31 januari 2012

Tankar om en framtidsbransch

En viktig del av dagens arbete är förberedelse. På torsdag har jag blivit inbjuden till Stockholm för att tala om en hjärtefråga, nämligen hur den medicintekniska utvecklingen kan leda både till en bättre vård och till ett starkare näringsliv i vår region. Rubriken för den paneldebatt jag bjutis in till är "hur kan vi få ut mer medicintekniska innovationer i vården", och i grunden handlar det ena om det andra.

Många av de innovationer som utvecklar vården skapas av de anställda själva. Ibland är det ganska enkla idéer som först kan leda till att man kan arbeta smidigare eller effektivare, men i steget därefter kan det som från början är en ganska enkel idé leda till en viktig produkt. den produkten kan sedan, givetvis, utveckla vården - men den kan också bli något som är utvecklingsbart och säljbart. Det finns gott om detta i svensk industrihistoria, men det viktigaste att ha i minnet är ändå kanske den dubbla effekten. Nya idéer och innovationer utvecklar vården. Nya idéer och innovationer skapar också nya jobb. Bägge dessa goda sidor behövs.

I vårt landsting är vi alldeles särskilt beroende av bägge sidor av myntet. Vi har ett näringsliv som i hög grad bygger på life science, medicin och medicinsk teknik. Dessutom har vi ett stort universitetssjukhus, där många nya idéer kläcks även på det medicintekniska området. Sist men inte minst har vi ett nära samarbete med Uppsala universitet, och med näringslivet på området. Det är ett samarbete som är helt avgörande för en framgångsrik utveckling.

Den stora flaskhalsen, som i stort sett alla talar om - det är bristen på finansiering. Det finns nästan hur många idéer som helst på området, men bristen på kapital är skriande. Jag kommer att ta upp detta när jag möter branschen på torsdag, för det är den kanske största utmaningen som vårt landsting står inför. Fler som vill satsa, och som är beredda att ta finansiella risker, är en avgötrande faktor för vårt läns fortsatta tillväxt. Det är värt att tänka på.

29 januari 2012

Rätten att välja

Hur åstadkommer man integration, och vad innebär det egentligen? Frågan blir aktuell av flera skäl, som när man ser vänsterinriktade aktionsgrupper kampanja på temat "odla ditt klasshat" och jag efter dagens intervju i UNT får frågor om vårdvalets betydelse för integrationen.

Integration handlar om förståelse, och förståelse handlar om samförstånd. Motsatsen till förståelse är okunnighet, och okunnighet handlar i sammanhanget ofta om ovilja att förstå. Så odlas inte bara klasshat i Stockholms förorter, utan snart sagt all oförsonlighet som vi ser exempel på i världen.

Vad har då detta med vårdval att göra? Verkar det inte lite långsökt?

Inte alls. Inte om man tror att människor kan göra egna val, och att de valen kan bidra till att människor faktiskt kan förändra sina liv. Jag är övertygad om att människor i Gottsunda, lika väl som i andra stadsdelar i Uppsala, kan göra medvetna val om den egna hälsan och sjukvården. Bland annat därför ska det bli intressant att se hur sökmönstren ser ut för de människor som valt att lista sig på olika vårdcentraler. Ett viktigt motiv är helt säkert närhet till bostaden eller arbetsplatsen - men det behöver ju inte vara liktydigt med att de som bor i Gottsunda ska vara hänvisade just till den lokala vårdcentralen.

Det centrala är nämligen inte om de som bor i Gottsunda valt att lista sig på den egna vårdcentralen eller inte. Det centrala är snarare frågan: vem ska bestämma över vården för de som bor i exempelvis Gottsunda? Varför ska de inte vara fria att göra egna val över något så viktigt och angeläget som sjukvård? Den frågan måste den besvara, som kritiserar det fria vårdvalet.

Men inte nog med det. Kritiken mot att det inte finns fler vårdcentraler i Gottsunda kommer inte sällan från ett intressant håll - nämligen från dem som kritiserar möjligheten att öppna nya vårdcentraler överhuvudtaget. Det är naturligtvis jättebra att en debatt förs, om varför det inte finns fler än en vårdcentral i Gottsunda - men den debatten hade överhuvudtaget inte varit möjlig att föra utan den politik som Alliansen drivit sedan 2006. För innan 2006 öppnades överhuvudtaget inga vårdcentraler annat än i landstingets regi!

Nu vill jag slutligen konstatera, att jag skulle verkligen inte ha något emot att en eller annan extern vårdgivare öppnade verksamhet i Gottsunda. Men vi har nu lagt detta i händerna på dem som är mest berörda, nämligen de människor som gör egna val.

För mig är rättan att kunna göra val en mycket grundläggande rättighet. Det är en rättighet som ska vårdas, framför allt från det fömynderi som går ut på att andra är bättre på att göra dina val än du är själv. Dessvärre har vi sett den attityden förr i historien - men just därför är det så mycket viktigare att slå vakt om rätten att kunna välja. För den är långtifrån självklar.

