30 september 2013

Det här med balanskrav

Jag kan inte låta bli att känna mig en aning smickrad av att ännu en gång uppmärksammas av hemsidan Alliansfritt Sverige. Denna gång är det landstingets ekonomi som fått denna inte särskilt allians- eller moderatvänliga hemsida att ha synpunkter. Med i samma svep åker också kollegan i Uppsala kommun, Fredrik Ahlstedt.

Men om det nu inte vore så att Alliansfritt Sverige liksom har som idé att med mer eller mindre korrekta uppgifter svartmåla allianspolitiker, så kunde man ändå ha fråga om det inte vore på plats med lite faktakoll.

Alliansfritt Sverige hånar nämligen att i vi vårt landsting gör exakt det som i stort sett alla S-styrda landsting också gör. I år får alla landsting och kommuner nämligen lov att utanför det så kallade balanskravet också redovisa en så kallad jämförelsestörande post. Det handlar om beräkningsräntan för den pensionsskuöd som alla kommer och landsting måste hantera i framtiden.

Jag gick igenom årsredovisngarna för 2011 för alla S-styrda landsting, och de redovisade mycket riktigt sitt resultat enligt balanskravet i samtliga fall utom ett: landstinget i Gävleborgs län.

Det skulle alltså kunna bli ganska trångt i skamvrån - om det nu inte vore så att Alliansfritt Sverige nog låter de röda landstingen gå fria från granskning. Det är ju liksom poängen med en hemsida som heter som den gör. Men; va' sjutton... Ska man sänka välskötta, alliansstyrda kommuner och landsting,  får man ta och slira lite i hörnen ibland.

27 september 2013

Ordning och reda

Förbereder måndagens landstingsstyrelse med att studera dcen senaste ekonomirapporten. Den visar god ordning på landstignets ekonomi - särskilt om man tar hänsyn till den minst sagt skakiga omvärld som vi har att leva i.

Ordning och reda, och balans i ekonomin, är en förutsättning för att slippa det absolut jobbigaste som finns i offentlig verksamhet, nämligen dramatiska nedskärningar. I länder som Grekland, men också i vissa kommuner och landsting, ser man tydligt vad som händer om det inte är god ordning på siffror och pengar.

Jag förstår att det kan låta konstigt för den som följer rapporteringen om landstinget i media. är inte landstinget en verksamhet i ständig kris, där just "nedskärningar" hör till vardagen?

Svaret är nej. Ekonomin är i god ordning, och sjukfrånvaron sjunker. Landstignet gör mycket stora investeringar, och kan också göra extra stasningar om det behövs för att klara det största problemet som vi fortfarande brottas med: de länga väntetiderna till specialistvård.

Visst finns det saker som kan bli bättre. Dit hör köerna (som sagt) men också arbetsmiljön och ledarskapet i en del verksamhet. Men den som vill beskriva vårt landsting (med undantag för köer till specialistvård och arbetsmiljön) i mörkare tongångar, den har anledning att titta på de fakta som finns om både ekonomin och kvalitén på den verksamhet som landstinget bedriver.

I veckan presenterades siffror som visade hur resandet i kollektivtrafiken ökat. Kvalitén i vården redovisas i Öppna jämförelser. Och ekonomin, som sagt, finns att granska i landstingets egna rapportering.

23 september 2013

Kurs mot framtiden

På onsdag är det dags för vårt landsitng att göra något unikt. En strategisk plan med sikte på de kommande drygt tio åren ska klubbas efter mer än två års arbete. Det är, vad jag kunnat notera, första gången någonsin som vårt landsting faktiskt gör en sådan spaning i i framtiden.

Uppsala län växer snabbt. Sedan 2000 finns det inget län som haft en lika snabb befolkningsökning. Vi har landets längsta arbetslöshet och en ung, frisk och välutbildad befolkning. Då borde väl allt vara frid och fröjd?

