31 augusti 2013

För att det behövs

Jag har idag haft nöjet att berätta för drygt hundra moderata vänner i Uppsala län om den politik som vi för i landstinget. Det gav tillfälle att berätta om historiska satsningar på sjukvården i länet, på en allt bättre kollektivtrafik och om investeringar för att modernisera Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping. Många i publiken tackade för informationen, men det ledde också till en den intressanta frågor.

Frågorna som ställdes handlade bland annat om den politiska debatten som förs i landstingspolitiken, och det pågår onekligen en politisk debatt som ibland visar på en ganska hög konflikttnivå. Vi som representerar de bägge politiska blocken har nämligen ganska olika grundsyn i frågor som har med landstinget att göra.

För egen del (jag har berört det tidigare) är jag alltid mån om samförstånd och dialog i politiken. Men politik handlar också om att fatta beslut, och om att staka ut en linje. I det läget måste man som politiker och som förtroendevald vara beredd att ta en politisk fajt för olika ståndpunkter. Inte minst när både fakta och magkänslan visar att man har rätt.

I vårt landsting finns det uppenbara sådana frågor. Den tydligaste gäller patienters möjlighet att välja olika vårdgivare. Där har vi sett uppenbara exempel på att invånarna i länet gillar mångfalt, och att kunna välja. Och inte nog med det; vi ser dessutom uppenbara exempel  att det faktiskt fungerar.

I Alliansen är vi rörande överens om att mångfald och valfrihet är helt rätt. Partierna till vänster är benhårda motståndare. I en sådan fråga, och med sådana positioner, kan inte det goda få lov att bli det bästas fiende. Vi i Alliansen är då inte beredda att backa, och framför allt inte backa in i en helt felaktig ståndpunkt, men kan också bara beklaga att andra partier av rent ideologiska  skäl inte är redo att justera sin ståndpunkt.


29 augusti 2013

Arga doktorn


Visst kan man ha synpunkter på programmet "Arga doktorn". Säkert förstår människor som ser programmet, att vården som alla andra verksamheter har begränsade resurser. Även vi som är verksamma som förtroendevalda i landsting önskar att pengarna räckte ännu längre. Samtidigt är det faktiskt inte "resurser" (det vill säga skattepengar) som är den största bristvaran i sjukvården.

Därtill finns en viktig princip i all skattefinansierad verksamhet, och det är att behandla alla lika. Det är enkelt att se ett enskilt, ömmande fall. I själva verket måste vården mer än de flesta verksamheter faktiskt ha givna och tydliga regler och riktlinjer för i vilka fall behandlingar ska göras och vilka alternativ som står till buds. Alternativet skulle vara att människor behandlas godtyckligt, och det skulle faktiskt vara ännu värre. Mycket värre.

Men med det sagt, så är det bara att konstatera två andra saker.

Det ena är att det finns häpnadsväckande brister i svensk sjukvård när det gäller delaktighet och bemötande. Ingen ska behöva uppleva det som beskrivs i kvällens program. Ändå händer det. Så länge vi ser exempel på felbehanding, missade diagnoser och dålig journalföring så finns det också mer att göra för att bli bättre på att ta hand om patienter.

Det andra är att vården är mer ojämlik än många tror. Det som inte är acceptabelt, och omöjligt att förklara, är när skillnaderna vlir allt för stora beroende på var i landet du bor. Här behövs krafttag för att göra vården mer jämlik och rättvis.

Vi som tagit på oss uppgifter som landstingspolitiker har en del att göra. Och: i dessa tider när vi i de politiska partierna är i full färd med nomineringar inför nästa års val, så är du som har synpunkter på svensk sjukvård varmt välkommen att kandidera.

26 augusti 2013

Kurs mot framtiden, del II

Utöver att anställa landstingsdirektör har landstingsstyrelsen idag också fattat beslut om att föreslå landstingsfullmäktige en strategisk plan för landstinget. Planen tar sikt lite längre fram än de närmaste tre åren, som brukar vara den längsta tid ett landsting blickar framåt i normala fall.

För drygt två år sedan började arbetet med den plan som landstingsstyrelsen nu arbetat fram. Vi har haft kunskapsseminarier, hearings med olika experter, flera politiska diskussioner och till sist en politisk behandling som inneburit att det dokument som nu klubbades har varit uppe till behandling inte mindre än tre gånger. Få politiska dokument har diskuterats så mycket och så länge.

Ska man försöka att beskriva den mer långsiktiga inriktningen med några få rader, så kan man säga att det gäller att hålla kostnadsutvecklingen i schack (svårt, men inte omöjligt), stimulera fortdatt förnyelse och utveckling av vården, rusta landstingets lokaler, stärka tillväxten i länet och sist men inte minst stärka och understödja den högspecialiserade sjukvården, kopplingen till forskning och utveckling och samverkan både med näringsliv och samhällsliv och med omgivande landsting i olika riktningar.

Det låter sig sägas, och förhoppningsvis låter det sig också göras. Men för att vårdens utveckling ska vara gynnsam så krävs också en anpassning till nya krav. Jämfört med för en generation sedan är dagens patienter betydligt mer informerade, krävande - och kräsna. Framtidens patienter kommer i ännu mindre grad att vara beredda att vänta på vård och kommer knappast att acceptera att vården inte möter de krav på inflytande och bemötande som är helt rimliga. Dessutom är det redan idag en självklarhet för de allra flesta att kunna välja mellan olika vårdgivare. Därför är inte bara kvalitet och trygghet, utan också valfrihet och inflytande, viktiga ledord för framtidens sjukvård.

Arbetet med den strategiska planen har pågått under stor öppenhet och med den genuina ambitionen att skapa ett dokument i största möjliga politiska samförstånd. Men vi har under resans gång sett både det ena och det andra exemplet på både rent ointresse för att ta fram en framtidsplan och stark politisk/ideologisk misstro mot saker som är helt självklara i andra delar av samhället, även i välfärdssektorn. Det är beklagligt att politiska låsningar så starkt ska hindra en i många fall helt nödvändig förnyelse av sjukvården.

Det hela slutade vid dagens sammanträde med att den politiska oppositionen (S,V och MP) yrkade avslag på den strategiska planen i dess helhet, något som får betraktas som ett aningen märkligt ställningstagande med tanke på de problem och utmaningar som väntar - inte bara de närmaste åren utan i kanske än högre grad på något längre sikt.

Nå, det är oppositionens sak att forma - eller snarare inte forma - en politik för framtiden på det sätt som de finner lämpligt. Vi i Alliansen har inte bara ställt in siktet på nästa års val, utan redan nu lagt grunden för landstingets utveckling mot mitten på 2020-talet. Det känns rätt så bra.

Kurs mot framtiden, del I

Har just kommit hem efter en riktigt bra dag på jobbet. Dels har landstingsstyrelsen idag rent formellt anställt Eva Ljung som landstingsdirektör. Det är ett beslut som gläder mig mycket, och som är bra för vårt landsting och dess utveckling. Med Eva får vi en ledare för verksamheten som är tydlig och målmedveten, men också en person som är både lyssnande och empatisk. Jag är övertygad om att Eva är rätt person att leda verksamheten genom de svårigheter och problem som präglar svensk sjukvård, inte bara i vårt landsting. Eva har kunskaper och erfarenheter från andra verksamhetsfält som jag tror att vården kan ha nytta och glädje av i framtiden.

För visst har sjukvården problem, stora problem till och med. Diskussionens vågor går höga i svensk sjukvård just nu, och har gjort så under en längre tid. Jag är fullständigt övertygad om att det behövs en hel del nytänkande och friska tag i sjukvården - och då kan det kanske vara på sin plats att hämta idéer om ledarskap och utveckling från andra "branscher". Eva Ljung är tandläkare till professionen - och jag är helt övertygad om att det är en styrka och en tillgång att kunna ta med sig erfarenheter och kunskaper därifrån i arbetet med att leda hälso- och sjukvård. Att det sedan krävs medicinsk kompetens för att ställa diagnos och sätta in rätt behandling - det är faktiskt en helt annan sak.

Det ska bli ett nöje att samarbeta med Eva. Jag är också glad för det starka stöd för hennes namn jag mött hos fackliga organisationer och hos medarbetare som haft med henne att göra. Med Eva tror jag att vårt landsting kan ta ut kursen mot framtiden med både arbetsglädje och tillförsikt.