28 januari 2012

Trevliga plikter för länets bästa

Jag hade nöjet att ägna fredagskvällen åt en av många plikter som mitt uppdrag innebar. Kvällen ägnades nämligen åt att delta som gäst vid Uppsala universitets doktorspromotion. En sådan kväll består natulgitvis av en god middag och trevligt umgänge - men också tillfälle att tala med kollegor och bekanta från olika sammanhang om angelägna gemensamma frågor.

Under en och samma kväll hann jag således med att tala lite grann om grunutbildningen för medicinstuderande, lokalfrågor för Akademiska sjukhuset och universitetet, framtiden för Uppsalas näringsliv - och dess historiska bakgrund, kollektivtrafik, samverkan med andra landsitng och lärosägen och möjligheterna till friluftsliv i Uppsalas omgivningar - plus en hel del annat. Med vilka jag talade om vad kan vi kanske lämna därhän.

Det som framför allt är slående en kväll som igår är det goda samarbete vi har mellan universitet, landsting och kommun, näringsliv och samhällsliv i övrigt. Det är en av Uppsalas många styrkor att vi som har ledande roller i olika sammanhang faktiskt också kan samspela med varandra på det sätt som vi gör. Det kanske är bäst att tillägga att det inte bara gäller promotionsbanketter på universitetet, utan också i många andra sammanhang. Och det kan vara på sin plats att poängtera att sociala evenemang som det i går fyller en mycket viktig samhällsfunktion, som absolut inte bara är social och trevlig.

Det går bra för Uppsala län på många områden. Ett av de samtalsämnen som avhandlades flera gånger igår handlade just om det. En del, och en betydelsefull del, av framgångarna för Uppsala handlar om att vi är många som trivs tillsammans med gemensamma mål. Det är en framgång och en god egenskap med Uppsala och länet som vi ska vårda noga.

26 januari 2012

Att vårda en framgångsrik sjukvårdsmodell

Jag hade idag nöjet att berätta för en besökande fransk delegation om den svenska sjukvårdsmodellen, med dess för-och nackdelar. Att berätta om svensk sjukvård för utländska lyssnare ger anledning att fundera över vad som fungerar - och vad som fiinns att förbättra.

Skillnaderna mellan den franska och den svenska sjukvården är inte så stora som man kan tro. I bägge fallen sker finansiering via skatten, och medborgarna garanteras sjukvård som en social, medborgerlig rättighet. Den kanske största skillnaden ligger i synen på fristående vårdgivare. medan vi i Sverige mer eller mindre förlitar oss på att landstingen både ska stå för finansiering och utförande av vården, så ser man i Frankrike och i många andra länder fördelar med att det finns fler vårdgivare än det offentliga som kan bidra till att förbättra vården.

Mot den bakgrunden var det naturligtvis trevligt och roligt att våra franska besökare ville se den sjukvård vi bedriver på Akademiska sjukhuset, men också intressant att notera deras frågor om patientens valmöjligheter och förekomsten av privata försäkringslösningar.

Jag hör till dem som tror att den ordning vi idag har i Sverige, med en skattefinansierad sjukvård som är tillgänglig för alla, är en viktig orsak till att vi har en vård i internationell toppklass. Men det finns klara orosmoln. Eftersom tilltron till sjukvården är avgörande för människors vilja att betala förden - med skattemedel - så är det viktigt att vården möter människors förväntningar.

Det gör den i de flesta fall idag, men det finns brister och förbättringsområden. Det viktigaste, tydligaste och mest angelägna området är patientens svaga ställning och bristande möjlighet att påverka sin egen situation. Mest påtagligt är detta i den nära vården, men det är också hög tid att öppna även sjukhusvården för mer patientinflytande och större möjlighet att välja.

Det reformarbetet pågår, och det är ett både omfattande och krävande arbete. Därför är det verkligen glädjand eatt se att utvecklingen går åt rätt håll. Den goda utveckligen ska vi fortsätta. Mer mångfald, fler vårdgivare att välja på och en större valfrihet för patienterna ger helt enkelt en större tilltro till den svenska sjukvårdsmodellen. Monopol och politisk detaljstyrning gör det inte.

25 januari 2012

Fungerar, var ordet

I dagens UNT finns en artikel om mammografin i länet. För fem år sedan fungerande den mycket dåligt, med långa väntetider och låg andel kallade kvinnor. Idag, efter tre år med en ny aktör, är köerna borta och ledtiderna kortare. Kort sagt: mammografin fungerar bra.

Det borde egentligen inte vara något att skriva om, men mammografin har sedan det privata företaget Avesina tog över varit en av oppositionens måltavlor. Trots att fakta saknats, har påståendena haglat om hur mammografin har fungerat. Det var därför väldigt bra när landstingets revisorer (där den politiska oppositionen är i majoritet) bestämde sig för att göra en granskning.

