26 januari 2009

Rätt och riktigt om landstingets ekonomi

Dagens Nyheter skrev i helgen om ekonomin i landstingen runt om i landet. I artikeln påstods att endast ett landsting har balans i sin ekonomi, vilket inte är sant. Vårt landsting redovisar ett överskott för 2008, än så länge oklart exakt hur mycket men gott och väl i nivå med det överskottsmål som landstingsfullmäktige satt upp. Det behövs inför framtida utmaningar i form av pensionsåtaganden, investeringar och annat. Även 2009 ser än så länge ut att kunna gå med tillräckligt överskott, men det kräver god budgetdisciplin.

Bättre tillgänglighet och bättre kvalitet med god ordning på ekonomin i landstinget. Så kan det övergripande målet för vårt landsting beskrivas. Den kursen är utstakad och det finns just nu inget som motsäger att vi ska kunna hålla den.

24 januari 2009

Universitetet - Uppsalas stolthet

Universitetet, domkyrkan, Akademiska sjukhuset och högarna i Gamla Uppsala. Det måste vara fyra av Uppsalas underverk. Akademiska har jag ju att göra med rätt så ofta, för att inte säga dagligen. Universitetet finns också alltid med så att säga i bakgrunden, men ibland i väldigt mycket fokus. Som igår, när universitetet bjöd in till vinterns doktorspromotion. Tyvärr missade jag i år själva promotionsakten, men kvällens bankett på Uppsala slott är alltid en höjdare med trevliga människor och god stämning.

Så, tack, universitetet, för en strålande kväll. Tack till rektor Anders Hallberg (bilden) med alla medarbetare. Men tack också för allt vad ni står för. Uppsala universitet rankas mycket högt på olika jämförelselistor och har en oerhört stark och viktig ställning i det svenska utbildningssystemet. Dessutom sätter universitetet inte bara sin prägel på Uppsala; symbiosen mellan ett universitet och dess hemstad är inte minst i Uppsala mycket stark. Därför är jag idag inte bara tacksam för den trevliga festen igår utan också för allt som människorna på universitetet innebär för alla oss som bor och verkar i Uppsala.

21 januari 2009

Balansgång

Först ett tack till er som hört av sig med anledning av reportaget i Radio Uppland. Naturligtvis inser jag att vi som är politiskt förtroendevalda först och främst hämtar vårt förtroende hos väljare och allmänhet, men det är också viktigt att vi kan skapa förtroende för vår politik hos alla dem som utför det viktiga arbetet i hälso- och sjukvården.

Den viktiga och intressanta frågan är dock egentligen inte förtroendet för oss politiker, utan faktiskt för systemet som helhet. Tilltron är stor till den svenska modellen med skattefinansiering av hälso- och sjukvården. En sådan modell förutsätter självklart att det finns politiskt utsedda företrädare som tar det ansvar som krävs. Politikernas uppgift är att med en given - och givetvis begränsad - mängd pengar tillhandahålla en given mängd sjukvård. Personalen i sjukvården vill ge patienterna den vård de behöver - och vill givetvis helst ställa alla tänkbara resurser till patienternas förfogande.

Att få denna ekvation att gå ihop är givetvis inte så enkelt. Konflikten är så att säga inbyggd i systemet. Det jag kan lova är att vi gör vårt bästa inte bara för att klara att möta alla behov med begränsade resurser utan också att skapa förtroghenhet både för systemet möjligheter och dess begränsningar. Och det är ytterst ni väljare som avgör hur vi klarar balansgången.

19 januari 2009

S från insidan

Så bryter då nästa skandal ut, och Det Fina Partiet får sig ännu en törn. Vi andra kan snabbt räkna ut vad som därefter händer. Skandalen är givetvis inte Partiets fel, utan olyckor och elände skylls på allt och alla andra.

Men turerna kring avvisningen av två egyptier är helt naturliga för den som följer socialdemokratin och dess agerande i olika sammanhang. Lika lite som en socialdemokratisk riksdagsledamot kan väntas be om ursäkt när han kallar en minister för barnunge, lika lite kan socialdemokrater erkänna att de ljugit i konstitutionsutskottet eller agerat cyniskt i själva avvisningsärendet.