På tal om framtiden fattade landstingsstyrelsen också beslut om en strategisk plan med sikte på ett längre tidsspann än de tre år som en regelrätt landstingsplan normalt brukar omfatta. Men den strategiska planen är faktiskt värd sitt alldeles egna blogginlägg.

19 augusti 2013

Syftet med en bra välfärd

Idag får det bli några rader om en nyhet i Svenska Dagbladet - med bäring även på andra delar av den gemensamma välfärden. Ju rikare en kommun är, destor sämre är lärartätheten, basunerar tidningen ut. Men är verkligen antal elever per lärare det viktigaste nyckeltalet för hög kvalitet i skolan?

Skolans viktigaste uppgift är att lära eleverna att läsa skriva och räkna. Därtill behöveer eleverna kunskaper i skilda ämnen inom natur- och samhällsvetenskap. Ingen ifrågasätter att det behövs lärare för att förmedla dessa kunskaper och ge en god undervisning. men blir undervisningen bättre, och lär sig eleverna mer, med automatik för att det finns fler lärare?

Svaret på frågan är att sambandet minst sagt är tveksamt. mer troligt är att den viktigaste faktorn för att skolan ska klara sin uppgift är exakt det som rektor Harri Koski på Mrbyskolan i danderyd (den kommun i landets som har flest elever per lärare) pekar ut som framgångsfaktorer: lärare som är kunniga, engagerade och strukturerade, och att vi har ordning och reda i klassrummen. På Mörbyskolan är lektionstiden helig.

Fler lärare kan vara bra för att skolan ska bli bättre - i vissa fall. I långt mycket fler fall är det som behövs exakt det som en rektor i en kommun med landets lägsta lärartäthet pekar på. Det kanske kan vara en lärdom inte minst för de kommuner som stoltserar med bra mycket högre lärartäthet än Danderyd - men också med långt mycket sämre resultat för eleverna.

Skolan är till för att ge eleverna kunskap och förbereda dem för livet, inte för att ge lärarna jobb och många kollegor. Så är det för övrigt med välfärden som helhet. den är till för att skapa just välfärd, inte för att skapa vare sig fler jobb eller ökade vinster för dem som driver verksamheten.

16 augusti 2013

Ny landstingsdirektör

Idag presenteras Eva Ljung som ny landstingsdirektör. Hon är för närvarande tillförordnad landstingsdirektör och har tills nu varit chef för Folktandvården i länet. Vi har haft många kompetenta kandidater och har valt Eva Ljung för att vi anser att hon är rätt person att ta sig an de utmaningar som vårt landsting har. Dit hör långa väntetider och viktiga arbetsmiljöfrågor.

Jag är väldigt nöjd och glad med förslaget till beslut. Eva Ljung har under åren som chef för Folktandvården visat ett mycket gott handlag när det gäller att kombinera en ekonomi i balans med hög tillgänglighet och bra bemötande - samtidigt som personalen trivs på sina arbetsplatser och känner att arbetsmiljön är god. Det är en svår balansgång där hela vårt landsting kan bli mycket bättre. Säkert kan mycket hämtas ur Eva Ljungs erfarenheter från Folktandvården.

Landstignets viktigaste och helt dominerande verksamhet är hälso- och sjukvård. Det är ett område som på många sätt är speceiellt, och som ställer stora krav både på kunskap om verksamheten och på insikt om de speciella förhållanden som råder. Men sjukvården mår också just därför bra av att ta vara på kunskaper och erfarenheter från andra områden. I vårt landsitng finns tusentals människor som tillsammans bär på mängder av kunskap och erfarenhet på olika områden. En av de saker som vi kan bli bättre på är just att dra bredare nytta av alla dessa kunskaper, för det gemensamma bästa. Där tror jag att vår nya landstingsdirektör har en av sina styrkor.

Det ska bli spännande och roligt att samarbeta med Eva. Redan den tid vi har haft sedan i mars har gett många tillfällen både till skratt och till allvarliga samtal. Nu fortsätter arbetet med att göra vårt landsting till en modernare och bättre verksamhet på alla olika områden.

08 augusti 2013

Cancervård i världsklass

I stort sett varje morgon börjar för min del med att titta igenom media för att ta del av aktuella frågor och debatt. Idag fastnade jag för en debattartikel i Dagens Nyheter om skillnader i cancervården.

