjande är naturligtvis de som säger att de märker att vår politik gör skillnad i landstinget. Men beskedet till dem och till alla andra är att vi har mycket kvar att göra - och det ska vi göra under de fyra år som kommer.

07 september 2010

Räknekonster

Visst ska man som politiker i första hand tala om sin egen politik, men efter att regelbundet hånats på de rödgröna partiernas blogg är det hög tid att kort och enkelt redovisa svaret på alla dessa hånfulla inlägg. Det görs enklast genom en kort beskrivning av de röädgrönas kandidat till finanslandstingsråd, Börje Wennberg.

Wennberg vill ha ansvar för landstingets ekonomi och finanser, och dessutom ledarrollen för landstingets hela verksamhet. I dag debatterade vi dessa frågor. och Wennberg "tillstod" (ett av hans favorituttryck) att han faktiskt inte hade koll på vilka siffror som faktiskt gäller i landstingets ekonomiska planering. I vanlig ordning skyllde han på oss i Alliansen, men den enkla sanningen är att Wennberg uppenbarligen inte läst det material han delgetts så noga som han borde.

I grunden är detta vad mycket av oppositionens agerande handlar om. Intresset för att seriöst arbeta med landstingets utveckling är obefintligt, i stället föredrar man att köra ett helt eget race - förmodligen betingat av en bitterhet över att vara i opposition som efter fyra år ännu inte gått över. Det är också därför som skiljelinjen är så tydlig mellan majoritet och opposition i vårt landsting. Vi tar ansvar och leder verksamheten. Oppositionen sitter på läktaren och gnäller - och läser inte ens underlag för beslut ordentligt.

06 september 2010

Att tänka nytt

även mitt i en brinnande valrörelse gäller det att sätta av tid för att fundera över idéutveckling. Men det är både i valrörelsen och däremellan viktigt att nytänkandet ändå sker så att väljarna känner igen sig.

Det finns de som tror att "nya Moderaterna" är någon sorts påhitt för att locka nya väljare, men i själva verket handlar det ju om att ständigt förnya och utveckla politiken - därför att samhället utvecklas och förändras. Men vi som är aktiva i politiken måste också själva inse att vi inte själva kan stå för allt nytänkande och alla idéer som måste till för den förnyelse som krävs. det gäller inte minst i vården.

En källa till inspiration som jag blivit tipsad om är Vårdförbundets webbplats Fullt ut. Där finns intressanta idéer om frågor som framför allt leder till att deras medlemmars kompetens kan användas bättre, men därmed också att vården kan utvecklas. Jag tar gärna del av idéerna men funderar också på varför många av dem ska ha så förtvivlat svårt att komma till stånd.

den viktigaste platsen för konstruktivt nytänkande är helt enkelt ute på avdelningar och andra arbetsplatser. Det som behövs, och som vi arbetar hårt med, är en organisation och en styrning där politiken tar ett steg tillbaka och låter medarbetarna ta ansvar. Det tar tid i en organisation som i åratal arbetat hierarkiskt och toppstyrt, men de första stegen är tagna - och mer kommer under de närmaste åren.

05 september 2010

Inte mycket till nytänkande

Plötsligt befinner sig nu socialdemokraterna i vild flykt bort från den egna politiken. Plötsligt är grundläggande socialdemokratiska värderingar fullkomligt bortsopade i en iver att vara trovärdig i en före detta paradfråga för socialdemokratin, hälso- och sjukvården. Plötsligt kan vi i Alliansen läsa att de förslag som för bara några månader sedan möttes med hån och förakt har blivit en del i en socialdemokratisk "omprövning". Men omkastningen kommer lite väl snabbt, och lite väl nära valet, för att vara trovärdig och äkta.

Att den socialdemokratiska vårdpolitiken länge varit omodern har blivit allt mer uppenbart för de flesta. Tydligen har socialdemokraterna själva nu också insett detta och agerar därefter. Men omställningen är inte trovärdig, just därför att den faktiskt bryter med vad som varit socialdemokratins grundläggande värderingar och dessutom sker strax före ett val. Att socialdemokraterna nu gör ställningstaganden som är rena avskrifter av Alliansens politik gör inte saken bättre, framför allt om man har i minna att socialdemokraterna så sent som under vintern och våren hånat just dessa ställningstaganden.