Socialdemokraternas självbild är nämligen att partiet är ofelbart, och att ogynnsamma händelser runt partiet är "borgarnas", "högeralliansens" eller "marknadskrafternas" fel. Jojo; en kommentator på en socialdemokratisk blogg kallar rent av Anna Lindhs medarbetare och nära väninna för "högerinfiltratör".

Ett parti med den självbilden bör hållas i opposition åtminstone tills de insett att de är... ett parti som alla andra. Det tycks fortfarande vara en bit dit.

17 januari 2009

Ber Astudillo om ursäkt?

För den som följt diskussionen efter arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins uttåg från riksdagens frågestund (se här, till exempel) är frågan i rubriken högst relevant.

Luciano Astudillo är nämligen socialdemokrat, och Littorin är moderat. Då är det nog bara att konstatera att en ursäkt torde sitta rätt långt inne. Socialdemokrater ber nämligen ogärna moderater om ursäkt, även om det skulle vara befogat, och det finns säkerligen partitaktiska skäl till det. Eller snarare partikulturella.

Mycket riktigt, går det att konstatera både på Astudillos blogg och i en intervju i Aftonbladet som Astudillo själv refererar till på bloggen, att Astudillo inte har något som helst intresse av att vare sig be om ursäkt eller ta tillbaka sina mer plumpa uttalanden. Astudillo har ju till exempel jämfört landets arbetsmarknadsminister med sin sexåriga dotter. Tala om att sätta en låg debattnivå! Men det är slltså inte det mest anmärkningsvärda. Om en moderat politiker hade gjort motsvarande jämförelse så kan vi vara säkra på att debattens vågor gått höga. Förmodligen hade då moderaten fått göra avbön och kanske till och med lämna sina uppdrag.

Socialdemokrater ber inte gärna moderater om ursäkt. Socialdemokrater kan ostraffat jämföra moderata ministrar med förskolebarn. Socialdemokater "förklarar" sitt handlande i en intervju i stället för att stå upp för sitt plumpa agerande. Socialdemokrater kan utan konsekvenser använda osakliga personangrepp i debatter med moderater. Så ser den svenska politiska kulturen ut.

Det hänger inte bara på kroppen


Sebastian från Gävle tror enligt Aftonbladet att en tatuering (bilden) skulle kunna locka fler yngre väljare till moderaterna. Förlåt, Sebastian, men även om din idé är kul och vi har skäl att uppskatta din ambition att hjälpa oss, så tror jag inte riktigt att det är där det sitter.

Visserligen indikerar den senaste partsympatiundersökningen från SCB lägre siffror bland första- och andragångsväljare, men det viktiga är trots allt politikens innehåll, och givetvis formerna för hur politiken kommuniceras. Dessutom är det viktigt att ha en politik, och en kommunikation av det man vill göra, för hela befolkningen och inte för utpekade grupper.

Sebastian pekar alltså på ett viktigt problem, nämligen den fragmentering av poilitiken som uppstår när man försöker beskriva om ett visst politiskt beslut "slår mot" eller "gynnar" en viss intressegrupp. Moderaterna har den bästa politiken för samhället som helhet, kanske är det därför vår politik väcker stor respekt ovh uppfattas som regeringsduglig. Kanske är det också en del av förklaringen till att Alliansen klarar sig allt bättre i opinionsmätningarna. Effekterna på samhället som helhet är viktigare än effekterna för den enskilde. Ändå bygger en sådan politik på att se människor som individer snarare än som medlemmar i ett kollektiv.

Mot detta står en politik som helt och hållet reducerar människor till kollektiva varelser. Inget ont om gemenskaper, men människor har olika behov, förutsättningar, önskemål och intressen. Politiken måste utgå från detta, och ha den enskilda människan som mått, för att kunna vara fungerande och framgångsrik.

Men tack igen, Sebastian, för ditt engagemang. Det visar vikten av att många står upp för vår politik.

(Bilden är ett utsnitt från bild i Aftonbladet)

14 januari 2009

Heja Byn!

Ikväll måste jag bara skriva om ett fenomen i idrotts-Sverige: Edsbyns IF Bandy. Detta fenomenala lag har, när bandyns elitserie nu tar paus för VM-spel, spelat 14 seriematcher, vunnit 12, spelat en oavgjort och förlorat en enda! Man har gjort flest mål av alla lag - och släppt in det minsta antalet. Målskillnaden, +89, är större än antalet mål de flesta lag överhuvudtaget gjort.