Tre läkare, alla själva aktiva inom cancervården, lyfter fram det faktum att våren ser olika ut beroende på var du bor i landet. Först av allt kan jag konstatera att vi i vårt län kan vara glada över en cancervård som hör till de bästa i landet. Det finns flera orsaker till det - men det ger inte skäl att luta sig tillbaka och vara nöjd.

2009 presenterades en nationell cancerstrategi, som sedan följdes av inrättandet av sex regionala cancercentra i var och en av la ndets sjukvårdsregioner. Arbetet med att samverka om cancervården har alltså just kommit igång, och det är en ömtålig process som väldigt mycket handlar om att säkerställa en god vård för alla cancerpatienter.

En av de skillnader som de tre cancerläkarna inte lyfter fram är nämligen skillnaden i behandling av olika cancerdiagnoser. Chansen att överleva är helt enkelt väldig olika, inte bara beroende på var du bor - utan också beroende på vilken cancerdiagnos du får. Förmågan att behandla olika diagnoser skiler sig nämligen oerhört mycket. Här måste vi som har det politiska ansvaret vara mycket varsamma i uppföljningen av hur olika delar av cancervården utvecklas, och hur resurser används för att åstadkomma det som alla nog är ense om. Det måste vara patientens behov som avgör.

Chansen att överleva i cancer har med åren ökat dramatiskt. Det finns en rad orsaker till det. Den medicinska utvecklingen, med nya läkemedel och andra behandlingsformer, leder givetvis till att förutsättningarna förbättras. I Uppsala kan vi vara stolta över lokaliseringen av den nya Skandionkliniken, som ju är ett nationellt projekt just för att öka möjligheterna för patienter från hela landet att få ta del av den senaste behandlingen. Jag är väldigt glad över att vi mellan landets alla landsting har kunnat komma överens om att bygga kliniken, och ser mycket fram emot att den ska skunna starta sin verksamhet.

Men vårdens resurser är begränsade. De har de alltid varit, och kommer alltid att vara. Även om Alliansen på senare år satsat mer på sjukvården än någonsin tidigare i vårt landsting, så måste vi fortfarande hålla hårt i landstingets pengar. Det är en mycket svår balansgång när nya läkemedel, nya behandlingsformer och nya diagnoser ställer krav på ständigt ökade resurstillskott. Därför måste vi även inom cancervården i varje läge vara beredda att väga varje satdas krona på guldvåg - för att även i fortsättningen kun na ha an cancervård för patienter i vårt län som håller absolut världsklass.

Alliansen jobbar på det. Varje dag. Vårt landsting ligger mycket långt framme vad gäller en god cancervård. Det är en framgångsfaktor som vi inte kan göra avkall på.

06 augusti 2013

Ett komplicerat samspel

Jag har just hört bostadsminister Stefan Attefall debattera bristen på studentbostäder med socialdemokraternas Veronika Palm. Som så ofta blev det en något konstig diskussion.

Att det råder brist på studentbostäder råder det ingen motsättning om, inte heller om att det behöver byggas fler. Men hur det ska gå till...? Tja, det råder inte bara delade meningar om den saken; det tycks vara svårt att få till det eftersom bristen består.

Under några decennier har vi i vårt land prövat om det går att öka bostadsbyggandet med hjälp av subventioner. Samtidigt har vi en av världens mest reglerade hyresmarknader - som fungerar precis som man kan vänta sig. På senare år har de företag som faktiskt bygger bostäder blivit allt tydligare med vad som är det stora problemet: det är för krångligt, och därmed också för dyrt, att bygga bostäder. Det gäller i synnerhet hyresrätter.

Vi har alltså fått en situation där politiska beslut har bundit ris åt egen rygg. Det som då måste till, från politikens sida, är inte mer av samma sak - för det kommer bara att göra ont värre. Om man gör som man har gjort, så kommer det att gå som det har gått.

Det är också exakt vad regeringen gör, även om effekterna låter vänta på sig. Det pågår ett arbete med att förenkla regler och att underlätta för dem som faktiskt bygger bostäder. Men sådana förändringar tar tid, och det gäller att ta ett helhetsgrepp - vilket också pågår för fullt.

