30 april 2009

Härliga, sköna sista april

En helt underbar Valborg med fantastiskt väder och god stämning på stan. Då finns det givetvis inte så mycket att klaga på. Hellre då en stor eloge till polisen i Uppsala som gjort ett jättejobb som bidragit till en ovanligt lugn - hittills i alla fall - Valborg. Att från balkongen på Carolina se ut över folkhavet i backen var även i år en häftig upplevelse.

Sista april i Uppsala är givetvis en upplevelse utöver det vanliga. Extra roligt är det givetvis när många tillresta företrädare för riksdagen, kringliggande län, myndigheter och andra deltar i firandet. Det bidrar till att sätta Uppsala på kartan och göra det än tydligare att vi är en av landets storstäder och säte för två ledande universitet. För att inte tala om alla andra viktiga institutioner av nationell betydelse.

I morgon är det första maj. Då blir det säkerligen anledning till lite mera kritiskt bloggande.

27 april 2009

Kärv ekonomi ställer tuffa krav

Det krävs nu krafttag för att hålla landstingets ekonomi på rätt köl, och därför har landstingsstyrelsen idag fattat en rad beslut som syftar till det. Om detta kan du läsa på landstingets hemsida och på UNT.se.

Det är nog ingen som missat att läget i hela världsekonomin är ytterligt kärvt. Givetvis får detta inverkan även på landstingets ekonomi, men just därför är det viktigt att påpeka att god ordning på ekonomin är viktigt även för kvalitén i vården. Sambandet mellan god ekonomi och ordning i verksamheten är nämligen väldigt tydligt i många sammanhang, inte minst inom kommunal och landstingskommunal ekonomi. Det är därför, för att värna den viktiga kärnverksamheten, som vi lägger så hög prioritet på ekonomin.

Visst kommer ekonomisk återhållsamhet att få effekt på verksamheten, men ambitionen är att vårdkvalitet och patientsäkerhet ska upprätthållas. Jag är övertygad om att det är möjligt, men det gäller också att inse att varje befintlig verksamhet inte kan fredas. Det är i dagsläget inte möjligt att peka ut vilka dessa är, och min blogg är inte rätt plats att göra dem offentliga. Mitt löfte är också att vi ska se till att vården kommer att ges enligt de principer som gäller i allmänhet.

Idag vet ingen när krisen är över. Just därför gäller det att agera långsiktigt och tålmodigt.

25 april 2009

Gyllene chans för svensk sjukvård

En het fråga inför EP-valet, som refereras i DN, kommer att bli firare rörlighet för patienter som vill söka vård utanför hemlandet. Det märkliga är att frågan hela tiden vinklas utifrån svenskars möjlighet att söka vård i andra länder. I själva verket är sannolikheten mycket större att människor från andra länder söker sig till Sverige för att få vård. Och det är bara bra!

Den ökade rörligheten ger nämligen möjlighet för framgångsrika svenska sjukhus att hitta nya marknader, vilket bidrar till att skapa intäkter för svensk sjukvård som helhet. Inte minst för oss i Uppsala kan detta ha mycket stor betydelse. Akademiska sjukhuset är välkänt för sin höga kvalitet på många områden, inte minst när det gäller att kunna erbjuda vården i en infektionsfri miljö. Den chansen ska självfallet tillvaratas.

Socialdemokraterna är naturligtvis mer skeptiska. Skälet är enkelt. I deras värld ska vården bara i undantagsfall ges i det egna landstinget, enligt politiskt fastställd plan, utifrån någon sorts vantro som bygger på att vården blir mer rättvis om den fördelas i detalj utifrån politiska beslut.

Rätt röst i EP-valet är alltså en gyllene chans för svensk sjukvård. Inte minst är det en möjlighet för en gyllene framtid för Akademiska sjukhuset, och den gyllene möjligheten tänker vi jobba för att ge sjukhuset. I klartext innebär det också att utgången av EP-valet spelar roll för vårt län.

24 april 2009

Populär TV-serie granskas igen

Granskningen av Sveriges kanske mest granskade TV-program fortsätter. Det är den korrekta kommentaren till de senaste uppgifterna om att krav ställs på granskning av "Sjukhuset" I TV3, som följer det dagliga livet vid ett av landets fyra stora universitets- och forskningssjukhus. Programmet har nämligen granskats flera gånger, inte minst av Socialstyrelsen och om jag inte missminner mig även av JO. Men det tycks inte hjälpa, framför allt förtröttas inte den person som även tidigare kritiserat och sedan anmält programmet. Som dock alltid friats.