Men det är inte resultatraden i sig som är det fenomenala, inte heller det faktum att Byn spelar sina hemmamatcher i landets första inomhushall för bandy. Det är den osannolika uppslutning som bygden visar kring sitt lag. Bortemot en tredjedel av den totala befolkningen i Edsbyn komemr på hemmamatcherna, och när det blir final (för det blir det!) i mars, ja då töms Edsbyn bokstavligen på folk!

Det är nu nästan trettio år sedan jag flyttade från Byn, och jag har uppriktigt sagt inte så många kopplingar kvar. Men jag följer bandylaget och jag är lika stolt idag över min gamla hemort som jag var när jag bodde där.

Sträck på er, alla ni som bor i Edsbyn och i Ovanåkers kommun! Ni är del av ett fenomen i idrotts-Sverige, som tyvärr inte får den nationella uppmärksamhet ni är värda. Vi ses på Studenternas den 19 mars!

(Bilden med klubbens emblem har jag lånat på Helen Embretsens hemsida/blogg.)

11 januari 2009

Ja. Visst är det galet!

Med ett beslut i riksdagens förvaltningsstyrelse skulle jobbskatteavdraget för riksdagsledamöter som har avgått kunna plockas bort. Alla partier vill nämligen att så ska ske. Ett sådant initiaitv har också tagits av Lennart Hedquist (bilden), moderat riksdagsledamot från Uppsala.

Varför sker det då inte? Alla verkar ju tycka samma sak.

Skälet är enkelt, och har att göra med det som varit tema för flera av mina inlägg.

Den normala ordningen är nämligen att beslut som detta ska fattas i enighet, även det en klok princip. Det är bara det att socialdemokraterna, som alltså också säger sig vilja avskaffa jobbskatteavdraget för avgångna riksdagsledamöter, inte vill bli överens om formen för hur beslutet fattas. De kräver att regeringen ska lösa problemet.

Så kan man också kasta grus i maskineriet. Jag håller med Lennart Hedquist. Går det inte att fatta beslut i enighet, så får man låta sunda förnuftet råda. Problemet belystes utmärkt i söndagens Rapport: socialdemokraterna motsätter sig sunt förnuft till förmån för en käpp i hjulet.
(Bilden från riksdagens hemsida)

10 januari 2009

Lördagsfika i Håbo

Eftersom jag inte hade något annat för mig så passade jag på att åka till Bålsta för att ta en fika. Naturligtvis ett krångligt sätt för att få en kopp kaffe, men väldigt trevligt att få tillfälle att träffa allianskamrater från Håbo kommun. Det var i själva verket både viktigare - och trevligare - än kaffet. Alliansen i Håbo fikar i Bålsta centrum varje lördag, och jag försöker vara med några gånger varje termin.

På bilden ser du de som var med den här gången. Titta gärna förbi någon lördag om du är i Bålsta centrum eller har vägarna förbi. Det brukar vara trevligt!

09 januari 2009

Uppsalas åttonde underverk?

Nog är Akademiska sjukhuset mer av ett underverk än de som UNT valt ut, av en rad skäl. Där har ju nästan alla infödda uppsalabor sett dagens ljus, och många av dem som flyttar hit passerar förr eller senare. En halv miljon människor ser varje vecka om sjukhusets verksamhet på TV. Vården och forskningen är i många fall i absolut världsklass. Sjukhuset är dessutom Uppsalas största arbetsplats och generator för ytterligare många, både på universitetet och i företagen i Life Science-sektorn.

Slå ett slag för Akademiska, du också. Det går inte att rösta på sjukhuset som ett av Uppsalas sju underverk, men här kan du i alla fall tala om att Ackis borde höra hemma bland de sju!
Och; om Akademiska nu inte kvalar in bland de sju, så brukar man ju säga om det som är mycket speciellt att det är världens åttonde underverk. Det är kanske så vi ska se på Akademiska sjukhuset. För att det är helt avgörande för vad Uppsala är idag, det är ställt utom allt tvivel.

