I vems intresse?

Jag läste en krönika i Göteborgs-Posten häromdagen (har tyvärr inte hittat den på nätet) och började ofrånkomligt fundera över olika bilder av hur samhället och välfärden fungerar. Är Sverige en av världens främsta välfärdsstater, med jämn inkomstfördelning och goda levnadsvillkor för de flesta? Eller lever vi i ett land av klyftor, orättvisor och missförhållanden?

Ser vi till fakta och statistik, så är bilden ganska tydlig. Sverige är inte bara ett rikt land, det är också ett land som är mer sammanhållet och välfungerande än de allra flesta jämförbara länder.

Därmed inte sagt att det inte finns samhällsproblem som behöver lösas. Vi har en sjukvård i världsklass, men det finns klara brister när det gäller väntetider, bemötande och patientinflytande. Vi har en skola som fungerar mycket bra för de flesta, men resultaten kan bli bättre och det brister ibland i ordning och reda. Alldeles för många saknar arbete, och det finns tveklöst problem att hantera när det gäller integration av nyanlända svenskar.

Inget av detta vinner på att sopas under mattan; tvärtom. Vi som har politiskt ansvar måste arbeta med dessa och många andra samhällsproblem, och jobba med det varje dag. Men i vems intresse ligger det att svartmåla Sverige?

Det finns också olika lösningar på problemen i samhället och olika visioner om en god samhällsutveckling. Det är bra, och det är exakt vad politik och samhällsdebatt ska handla om. Men vem vinner på att göra politiken och samhällsdebatten till en tävling i att beskriva saker dystrare än de faktiskt är?

Jag har inget svar på den frågan. Det enda jag vet är att det alltid kommer att finnas samhällsproblem att upptäcka och hitta lösningar på. För mig är det vad politik handlar om. Sverige är ett bra land, men det finns fortfarande mycket som kan bli bättre.