31 maj 2010

Ship to Gaza

Även om dagens ägnats åt sammanträde med landstingsstyrelsen har tankarna mest gått till "Ship to Gaza".

Jag är en mycket varm vän av Israel, och har många gånger försvarat den israeliska staten i dess kamp mot allt annat än vänskapligt sinnade grannar. Israel är mellöanösterns enda verkliga demokrati, och därtill försvarare av viktiga värden och principer. För den sakens skull har både staten Israel och befolkningen fått mycket sympati.

Just därför är det viktigt att vi som är Israels vänner nu markerar. Vi accepterar givetvis inte Hamas terrordåd - men vi finner oss inte heller i att humanitärt stöd till befolkningen i Gaza angrips på det sätt som nu skett. Det är vi som är Israels vänner som skarpast och tydligast måste säga ifrån att Israel har förpliktelser.

Israel behöver bundsförvanter, och vi är många som är beredda att stå upp för Israel. Men just därför är det också viktigt att vi get som är varje sann väns plikt. Det är att säga sanningen även om den är obekväm. Sanningen nu är att Israel genom sitt agerande gjort det svårare att stå upp för Israel, men också svårare att tala för fred och försoning. Och det är just vad Mellanöstern nu behöver mer än någonsin.

26 maj 2010

Skruvar, muttrar och visioner

Gårdagen ägnades bland annat åt debatt i regi av Vårdförbundet. Tillsammans med kollegor från olika partier mötte jag Vårdförbundets medlemmar i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län. I inbjudan utlovades en debatt om vårdens visioner, men som så ofta hamnade diskussionen snart på det som brukar kallas för "skruv- och mutternivå", det vill säga detaljer och verksamhetsfrågor snarare än den idéer om färdriktning och grundläggande förutsättningar som är politikens viktigaste uppgift.

Visst är detaljerna viktiga, och visst är det mycket lätt att förstå att Vårdförbundets medlemmar vill ha konkreta besked om sina arbetsplatser och arbetsvillkor. Det är bara det att det som händer när den politiska debatten dras ned till detaljnivån är att de viktiga övergripande vägvalen skyms - och därmed är förutsättningarna för en vettig diskussion mellan de olika politiska alternativen mycket begränsade.

I vardagen och i detaljfrågorna är nämligen skillnaderna mellan partierna obefintliga - helt enkelt eftersom dessa frågor sällan eller aldrig är politiskt skiljande. Däremot är skillnaderna på det principiella planet både stora och viktiga. De handlar nämligen om grundsyn, och där finns dessutom ingen betydande skillnad mellan de frågor som landstinget svarar för och andra delar av välfärdsfrågorna.

Frågor som rör visioner i vården handlar till exempel om synen på valfrihet och mångfald, på utvecklingsfrågor och inte minst om breda förutsättningar för hur vården organiseras, styrs och drivs. Sådana frågor, som är den själkvklar del av den politiska debatten på andra områden, får en mycket liten del av utrymmet då vårdfrågor diskuteras.

Vården ska vara trygg och säker, det är alla överens om. Vården mpste också bli mer rättvis, och eftersom vi idag ser orättvisor måste åtgärder till för att ändra på detta. Sist men inte minst måste patienten kunna bestämma över vårdens innehåll och kunna ställa krav på vårdgivare. Dessutom måste de anställda kunna välja mellan olika arbetsgivare - med olika personalpolitik.

Om dessa frågor behöver den vårdpolitiska debatten handla. Vi får hoppas att den debatten kan föras i den stundande valrörelsen.

13 maj 2010

Välfärden vinner på vinst

En fråga som på senare tid blivit föremål för debatt handlar om företag som tjänar pengar på att sälja sina tjänster till det offentliga. Vissa debattörer gör ett stort nummer av att ta avstånd från, som det brukar heta att "göra vinst på skattemedel". Men i själva verket är detta inte bara ganska naturligt, utan rent av eftersträvansvärt.