Nu är granskningen som sagt klar, och det visar att det mesta i mammografin fungerar bra, och i vart fall mycket bättre än för fem år sedan. Det är viktigt för alla kvinnor i vårt län, som nu regelbundet kan undersökas och därmed slippa oroa sig i onödan för risken att få bröstcancer.

Lösningen med ett företag som på landstingets uppdrag svarar för undersökningarna har alltvå varit ett lyckokast. Eller, mer korrekt, ett i raden av exempel på hur vi i Alliansen genomfört förändringar som bidrar till en tryggare, säkrare och mer effektiv hälso- och sjukvård.

Den politiska oppositionen pratar ofta om vikten av samförstånd i politiken. De pratar också gärna och ofta om vikten av att basera politiken på kunskap och erfarenhet. Jag håller helt med om det. Partierna i oppositionen har nu världens chans att visa om de menar allvar med sitt prat. Jag ser fram emot ett uttalande där de erkänner att de haft fel, ändrar uppfattning och sluter upp bakom alliansens ståndpunkt i frågan.

24 januari 2012

Arbete i ett växande län

En ganska vanlig arbetsdag är till ända - eller har mer exakt förflyttats till kontoret härhemma. Lite skrivande och läsning återstår innan det är dags för middag och hemmapyssel. Det har varit en givande dag på jobbet, med möten som i hög grad handlat om länets framtid. Till exempel hur vi ska se till så att den forskning som bedrivs på Uppsalas två universitet och på Akademiska sjukhuset ska leda till fler jobb och bättre sjukvård. Dagen har också handlat om landstingets fastigheter och sist men inte minst om landstingets ekonomi.

Uppsala län klarar sig ganska bra på många områden. Arbetslösheten är lägst i landet och drivkraften är god i många avseenden. Men vi kan inte luta oss tillbaka. Den som slutar att bli bättre slutar snabbt att bli bra. Vi behöver företag som växer, nya idéer som frodas i goda forskningsmiljöer, en sjukvård som bidrar till ett gott hälsoläge och sist men inte minst ett aktivt arbete som gör Uppsala län och alla dess goda sidor känt långt utanför de egna gränserna. Om vi ska klara detta så krävs ett gott samarbete mellan många olika aktörer, och en av de viktigaste delarna med att leda vårt landsting är att se till så att vi är aktiva och ledande i detta arbete.

Utöver detta, liksom igår, följer jag som många andra politiskt intresserade det tilltagande haveriet i socialdemokraterna. Idag har vi fått veta att verkställande utskottet tydligen ägnat dagen åt att fundera över ordet "snabbt". Så bra då. Kanske vore det ändå bättre om detta utskott tog en rejäl funderara över ett annat ord, nämligen "politik".

Jag är väldigt stolt över att ha fått förtroendet att leda vårt landsting. Det ställer hela tiden krav på att tänka nytt och att hitta och förverkliga idéer för att föra verksamheten framåt. Det kräver, i sin tur, naturligtvis en grundläggande idé - en vision om man så vill - om vad vi i Alliansen vill med landstinget och vad vi vill åstadkomma med de skattepengar som verksamheten bygger på.

Politik handlar om idéer, och om förmåga att förverkliga idéer. Att ha politisk makt är givetvis en förutsättning för att kunna förverkliga sina idéer, och det kräver - som kanske är bekant - att man vinner val. Två gånger har i i Alliansen i vårt landsting mött väljarna med de idéer vi tror på; två gpnger har vi också fått väljarnas förtroende. Och redan nu har vi anledning att börja arbeta med att söka förtroendet en tredje gång, i valet 2014. Men det kräver att vi då har svaret på de frågor som väljarna ställer, inte en naiv föreställning att väljarna ska rösta på oss i alla fall.

Att politik handlar om idéer betyder dessutom att det är viktigare att formulera sina egna idéer och visioner än att kritisera motståndarens. Det är vid det här laget ganska många gånger jag har fått veta att oppositionens viktigaste budskap är att man är "kritisk" mot än det ena, än det andra. Många gånger är det aningen oklart vad man egentligen vill åstadkomma; snarare verkar som om det största felet med den politik som vi i Alliansen för just är att vi för den - inte vilka konkreta resultat den leder till.

Vi i Alliansen har idéerna. Vi leder vårt landsting med framgång, och ser till så att länets starka sidor kommer till sin rätt. Det gör vi tillsammans med goda partners inom och utanför det egna länet. Det är så det går bra för Uppsala län.

