28 februari 2009

Hög aktivitet i landstinget

Först - och mycket kort - vill jag bara konstatera det som framgår på landstingets hemsida: landstinget planerar nu för en rejäl satsning på och utveckling av lasarettet i Enköping. Lasarettet blir ett viktigt centrum för planerad kirurgi och navet för den vård som ges lokalt i södra delen av länet. Du som är nyfiken på detta rekommenderas att läsa mer på landstingets hemsida.

Denna vecka har vi i landstinget också tagit flera andra viktiga beslut. Att du som medborgare nu kan välja husläkare, och att vi dessutom öppnar för etablering av vårdcentraler, innebär att vi får en primärvård som mycket bättre kan svara mot medborgarnas behov. Till detta ska knytas de satsningar vi gör på att utveckla närvård, som kommer att leda till en både kvalitativt bättre och mer resurseffektiv vård.

Som all verksamhet, offentlig som privat, måste nämligen även hälso- och sjukvården hålla sig inom givna ekonomiska ramar. Om vi inte nu klarar ekonomin på ett bra sätt i vårt landsting, så är risken uppenbar att vi i en ganska nära framtid tvingas till ännu mer dramatiska åtgärder.

Därför är det betryggande i det allvarliga läge världsekonomin befinner sig att vårt landsting har kontroll på ekonomin och kan vidta de åtgärder som krävs i tid, men också planmässigt och med framförhållning.

26 februari 2009

Partier i kyrkan? Nej tack!

Den 20 september är det kyrkoval, och för egen del kommer jag som vanligt inte att rösta annat än möjligen på den mest lokala nivån. I så fall röstar jag på någon församlingsmedlem som jag har stor personlig respekt för, och inte på någon som vill ägna sig åt det i kyrkan, som är min dagliga gärning i samhällslivet.

För att styra kommuner, landsting, regioner eller nationer är politiska partier närmast omöjliga att undvika i en demokrati. Partierna behövs för att samla gemensamma åsikter i syfte att skapa en sammanhållen styrning. Ibland hjälper det inte ens med partier för att skapa fungerande majoriteter, men de är ofrånkomligen ett sätt att ordna olika uppfattningar. Utifrån partierna kan sedan olika uppfattningar ställas mot varandra på det sätt som behövs för att lägga grund för olika ställningstaganden. Så fungerar det i styrningen av allt från skolor och dagis till utrikespolitik och skatter.

I kyrkan borde det vara annorlunda. Visserligen behövs en styrning även av kyrkan, men till skillnad från samhällslivet i stort kan kyrkan mycket väl styras utan politiska partier. Utgångspunkten för det kyrkliga arbetet måste vara något helt annat, nämligen den förkunnelse som utgår från bibeln. Det betyder inte att kyrkan behöver vara "odemokratisk" men väl att de ställningstaganden som görs kan utgå från helt andra grunder, som i villken förening som helst.

Därför borde de så kallade nomineringsgrupperna bannlysas från det kyrkliga arbetet. Det skulle gagna kyrkan.

22 februari 2009

Med två tomma händer

Oppositionens debattartikel i dagens UNT hör till något av det märkligaste jag har läst. Inte en siffra, och knappt ens en bokstav, är rätt i deras argumentation.

Till att börja med innehåller den vårdvalsmodell vi lanserar i Uppsala väsentliga skillnader mot den som används i Stockholm. Men även stockholmsmodellen har sina fördelar, och i Stockholms län kan vi konstatera att fler vårdcentraler än någonsin etablerats - och absolut inte enbart på Östermalm och i Danderyd.

Oppositionen har dessutom en märklig syn på marknadsföring och profilering, som lyckligtvis inte delas av landstingets egen primärvårdsförvaltning. Den marknadsför sig nämligen just genom friskvårdsinsatser och förebyggande arbete, som till exempel i Knivsta där jag själv deltog i en framgångsrik hälsovecka strax före jul. Framgångsreceptet leder dessutom till att många patienter nu listar sig på den lokala vårdscentralen, vilket ger den "aktiva listning" som är det säkraste receptet för en trygg framtid för vårdcentralerna.