Landstinget satsar på kollektivtrafiken

På måndag är det premiär för en av landstingets många offensiva satsningar under den här mandatperioden. Det handlar om det nya Upptåg som Upplands Lokaltrafik nu kan sätta in. Bakgrunden är den mycket kraftiga resandeökning som under 2008 gjorde att allt fler upplevde trängsel och sämre komfort. Mot den bakgrunden var det ett ganska lätt beslut att, även i en tuff ekonomisk situation, göra ökade satsningar på just Upptåget.

Arbetet med att utveckla kollektivtrafiken går självklart vidare. Förutom Upptåget behövs satsningar också på de så kallade stomlinjerna, och då är det ytterst angeläget att den satsningen riktas in mot de linjer som har flest resande. Just detta ser UL nu över, för att öka kvalitén på den trafik som landstinget finansierar ytterligare.

08 januari 2009

Tillbaka på jobbet II - allt är som vanligt

Jodå, dag två på jobbet efter alla helger innehöll några saker som känns riktigt hemtama.

Redan igår kritiserade miljöpartisten Niclas Malmberg försvarets ansökan om civilflyg på Ärna. Lite märkligt med tanke på de kompletteringar som försvarsmakten gjort till ansökan. Miljöpartiet är faktiskt ingen myndighet, utan det är länsstyrelsen som ska granska detta.

Som företrädare för landstinget blev jag givetvis orolig med tanke på att jag vet hur viktig verksamheten är för Akademiska sjukhuset.

Därefter hände det som kändes hemtamt. Det var när miljöpartiets Johan Edstav gav sig in i debatten. Inte för att försvara sjukhusets behov av flygplatskapacitet utan tvärtom med insinuationer om mina motiv för att uttala mig.

Men Johan har fel. Jag känner ett stort ansvar för sjukhusets framtid och gör vad jag kan för att trygga dess verksamhet. Det kommersiella flyget finns det andra som agerar för. Johan Edstav är däremot så förblindad i sitt motstånd att i detta fall får det goda bli det bästas fiende. Inte ens om det äventyrar den luftburna intensivvården kan Edstav släppa sitt motstånd mot en lokal flygplats med civilflyg.

Det om något oroar inför sjukhusets framtid.

07 januari 2009

Tillbaka på jobbet

Jag måste allra först ge en eloge till en hemsida, http://www.jobbskatteavdrag.se/, som på ett pedagogiskt och enkelt sätt redovisar hur skattetrycket sjunker. Heders! En eloge till Harald Klomp på lagt ner massor med jobb för detta angelägna projekt.


Kan sedan inte låta bli att konstatera att det är dagen då man kom tillbaka på jobbet. Klockan halv åtta i morse var mitt skrivbord absolut rent som ett resultat av två dagars målmedveten rensning. På bilden här bredvid kan du se hur det ser ut nu, några få arbetstimmar senare. Och här sitter jag och bloggar...


Det är många viktiga frågor som redan tränger sig på i vår agenda. det är givetvis följden av de många utmaningar vi ser, inte minst utifrån behovet att renovera den svenska välfärden. Så det är bara att sätta igång med att jobba, närmast med planering av januari månads sammanträde i landstingsstyrelsen.


Räknar också med att snart vara klar med ny version av min hemsida, jag lovar!

06 januari 2009

Citybanan igen

Idag uppmärksammar Radio Uppland att allt är klart för byggandet av Citybanan, men det finns anledning att än en gång påpeka det som sades tydligt i ABC-nytt redan före helgerna. Vår medfinansiering från landsting och kommuner handlar inte alls bara om tunneln under Stockholm, utan om en satsning på spår i hela Mälardalen. I vårt län handlar det dessutom inte enbart om tunneln och dubbelspåren under Gamla Uppsala, utan också om förstärkt kapacitet mellan Uppsala och Stockholm samt inte minst om fler spår mellan Tomteboda och Kallhäll. Dessa projekt tar bort flaskhalsar som påverkar långt utanför vårt län och hela vår region. Därmed blir hela landets infrastruktur mer effektiv och järnvägen mer attraktivt som färdmedel.

05 januari 2009

Ett parti som andra, med alldeles egna problem

En av morgonens nyheter i Sveriges Radio handlade om svårigheterna med att locka unga till politiken. Det rubricerades i alla fall så, men visade sig handla om socialdemokraternas problem att locka unga och de följder detta sades få. De två personer som intervjuades var den socialdemokratiska partisekreteraren marita Ulvskog och den lika så socialdemokratiska professorn i statskunskap Gullan Gidlund. Reporterns partifärg är dock inte känd.