23 januari 2012

En dag på jobbet och en politik som fungerar

Jag upptäckte just att det har gått några dagar sedan jag senast skrev något här på bloggen. Det beror på att dagarna varit ovanligt hektiska, eftersom januari är en ganska kort och späckad månad. Det leder till att bearbetningen av de ärenden som ska klubbas i landstingsstyrelsen måste hanteras under en ganska intensiv tidsperiod. I år har det dessutom varit lite stressigare än vanligt eftersom två seminarier om landstingets framtid också skulle planeras. Lägg därtill en avtalsrörelse som ger avtryck i förhandlingsdelegationen flör Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och ovanpå allt detta landstingets nya ansvar som huvudman för den nybildade kollektivtrafikmyndigheten. det har varuit många ärenden, många beslut och många handlingar att läsa och godkänna.
Varför berättar jag då allt detta? Jo, för att det oförnekligen finns ett dagsaktuellt skäl. Det politiska arbetet i landets kommuner och landsting - i alla fall de som styrs av Alliansen - rullar på med oförminskad hastighet alldeles oberoende av den turbulens som ett politiskt parti förefaller ha att hantera. Lyckligtvis behöver dock den övervägande majoriteten av landets invånare inte bekymra sig så mycket över detta. I de landsting där 5,5 miljoner av landets invånare bor fungerar den politiska ledningen även en vecka som denna. Och i kommuner som Stockholm, Uppsala, Linköping, Jönköping, Helsingborg, Knivsta, Sundsvall, Båstad och Varberg råder samma förhållande. I riksdag och regering, i nio av 21 landsting (fast två av dem kallas region) och i närmare hundratalet kommuner har vi annat att göra än att sitta i ändlösa telefonsammanträden med smärtstillande utskottet eller vad det heter.

En betydande, för att inte säga dominerande, del av svensk politisk vardag styrs nämligen inte av socialdemokrater. Vilket tydligen behöver påpekas. Det är dessutom en politisk styrning som fungerar ganska bra, om man ska uttrycka det modest. I vårt landsting, för att ta ett näraliggand exempel, är väntetiderna kortare och ekonomin samtidigt bättre än kanske någonsin. Möjligen beror det, som sagt, på att den politiska styrningen fungerar.

Sverige är således i hög grad ett land där borgerliga dygder och värderingar blir allt viktigare. Många av dem delas lyckligtvis av människor med andra politiska uppfattningar, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att åtskillga kommuner och landsting har en politisk styrning som fungerar mycket väl. Och att människor ser att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Det bådar mycket gott inför framtiden, oberoende av hur det går med oppositionens inre politiska problem.

14 januari 2012

Välfärdens utmaningar

Dagens lördagsintervju med Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt visade verkligen på de dilemman som detta pånyttfödda parti - och för den delen hela den politiska vänstern - faktiskt står inför. Man vill gärna förbjda vinter i vården, men ändå inte. Det ska finnas olika driftsformer i verksamhet som finansieras offentligt, men de får inte gå med vinst. Jo, förresten, de får gå med vinst men inte hursomhelst. Märkligast av Sjöstedts alla uttalanden var ändå påståendet att flertalet företag i välfärden inte skulle ha god kvalitet i verksamheten som huvudsyfte. I klartext: Jonas Sjöstedt vill gärna exploatera den högst begripliga vrede som finns efter de skandaler som uppdagats, opch han vill gärna göra politik av sin vrede. Men han och hans parti vet inte hur han ska göra - av den enkla anledning att han mycket väl vet att mångfald och valfrihet faktiskt är uppskattat både av medborgarna och av de medarbetare som verkar i dessa företag. Alltså är Sjöstedts svar att det ska finnas en mångfald av utförare i värlfärden (det är nämligen populärt) men de ska inte kunna verka under rimliga former (fast det kallas för "inte gå med vinst"). Och i allt detta ska det till och med bli "fler arbetare i välfärden". Hur det nu ska gå till med tanke på nästa hjärtefråga.

Man vill införa sex timmars arbetsdag, men man har inga svar på hur det ska gå till. Man kan inte svara på hur man ska klara ut om det blir lönesänkning och i så fall hur man i så fall ska möta den standardsänkning som blir följden framför allt för de med låga inkomster och små marginaler. Ännu mindre kan Sjöstedt svara på hur finansieringen av välfärden ska klaras av med den kraftiga minskning i antalet arbetade timmar - det som lägger grunden för vår gemensamma välfärd - som en minskning av arbetstiden skulle innebära. Färre arbetade timmar innebär sämre välfärd, förr eller senare och i högre elelr lägre grad. Fråga grekerna.

Med andra ord: Sjöstedt har inte svar på de frågor som väljarna ställer. Han ger gärna uttryck för en vrede över missförhållanden, som han sannerligen inte är ensam om. Men därifrån till att ha lösningar på samhällsproblem är steget mycket långt.

I klartext speglar detta hela vänsterns dilemma. det är lätt att gå till storms mot både det ena och det andra, till exempel "vinster i vården", men det är svårare att faktiskt beskriva hur det ska bli i stället. Därmed kan vi konstatera att den verkliga utmaningen framöver inte är vänsterns (i bred men aningen otydlig mening) motstånd mot Alliansens politik - utan hur vi faktiskt svarar på de frågor som dagens lördagsintervju faktiskt lyfter upp.