Vad som ligger bakom dessa anmälningar, som regelmässigt har avfärdats, framgår inte. Det som däremot är klart är att programmet ger många uppskattande kommentarer och har höra tittarsiffror.

Utöver mina personliga reflektioner kan du läsa sjukhusets kommentarer här.

20 april 2009

Utan anmärkning

Landstingsfullmäktige har just, efter votering, beslutat att ingen anmärkning ska riktas mot mig med anledning av att en majoritet av revisorerna hade föreslagit en sådan. Det är naturligtvis skönt, men också ganska logiskt med hänsyn till att ärendet (landstingsdirektörens anställningsvillkor) minst sagt prövats enligt konstens alla regler.

Det som nu skedde, efter en lång debatt i fullmäktige, där jag självfallet inte deltog, var att det blev fullkomligt uppenbart att anmärkningen helt och hållet var av politisk karaktär. Det är tråkigt att revisionens arbete på detta sätt politiseras, och det gäller nu att det inte får följder för revisionens vidare arbete.

Sakfrågan är som sagt mycket noga prövad, och ingen önskar mer än jag att den nu kan läggas till handlingarna.

Steg för steg mot bättre vård

Landstingsfullmäktiges bokslutssammanträde rullar på, och beskeden från oppositionen om vad man faktiskt vill är anmärkningsvärt få. Men det är inte att förundras över, eftersom det blir allt klarare att den socialdemokratiska sjukvårdspolitiken mest handlar om att ratta ett givet system, inte - som borde vara politikens kärna - hur medborgarnas behov kan tillfredsställas på bästa möjliga sätt.

Låt mig i stället skriva något om vad vi i Alliansen vill.

Behovet av utveckling, förnyelse och renovering av hälso- och sjukvården är ständigt. Det är också politikens viktiga uppgift. Självfallet ligger det också på den politiska nivån i en organisation som landstinget att leda och styra den verksamhet som bedrivs i egen regi. Det centrala för politiken måste dock vara att ange riktlinjer och att tillse att förvaltningen av de skattemedel som används verkligen får avsedd verkan.

Det är också vad vi i Alliansen i vårt landsting ägnar oss åt, och det är därför som mycket av debatten i vårt landsting handlar om just det: förändringar, i syfte att renovera en sjukvårdsmodell och att skapa en patientsäker, kostnadseffektiv, högkvalitativ och tillgänglig hälso- och sjukvård.

Det är därför vi tagit fram en egen vårdvalsmodell för vårt landsting, med ny modell för listning av patienter, ny modell för hur vården ersätts, möjlighet för externa vårdgivare att etablera sig och därmed ökad makt för patienten.

Det är därför vi arbetar med en översyn av länssjukvårdens organisation, med fördelning av uppdrag mellan de båda sjukhusen i länet, primärvården och länets kommuner. Det kommer att leda till bättre samverkan mellan olika aktörer, till bättre ansvarsfördelning och sist men inte minst till att mer vård ges närmare patienten.

Resultaten av dessa, och många andra, åtgärder, leder till kortare väntetider, bättre kvalitet och mer vård för de pengar som tillförs. Samma sak händer i landsting efter landsting där Alliansen styr.

19 april 2009

Det där med att ta ansvar

På tal om att skilja på mitt och ditt: det är ganska magstarkt av ett parti som ogenerat döpte statsbidrag till kommunerna med statsrådens efternamn att påstå att regeringens satsning på statsbidrag för "tillskott till kampanjkassan". Ännu ett lågvattenmärke i raden av vår landstingsopposition.

Dessutom har jag inte sagt att landsting och kommuner inte behöver statsbidrag. Jag har sagt att det är viktigt att varje nivå tar sitt ansvar för att komma tillrätta med den ekonomiska krisen, och att det gäller att värdera var de pengar staten förfogar över gör bäst nytta. Tvärtom har jag sagt att tillskottet är välkommet för vårt landsting, men jag är fortfarande lika ororlig för statsfinanserna som för vårt landstings ekonomi. Det viktigaste är nämligen att vi ser ett slut på hela den ekonomiska krisen och dess följder.