Det finns också skäl att rikta allvarliga betänkligheter mot den socialdemokratiska synen på ledarskap i en politiskt styrd organisation. De viktigaste komponenterna i ett gott ledarskap är mod, konsekvens och tydlighet. Inget av detta kan sägas prägla en socialdemokrati som varken vågar stå för sina tidigare åsikter eller för sitt nuvarande agerande. Att göra utspel av detta slag för att vinna kortsiktiga poäng i en valrörelse kanske kan dra en eller annan röst, men det borgar inte för en trygg och stabil politisk ledning av landstinget.
Socialdemokraterna har snarare desperat spelat ut sitt sista kort. När den egna politiken i landstinget inte räcker till tar man hjälp av Mona Sahlins välfärdspolitiska talesperson Ylva Johansson, regissör av den misslyckade politik som nu kräver krafttag för att åtgärda. Notervärt är att socialdemokraternas senaste linjeartikel i sjukvårdsfrågor, med ett helt annat innehåll, publicerades så sent som för en vecka sedan. Därmed har begreppet ”veckopolitik” fått en betydelse i en verksamhet som mer än något annat kräver ett långsiktigt och konsekvent tänkande. Därmed är socialdemokratin faktiskt överspelad som betydande politisk kraft både nationellt och i vårt landsting.

02 september 2010

Rödgrön löfteskarusell

Jag har noterat att företrädare för de rödgröna - eller snarare rödröda - partierna åker runt i länet. Där det passar sig stannar man till och strör lite välljudande löften innan man åker vidare. Vart och ett för sig låter dessa löften kanske inte så kostsamma, men när man börjar räkna ser det annorlunda ut.

I Tierp ska det badas och lyftas vikter. I Morgongåva blir det tågtrafik, och till alla fullt friska pensionärer ska det nu utlovas regelbundna hälsokontroller. I Enköping ska maten bli godare, och både här och var ska diverse lyckade verksamhetsförändringar "återföras".

Som svar på hur denna löfteskarusell ska finansieras är svaret minst sagt svävande. En variant är att det får vi se hur vi gör, en annan att det minsann finns "reformutrymme" (ett uttalande som förtjänar en alldeles särskild granskning) och en tredje - när man tycks tro att ingen hör eller ser - kan vara att säga att en skattehöjning "inte kan uteslutas.

Låt oss nu titta lite bakom alla dessa löften om utgifter och icke-besked om finansiering.

Att det finns ett reformutrymme är en sanning med modifikation. Det vet alla landstingsråd som var närvarande på Wik under två viktiga dagar i förra veckan. Flertalet av de rödgröna landstingsråden vet det inte, eftersom de prioriterade interna partiaktiviteter framför viktig diskussion om landstingets framtidsfrågor. De kan därmed inte heller gärna veta om jag sov under dragningarna (det gjorde jag sannerligen inte - jag ledde dem), eftersom de helt enkelt inte var där under stora delar av tiden. Det som då kunde konstateras var att vårt landstings ekonomi är i utmärkt ordning - men bara kommer att förbli så om vi har stenhård kontroll på kostnaderna. På alla nivåer. Och det kräver åtgärder. Det var liksom det som diskuterades.

Hur tappar man då kontrollen över kostnadsutvecklingen. Tja, den som har någon erfarenhet av att ta ansvar för offentlig - eller för den delen privat - ekonomi vet att det handlar om att just ha kontroll på kostnaderna. Ständig uppföljning är en del, men en annan minst lika viktig är faktiskt konsten att säga nej. Det är inte alltid så roligt, men det leder som sagt till ordning och reda i ekonomin vilket brukar leda till ordning och reda i verksamheten.

Landstinget har inte råd med allting, och därför är det politikens uppgift att prioritera. I själva verket handlar detta med att ta ansvar om att just kunna göra prioriteringar. Det är att vara stolt över sina beslut och att våga stå för dem även om de inte är bekväma.

Det löfteskarusell som de rödgröna nu ägnar sig åt är inte ansvarstagande. Den bäddar tvärtom för något som vi på senare år har sett i flera vänsterstyrda landsting: höjda kostnader som leder till höjda skatter - och när smärtgränsen är nådd dessutom till neddragningar och uppsägningar av personal.

Vi i Alliansen tar ansvar för landstinget. Vi tar ansvar för hela primärvården, för kollektivtrafiken i hela länet, för all sjukhusvård och för hela landsitngets utveckling. Det gör att det blir lite lite tuffare på varje ställe där ett välljudande löfte skulle kunna spridas - men i slutändan känns det bättre, och på sista raden i landstingets resultaträkning ser vi alla vad det leder till.