Några mesked om vad vänsteroppositionen vill får vi däremot inte. Vi får veta att man tänker lägga fram tre olika program inför valet, och att man motionerar om ändringar i den vårdvalsmodell landstinget nu beslutar om. Till slut får vi veta att man kommer att ta fram "ett betydligt mer genomtänkt och genomarbetat" förslag till ersättningssystem för primärvården. Det låter sig sägas, minsann.

Oppositionen bröstar sig som sagt om marknadsföring och profilering. Det vore välgörande om oppositionen noterade tionde paragrafen i marknadsföringslagen som säger att man inte får utelämna väsentlig information om den egna produkten. Oppositionen lämnar ju överhuvudtaget inte någon information om sin politik före valet, men det är inte så konstigt. De har ju ingen.

Det är en påtagligt tomhänt opposition som säger sig längta efter nästa val. Makten vill de gärna ha, men de har inte den blekaste om vad de ska göra med den!

18 februari 2009

Tydligen ligger vi rätt!

Noterar med intresse att Läkarförbundet gett utlåtande över de olika vårdvalsreformer som initierats på olika håll i landet. I Uppsala står vi nu i begrepp att sjösätta "Patientval Uppsala län", och vi kan med glädje konstatera att Läkarförbundets syn på vårdvalet stämmer väl överens med den modell vi valt. Hög andel fast ersättning, baserad på ålder och med ett brett uppdrag är grundtankarna som ger bra förutsättningar för varje vårdcentral. För egen del är jag övertygad om att de vårdcentraler vi driver i egen regi dessutom kommer att klara sig mycket bra i den konkurrens som nu blir verklighet.

Är det då rätt väg att gå, när vården i allt högre grad ersätts efter utförd prestation, samtidigt som mångfalden utvecklas? Mitt svar är obetingat ja. Snarare har vi dröjt alldeles för länge med att reformera vården, vilket ofrånkomligen har gjort att svensk vård har mer att ge. En intressant jämförelse kan göras med Frankrike, som liksom Sverige har en offentligt finansierad sjukvård, men i mycket hög grad utför vården genom olika fristående entreprenörer. Så är också kostnaden inte högre än i vårt land, samtidigt som kvalitén är väl så god som vår och tillgängligheten mycket bättre.

Förutsättningarna för en vård i absolut världsklass är goda i vårt land, inte minst som följd av komptetent och engagerade medarbetare. Det som behövs är en organisation och en finansiering som kan matcha kunnandet och engagemanget. Med andra ord behövs politiska beslut som reformerar vården - och då är vi tillbaka till vårdvalet som en av flera viktiga reformer för att utveckla vården. Närvården (se blogginlägg om lasarettet i Enköping) är en annan och en översyn av ersättningsmodeller är en tredje. Vi jobbar på för att reformera vården!

Mera om Enköping

Efter att ha fått ett par frågor och kommentarer känner jag skäl att komplettera lite om framtiden för lasarettet i Enköping. Bilden i media kan ju tolkas som att lasarettet närapå är på väg att läggas ner. Så är det verkligen inte, snarare tvärtom.

För det första är de flesta patienter som kommer in akut nattetid äldre, ofta multisjuka med stora samlade vårdbehov. Det akuta mottagandet av dessa patienter förbättras genom möjligheten att lägga in dem direkt på särskilt avdelade vårdplatser. En klar förbättring, alltså.

För det andra görs en stor satsning på lasarettet, både beträffande kirurgi och medicin. Fler planerade operationer och ett tydligt uppdrag med inriktning mot närvård, det vill säga ett förbättrat lokalt omhändertagande av exempelvis äldre, multisjuka, kroniker och andra med särskilda vårdbehov.