Valfrihet och mångfald i välfärden är självklart och efterfrågas av de allra flesta, men det måste ställas krav på den kvalitet som levereras och vi i Alliansen måste kunna beskriva hur vi ska trygga kvaliteten i välfärden. Där har vi mer att göra, och det ska vi klara av. Det grundläggande svaret är att politiken, framför allt kommuner och landsting, måste bli oerhört mycket bättre på att följa upp och utvärdera både den egna verksamheten och den verksamhet som andra aktörer bedriver på kommuners och landstings uppdrag. Det räcker inte med en bra beställning och en fungerande valfrihetsmodell; det krävs också en fungerande övervakning och kvalitetskontroll.

Människor har också frågor om hur vi ska klara välfärdens finansiering i framtiden, med allt fler äldre och en oroande hög arbetslöshet. Det kräver som sagt fler arbetade timmar, men det måste också ske utan att arbetslivet blir så hårt och tufft att människor slås ut. Den som arbetar måste också kunna sätta av en slant till den egna tryggheten genom att marginalerna mellan inkomst efter skatt och fasta utgifter i hushålls ekonomin blir större. det är därför som jobbskatteavdraget inte bara är en inkomstreform utan också en trygghetsreform.

Sist men inte minst måste samhällsekonomin gå ihop. Skuldkrisen är också en välfärdskris, därför att tryggheten försämras när samhällsekonomins marginaler krymper. Även där är det tråkiga men enkla svaret att antalet arbetade timmar är grundvalen, och det som avgör om vi även i framtiden ska kunna erbjuda en god trygghet och en fungerande välfärd till alla medborgare.

Siste men absolut inte minst lever vi i en föränderlig värld. De utmaningar vi idag står inför är nya, och kräver därmed andra lösningar än de utmaningar som gällde för tjugo-trettio år sedan. Förmågan att se utmaningana med nya ögon är kanske en av de största utmaningarna för oss alla, oavsett partifärg eller grundsyn.
Människor har högst motiverade frågor om framtidens välfärd. Det är vår uppgift i Alliansen att ge svaren på dessa frågor. Att någon annan politisk kraft skulle ha den förmågan blir allt mer osannolikt.

10 januari 2012

Politik är att vilja

Jag vet vem som lär ha sagt det först. Det var Olof Palme, en person som i mitt politiska minne enbart står för söndring och ideologisk trosnit. Palme var statsminister när jag började engagera mig politiskt och var i någon mening en del av orsaken till det engagemanget. Palme visade vad han ville. Jag gillade det inte, men insåg också hur viktigt det är i politiken att veta vad man vill. Att vara emot är däremot inte mycket till politisk grundsats.

En synpunkt som jag på senare tid har mött flera gånger är att vi i Alliansen, och inte minst vi moderater, måste vara ödmjuka inför vårt uppdrag. Jag håller helt och hållet med om det. men jag tror också att vi har goda skäl att fundera på vad det är vi vill, och att vi ser till att göra det välkänt. Vi har mycket att vara stolta över, och det ska vi naturligtvis berätta om. Men vi ska göra det med ödmjukhet inför det uppdrag vi fått och stolthet över vad uträttar.

I Alliansen vill vi frigöra människor och bygga ett samhälle som kombinerar vården av gemensamma institutioner med personligt ansvarstagande och personlig frihet. Vi är fyra skilda partier, ibland med olika uppfattningar men med en stark gemensam grundsyn som utgör en plattform för den gemensamma politik vi för. En eftermiddag med kollegorna här i landstinget stärker min egen bild av hur detta gemensamma arbete fungerar. Vi har tillsammans gått igenom aktuella frågor och gemensamt bearbatat de olika infallsvinklar vi har på de problem och utmaningar som vårt landsting står inför.

De senaste fem åren har vi gjort så många många gånger. Vi har också löst många problem - men vi har också en hel del problem kvar att lösa. Grunden för den goda sammanhållningen - men också till många av lösningarna - är en förening av samsyn om vilka problem som är de viktigaste att lösa och vilka lösningar som passar bäst.

Den politiska, eller om man så vill ideologiska, samsynen inom Alliansen är inte bara en förutsättning för att lösa problemen. Samsynen är en del av lösningen. den leder till konstruktiga förslag som vi systematiskt genomför. Det leder till att vården och kollektivtrafiken, men också hela länets utveckling, steg för steg går i rätt riktning.

09 januari 2012

För patientens bästa

Kanske har du redan uppmärksammat en av dagens nyheter i medierna, nämligen att vi i vårt landsting är först med att skapa möjlighet för patienter att se den egna journalen på nätet. Mycket arbete återstår innan det är dags för detta i full skala, men viktiga steg har tagits på vägen.

Poängen med projektet är givetvis att sätta patienten i centrum. Att kunna läsa den egna journalen är ett av många steg i den riktningen, och just därför viktigt för att förändra de attityder som länge präglat vården.

Men riskerna då? Kan inte känsliga journaluppgifter läcka ut till obehöriga?