Här finns också en medicinsk forskning som håller absolut världsklass, och en sjukvård som bidrar till ett mycket gott hälsoläge. Ändå finns det anledning för oss som har politiskt ansvar att vara oroliga inför framtiden. En snabbt växande befolkning ställer nya krav på vården och trafiken. Kostnaderna för sjukvård ökar. Nya metoder och nya kunskaper leder till nya krav på sjukvården, och det är inte gratis. Å andra sidan är det en utveckling som pågått i årtionden - och som helhet har lett till att vi idag kan bota fler till vad som trots allt är samhällsekonomiskt rimliga kostnader.

Det viktiga är att denna utveckling sker genomtänkt och planmässigt. Vårt landsting har som sagt aldirg tidigare tänkt framåt i den utsträckning som denna strategiska plan gör. Kanske hade många av dagens problem kunnat undvikas om vir redan för tio eller femton år sedan tänkt framåt. Kanske hade köer, arbetsmiljöproblem och bristfälliga lokaler då kunnat hanteras bättre.

men nu får vi laga efter läge. det ska bli spännande att ta avstamp mot framtiden, och intressant att se vart debatten kan leda.

21 september 2013

Fakta och myter om vårdens resurser

Idag förekommer manifestationer lite varstans i landet på temat "stoppa nedskärningar i välfärden". Temat är givetvis politiskt, men det är tråkigt när politisk argumentation byggs på mer eller mindre medvetna osanningar.

Vårt eget landsting kan vara ett exempel. Jag har ganska många gånger fått svara på varför vi gör "nedskärningar" i vården. Svaret är alltid detsamma: det gör vi inte. I vårt landsting används mer pengar till hälso- och sjukvård än någonsin tidigare. Sedan Alliansen 2006 vann valet för första gången, så har anslagen till hälso- och sjukvård ökat med ungefär trettio procent. Det har lett till att fler kan få den vård de behöver, och hälsoläget i länet har också mycket riktigt blivit bättre under de sju år som gått.

Alliansens politik bygger i själva verket på en genomtänkt idé: vården ska få så mycket pengar som behövs för att ge invånarna en god sjukvård. På samma gång ska verksamheten bedrivas så effektivt som det går, för att skattepengarna ska användas så klokt som möjligt.

Därför vet jag faktiskt inte vad man demonstrerar emot idag. Några nedskärningar kan det i alla fall inte vara, eftersom sådana inte skett. Men om andra argument saknas för den egna politiken, så kan man naturligtvis måla upp en bild av ett tillstånd, som faktiskt inte stämmer.

17 september 2013

Mångfald är bra

Egentligen borde det vara så självklart så att det inte behöver skrivas. Men vi lever i en värld där mångfalden ifrågasätts. Det sker på olika sätt, med olika motiv och av olika avsändare. Ibland är rent av det enda som förenar just motviljan mot mångfald.

Visst kan det vara jobbigt att välja. Ofta blir allting så mycket enklare om någon annan gör valen åt oss. Skillnaden mellan olika altenativ kan vara försumbara - och ibland är riskerna med att göra val så stora att de överväger högst eventuella fördelar.

Alla dessa problem är helt korrekta invändningar emot ett samhälle som bygger på att människor gör fria val. Det är bara det, att de också är klockrena argument just för ökad mångfald.

Genom historien har det funnit politiska system och tankar som på olika sätt arbetet emot mångfald. de m,est extrema av dessa system har med de yttersta av våldsmetoder gått ganska brutalt fram, för att skapa samhällen där valen blir färre och medborgaren "befrias" från tvånget att välja. Att gilla mångfald är nämligen ett mycket ideologiskt ställningstagande.

Det finns som sagt många val som verkligen inte är enkla. När vi står i valsituationen är det då frestande att önska att man kunde avstå. Det är då man ska komma ihåg hur lite som skiljer det ganska triviala valet i vardagsfrågor från möjligheten att välja fritt mellan olika politiska partier, ha friheten att välja resmål på nästa semester eller själv bestämma inriktningen i de personliga, livsavgörande frågorna.

Det kan verka trivialt att kunna välja telefonbolag, skola eller pensionsförvaltare. Men de val vi ställs inför är följden av ett medvetet myndigförklarande av människor. På samma sätt har det ideologiska motståndet mot mångfald och valfrihet sina rötter i en misstro mot människors förmåga. Vi som tror på mångfald måste just därför alltid vara beredda att försvara rätten att välja - och vara beredda att göra det med argument som visar att vi tror på människors förmåga.

Rätten att välja har inte alltid varit självklar. Det är den inte heller idag. Mångfald är bra, men mångfalden kräver att vi som tror på den står upp för den.

15 september 2013

Bra, bättre eller sämre?

Sveriges Television berättar idag om en undersökning som visar att väljarna tycker att välfärden har blivit sämre. Många andra medier hakar naturligtvis på, och det är verkligen uppgifter som är värda att ta på allvar.

Om människor tycker att kvalitén i välfärden har försämrats, så måste vi som är ansvariga granska noggrant vad som ligger bakom. Är det faktiskt så, att vården, skolan och omsorgen har blivit sämre - eller finns der faktorer som gör att människor uppfattar, att det är så?

Jag håller mig till att fundera över tillståndet i sjukvården. Det ligger i landstingets ansvar, och vi som har förtroendeuppdrag i landstinget måste givetvis ta människors oro på allvar.

Lyckligtvis har vi på senare år allt mer börjat mäta kvaliteten i vården. Det gör att vi vet en hel del om hur bra vården faktiskt fungerar. Det vi då kan konstatera, det är att kvaliteten i vården faktiskt har förbättrats på senare år. Fler överlever ett cancerbesked, fler får den vård de behöver, väntetiderna är kortare (fast på den punkten är vi i vårt landsting fortfarande alldeles för dåliga) och vården har, tro det eller ej, tillförts mer resurser på senare år.

Men man hör ju så mycket elände, om felbehandlingar och dåligt bemötande?

Visst, och brister ska naturligtvis jagas och åtgärdas; det har jag skrivit om tidigare. Men brister förekommer idag, har förekommit tidigare, och kommer att förekomma i framtiden oavsett vem som styr i vården. Det viktiga är att ha rutiner för att se och åtgärda brister, och att följa upp det som inte fungerar sm det ska. Även här vill jag bestämt påstå att vården har blivit bättre på senare år. Framför allt har vi blivit bättre på att lyfta fram bristerna i ljuset och föra en allmän debatt om dem.

Men det viktigaste av allt är att människors oro för att vården inte håller tilöräckligt kvalitet eller får tillräckligt med resurser behöver tas på allvar. Vi behöver berätta mer om vad som kan göras för att vården ska böi ännu bättre - och vi behöver se till så att svensk sjukvård beskrivs korrekt och sakligt. Det är en utmaning under det närmaste året, fram till nästa års viktiga val.

13 september 2013

Paint it, Black

Det gläder att även politiska motståndare hittar till den här bloggen. Det har till exempel en hemsida som heter "Alliansfritt Sverige" gjort. Rentav är det ganska kul att de också länkat till ett inlägg här på bloggen; ett inlägg som handlade om det självklara faktum att det alltid finns saker som kan bli bättre. Och att vi som arbetar med politik måste fortsätta att hitta bristerna och göra något åt dem.

Det inlägget, liksom många andra jag skrivit, handlar alltså om de brister och problem vi har i den verksamhet som landstinget bedriver (Alliansfritt Sverige glömde kollektivtrafiken, men det finns ett och annat bekymmer även där). Skälet till att jag gärna skriver om våra brister och problem är helt enkelt att det ju är de som är intressanta att jobba med. Det finns inte så mycket anledning för oss som har politiska förtroendeuppdrag att lägga krut på det som fungerar.

Det är därför jag flera gånger har skrivit om köer, brister i bemötande, bemanningsproblem och krångel i busstrafiken. Men inte bara om det. Det var därför jag jobbade nattpass på Akademiska sjukhuset i somras och varje vecka gör besök på många av de olika verksamheter som vårt landsting bedriver. Det kommer jag att fortsätta göra.

Men det finns annat som jag också kommer att fortsätta att skriva om. Som att vi har landets bästa strokesjukvård, en cancervård i världsklass, ett universitetssjukhus som rankas som landets tredje bästa, att invånarna i Håbo blivit nöjdare med primärvården (eftersom de kan välja mellan tre olika vårdcentraler), att arbetslösheten är landets lägsta, att resandet i kollektivtrafiken ökar kraftigt, att fler än någonsin får den vård de behöver (men får vänta på tok för länge) och att den medicinska forskningen ständigt skördar nya lagrar.

Men det är ju klart; den som väntar sig att en hemsida som "Alliansfritt Sverige" skulle länka till ett inlägg som handlar om det som går bra i Uppsala län (eller i något annat alliansstyrt landsting), den har nog missförstått meningen med en sådan hemsida.

12 september 2013

I vems intresse?

Jag läste en krönika i Göteborgs-Posten häromdagen (har tyvärr inte hittat den på nätet) och började ofrånkomligt fundera över olika bilder av hur samhället och välfärden fungerar. Är Sverige en av världens främsta välfärdsstater, med jämn inkomstfördelning och goda levnadsvillkor för de flesta? Eller lever vi i ett land av klyftor, orättvisor och missförhållanden?

Ser vi till fakta och statistik, så är bilden ganska tydlig. Sverige är inte bara ett rikt land, det är också ett land som är mer sammanhållet och välfungerande än de allra flesta jämförbara länder.

Därmed inte sagt att det inte finns samhällsproblem som behöver lösas. Vi har en sjukvård i världsklass, men det finns klara brister när det gäller väntetider, bemötande och patientinflytande. Vi har en skola som fungerar mycket bra för de flesta, men resultaten kan bli bättre och det brister ibland i ordning och reda. Alldeles för många saknar arbete, och det finns tveklöst problem att hantera när det gäller integration av nyanlända svenskar.

Inget av detta vinner på att sopas under mattan; tvärtom. Vi som har politiskt ansvar måste arbeta med dessa och många andra samhällsproblem, och jobba med det varje dag. Men i vems intresse ligger det att svartmåla Sverige?

Det finns också olika lösningar på problemen i samhället och olika visioner om en god samhällsutveckling. Det är bra, och det är exakt vad politik och samhällsdebatt ska handla om. Men vem vinner på att göra politiken och samhällsdebatten till en tävling i att beskriva saker dystrare än de faktiskt är?

Jag har inget svar på den frågan. Det enda jag vet är att det alltid kommer att finnas samhällsproblem att upptäcka och hitta lösningar på. För mig är det vad politik handlar om. Sverige är ett bra land, men det finns fortfarande mycket som kan bli bättre.

10 september 2013

Ris och ros

Naturligtvis är det roligt att landstinget lyfts fram som näst bäst i landet när det gäller ekologiska råvaror i den mat som påroduceras. Vi har redan tidigare legat i topp på detta område, och den toppositionen ska vi behålla. En näringsriktig mat lagad på goda råvaror måste vara en självklar del i arbetet för en mer hälsofrämjande livsstil. Nu går vi också vidare och bygger nya kök på länets sjukhus för att göra maten för patienterna ännu bättre.

Mindre roligt är att landstingets lokaler inte lever upp till våra egna miljökrav. Men det pågår intensivt arbete för att komma tillrätta med det. Många av de lokaler där landstinget bedriver sin verksamhet är både gamla och slitna. Därför pågår ett massivt upprustningsarbete, där Framtidens Akademiska är det största projektet.

Så jobbar vi vidare i landstinget. Vi är bra på mycket, men inte på allting. De brister vi ser tar vi tag i och rättar till. Och det som fungerar bättre utvecklar vi för att ligga kvar i framkant.

Bristerna finns inte bara i fastighetsbeståndet. Det finns en hel del att göra med väntetider och tillgänglighet, med bemötande och med patienternas delaktighet i vården. Det ä'r därför vi gör riktade kösatsningar, effektiviserar i verksamheten, låter patienter läsa den egna journalen på nätet och öppnar för fler alternativ i vården.

Det vi är bra på, förutom ekologisk mat, är till exempel god kvalitet i vården (även om man får vänta för länge...), framstående forskning och en god ekonomi. det sista behövs för att klara framtidens utmaningar.

05 september 2013

Brister

Idag presenterade Dagens Samhälle en sammanställning över landets växande kommuner. På en mycket hedrande tredje plats kom min egen hemkommun, Knivsta. Extra glädjande är att Knivsta också hamnar högt i andra undersökningar och rankningar.

Jag publicerade resultatet på Facebook - och mycket snabbt kom det kommentarer om saker som INTE fungerar i Knivsta kommun. Enskilda lärare som inte håller måttet och stökiga klasser, till exempel.

Så är det ofta, i skattefinansierad verksamhet lika väl som i andra sammanhang. Det finns alltid brister som behöver åtgärdas, och det finns alltid saker som kan bli bättre. Sådana brister är helt enkelt naturliga, och de kommer alltid att förekomma - hur bra verksamheten än fungerar i det stora hela.

Naturligtvis är det också den viktiga frågan för den som ger sig in i politiskt arbete. Mycket av den politiska verksamheten är faktiskt en fråga om att se brister, och att göra något åt dem. Men det gäller då också att vara klar över vilka brister som är verkligt allvarliga.

I landstinget ser vi varje dag saker som skulle kunna fungera betydligt bättre. Det är inte samma sak som att versamheten inte fungerar särskilt bra. Tvärtom har vi en sjukvård som håller en mycket hög kvalitet - men som likafullt verkligen kan förbättras. Ofta handlar det som kan bli bättre om väntetider, om patienternas delaktighet i den egna vården och om hur man som patient eller anhörig blir bemött.

Jag kan alltså inte lova en sjukvård som är helt utan brister. Däremot kan jag lova att vi som är förtroendevalda i landstinget kommer att fortsätta att leta efter bristerna - och att göra något åt dem.

04 september 2013

Ett samtal om jämlik sjukvård

En av dagens huvudpunkter har varit en intressant föreläsning och diskussion med regeringens utredare av en ny patientlagstiftning, Johan Assarsson. Fakturm är att Assarssons utredning, och diskussionoen vid mötet, mer kom att handla om hälso- och sjukvården som helhet.

I många delar har vi i Sverige världens bästa sjukvård. Men det finns uppenbara brister. För även om själva vården rent mediciniskt håller god kvalitet, så är det inte lika bra ställt med bemötande och delaktighet. Här måste den svenska vården bli bättre.

Inte nog med det. Skillnaderna är också stora på den vård du får, beroende på var i lamndet du bor, om du är man eller kvinna, och vilka levnadsvillkor du har. Vi har helt enkelt inte den jämlika sjukvård som vi vill tro att vi har.

Johan Assarsson lägger nu en rad förslag för att komma till rätta med problemen. Många av förslagen handlar om patientens ställning och möjlighet att påverka. Det är alltså viktiga förändringar som görs, därför att de behövs med utgångspunkt i de brister som faktiskt finns.

Det var också väldigt intressant att just med den utgångspunkten göra det vi gjort idag: en bred diskussion med företrädare för olika partier, fackliga organisationer och chefer i sjukvården.

Samtalet var intressant och givande på många sätt. Det kanske mest intressanta var ändå att se de politiska skillnader som uppdagades.

I Alliansen tycker vi att patienten självklart ska vara i centrum. Som patient ska man ha inflytande över den egna vården och möjlighet att både påverka och att göra egna val. Lika självklart måste dessa val vara informerade och bygga på kunskap om olika alternativ. En rent medicinsk bedömning av vårdbehov måste givetvis också vara en del av det informerade valet.

Mot detta står en uppfattning som går ut på att det är farligt om patienten får göra sådana egna val. Att låta patienten bestämma ses, uttryckligen, som en förskjutning av makt från politiker till patient. det är, med förlov sagt, en något häpnadsväckande inställning som inte bara säger något om den politiska synen på sjukvården. Den har ett tydligt drag av människosyn, och av att inte tilltro människor förmåga att göra informerade val om det viktigaste som finns: det egna hälsotillstndet.

Det betyder att det finns en konflikt i svensk politisk sjukvårdsdebatt. På den ena sidan vi som tror på en starkare ställning för patienten. På den andra sidan de som ser patientens makt som ett hot mot en politisk detaljreglering av sjukvården. För egen del tycker jag det är lätt att ta ställning för patienten.Det ger dessutom en både jämlik och mer rättvis sjukvård.