Det innebär att lasarettets roll stärks, både som lokal aktör i södra delen av länet och i ett större sammanhang. Den bilden har inte riktigt frammanats, och det leder givetvis till att debatten blir lite skev. Än tråkigare är att den bild som ges av lasarettets framtid kan leda till en felaktig uppfattning om utvecklingsmöjligheter och liknande. de är nämligen mycket goda, vilket kanske inte är den bild som ges i olika sammanhang.

17 februari 2009

Ljus framtid för lasarettet i Enköping

Tillbaka efter en ganska intensiv presskonferens i Enköping, med ganska positiva reaktioner på ett förslag om lasarettets framtid som jag tror kommer att betyda mycket. För Enköping, för invånarna i hela länet och inte minst för dem med störst behov av vård, omvårdnad och omsorg. Nu satsar vi på ett tydligare medicinskt uppdrag med särskild tonvikt på de äldre, multisjuka och kroniker. Lasaretet i Enköping får också ett både intressant och viktgit uppdrag när det gälelr planerad kirurgi. Extra glädjande är givetvis att den politiska uppslutningen kring ett förslag vi i Alliansen jobbat fram blivit så god. Det är annat än för tre år sedan!

Nytt centrum för kortvårdskirurgi. Nytt centrum för planerad ortopedi. Utökad satsning på vård av äldre multisjuka och strokepatienter. Så skissar vi framtiden för Lasarettet i Enköping.

Allt fler patienter från Håbo och Enköpings kommuner vårdas på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Landstinget vill nu i stället erbjuda fler patienter vård i Enköping. En utgångspunkt är att patienter ska få bästa möjliga omhändertagande på rätt vårdnivå. En annan är att länets resurser måste användas optimalt.

Landstinget ser en stor potential hos lasarettet vad det gäller lokaler, utrustning och personal och vill bland annat utveckla kortvårdskirurgin och den planerade ortopedin. I framtiden finns även möjlighet att sälja tjänster till omkringliggande landsting eftersom efterfrågan på bland annat ortopedioperationer är stor.

Utredningen föreslår även en förändring av lasarettets akutuppdrag. De två stora grupper som söker akutvård i Enköping i dag, äldre multisjuka och strokepatienter, ska i framtiden läggas in direkt på vårdavdelningen. De slipper då väntetiden på akutmottagningen som enligt utredningen ska vara stängd nattetid.

16 februari 2009

Oavgjort

Janne Nordling, lokal bloggande TV4-redaktör, gissade att jag var nöjd med gårdagens oavgjorda resultat i bandyn mellan Byn och Sirius. Sanningen är att jag är väldigt nöjd med att Bynn vunnit serien och kan börja ladda för finalen (redan...), men också att Sirius med poängen befäste en riktigt välförtjänt tredjeplats. Däremot håller jag på Byn, i alla väder.

Men idéerna då?

Så har vi då i medierna kunnat inhämta att den rödgröna röran på riksplanet nu också får sin efterföljd i vårt landsting. Samarbeta ska de, och arbetsgrupper har de bildat. Vad de däremot ska komma överens om är betydligt mer oklart. Det är lättare att hitta det som skiljer än det som förenar.

Målet är, säger de, en gemensam valplattform. Det låter ju bra, men vore det inte på plats att åtminstone ha några idéer redan nu om vad en sådan valplattform kan tänkas innehålla? fast med hänsyn till den politik som dessa tre partier för i det dagliga är det ganska enkelt att förstå att gemensamma ställningstaganden nu vore en utopi. Liksom för övrigt några ställningstaganden överhuvudtaget. Oppositionens politik under hela mandatperioden har ju präglats av en sådan visionslöshet och oklarhet om vad man faktiskt vill, att man kan förstå att ett programarbete måste börja med att i vart fall tycka någonting alls.

Lycka till, är egentligen min enda kommentar. Givetvis inte med valresultatet (för vi i Alliansen tror på fortsatt stöd från väljarna), men väl med att i alla fall komma tillbaka med en någotsånär sammanhållen politik som alternativ till den som Alliansen för. Det har vi hittills inte sett mycket av, och en i hast sammankalld presskonferens gör ingen större skillnad.