Åter igen ser vi med andra ord ett exempel på på oppositionen nyttjar det allvarliga ekonomiska läget för att knipa billiga politiska poänger. I det läge som råder är det bara att bortse från sådant och i stället målmedvetet arbeta med de svårigheter som krisen leder till. Det är uppenbart ett arbete som vi i Alliansen får klara av själva.

Att skilja på mitt och ditt

Vad har allemansrätten, olaglig fildelning och den medicinsk-tekniska utvecklingen gemensamt? Det kan man sannerligen fråga sig, och svaret är ganska enkelt. Inom fler än ett område tar sig nämligen människor rättigheter som de egentligen inte har, och följderna kan bli andra än vad man först kanske kan tro.

Låt oss börja med allemansrätten. Jag vert inte hur många gånger jag hört om de rättigheter vi har, då vi rör oss i skog och mark. Vi får plocka bär, bada, promenera och mycket annat. Visst sägs också något som skyldigheterna, men det är då i regel skyldigheter som uttrycks mot naturen. Att allemansrätten kräver stor respekt för äganderätten ser och hör vi mindre om, men så är faktiskt fallet. Utan den privata markägare som faktiskt upplåter sin egendom för allmänt bruk blir det inte så mycket av med allemansrätten. Därför är det alltid lika tråkigt att se de negstiva effekterna av att människor missbrukar rätten att vistas på annans egendom. Nedskräpning, olaglig eldning, slarv med att stänga grindar och otillbörligt nyttjande av vägar, bryggor och annan egendom är några exempel.

Detta bristfälliga beskrivande av vad äganderätten faktiskt innebär har nu som bekant spritt sig till internet. På samma sätt som folk tror att man får bete sig som man vill i naturen bara för att man fritt får röra sig i skog och mark, så tycks folk nu tror att allt som är tillgängligt också är tillåtet. Än värre är att det sedan finns folk som gör till affärsidé att göra material som någon annan faktiskt äger tillgängligt.

Den medicinsk-tekniska utvecklingen då? Jo, det är enklare än det verkar, för det handlar inte om något annat än om rätten att äga sina idéer - och om man inte har den rätten så är risken uppenbar att den viktiga utvecklingen på detta område, och många andra områden som bygger på idéutveckling. Vi tycker alla att det är självklart att man inte tar en tröja i en butik, eller för den delen att vi betalar för tjänster som hårklippning. Men varför skulle då just idéer eller kreativitet vara undantaget? Den frågan ger nätpiraterna faktiskt inte något svar på. Tvärtom försöker man rättfärdiga sitt agerande med att idéer och intellektuell kreativitet skulle vara någon sorts allmän egendom.

Om Volvos aktieägare inte hade tjänat pengar på att sälja bilar, så hade Volvo inte byggt några bilar. Och om Volvos konstruktörer inte hade fåt lön för att skapa motorer, karosser och design, så hade de inte heller skapat det som är förutsättningen för att bygga bilar. P exakt samma sätt förhåller det sig när det gäller läkemedel, musk, litteratur eller ny teknik för att utveckla och tillverka allt från glödlampor till medicinsk-teknisk utrustning. Därför handlar nätpiraternas agerande inte bara om fri tillgång till musik. Det handlar om ifall någon överhuvudtaget ska vara road av att syssla med kreativt skapande - eller om vi alla ska ägna oss åt att "gratis" få tillgång till andras skapande. Vem vill då bidra med att skapa?

Mot den bakgrunden är domen mot nätpiraterna inte bara rätt. Den är nödvändig för att markera att kunskapssamhället faktiskt kräver respekt för egendoms- och äganderätten även när det gäller intellektuell och immateriell egendom. Det samhälle vi annars skapar kan bli riktigt obehagligt.

16 april 2009

Konsumenters makt - eller organisationers?

Kvällens Plus i SvT ställde en viktig fråga inför EP-valet på sin spets: hur kan jag som konument bäst påverka de val jag vill göra? Nu formulerades det inte riktigt så i programmet, i stället gavs en organisation med just företrädarskap för konsumenter som grundidé möjlighet att lägga fram sitt budskap helt oemotsagt i programmet. Tyvärr.