Visst har ungdomsförbundens medlemstal minskat, men vi som följer deras verkamhet iinser snabbt att det är de passiva medlemmarna som försvunnit. Visst hade dessa tusentals som endast betalade medlemsavgiften och gick på ett eller annat socialt evenemang betydelse för hela verksamheten, men något avgörande problem för rekryteringen av unga till politiken har denna utveckling - som dessutom pågått ganska länge nu - inte inneburit. Snarare vill jag minnas att somliga såg det väl ungdomliga regeringskansliet som ett problem i början av mandatperioden. Nu har det "problemet" uppenbarligen gått över (och var för övrigt aldrig något verkligt problem).

Att socialdemokraterna sedan har problem med förgubbningen av sitt parti angår inte oss andra nämnvärt. De andra två tredjedelarna av deras vänsterkoalition ser för övrigt påfallande ungdomliga ut vid en snabb jämförelse (utan att för den skull vara allt för djärva i sitt nytänkande).

Allt är således som förut. Det stora partiet anser inte bara själv att man har en särställning i politiken, man förväntar sig dessutom att andra aktörer anpassar sig. och, kanska värst av allt, det är precis vad andra aktörer gör! Två aktörer som verkligen borde står för integritet och oberoende ställer gärna upp på den socialdemokratiska problemformuleringen och ger den därmed legitimitet.

Ekot speglade nämligen ett socialdemokratiskt problem, som vanligt framställt som något som angår oss alla. och eftersom (s) har problem så måste väl alla partier ha det, eller?Arbetarpartiet tror att deras minskade attraktionskraft på ungdomar skulle vara ett samhällsproblem, när det i själva verket är en del av lösningen. Socialdemokratin är ingen samhällsnorm, och det är ytterst angeläget för vår demokrati att det klarläggs.

04 januari 2009

Det går som tåget för UL

Är kollektivtrafiken för populär? Den frågan ställer Upplands Lokaltrafik (UL) själv i senaste numret av sin personaltidning. Frågan är högst motiverad med den kraftiga resandeökning som skett under 2008. Därför är det också nödvändigt att möta den med ökade satsningar, och det sker också nu. Ett nytt tågsätt för Upptåget är bara en sådan satsning.

Landstingets ansvar som ägare av UL handlar om den "tunga" delen av trafiken utanför tätorten Uppsala: tågtrafiken med Upptåget och Uven samt busstrafik mellan kommunernas centralorter. Det säger sig själv att det innebär att landstinget svarar för den absoluta huvuddelen av UL:s trafikvolym, och så ska det absolut vara. Vi behöver dock samordna vårt ansvar med den trafik som beställs och betalas av kommunerna, till exempel skolbussar och landsbygdslinjer. Den diskussionen pågår nu, allt för att kunna utveckla UL:s trafik vidare.

Jag tror att kollektivtrafiken, liksom sjukvården, går en mycket spännande framtid till mötes. Trafiken behövs för att knyta samman vårt län och vår region, och är därigenom en avgörande faktor för tillväxt och utveckling. Därför är kollektivtrafiken viktigare än någonsin nu när ekonomin kärvar, och därför satsar vårt landsting även i år kraftigt på kollektivtrafik.

Bilden ovan på Upptåget har jag faktiskt hittat på socialdemokraternas hemsida för länet. Det är glädjande att oppositionen också har ett intresse för en fungerande tågtrafik.

03 januari 2009

Allt gott kommer inte från vänster

Jodå. Det är mycket stom sör sossarna just nu. Regeringen är populär, särskilt den tidigare så bespottade Anders Borg. Den klarar finanskrisen, och genomför reformer. Folk -oh, hemska tanke för (s) - litar till och med på regeringen. Och ute i landet är det inte mycket bättre, från (s) perspektiv. Vårdköerna blir kortare.Infrastrukturen byggs ut. Skolan utvecklas. Mitt i den djupaste ekonomiska svackan sedan före andra världskriget finns ändå förutsättningar för att utveckla välfärden.