(Jag hade tänkt illustrera detta inlägg med en bild, men det gick inte så bra. Så här säger sökfunktionen i www.sesam.se: Bildsök: 0 träffar på oppositionen uppsala landsting
Tyvärr fick du ingen träff på oppositionen uppsala landsting i bildsöket
Kontrollera att du har stavat rätt, eller försök med färre eller mer generella sökord).

14 februari 2009

Konst...fack???

Vad i herrans namn sysslar de egentligen med på Konstfack? För någon vecka sedan kunde vi läsa om studenten som simulerade akut psykisk sjukdom och lade beslag på psykvårdens resurser helt i onödan. Nu läser vi om studenten vars examensarbete (?) bestod i att slå sönder en tunnelbanevagn.

Egentligen borde det räcka som blogginlägg. Men jag måste tillägga att jag faktiskt hör till dem som gillar samtidskonst och till och med gillar att bli provocerad. Men nu har vi på kort tid fått två exempel på både det ena och det andra som är värt att gå till botten med i kulturdebatten.

För det första vill jag aldrig mer höra ett ljud om "kommersialismens skadeverkningar". Den så kallade kommersialismen slår inte sönder tunnelbanevagnar och simulerar psykisk sjukdom. Tvärtom är det som kallas för kommersialism en grundläggande förutsättning inte bara för tunnelbana och psykiatrisk vård, utan också för att obegåvade slynglar både kan få studiestöd och möjlighet att förkvora (?) sig på statliga institutioner typ Konstfack.

Samtidskonsten vill provocera, utmana och väcka frågor. Bra. Låt mig då göra det. Det är kanske dags att utmana tillbaka. Varför ska samtidskonsten få en enda krona i offentligt stöd överhuvudaget? Det skulle ju vara en spännande form av provokation som skulle utmana på allvar. Kanske är det till och med dags att gå till botten med problemet, till exempel genom att inte bara kriminalisera skadegörelse (för det är redan kriminellt) utan också att slå fast att skadegörelse med konstnärliga bevekelsegrunder är särskilt straffvärt, ungefär som rasistbrott.

Så. Nu har jag provocerat, utmanat och väckt frågor. Frågan är vad svaret blir. Kanske vaknar jag en morgon med hela huset nedklottrat. Man vet ju aldrig, när modernitetens utmanande konstnärer slår till.

Ännu en diktator i raden

Sådana som Hugo Chavez i Venezuela (läs i dagens DN) fyller mig alltid och mycket konsekvent med stort obehag, för att uttrycka sig milt. Diktatorer som Chavez, eller Mugabe, eller Stalin, eller Hitler, drivs nämligen alltid av ungefär samma ideal: de vet bättre än folket vad folket behöver. En av dessa uppräknade socialister (jag skriver inte vem ännu) sade bland annat att "jag för er mot härliga tider, men det gjorde han inte. Däremot avskaffade han, i folkets namn, steg för steg de demokratiska institutioner som i sig är själva gunden för demokratin. Därefter kom sammanbrottet och repressalierna. Mönstret upprepas hela tiden.

I dett mönster ingår också en beundran för "de framsteg som faktiskt görs". Hitles byggde motorvägar, Mugabe genomförde jordreformer och Stalin...tja, det är svårt att tro det nu men även Stalin hade beundrare även i vårt land långt in i vår egen tid.

En lite uppgiven slutsats är alltså att vi aldrig lär oss. En annan, som blir aktuell nu, när Chaves och hans kompis Evo Morales i Bolivia "befriar de fattiga" i sina respektive länder, är att socialism aldrig någonsin har varit den bästa vägen till utveckling, frihet och välstånd. Socialismen är ett repressivt politiskt system som i bästa fall klarar att fördela välstånd lite mera jämnt över befolkningen med just repression och våldsmetoder som verktyg. För att ge människor välstånd som är både berikande som helhet och någorlunda jämnt fördelat behövs en helt annan politik än den som bedrivs i nämnda latinamerikanska länder.