Den första frågan som man i så fall måste ställa sig är hur stora riskerna är idag, när miljontals journaler med känsliga uppgifter lagras på papper i stora journalarkiv eller på datafiler som givetvis kan komma på avvägar även om uppgifterna inte ligger på Internet. Snarare är möjlgiheterna faktiskt större stt skapa integritetssäkra system idag än för bara några år sedan. Bankerna är bra exempel på hur tillgänglighet och integritet kan kombineras.

Integritets- ocg säkerhetsfrågorna har alltså hög prioritet. Men det är också viktigt att uppgifter i den egna hournalen kan delas mellan olika vårdgivare, givetvis efter patientens godkännande. Så är det inte idag, och det hindrar möjligheterna till effektiva vårdkedjor där olika vårdgivare är involverade. Alltså är patientens makt över den egna journalen avgörande för att vi ska kunna åstadkomma en anna viktig patienträttighetsfråga, nämligen att kunna välja mellan olika vårdgivare.

Reformen är, med andra ord, ännu ett steg på vägen mot en vård med patienten i centrum. Och det är målet för Alliansens hela välfärdspolitik.

Så klarar vi framtidens välfärd

En av de frågor som ständigt är på dagordningen för oss som arbetar politiskt uppmärksammas idag av Radio Uppland. Det handlar om hur vi ska klara finansieringen av välfärden i framtiden. Till att börja med är det helt riktigt som professor Joakim Palme påpekar: om vi ingenting gör, så kommer dagens situation på sikt att bli ohållbar. Själv har jag flera gånger använt uttrycket att om vi gör som vi har gjort, så kommer det att gå som det har gått.

Det är ett av skälen till att arbetslinjen är helt avgörande för välfärdens framtid. Om vi inte blir fler som jobbar, så kommer vi inte att klara att finansiera den välfärd som de allra flesta medborgare efterfrågar. det kommer att kräva mer offensiva satsningar på matchning på arbetsmarknaden, att unga kommer i arbete snabbare utan långa perioder av arbetslöshet och siste men inte minst att antalet arbetade timmar helt enkelt blir fler.

Men det kommer inte att räcka. Det är därför det måste pågå ett ständigt arbete med att utveckla och - ja - effektivsera vården. Där ska man komma ihåg att det är en process som bokstavligen redan har pågått i århundraden - och som alltså måste fortsätta. Viktiga bidrag till den processen är givetvis den medinciska och den medicintekniska utvecklingen, men också den organisatoriska förnyelse som blir en följd av nya rön. Ett exempel som ofta förbises är det faktum att allt mer vård idag utförs som öppen vård, ett fackuttryck för att vården kan utföras utan inläggning på sjukhus. Det är viktigt att ha i bakhuvudet när diskussionen börjar handla om antalet vårdplatser. Ett ofta använt exempel är magså, som för tjugo år sedan krävde opoeration och ett par veckors sjukhusvård. Idag har den behandlingen ersatts av ett piller som heter Losec - och de hundratusentals kronor som en magsårsoperation kostade kan användas till annat.

I den andra änden av skalan kan vi idag behandla sjukdomar som den medicinska vetenskapen stod helt handfallen inför för bara en generation sedan. Det gäller till exempel cancer och hjärt-/kärlsjukdomar. I stället har vi fått nya problem, till exempel sjukdomar som handlar om häsla och livsstil som diabetes, högt blodtryck och psykisk ohälsa. Därmed är det personliga ansvaret också en viktig fråga.

I vårt landsting tar vi dessa frågor på allvar, men inte genom att börja med att ransonera vården för att får skattepengarna att räcka till - utan genom att fundera i grunden på hur vi kan finansiera och organisera vården och den verksamhet i övrigt som landsitnget bedriver så att vi kan ta vårt ansvar för framtidens utmaningar. Det handlar om att skapa en effektiv organisation, men också om att ta vår del av ansvaret för arbetslinjen. Vi behöver ett näringsliv i världsklass och en arbetsmarknad som kan skapa trygga och varaktiga jobb, och där allla behövs och är delaktiga på arbetsmarknaden.

Under januari och februari i år kommer därför landstingsstyrelsen att diskutera dessa frågor på fyra särskilda seminarier, där vi på allvar kan resonera kring framtidens viktigaste utmaningar för vårt landsting. I slutänden tror jag dessutom att det kommer att leda till bättre arbetsvillkor även för den viktigaste av alla resurser för att klara välfärdens framtid, nämligen alla dem som arbetar med välfärdens kärna.

08 januari 2012

Ett samhälle där alla behövs

Jag hör till de ganska många som anser att kvotering inte bara är en ganska ointressant fråga när det gäller att öka jämställdheten i näringslivet; i mina ögon äer det helt förkastligt och motverkar troligen sitt syfte - likt många "åtgärder" som genom åren prövats för att skapa mer jämlika, jämställda och rättvisa förhållanden i arbetslivet.

