04 mars 2013

Hit och dit i svensk sjukvårdsdebatt

Jag har nu med stort intresse och inte så lite deltagande läst Maciej Zarembas omtalade serie av debattartiklar i Dagens Nyheter. Jag har läst varje avsnitt i serien noga, men jag har också tittat lite bakom det som Zaremba skriver, till exempel genom att ganska hans källförteckning. Det är en intressant och tänkvärd läsning.

Sjukvården är en viktig del av välfärden. Den finansieras med skatt och omsätter varje år bortåt 300 miljarder kronor. Det är väldigt mycket pengar - som varje år betalas in i skatter av de medborgare som därmed är sjukvårdens finansiärer och uppdragsgivare. Av samma skäl väljer medborgarna också ombud, som ska företräda dem och se till så att de skattemedel de betalar förvaltas så klokt som möjligt.

Hur vi som är satta att sköta den uppgiften, vi som är förtroendevalda i landstingen, löser det vi ska göra kan man naturligtvis ha åsikter om. Då bör man också titta bakom lite fler siffror än de som Zaremba har använt. Vi vet en hel del om kvalitet, resultat och kostnader i svensk sjukvård. Bara under de senaste åren har den utvecklingen gått hisnande snabbt, och vi har allt bättre koll på både kvalitet och resultat. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gör löpande och systematiska uppföljningar på ett sätt som inte skedde tidigare. Varje landsting blir också allt bättre på att systematiskt mäta och följa vad som sker i vården. Av detta får vi en allt bättre sjukvård - men vi får två saker till.

Det ena är en bättre uppföljning av kostnader, det vill säga i klartext hur de pengar som skattebetalarna tillför faktiskt används. Mot den bakgrunden vågar jag säga att svensk sjukvård är ganska kostnadseffektiv - men att det också finns en hel del kvar att göra. Det finns resurser som inte används på effektivast möjliga sätt i sjukvården.

Det andra är att mätningarna och granskningarna av sjukvården har blottlagt vad som faktiskt är det största problemet i svensk sjukvård, i alla fall om man frågar den part som kanske är intressantast att fråga. Det är patienterna.

Det största problemet i svensk sjukvård är inte kvalitet. Det finns gott om mätningar och jämförelser som visar att svensk sjukvård håller god medicinsk kvalitet. Det gäller inte minst i vårt landsting.

Det största problemet i svensk sjukvård är heller inte det som brukar kallas för "bristen på resurser". Sverige lägger vare sig mycket eller lite på sjukvård jämfört med andra länder, och eftersom Sverige är ett ganska rikt land så blir det en rejäl summa pengar till sjukvård varje år.

Det stora problemet i svensk sjukvård, om man frågar patienterna, stavas i stället tillgänglighet, bemötande och delaktighet. Det vanligaste samtalet som kommer till oss landstingspolitiker från medborgare handlar inte om dålig vård utan om att man fått vänta eller blivit dåligt bemött.

Har då Zaremba fel?

Ja och nej. Det finns åtskilligt som kan bli bättre i svensk sjukvård, och det pågår ett ständigt arbete med att förbättra styrnings- och ersättningsmodeller. En återgång till den styrmodell som gällde för svensk sjukvård fram till för tio-femton år sedan är verkligen inget att sträva efter. Den modellen byggde på en ren anslagsfinansiering som gjorde det mycket svårare att veta vad vi fick för skattepengarna. Jag satt själv i landstinget under en mandatperiod i början av 80-talet - men lämnade snabbt uppdraget i frustration just över det som blev följden av den styrning som rådde då. Den medicinska professionen hade full kontroll över både kostnader, innehåll och kvalitet. Landstingspolitikernas roll inskränkte sig till att hålla igenom genom att inte höja skatten allt för ofta.

Det Zaremba kallar för "new public management" handlar i grunden om två saker. Det ena är att finansiären, landstingen, också håller i avgörandet om vad det är som ska göras i vården. Det är en ordning som råder inom all annan skattefinansierad verksamhet och i grunden är en fråga om demokrati. Det andra är en styrmodell som tydligare än anslagsfinansiering ger en möjlighet att både styra och följa upp.