Först och främst kan det vara på plats att klarlägga en sak. Företag har tjänat pengar på att göra affärer med det offentliga allt sedan begynnelsen, och det ska vi nog vara ganska glada för. Vem skulle annars ha sålt bussarna som trafierar våra vägar, skolbänkarna där vi lärde oss läsa eller kaklet som pryder väggarna i våra simhallar? Skulle vi haft offentligt ägda och drivna byggbolag, livsmedelsproducenter och biltillverkare? Hade det lett till en bättre offentlig sektor? Knappast. Stat och kommun har aldrig varit bäst på att producera många av de varor eller tjänster som är helt nödvändiga för det offentligas förmåga att leverera den välfärd vi är så beroende av. Omvänt är offentlig verksamhet en viktig bas för den lokala marknaden för många av de företag som genom sina exporetframgångar lagt grunden för det svenska välståndet. Ericsson har levererat telefinisystem, ABB kraftledningar, Volvo tjänstebilar och bussar och Skanska har byggt skolor, sjukhus, förvaltningsbyggnader och andra lokaler som är helt avgörande för att välfärdens kärna ska fungera.

Även i tjänstesektorn finns rader av uppgifter som skötts av privata aktörer allt ifrån det att uppbyggnaden av det offentliga började, och ingen har klagat. Alla dessa företag har dessutom per definition gått med vinst. OM de inte hade gjort det, så hade de inte funnits kvar och därmed inte kunnat leverera de varor och tjänster som således varit helt avgörande för uppbyggnaden av vårt lands välfärd.

Det kan vara bra att ha i bakhuvudet när bakåtsträvarna ylar över företag som gör vinst på att erbjuda sina varor och tjänster. Att dessa företag existerar är inte bara bra utan faktiskt helt nödvändigt - och att de går med vinst är en förutsättning för denna nödvändiga existens.

Däremot, och det är en helt annan sak, måste givetvis de pengar som det offentliga använder kontrolleras noga. Det är inte acceptabelt att vare sig företag eller verksamhet i egen regi pungslår skattebetalarna genom att skicka felaktiga fakturor. Men det som bevisas av de historier som cirkulerat på senare tid är inte först och främst att privata aktörer är ohederliga (även om det finns exempel på det) utan att kontrollen av hur det offentliga använder skattepengarna måste bli bättre.

Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från medborgarna. Bättre kontroll är en förutsättning för effektiv ekonomisk förvaltning, och varje offentlig aktör har anledning att fundera på hur man kan bli bättre och effektivare på detta område. För mig som finanslandstingsråd och Alliansen som helhet kommer detta att vara en prioriterad fråga under de kommande fyra åren.

12 maj 2010

En politik för fortsatt förnyelse

Idag publicerar jag i UNT en debattartikel som i många delar kan sägas vara vår programförklaring inför valrörelsen i landstinget. Du kan läsa debattartikeln här, men jag vill också göra några kompletterande kommentarer.

Valrörelsen är ett avstamp inför den kommande mandatperioden. Vi går till val efter fyra år då vi gjort mycket, men också identifierat mycket som återstår att göra. Målet är nu att gå vidare med det arbete som påbörjats.

Vi moderater har tillsammans med övriga partier i Alliansen en tydlig agenda, som bygger på en gemensam politik för hela länets bästa. Jag är givetvis stolt över den politik vi moderater står för och driver, men kanske ännu mer stolt över det vi i Alliansen har gjort tillsammans. Det mandat vi söker i den valrörelse som nu börjar söker vi först och främst tillsammans i Alliansen.

Vi har under de fyra år som gått visat att vi kan ta ansvar för verksamheten i vårt landsting. Det är vi beredda att göra även under de fyra år som väntar. Vi är stolta över det vi gjort, men framför allt hungriga att fortsätta.

Nu ska vi gå ut och berätta om vår politik. Jag ser mycket fram emot den valrörelse som nu börjar. Hör gärna av dig om du vill vara med och arbeta för att föra ut den moderata politiken. Ju fler vi är, destor starkare blir vi!

10 maj 2010

Ett sanningens ord

Jag hade idag nöjet att lyssna till en av Uppsalas verkliga kulturpersonligheter, nämligen journalisten, författaren och kåsören Gunilla Lindberg. Orsaken till att vi träffades var att vi båda uppvaktade Akademiska sjukhusets personaltidning Ronden, som firade 50 år som personaltidning.