Det är också just så, som samhället fungerar. Samhället är inte en motsättning mellan marknad och politik, utan ett växelspel mellan olika aktörer som är beroende av varandra. Det som i grunden fick mig att skriva, var en sak som Palm säger i början av debatten: "Det går att göra saker med politik. Man behöver inte bara luta sig tillbaka och vänta på att marknaden ska lösa problemen". Det är, med förlov sagt, ett märkligt uttalande.

Sambandet mellan marknad och politik är både enkelt och komplicerat. En av politikens roller är nämligen att formulera spelreglerna för marknaden. Men politiken är också en del av marknaden, eftersom välfärdssektorn behöver leverantörer av allt ifrån förbrukningsvaror och enklare tjänster till bostäder, motorvägar och byggnader. Följden blir att det inte går att förenkla förhållandet mellan politik och marknad till någon sorts motsats - och tro att exempelvis avregleringar innebär att politiken "träder tillbaka".

Marknaden löser nämligen aldrig politikens problem; det får politiken vackert göra själv. Däremot kan politiken skapa problem - och det är just vad politiken gjort på bostadsmarknadens område. de är de skadorna som nu måste repareras, på bostadsmarknaden precis som på andra områden.

Jag skriver helst om den egna politiken, men ibland måste man också varna för effekterna av andra partiers förslag. Vi har under efterkrigstiden sett följderna av en misslyckad bostadspolitik, som Alliansen nu reformerar. Det vi lärt oss av bostadspolitiken bör vi dra erfarenhet av på andra områden där marknaden och politiken samexiterar. Det som ligger närmast till hands att varna för är det som Svenskt Näringsliv pekade på i våras, nämligen effekterna för välfärdssektorn om vinster förbjuds.

Men det är en annan historia, som jag ska be att få återkomma till.

01 augusti 2013

Med sikte på 2014

Jag har idag talat med det moderata länsförbundets ordförande Magnus G Graner och meddelat honom att jag inte kommer att kandidera till riksdagen i valet nästa år. Skälet är enkelt. 2014 vill jag helt och hållet koncentrera mig på valet till landstingsfullmäktige, som jag är övertygad om att vi kommer att vinna en tredje gång.

Sedan 2006, de två senaste mandatperioderna, har jag parallellt med uppdraget som landstingsråd och ordförande i landstingsstyrelsen också varit ersättare i riksdagen. Förtroendet att få en fin placering på riskdagslistan har jag hela tiden upplevt med stor ödmjukhet, och jag kände mig väldigt stolt och hedrad när jag än en gång nominerades till att kandidera till riksdagen inför nästa års val. Men jag känner samtidigt ett behov av att markera tydligt, att min viktigaste ambition i nästa års val är att söka nytt förtroende för Alliansen i landstinget.

När vi nästa år möter väljarna, har Alliansen och vi moderater haft väljarnas förtroende i åtta år. Det är en lång tid. Det krävs kraft och nya idéer för att förvalta förtroendet och söka det på nytt. Mycket har hänt både i vårt landsting och i Sverige sedan 2006 - men det är också mycket kvar att göra. Vi har kunnat lösa många av de samhälls- och välfärdsproblem som vi haft att hantera under dessa år, men nya har tillkommit och alla utmaningar är fortfarande inte lösta.

Jag är stolt över det vi gjort i landstinget sedan 2006, men vi har mycket kvar att ge. Många viktiga reformer är fortfarande bara i sin början, och behöver utvecklas vidare för att Sverige även i framtiden ska ha en vård i världsklass. Det kommer att kräva att vi i Alliansen vågar ompröva våra reformer och genomföra justeringar av sådant vi själva beslutat och genomfört. Redan under hösten 2013 förbreds nya reformer, och mer kommer att behöva göras både under valåret 2014 och efter valet.

Min ambition, och min förhoppning, är att vara med och bidra aktivt till fortsatt utveckling av sjukvården, kollektivtrafiken, den medicinska forskningen och samverkan mellan olika samhällsaktörer i länet. Det är för att koncentrera mig på den uppgiften som jag avstår att kandidera till riksdagen. Men du som vill är varmt välkommen att vara med i arbetet med att vinna landstingsvalet!