02 mars 2013

På väg mot en bättre psykiatri

Upsala Nya Tidning uppmärksammar idag problemen i svensk psykiatri. Det gör de alldeles rätt i. Ingen förnekar att problemen finns, och det pågår mycket arbete för att gripa tag i dem. Men det gäller också att närma sig psykiatrins problem med ett visst mått av ödmjukhet. Det rör sig ofta om mycket sköra patienter, och om väldigt utsatta anhöriga. Att leva med en psykisk sjukdom, eller ett psykiatriskt funktionshinder, är oerhört krävande. Att leva som anhörig är att leva i ständig närhet av sjukdomen eller funktionshindret.

Då kan det vara på plats att komma ihåg att svensk psykiatri har genomgått enorma förändringar under de senaste decennierna. Flera viktiga reformer har lett till en både modernare och mänskilgare psýkiatri, och vi ska i sammanhanget inte glömma bort att även i den psykiatriska vården har vi haft en debatt om vårdplatser. Jag hör till dem som är glad över att antalet vårdplatser har minskat; det innebär nämligen att många av dem som för en generation sedan levde i isolering och utanförskap idag kan få en betydligt mer mänsklig och välfungerande vård, fast i en mer öppen miljö.

Samtidigt finns det, och det ska sannerligen inte förnekas, fortfarande många med olika psykiatriska diagnoser som lever i den yttersta av misär. Även om måpnga idag kan leva ett liv i det öppna samhället, långt från forna tiders instutionsvård, såfinns fortfarande ett oerhört utanförskap för många spykiaskt sjuka och funktionshindrade. det finns massor kvar att göra, både när det gäller delaktighet i samhällslivet och inte minst i fråga om den kanske viktigaste av alla sociala faktorer: delaktigheten i det dagliga arbetslivet.

Att vi nu har invigt Psykiatrins Hus är ett stort setg på vägen emot en modernare psykiatri. Jag hoppas att huset blir en manifestation av att vi nu ger en vård till hela människan, och inte delar in människors sjukdomstillstånd i kroppsliga och själsliga på det sätt som mänskligheten gjort sedan tidernas begynnelse. Men jag hoppas också att det leder till att psykiatrins status i sjukvården uppgraderas - för det är nödvändigt om vi ska kunna se hela människan.

I Alliansen prioriterar vi högt att väntetiderna i vården ska kortas. Det gäller kanske i synnerhet i psykiatrin. I vårt län klarar vi väntetiderna ganska bra inom psykiatrin - men det är alltid påfrestande att vänta på vård. Särskilda satsningar har gjorts på barn och unga, med gott resultat.

Olika psykiatriska diagnoser och tillstånd tenderar också att öka. Vilka samhällsfaktorer som ligger bakom den utvecklingen finns det sannerligen skäl att fundera över. Dessvärre ser vi även på detta område alltsom oftast ganska förhastade politiska slutsatser - ett sätt att tänka som dessvärre ofta leder till rena felslut även i fråga om åtgärder. Att drabbas av psykisk sjukdom ska inte vara ett socialt stigma - men det är just vad det blir när "peka finger"-politiken slår till.

Med andra ord måste kampen mot utanförskap fortsätta, och arbetslinjen stå i centrum. Det brhövs också mer av uppsökande verksamhet, effektivare drog´förebyggande arbete och sist men inte minst mer forskning inom psykiatrin. Det görs mycket på dessa områden - men det går alltid att göra mer.

men det som till sist behövs mest av allt, det är faktiskt att vi engagerar oss som medmänniskor och ser dem i vår närhet som inte mår bra. det är inte bara ett steg emot en bättre psykiatri. Det är framför allt ett viktigt steg emot ett varmare och mänskligare samhälle.

01 mars 2013

Mycket är gjort - men mer är kvar att göra.