Det är tråkigt, för vad denna organisation, som tagit sig det något övermaga namnet "Sveriges Konsumenter", ägnar sig åt är helt enkelt att föra en självpåtagen talan för "alla konsumenter", som om alla konsumenter i något som helst avseende skulle ha en likartad syn på allt från kvalitet till reklamregler.

Så är det givetvis inte. Om det är någon situation i vardagen där vi har olika preferenser och intressen, så är det när vi som konsumenter gör olika va. Just därför är det svårt att skapa en organisation som på ett bra sätt kan ta hand om alla dessa intressen, som dessutom alltsomoftast är rent motstridiga. Den starkaste konsumentmakten finns därför i att vi verkligen uttrycker våra personliga intressen direkt till de butiker och andra företag som vi möter i vår roll som konsumenter.

Sveriges Konsumenter ska nu tydligen gå ut med en "pakt" som man föreslår kandidaterna till EU-parlamentet att skriva undder. Jag kan bara hoppas att flertalet moderater inte skriver på; jag tänker i alla fall kontrollera detta innan jag lägger min röst. Organisationer som denna stärker givetvis sin egen makt och utgör därmed en väl så farlig lobbygrupp som alla andra. Konsumenternas makt måst vi själva värna, stärka och utveckla. Det gör vi genom aktiva val som konsumenter - inte genom stöd till diverse organisationer.

15 april 2009

Forskning i världsklass ger näringsliv på topp

Kvällen har ägnats åt möte med Stockholm-Uppsala Life Science, en oerhört viktig organisation som bildats för att utveckla den internationella marknadsföringen av...ja, just det lifescience-sektorn i vårt närområde. Genom samverkan mellan näringsliv, lärosäten, landsting och andra samhällsaktörer bidrar vi alla tillsammans till att sätta Uppsala, och Stockholm, på kartan. Inte minst här i Uppsala finns nämligen en lång rad starka företag i sektorn, men också en forskning i världsklass som i sin tur bygger på fantastisk kompetens både vid Uppsala universitet och vid Akademiska sjukhuset. Lägg till detta en infrastruktur bestående av exempelvis SLU, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och en rad andra institutioner så har vi raskt fått ihop till en helt unik kunskaps- och forskningsmiljö. Den har vi alla skäl i världen att vara oerhört stolta över.

09 april 2009

Välkommen hem till rättsstaten

Jag hör absolut till alla dem som gläds åt att Annika Östberg är hemma, och bekymrar mig mindre om vem som faktiskt gjorde vad för att få henne hem till Sverige.

Men jag konstaterar också att Lars Ferm (mer känd under efternamnet Swartenbrandt) inte riktigt får samma behandling i media. Vad det nu kan bero på. Eller Christine Schürrer, dömd i högsta instans för mord på två små barn i Arboga. Eller Anders Eklund. Eller Mattias Flink.

Annika Östberg är dömd för dråp och för medhjälp till två mord. Hon är givetvis välkommen hem. Till rättsstaten Sverige som förhoppningsvis behandlar sina medborgare lika.

07 april 2009

74 miljoner skäl att glädjas

I går kom ett av många efterlängtat besked att regeringen bistår kommuner och landsting med totalt 17 miljarder fördelat över tre år. Det innebär mer pengar till välfärdens kräna utan att statsfinanserna äventyras. Mycket bra. För vårt landsting innebär det, om jag räknat rätt i hastigheten, 74 miljoner i tillskott till den budget vi nu arbetar med inför 2010.

det finns dock fortfarande skäl att höja ett varningens finger. Krisen i världsekonopmin är långt ifrån över, och arbetet med att anspassa kostnader till intäkter får inte upphöra i och med detta. Tvärtom gäller det att trimma verksamheten så att den står rycken i det tuffa läge som råder - för att vara ännu vassare när de kärva tiderna vänder till något bättre.

Budgetarbetet i vårt landsting kan nu gå vidare med detta goda besked som en lättnad. det känns bra, och är extra glädjande med tanke på att regeringen också aviserar möjligheter för skötsamma landsting att periodisera över- och underskott. Vårt landsting har ju under de senaste tre åren haft goda resultat, just för att bygga upp en buffert inför kommande utmaningar.