Det var en fröjd att lyssna till Gunilla och henns korta men kärnfulla och innehållsrika exposé över både Ronden och sjukhuset - detta sjukhus som vi alla älskar och har en oändlig rad olika förhållanden till. I Gunillas fall just idag spände exposén över mycket av det som vi brukar kunna läsa i hennes kåserier; från domtrapphuset via Akademiska och Ulleråker och tillbaka till staden. Gunilla har verkligen förmågan att på ett både underhållande och tankeväckande sätt mana fram bilder av ett Uppsala som svunnit, men på ett sätt som verkligen stämmer till eftertanke för oss som idag på olika sätt bidrar till både Uppsalas och dess institutioners utveckling. Vi som är så kallade makthavare får ibland en (mer eller mindre välförtjänt) släng av sleven, men de slängarna är alltid - och jag menar alltid - inte bara ytterst läs- och hörvärda utan dessutom både uppmanande och tankeväckande.

Den som tar på sig ett politiskt förtroendeuppdrag, eller någon annan form av ansvar, får räkna med att en elelr annan gång få kritik för sitt handlande elelr sina beslut. En stunds lyssnande på Gunilla sätter verkligen fart på tankar kring just detta. den kritik man för som landstingsråd i majoritet är nämligen, för att yttrycka det diplomatiskt, ganska varierande. det är just därför alltid lika givande att ta del av Gunillas synpunkter om sin gamla arbetsplats, i synnerhet i krönikans eller kåseriets form. Den vassa gadden kan nämligen mycket väl vara där, och den kan stickas ganska ordentligt. Men även om den är både giftig och vass så innehåller den inte något etter. Konstruktiv kritik bruklar det kallas på modern konsult- och managementprosa. Riktigt gott journalistiskt hanterk skulle kunna vara en annan benämning.

Gunilla och jag tycker inte lika om allt, även om vi båda på olika sätt värnar om Akademiska och dess framtid. Framför allt har vi mycket olika roller. När Gunilla fattar pennan blir jag gärna båda granskad och "avslöjad", för det sker alltid på ett sätt som vittnar om äkta medmänsklighet och omtanke.

Tack, Gunilla, för dina insatser inte bara för Akademiska och Ronden, utan för hela din insats för Uppsalas kulturliv. Fler som du skulle göra det roligare att vara politiskt förtroendevald. Men tro nu inte att jag skriver detta för att vare sig provocera fram mer kritik eller förmå dig att sluta kritisera det du ser i samhället. Politik handlar nämligen om att se och ta tag i verkliga samhällsproblem, och det är inte alltid vi politiker själva ser dem.

08 maj 2010

En trygg Allians för utveckling och trygghet


Det har varit stiltje på bloggen ett tag, jag vet det. Orsaken är mest av allt halsfluss, läkarorder på vila och stilhet samt en hel del medicinering. Jag gjorde ett kort avbrott igår för att prata tillsammans med övriga gruppledare i Alliansen på Forumtorget i Uppsala - tack till er som kom och lyssnade.

Vi jobbar bra tillsammans i Alliansen, har hittat en gemensam politik och väl fungerande arbetssätt för att kunna leda verksamheten. Jag är glad att ha fått förtroendet att leda detta arbete, och trivs utmärkt med samarbetet mellan våra fyra partier med gemensam samhällssyn och gemensam syn på hur viktiga samhällsproblem ska tacklas. Vi utgör också fyra partier som förutom ett starkt stöd hos väljarna också ställer upp på varandra. Vi tycker inte exakt lika i alla frågor, men vi löser våra olika uppfattningar genom att hitta gemensamma ståndpunkter som fungerar.

En sådan gemensam ståndpunkt är att vi inte tänker leda landstinget med stöd av Sverigedemokraterna, om de skulle få mandat i landstingsfullmäktige. Men inte nog med det; vi tänker inte heller styra landstinget med stöd av Vänsterpartiet.