Jag har just lyssnat njutningsfyllt nostalgiskt till SvT:s minnesprogram om klassiska Tio i Topp. Men det är - i ljuset av den politiska debatt sopm pågår - på sin plats att göra en politisk kommentar om hur detta fantastiska program uppstod, och hur det lades ned.
Tio i Topp hade aldrig kommit till om inte den tidens Sveriges Radio hade fått konkurrens från Radio Nord och Radio Syd (vilket var före min tid som musikkonsument. Sedan fick vi som var ungdomar på 60- (jag var för ung då...) och 70-talet enm högtidsstund varje lördag. Senare kom också "Kvällstoppen" med Kersti Adams-Ray som programledare.
Men 1974 tog det slut. För egen del hann jag med tre-fyra år av lyssnande, men det var tillräckligt för att väcka ett musikintresse. Det som fick toppliste-epoken att ta slut var den så kallade progressiva musikrörelsen - vars agerande således var allt annat än progressivt, i vart fall i mina och många andras öron och ögon. Tvärtom; vissa musikstilar bannlystes som alltför "kommersiella" (det vill säga populära och uppskattade) och skulle därför petas ut från det smala spektrum av lyssningsbar musik som den mer elle mindre statliga public service-radion erbjöd.
Nå, Svensktoppen överlevde i alla fall. Av någon oklar anledning. Och Schlagerfestivalerna kom tillbaka, efter något års uppehåll. All så kallad kommersiell musik gick liksom inte att bannlysa.
Allt detta är värt att ha i bakhuvudet, när vi nu hör rop på "återrreglering" av diverse samhällsfenomen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar