29 mars 2010

En bra dag på jobbet - igen!

Det brukar vara trevligt att hålla sammanträde med landstingsstyrelsen. Tvärtemot vad många säkert tror är sammanträden i regel inte det roligaste en politiker vet - tvärtom! Men när sammanträdena ger tillfälle att fatta bra beslut eller bekräfta bra verksamhet är saken lite annolunda.

Som idag. Men en årsredovisning som bland annat visar upp landets tredje starkaste landstingsekonomi. Ett erkännande av vårt tålmodiga arbete för att servera ekologisk och närproducerad mat (som jag skrev om igår), och en början på ett mycket bra arbete med att införa ett genomarbetat ledningssystem för patientsäkerhet - mycket efterlängtat. Dessutom några viktiga investeringsbeslut och sist men inte minst en samlokalisering av vårdcentralerna i Luthagen och Svartbäcken för att skapa mer slagkraftiga, och därmed konkurrenskraftiga, enheter.

Många bra beslut blev det. Men vi har mycket krav att göra för att fortsätta att utveckla vårt landsting till att bidra till ett Uppsala län som är bra att leva i. Men först väntar faktiskt några dagar av riktigt skön avkoppling med familjen över påskhelgen.

Ekomaten igen

Noterar i förbigående att ett av partierna i oppositionen tydligen tänker "bojkotta prisutdelningen". Jag kan bara notera att det är ungefär som att den som kommer fyra i ett OS bojkottar medaljceremonin. Miljöpartisten i landstingsstyrelsen får befinna sig precis var han vill när jag tar emot utmärkelsen, och att han hellre sprider oro och misstro omkring sig än för en konstruktiv politik är vi i Alliansen så vana vid att vi knappt ens noterar saken.

28 mars 2010

Bäst i landet på ekologisk mat

Visst är det jätteroligt att ligga på topp! I morgon får vårt landsting ta emot pris för att vi gör det. Mer exakt har vi den högsta andelen ekologisk mat av alla landsting, och kommer därför att få ta emot pris för detta under måndagsförmiddagen.

Det ska bli jätteroligt att få ta emot priset, och det sporrar inför framtiden. Mycket av vår matproduktion sker ju nu tillsammans med landstinget i Västmanland, och vi ska självklart driva på för att andelen ekologisk och närproducerad mat ska öka i vår gemensamma kostnämnd.

Ett valprogram för rättvis och tillgänglig vård

Igår fick jag uppleva en av de där dagarna som gör det mödan värt att vara finanslandstingsråd. Ja, det är väl på plats att säga att det ¨så gott som alltid är både roligt och stimulerande, men det går inte att komma ifrån att vissa dagar är mer stimulerande än andra. Det som utlöste glädjen och den goda känslan var att vi höll länsförbundsstämma och fastställde det program som vi ska möta väljarna med i landstingsvalet. Det blev en stimulerande upplevelse på flera sätt. Först och främst var det med ett stort mått av stolthet som jag presenterade ett program som, efter några mindre ändringar, togs emot mycket positivt av ombuden på stämman. Men utöver det kände jag också en väldig stolthet över att kunna presentera programmet utifrån rollen som gruppledare. Det handlingsprogram som vi går till val på är följden av ett lagarbete i landstingsgruppen - ett lagarbete som det är ett fantastiskt privilegium att få leda som ordförande i landstingsstyrelsen.

Jag ska inte här och nu skriva så mycket om programmet. Det lär jag få anledning att återkomma till I korthet handlar det om att fortsätta med den utveckling som inletts under mandatperioden, och som handlar om att göra vården mer tillgänglig, lättare att vända sig till, mer anpassad till den enskildes behov och sist men inte minst mer rättvis. Dagens hälso- och sjukvård innehåller många orättvisor (jag har skrivit om det tidigare och kommer säkert att skriva om det igen), och dessa orättvisor behöver vi rätta till under de närmaste åren. Vi är alla med och betalar - och vi bör alla ha rätt att ha tillgång till vård.