Det är ingen som förnekar att det finns brister som behöver åtgärdas i svensk hälso- och sjukvård. I själva verket vill jag minnas att Alliansen har gått till val på att visa upp och lösa ett antal samhällsproblem, och flera av dem finns inom vården. men det gäller också att ha en korrekt bild av verkligheten, när man angriper de samhällsproblem som söker en lösning.

En av många bilder av tillståndet i svensk hälso- och sjukvård får vi idagens UNT. Svensk sjukvård visar den världsklass, som vi som arbetar politiskt med dessa frågor ofta pratar om. Får du som kvinna bosatt i Sverige bröstcancer, så är chanserna att överleva större än i andra jämförbara länder. Till det kan tilläggas, att om du bor i Uppsala län, så bor du i ett landsting med den tredje högsta överlevnaden i landet fem år efter insjuknandet. Det visar de öppna jämförelser av sjukvården som Sveiges Kommuner och Landsting tillsammans med Socialstyrelsen årligen genomför.

Från Alliansen följer vi utvecklingen noga. Vi letar rätt på de problem som finns, hittar en lösning och genomför den. Nya problem kommer alltid att finnas - för varje problem som får en lösning innebär tillfälle att ta itu med något annat som inte fungerar bra idag, men som skulle kunna fungera mycket bättre. I själva verket går det att se en linje av problem som uppdagats (i regel av oss själva), identifierats och med tiden fått en lösning. Som lett till att det som hamnat under lupp har börjat fungera bättre.

Direkt efter valet 2006 såg vi två allvarliga problem, som dessutom var svåra att lösa tillsammans. Det ena var att landstingets ekonomi var körd i botten. Under de sju år som gått har kostnadsutvecklingen sjunkit trots att Alliansens har gjort satsningar på både sjukvård och kollektivtrafik. Bakom detta ligger en mer träffsäker användning av varje krona i kombination med att den politik som förts på alla plan också har stimulerat tillväxten - vilket ger mer skatteintäkter. Idag är landstingets ekonomi i betydligt bättre form än 2006.

Det andra, mest akuta problemet efter valet 2006, rörde primärvården. Alliansen gick till val 2006 på att få bort köerna och väntetiderna i primärvården. Samtidigt präglades denna del av landstignets verksamhet av uppgivenhet hos personalen, låg uppskattning bland patienter och brukare - och riktigt dålig ekonomi. Idag är bilden av länets primärvård, på alla områden, en helt annan. Väntetiderna har aldrig varit kortare och både personal och patienter visar idag en mycket större nöjdhet och uppskattning.

Ekonomin och primärvården är inte de ensa exemplen. Landstingets säkerhetsarbete fick för några år sedan svidande kritik av landstingets egna revisorer. Vad har då sedan dess hänt under Alliansens ledning? Tja, vi fick i alla fall pris av säkerhetsbranschens tidning Skydd & Säkerhet i som bästa landsting i september 2012.

För några år sedan beskrevs Akademiska sjukhuset ständigt som hotat och utsatt, inte minst av den politiska opposition som så gärna berömmer sig av att vara sjukhusets främsta värnare. Idag rankas Akademiska sjukhuset som ett av landets bästa universitetssjukhus.

Jag skriver inte detta för att skryta. Jag skriver det för att seriös debatt om viktiga politiska frågor kräver korrekt information och sakliga argument. Det finns gott om problem att lösa och utmaningar att möta i vårt landsting. de långa vårdköerna och brister i bemötande och delaktighet är några av dem. I Alliansen jobbar vi systematiskt och målmedvetet med att lösa även dessa, och vi följer och stödjer givetvis noga hur ledningarna för våra sjukhus och andra förvaltningar, och alla medarbetare, arbetar i det dagliga slitet med att driva en både patientsäker och effektiv sjukvård. Det är ingen lätt uppgift, vare sig att dagligen arbeta i sjukvården eller att med politiska beslut bidra till att utveckla den. Just därför kan det ibland vara bra att stanna upp och se vad som faktiskt har uträttats.