Därför är det bra att företrädare för tre allianspartier skriver i ämnet på DN debatt idag, och att de tydligt markerar avstånd från kvotering. Mitt eget parti gjorde samma sak på den senaste stämman, men M-kvinnornas ordförande Saila Quicklund ger kloka skäl för varför en av tre kvinnoorganisationer i Alliansen inte har undertecknat artikeln.

Men två aspekter på frågan saknas, och bägge har att göra med oss män i ledande ställning i olika sammanhang. Den ena är vårt ansvar - om vi verkligen vill - för att få fler kvinnor på ledande poster. Den andra är vårt intresse för att ta ansvar för frågan.

Innan jag fortsätter ska jag inte trötta med uppräkning av vad jag själv gjort i frågan; du som möjligen undrar kan höra av dig så kan jag redovisa det. Däremot kan jag konstatera en sak, som jag redan skrivit: om vi män i ledande ställning inte tar vårt ansvar, så kommer problemet att bestå. Kanske kan lagstiftning bidra till en förbättring, men i grunden handlar det om de personer som faktiskt sitter med beslut om att göra en viss rekrytering.

Jag är inte feminist. Jag tror väldigt lite på många av feminismens teorier, och det viktigaste skälet är att jag inte delar feminismens grundläggande resonemang; det gäller såväl särartsfeminism som likhetsfeminsim. Jag tror på alla människors lika värde och att detta lika värde är både odelbart och okränkbart - men jag tror också på varje människas rätt att vara unik. Därför har jag svårt för att dela i människor i en hel rad av olika "indelningsgrunder" trots att dessa ofta är ganska ovedersägliga. Det gäller såväl kön som ras, religion eller sexuell identitet.

Däremot finns med många individer som har särskilda problem värda att adressera. I detta fall är det ofrånkomligen så, att vi har en arbetsmarknad (och inte bara ett näringsliv) där vi måste ställa oss frågan om förhållandena är rättvisa och vad det innebär.

Det är en fråga om relationen mellan kvinnor och män, men man gör det för enkelt för sig, om man gör det till att alla kvinnor är underordnade alla män. Hur förhåller man sig då till de situationer där en kvinna faktiskt har fått en förtroendeställning och utövar den. Är den kvinnan i så fall "underordnad"?

Snarare är det så att det finns ett strukturellt problem, som vi alla måste ta ett gemensamt ansvar för. Däremot ser olika kvinnor individuella situation så pass olika ut, så att det faktiskt blir omöjligt att dra alla över en kam.

Med andra ord: i ett samhälle där alla behövs, så måste det också finnas en plats för alla. Vi har alla ett gemensamt men individuellt och personligt ansvar för at göra av vi kan för att samhället ska bli mer jämställt, jämlikt och rättvist. För men egen, personliga del kommer jag att arbeta vidare för att skapa det samhället - men jag kommer att göra det genom personliga insatser snarare än genom att ropa på lagstiftning. Det kanske tar lite längre tid, men resultatet blir desto hållbarare.

07 januari 2012

På förekommen anledning

God fortsättning alla bloggläsare. Jag har inte avgett några nyårslöften, men jag ska i alla fall försöka att uppdatera bloggen så gott som dagligen även 2012. Som tidigare blir det kommentarer om dagsaktuella frågor och en eller annan berättelse ur vardagen som landstingsråd.

Kommentera gärna! Men notera då att jag endast publicerar kommentarer som inte är anonyma, det vill säga sådana kommentarer som det finns en lätt identifierbar person som står bakom. Allmänt hållna invektiv om mig som person, mitt parti, Alliansen eller enskilda allianspartier eller våra politiska motsåndare går också bort blir heller inte publicerade.

02 januari 2012

Tio i Topp och fem som vill opp...

Jag har just lyssnat njutningsfyllt nostalgiskt till SvT:s minnesprogram om klassiska Tio i Topp. Men det är - i ljuset av den politiska debatt sopm pågår - på sin plats att göra en politisk kommentar om hur detta fantastiska program uppstod, och hur det lades ned.

Tio i Topp hade aldrig kommit till om inte den tidens Sveriges Radio hade fått konkurrens från Radio Nord och Radio Syd (vilket var före min tid som musikkonsument. Sedan fick vi som var ungdomar på 60- (jag var för ung då...) och 70-talet enm högtidsstund varje lördag. Senare kom också "Kvällstoppen" med Kersti Adams-Ray som programledare.

Men 1974 tog det slut. För egen del hann jag med tre-fyra år av lyssnande, men det var tillräckligt för att väcka ett musikintresse. Det som fick toppliste-epoken att ta slut var den så kallade progressiva musikrörelsen - vars agerande således var allt annat än progressivt, i vart fall i mina och många andras öron och ögon. Tvärtom; vissa musikstilar bannlystes som alltför "kommersiella" (det vill säga populära och uppskattade) och skulle därför petas ut från det smala spektrum av lyssningsbar musik som den mer elle mindre statliga public service-radion erbjöd.

Nå, Svensktoppen överlevde i alla fall. Av någon oklar anledning. Och Schlagerfestivalerna kom tillbaka, efter något års uppehåll. All så kallad kommersiell musik gick liksom inte att bannlysa.