I detta är jag också övertygad om att nyckeln till valseger och förnyat förtroende för oss i Alliansen ligger. Vi ska berätta om vad vi gjort för att reformera vårt landsting, men framför allt vad vi vill fortsätta att göra för natt utveckla vården.

Vad våra politiska motståndare vill ha vi däremot inte en aning om. De har också emn blogg, men den används minst av allt till att berätta om hur de vill lösa alla utmaningar som vårt landsting har att möta. Jag har just gått igenom de inlägg (det går fort, för de är inte så många) som de skrivit sedan årsskiftet. Det är en ganska häpnadsväckande genomgång. Nästan undantagslöst handlar dessa inlägg om mig, om Alliansen och om istapparna på deras kontorshus. Varför vill inte de rödgröna berätta om sin politik? Har de ens en politik att berätta om? Är det för att de är oense, för att de inte har några idéer eller helt enkelt för att de inte tycker att valrörelsen ska handla om två olika politiska alternativ? Det lär vi inte få veta. De rödgröna får gärna fortsätta att mörka sitt politiska alternativ. Väljarna vill ha klara besked, och de komemr de att fortsätta få av oss i Alliansen.

23 mars 2010

En viktig del av demokratin

Kvällens begivenhet har varit att tala på års- och namngivningsmöte för föreningen Autism och Aspberger i Uppsala län. Föreningen har bytt namn, breddat sitt uppdrag något och fåt en bra nytändning på kuppen. Framför allt var kvällen ett bra tillfälle att träffa föreningens ledning och medlemmar och diskutera handikapprörelsens villkor.

Brukar- och anhörigföreningar är viktiga kontaktyror för oss som är förtroendevalda. De har viktiga egna erfarenheter som vi har alla skäl att ta med oss i det dagliga politiska arbetet - och det gör vi också! I själva verket är hela handikapprörelsen en viktig del i den politiska demokratin, både i sin roll som folkrörelse och inte minst som företrädare för människor som annars kan komma i kläm mellan olika intressen.

I vårt landsting spelar dessa föreningar, och framför allt givetvis deras medlemmar, en oerhört viktig roll. Vi ska vara glada att de finns, även om vi inte alltid delar deras synpunkter och budskap. Att de dessutom ger möjlighet till trevlig samvaro och dialog gör inte saken sämre, tvärtom.

22 mars 2010

Förtroende, ansvar och anonyma oförskämdheter

Jag började faktiskt skriva på detta inlägg redan i går, men har inte förrän nu – och efter att ha lyssnat på debatt i SvT om näthuliganer – fått till ett färdigt inlägg. Igår blev jag nämligen en aning illa berörd av en anonym kommentar till bloggen. Sådana publicerar jag inte, vilket det nu finns skäl att upprepa. Jag ser heller ingen anledning att publicera rena oförskämdheter, oavsett om dessa är anonyma eller inte.

Möjligheten att vara anonym på nätet öppnar givetvis för oanade möjligheter av många olika slag. Vi närmar oss nu en valrörelse där nätet i allmänhet och de så kallade sociala medierna i synnerhet skapar nya möjligheter. Det är lockande, men också skrämmande. Möjligheten att knyta nya kontakter ger fantastiska förutsättningar för att kommunicera med nya väljare som annars kunde vara svåra att nå. Men nätet ger också möjlighet till anonymitet – och därmed också oanade möjligheter för den som vill hota och skrämma eller helt enkelt bara vara oförskämd.

Det uppdrag jag har fått innebär att många beslut måste fattas. Alla beslut är inte alltid populära hos alla, och jag är inte övertygad om att den bäste politikern är den som alltid väljer den ”lättaste” vägen. Populism brukar vara en ganska kortsiktig, och kortvarig, väg till uppskattning. Tuffa beslut är inte bara svårare att förklara och beskriva, utan dessutom lättare att kritisera – framför allt om kritiken framförs anonymt och därmed är svårare att beskriva och förklara.