Man kan tycka att socialdemokraterna utifrån sin normala retorik (när man är i majoritet, alltså) borde gilla allt detta. Socialdemokrater brukar gilla att framställa sig själva som ett ganska pragmatiskt parti som undviker de stora ideologiska greppen. I stället för ideologisk ingenjörskonst så rattar man välfärd. Men det som nu lyser igenom är det faktum att socialdemokratin inte bara saknar ideologi. De saknar inte heller bara politik. De saknar helt enkelt förmåga till politiskt agerande.

I socialdemokraternas värld är nämligen det stora problemet inte den politik som förs, utan vilka det är som styr. Se bara alla kommentarer (och gissa varifrån de kommer...) på Aftonblandets webb med anledning av undersökningen om regeringens popularitet. Vi har för närvarande ett oppositionsparti som anser att allt som görs när de regerar är rätt och allt som sker under Alliansens ledning är...ja,just det: fel.

Men det är dags att inse det nu, så här i drygt halvtid. Socialdemokraterna är inte bäst på att regera. De är framför allt inte bättre än den sittande regeringen. Faktum är, och det gäller att inte glömma det, att de inte ens är särskilt bra på att regera. Och inte på att vara i opposition heller. Allt gott kommer inte från vänster, och människor börjar nu inse just det; att ett samhälle kan utvecklas på olika sätt och att en röst i ett val faktiskt kan göra skillnad.

Det finns helt enkelt fler sätt än ett att bygga ett fungerande välfärdssamhälle. Det börjar nu allt fler inse.

02 januari 2009

Sossarnas rätta ansikte

Jag läser på Arvid Falks blogg. Arvid Falk är bekymrad. Inte för att hälften av alla toppjobb nu går till kvinnor - det tycker Arvid Falk är bra - utan för att detta uppåtts av det Arvid Falk kallar för en högerregering.

Med detta ger Arvid Falks blogg uttryck för en mycket symptomatisk sosseåsikt, nämligen att allt som görs av regeringar som inte är socialdemokratiska är fel. Och det är inte så konstigt. Om makten är viktigare än människors välfärd, så är ställningstagandet på Arvid Falks blogg inte det minsta konstigt.

Sossarna säger sig "längta till 2010". Det de längtar efter är makten. Vi i Alliansen ägnar oss i stället åt att utveckla samhället och välfärden. Vi får leva med att oppositionen missunnar vårt land de förbättringar det innebär.

Inget gott nytt år på Kuba

Igår, den 1 januari, var det femtio är sedan Kuba blev en kommunistisk diktatur. Inte för att Castros föregångare som diktator, Batista, var det minsta bättre, men honom var det i alla fall ingen som kallade för något annat än diktator. Med kommunistiska diktatorer är det som bekant annorlunda. De kallas ofta, som i Castros fall, för folkhjältar och befriare - i alla fall tills sannningen hinner ikapp dem.

Mot den bakgrunden kan man till exempel lyssna på Lars Palmgrens referat från revolutionjubileets kuba. Palmgren, allt annat än objektiv bevakare av kommunist-Kuba och regimens vänner i Bolivia (Evo Morales) och Venezuela (Hugo Chavez) framställer den dämpade stämningen som orsakad av Castros sjukdom och uteblivna reformer. Sanningen är att det kubanska folket är förtryckt av en kommunistisk diktatur och sannerligen kan hålla sig för skratt på revolutionens årsdag. Fast det är således inte riktigt den bild som svenska medier förmedlar.

Kuba får vänta ett tag till på befrielse. Efter Fidel kom Raoul, och det är lite oklart hur det gick till när han valdes. Något valfusk har vi inte hört om, för sådant trams som fria val håller man sig inte med på Kuba. Där genomförde man hårdhänt och ordentligt redan för femtio år sedan de manipulationer med demokratiska grundteser som Castros kumpaner i Venezuela och Bolivia just nu har överst på dagordningen. Och i Colombia hare vi kompisgänget ute i djungeln, ni vet de där kommunisterna som finansierar sin revolution med kidnappning och kokainexport.

Usch, är det enda man kan säga. Om Kuba, om Castros kompisar och om de nyttiga idioter som refererar en kontinent på väg mot både demokratisk och ekonomisk undergång.

Åsså finns det fol som köper t-shirts med Che Guevara...