05 april 2009

Smått och gott en söndagskväll

Jag noterar att min vän och politiske antagonist Börje Wennberg för tredje månaden i rad publicerar sitt månadsbrev som ska vara "personligt och intressant om landstingspolitiken" - utan att nämna denna landstingspolitik med ett enda ord! Nu är det inte så förvånande eftersom Wennberg med detta ger en förträfflig bild av socialdemokraternas politik i vårt landsting: ingen alls! Med ett landstingsråd som inte ens kommenterar aktuella frågor och ett som mentalt redan är på väg till Stadshuset i Uppsala, så går det inte att få något annat intryck av den socialdemokratiska landstingspolitiken än att man fullkomligt har kapitulerat!

Glädjande är dock, mitt i denna idé- och initiativlöshet, att (S) i landstinget står bakom arbetet med att utveckla lasarettet i Enköping. Enighet på länsplanet är givetvis glädjande och tryggande i denna fråga, när den lokala opinionen - ganska självklart - trycker på. Det stöd - om än passivt - som oppositionen bjuder på här är mycket uppskattat. Det bygger på en gemensam insikt om att uppdraget för lasarettet i Enköping behöver utvecklas, på just det sät som vi nu arbetar med.

Oppositionens passivitet är också förståelig mot andra bakgrunder. Hur kan man aktivt utmana en politik som lett till att telefontillgängligheten i primärvården gått från sämst till bäst i landet? Eller en hjärtvård som också ligger i toppklass? Eller en kraftigt ökande andel kollektivtrafikresenärer? Listan pån framgångar i vårt landsting kan göras lång, och spänner över en rad områden. Samtidigt som vården förbättrats visar den årsredovisning som läggs fram inför landstingsfullmäktige i april att ekonomin varit i god ordning under det år som gått. Det kommer definitivt att behövas i den utomordentligt allvarliga situation som nu råder i världsekonomin.

Glädjande, och ytterligare ett exempel på Alliansens aktiva politik, är den genomlysning av landstingets kulturpolitik som initierats av kulturnämndens duktige ordförande Jonas Segersam. Här finns många stenar att vända, stenar som allt för länge legat still under en politisk ledning som ser kulturen som ett område för symbolhandlingar snarare än som en plattform för ett vitalt kulturliv även utanför den politiskt finansierade sektorn. På samma sätt sker aktiva åtgärder för att öka jämlikheten, tillgängligheten för funktionshindrade och på rader av andra områden där förnyelse och utveckling behövs.

Den kommande arbetsveckan består av tre hektiska och intensiva dagar. Sedan väntar en skön påskhelg med välbehövlig avkoppling!

04 april 2009

Politiskt våld kan inte accepteras!

Jag noterar att diverse medier och vänsterorienterade bloggar nu skummar av indignation över "det politiska våldet mot vänstern". Men vänta lite nu... Samtidigt konstaterar Dagens Samhälle att moderater är de heltidspolitiker som oftast utsätts för hot om politiskt våld. Vi moderater i Uppsala minns alla attacker mot Moderata Ungdomsförbundets lokal på Sturegatan i Uppsala, inte minst under valrörelsen. Det politiska våldet i samaband med Davis Cup-matchen i Malmö nyligen kan väl heller inte ha fallit någon ur minnet.

Det är bara att konstatera att en av de mer högljudda rösterna i kören kommer från Revolutionär Kommunistisk Ungdom, RKU, en organisation som öppet stöder FARC-gerillan i Colombia (och många andra våldsrörelser). Jag har inte lyckats inhämta om RKU uttalat något efter det att den helt oskyldige Roland Larsson kom hem efter åratal som kidnappad hos dessa vnner till RKU.

Det hela är snarare mycket enkelt. I huvuddelen av det politiska spektrat klarar vi debatten med argument och utan att använda invektiv mot varandra. I några få fall, ganska långt ut på kanterna om man säger så, förefaller våldet dock vara en högst tänkbar politisk kampanjmetod. Det våldet är precis lika förkastligt om det kommer från eller utövas mot, vänster eller höger.

Det är däremot uppenbart så, att mer förenar än skiljer de politiska krafter som inte bara accepterar våld utan rent av själva kan tänka sig att understödja krafter som använder våldsutövning som metod.

Politiskt våld ska man ta avstånd emot. Konskvent och utan ursäkter. Således är våld riktat mot vänsteraktivister inte acceptabelt. Men det är lika oacceptabelt att relativisera det våld som kommer från vänster. Eller att acceptera klotter och annan skadegörelse, inte minst om motivet är i något avseende politiskt.