Här hemma kan vi dessutom rysa av obehag av det mest obegripliga. Trots alla dessa socialistiska diktatorer, från Hitler och Stalin till Chavez, Morales, Castro, finns fortfarande en romantisk tro på "den socialistiska revolutionen. Jotack, den brukar sluta som den alltid gjort. Det är värt att tänka på nästa gång du möter någon som hyllar de nämnda.

En chans till ordning och stabilitet

En stillsam arbetsfri lördagskväll bjuder på ett och annat att blogga om, så det blir flera inlägg på raken för att hålla ämnena isär.

Noterar först i DN att G/-länderna skissar på en ny ekonomisk världsordning. Det låter alldeles utmärkt, men låt oss hoppas att det inte innebär Tobinskatter och annat skadligt utan att det faktiskt är fråga om nya spelregler för en fri och öppen världsekonomi. Fri handel och fri rörlighet är helt avgörande för välståndets utveckling, och det gälelr i än högre grad när världsekonomin är i kris.

I en ny ekonomisk världsordning behövs stabilitet, och med den utveckling vi sett under de senaste tjogo-trettio åren innebär det gemensamma internationella spelregler och i förekommande fall också internationella institutioner som kan upprätthålla och vårda dessa spelregler. Internationella Valutafonden och Världsbanken är två sådana institutioner som redan är på väg. För egen del skulle jag gärna också se en internationellt gångbar och stabil valuta, eftersom det skulle ta bort ett av de spekulativa momenten i den globala ekonomin. I själva verket är det underligt att världsekonomin, som idag är mer integrerad än den svenska ekonomin var på 1870-talet, inte kommit längre på ett så pass viktigt område.

Gärna en ny ekonomisk världsordning, alltså, men det får under inga omständigheter bli en ursäkt för skadliga regleringar och internationell beskattning. Murar måste rivas, handeln bli friare och rörligare men spelreglerna klarare och bättre. Om det kan bli ett resultat av krisen är väldigt mycket vunnet.

Vil(S)na

Debatten om socialdemokraternas inställning till ökad mångfald och fler alternativ i vården rasar vidare på UNTs debattsida. Där förs den förtjänstfullt av Stefan Olsson (M), men jag kan inte låta bli att kommentera här på bloggen.

Att förstå vad socialdemokraterna egentligen vill är sannerligen inte enkelt. Men det går att ana ett mönster. Man säger sig inte vara emot mångfald och fler alternativ, men man motsätter sig de initiativ som tas. Däremot kan man tänka sig vårdcentraler drivna på entreprenad.

Socialdemokraterna har två problem. Det ena är den egna retoriken. Den är fullkomligt inkonsekvent och helt omöjlig att hänga med i. Den ena dagen utmålas Alliansen som någon sorts privatiseringsfundamentalister, och precis allt som görs från Alliansens sifa utmålas som tokigt och fel. I nästa ögonblick kan man tänka sig exakt samma åtgärder, och kan rent av rösta för dem.

Det andra problemet är, helt följdriktigt, att (S) inte vet vad de vill. Deras politik präglas av företrädarnas dagsform och av att förhålla sig till vad som händer. Några egna initiativ ser vi inte alls från deras håll.

Orsaken till detta är enkel att hitta. Socialdemokraterna saknar helt och hållet politisk kurs, och har dessutom uppenbara problem med att förhålla sig till den politik som Alliansen faktiskt för. Att den politiken mer är inriktad på resultat snarare än på ekonomi och ersättningsmodeller blir därmed allt mer uppenbart. Möjligen beror detta på att Alliansens politik fungerar, och dessutom bygger på väl beprövade metoder och idéer.

Vilsenheten är således total i den socialdemokratiska landstingspolitiken, i vårt landsting men också i våra grannar. Företrädarnas dagsform tycks spela större roll än faktiska resultat.

12 februari 2009

Äntligen...?