Allt detta är värt att ha i bakhuvudet, när vi nu hör rop på "återrreglering" av diverse samhällsfenomen.

Ett län som växer

Svenska Dagbladet inleder idag en serie om den växande befolkningen i Stockholm. Man menar då uppenbarligen hela Stockholms län och inte enbart själva huvudstaden. Och visst växer Stockholms län, men det är också en tillväxt som sträcker sig utanför länsgränsen.

Det finns nämligen ett län i landet som kan matcha Stockholms län när det gäller befolkningstillväxt, och det är vårt län: Uppsala län. I absoluta tal växer Stockholm givetvis snabbare - länet är ungefär sex gånger större - men relativt sett är tillväxten ungefär lika stor i Uppsala län. Mot den bakgrunden, och med tanke på att arbetsmarknaden i Stockholm/Uppsalaregionen i praktiken har vuxit samman, så är det kanske inte så konstigt att många som idag bor i Uppsala län flyttar till grannlänet. Åtskilliga flyttar nämligen också hit till vårt län - och om de inte gjorde det skulle det liksom vara svårt att få plats - i Uppsala län, alltså...

Av Radio Upplands rapportering kan man närmast får intrycket att de som bor i vårt län flyttar i horder till Stockholms län. men sanningen - som radion kanske borde berätta om - är att flyttnettot, åter i relatvia tal, är högre i Uppsala län än i grannlänet söveröver. Om det är något län som folk verkligen flyttar till, så är det Uppsala län.

Det kan bero på en massa saker. Som att man hittar jobb - arbetslösheten är ju lägst i landet. Eller att man tycker att samhällsservice och annat fungerar väl. Vad det än beror på, så har vi som fått ansvaret för att se till så att samhällsservicen fungerar väl all anledning att jobba vidare för att vårt län ska vara attraktivt. Så att folk vill fortsätta att flytta hit, vilket de alltså gör i högre grad än till något annat län i landet.

Uppsala län växer så det knakar. Det gör att vi kan leva med att en eller annan flyttar även till grannlänen. Men det kräver att vi ser till så att Uppsala län fortsätter att vara ett starkt och attraktivt alternativ för den som vill flytta dit där jobben finns.

01 januari 2012

2012

Nästan två veckor har passerat sedan det senaste inlägget. Det beror givetvis på julledighet, mer bestämt på två riktigt sköna och avkopplande veckor som verkligen behövdes efter en hektisk höst. Den kommande veckan ser också ut att bli ganska lugn, men den ger tillfälle att planera och tänka framåt. det kan verkligen behövas.

2011 är det nu dags att lägga till handlingarna. Det blev ett både händelse- och minnesrikt år, och det finns inget som säger att 2012 ska bli mindre fyllt av aktiviteter. Vi i Alliansen måste fortsätta arbetetet med att rusta och modernisera välfärden, trygga ekonomin och se till så att människor kommer i arbete.

2011 togs flera viktiga steg i rätt riktning. 2012 ska det arbetet fortsätta.

Grundbulten är en trygg och stabil ekonomi. Men en god ekonomi är givetvis inget självändamål. Syftet är att skapa handlingsfrihet för att kunna forma och bygga upp den verksamhet som människor har rätt att vänta sig för de skattemedel de betalar. Men handlingsfriheten kräver en ständig balansgång mellan de som är angeläget och önskvärt och det som ryms i de ekonomiska ramarna.

I offentlig, skattefinansierad, verksamhet är det den enklaste sak i världen att göra önskelistor. Men i slutändan måste det finnas pengar till att betala det man önskar göra.Det innebär, helt enkelt, att skiljelinjen går mellan dem som uttrycker önskemål om vad som borde göras - och dem som tar ansvar för att rätt saker faktiskt blir gjorda.

Allianen kommer att fortsätta att ta ansvar under 2012, både för att förnya och färbättra välfärden och för att hålla ekonomin i strama tyglar. För min egen personliga del handlar det som att hålla samman en politik som förenar detta och att leda både Alliansen och landstinget som helhet.

Men att ta ansvar utifrån de principerna innebär också att det är klokast att vara försiktig med löften och utfästelser. Man ska ju som bekant inte lova mer än man kan hålla, och de senaste åren har lärt oss hur otroligt snabbt förutsättningarna kan förändras - och vad det innebär för politiken.

Löftet för 2012 blir därför helt enkelt att fortsätta att ta ett dagligt ansvar för ekonomin och verksamheten. Och att fortsätta att se till så att vårt landsting utvecklas i rätt riktning på alla plan. Alliansen i politisk ledning för vårt landsting ska även i fortsättningen vara en garanti för att den utvecklingen går åt rätt håll när det gäller väntetider, vårdkvalitet och allt annat som landstinget svarar för. Det gäller inte minst kollektivtrafiken, som landstinget från och med nyårsdagen tar hela ansvaret för i vårt län.