03 september 2013

Sant och falskt om välfärden

På senare tid har situationen i välfärden fått en hel del uppmärksamhet. Påståenden om ekonomiska nedskärningar, bristande kvalitet och så kallade skandaler duggar tätt. Ofta får dessa påståenden en hel del uppmärksamhet, och nästan lika ofta tillåts påståendena passera utan närmare granskning. Det är hög tid att det demokratiska systemets granskningsfunktioner synar en del av argumenten i välfärdsdebatten i sömmarna.

Skattetrycket i Sverige är högst i världen, men har sjunkit något de senaste åren. Samtidigt som människor har fått mer i plånboken, så har de samlade skatteintäkterna ökat. Det beror på att fler människor är i arbete och bidrar till den gemensamma välfärden.

De ökade skatteintäkterna används till de viktiga delar av välfärdens kärna som ofta påstås ha fått känna av nedskärningar. I Uppsala län har sjukvården tillförts ungefär 30 procent mer resurser sedan 2007. Det är pengar som används till sjuksköterskors löner, till att rusta vårdens lokaler och till att ge patienter en sjukvård som hör till de allra bästa i landet.

Osakliga påståenden haglar också om privata vårdgivare. Sanningen som behöver berättas är att både den offentliga och den privat drivna vården tillsammans ger människor en bättre välfärd. Den andel av sjukvårdens resurser som går till andra utförare än landsitnget själv dränerar inte vården på pngar – tvärtom gör dessa resuser att vården blir bättre.

En tredje sanning som behöver berättas är att människor faktiskt tycker att det är bra att kunna välja skola, sjukvård och omsorg. Det egna valet ökar kraven på kvalitet och bemötande, men ännu viktigare är den direkta möjligheten att påverka innehållet i verksamheten.

Det finns en annan väg en den som Alliansen slagit in på. Den vägen leder tillbaka till monopol, krångel, byråkrati och bristande kvalitet. Vårdskandalerna var inte färre när endast landsting bedrev sjukvård och kommuner bedrev all skola och omsorg i egen regi. Det kan vara på sin plats att minnas att det inte alls var bättre förr.

02 september 2013

Framgångar och krav

Bilden av Akadmeiska sjukhuset är komplicerad. På senare tid har mycket handlat om personalens situation, arbetsmiljön och trycket på vården och de anställda. Där finns mer att göra, det råder ingen tvekan om den saken. Men en minst lika viktig del av bilden är alla de framgångar som sjukhuset skördar när det gäller forskning och utveckling.

Bara de senaste veckorna har vi kunnat se åtskilliga exempel på att det vid Akademiska sjukhuset faktiskt bedrivs en medicinsk forskning som håller absolut världsklass. Flera stora medicinska konferenser pågår just nu i Uppsala, och i Amsterdam är världens blickar riktade mot sjukhuset och Uppsala universitet under en av världens största medicinska kongresser om just hjärt-/kärlsjukdomar.

Forskningen vid sjukhuset och universitetet kan inte hålla internationell toppklass om inte vården gör det. Därför har vi som är politiskt ansvariga en viktig uppgift i att ge vården förutsättningar att befinna sig på den nivå där den hör hemma. Därför är det oroande om vi inte har en tillräckligt bra personalpolitik, och att sjukhuset inte är en tillräckligt attraktiv arbetsplats. Här görs kraftinsatser för att säkra och förstärka den positionen.

Under de sju år som Alliansen haft det politiska ansvaret har det åtskilliga gånger påståtts att sjukhuset skulle vara hotat, utastt, på väg att förlora sin ställning och till och med föremål för planer på nedläggning. Den senaste tidens uppmärksamhet kring forskningen vid sjukhuset visar att sådana påståenden är helt felaktiga. Däremot måste vi bedriva ett ständigt arbete för att se till så att sjukhuset bevarar och satärker sin position. Det sker naturligvis inte genom påståenden om att sjukhuset skulle vara hotat utan genom ett målmedvetet arbete med att göra sjukhuset till en bättre miljö för forskning och utveckling.