Så har då kulturutredningen presenterats. Har givetvis inte haft tillfälle att ta del av den,men ser fram emot att sätta tänerna i den i helgen. Först och främst ska det bli intresssant att se om den förverkligas, och sedan återstår att se vad som faktiskt blir konsekvenserna. En viss risk kan befaras för att det goda (från ett moderat perspektiv) kollras bort på vägen medan annat mindre betydelsefullt blir verklighet. Det vore tråkigt om så skedde. Kulturpolitik borde vara en moderat paradgren, oavsett om vi är gamla eller nya moderater. En kraftfull kulturpolitik som fokuserar på användarnas (eller kulturkonsumenternas om man så vill) önskemål, behov och villkor vore tacknämligt. Villkoren för kulturens entreprenörer (de som brukar kallas "kulturarbetare") måste givetvis bli rimliga, men det är inte primärt en politisk uppgift. Vad det innebär att "regionalisera" kulturen återstår självfallet att se.
Ber med andra ord att få återkomma i detta viktiga ärende.

10 februari 2009

Ärna måste vara kvar som militärt flygfält

Efter en mycket givande dag på besök i Region Skåne (tack för intressant program och härlig gästfrihet) började dagen tidigt med besök på Uppsala Garnison. Där fick vi, tre moderata riksdagsledamöter och två landstingsråd) intressant information om framtiden för Ärna.

För oss landstingspolitiker björ informationen på en hel del oro. En avveckling av Ärna som militär flygplats skulle få allvarliga konsekvenser för den luftburna intensivvården, som är en av de verksamheter på Akademiska sjukhuset som faktiskt har nationell betydelse. Att Stockholm och hela Mälardalen dessutom skulle bli helt utan militär flygkapacitet gör givetvis inte saken bättre.

06 februari 2009

En historisk överenskommelse

Att Alliansen kommit överens om energifrågorna är historiskt av flera skäl. Dels helt enkelt för att de fyra partierna lyckats komma överens, men också för överenskommelsens innehåll. Det handlar alltid om att ge och ta, och att alla i slutändan kan hitta positiva saker.

Det positiva med överenskommelsen är väl så mycket vad den åstadkommer som vad den innehåller. Överenskommelsen, som finns att läsa på www.regeringen.se, ger effekter både för klimat och miljö, för jobben och välfärden och dessutom för vår förmåga att bygga ett långsiktigt och hållbart energisystem. Det är helt avgörande för tryggheten och stabiliteten i samhället - och därmed i sig bra och viktigt för utveckling och tillväxt.

05 februari 2009

Bra besked från regeringen

Ett tydligt besked från regeringens utredare att den nya myndigheten för livsmedelssäkerhet lokaliseras till Uppsala är glädjande, för att inte säga nödvndigt. Det visar att åtminstone utredaren, förre landshövdingen Gerhard Larsson, har insett de unika kvalitéer som finns att hämta i Uppsala. Här finns landets enda veterinärutbildning, unika kunskaper om virologi, mikrobiologi och rader av andra kompetenser som är helt nödvändiga för att upprätthålla den kompetens som behövs. Dessutom kommer den nya myndigheten, som arvtagare till de två som i praktiken ersätts, att bli en naturlig komponent i det kluster av livsvetenskap som Uppsala utgör. Med två universitet, flera statliga myndigheter och sist men absolut inte minst Akademiska sjukhuset är Uppsala inte bara en självklar lokalisering för en myndighet med förstärkt uppdrag på livsmedelsområdet. Uppsala kommun är också en självklar centralpunkt för forskning, utveckling och utbildning inom ett brett spektrum av viktiga frågor som rör allt från medicin och biovetenskap till materialforskning och medicinteknik.

Inte nog med det. I Uppsala finns också ett fantastiskt livskraftigt näringsliv med hundratals företag i branscher med anknytning till sektorn. Jag hade nöjet att träffa många av dem igår, vid invigningen av Stockholm-Uppsala Life Sciences nya hemsida www.suls.se. I praktiken finns en samverkan och ett samband mellan alla dessa faktorer som är helt unika för norra Europa.

Det gäller att jobba för att stärka den sektorn, och det gäör vi i landstinget.