Jag låter inte min glädje över att ha fått förtroende från dem som har att avgöra saken grumlas över att andra, som inte träder fram ur anonymiteten, tydligen inte har samma uppfattning. Möjligen beror det på att de som fortlöpande arbetar tillsammans med mig i politiken och följer besluten mer nära får en annan bild både av innebörden, av bakgrunden – och av konsekvenserna. Men för den som vill veta mer, och som verkligen vill veta och inte bara klaga, så går det alltid bra att höra av sig öppet. Då är jag också beredd att både förklara, beskriva bakgrunder och motivera orsaker till olika beslut som vi i landstinget fattar.

Så en sak till. Givetvis kommenterar jag ibland våra politiska motståndare och den politik de för. Men som den kan notera som följer min blogg, så skriver jag huvudsakligen om min egen vardag och om den politik som jag står för. Med den agenda vi i Alliansen arbetar med, så räcker det till för ganska många inlägg i olika ämnen. Därutöver vill jag bara konstatera att jag är mycket väl medveten att det finns åtskilligt mer att läsa om mig personligen, om den politik vi i Alliansen för och om mina kollegor. Dessa många inlägg finns på andra bloggar härt och var på nätet. Men de är då oftast inte skrivna av oss i Alliansen utan av våra politiska motståndare. Läs gärna även dessa inlägg, och fundera någon minut på vad det har för innebörd, när man på sina bloggar skriver mer om motståndarna och deras politik än om de egna visionerna och idéerna.

20 mars 2010

Värna gärna Ärna

Länsstyrelsens beslut om framtiden för Ärna är både balanserat och klokt. I ett läge då många olika hänsyn måste vägas samman har länssrtyrelsen miljöprövningsdelegation lyckats väl. För landstinget, som ägare av Akademiska sjukhuset, bar beslutet stor betydelse eftersom det är bra för den mycket viktiga verksamhet som har sin bar på flygplatsen. Nu kan denna utvecklas vidare.

Jagh får ganska ofta i samtal med patienter och anhöriga vittnesbörd om den stora betydelse den luftburna intensivvården har. Att ha Ärna som bas för denna verksamhet, och för mycket annan samhällsviktig flygtrafik, har i sin tur betydelse för Uppsalas utveckling på flera olika sätt. Det är därför vi i Alliansen ser Ärna som en nyckelfråga för Uppsalas och länets utveckling, även utifrån de utgångspunkter som gäller för landstinget.

Men det finns också miljöhänsyn att ta, och länsstyrelsens miljöprövningsdelegation har som sagt tagit sin uppgift på stort allvar och vägt in dessa viktiga hänsyn. Det är bra, för balanserade beslut är vad Uppsala behöver för att kunna växa och utvecklas på ett bra sätt.

Nu går arbetet vidare. Ingen lokal offentlig aktör har något som helst intresse av att äga en civil flygplats. Däremot har vi stort intresse av att en sådan kan komma till stånd, och att den infrastruktur som i decennier byggts upp vid vad som redan tidigare var en stor flygplats kan komma att utvecklas vidare.

Men det som också värmer är att beslutet är ännu ett i raden av viktiga beslut för Akademiska sjukhusets fortsatta utveckling, och de positiva besluten för sjukhuset börjar bli gansa många nu: Ronald McDonald-huset, brännskadevården, avtalen med kringliggande landsting, samarbetet och life sceince med andra aktörer i regionen och inte minst det återvunna förtroendet från Högskoleverket att bedriva specialistutbildning för sjuksköterskor. Mycket har gått åt rätt håll för sjukhuset under de senaste åren, och den utvecklingen ska vi givetvis se till att den fortsätter.

18 mars 2010

Tack för förtroendet!

Jag har just fått nomineringsstämmans förtroende att stå som första namn på landstingslistan för mellersta valkretsen och är givetvis både stolt och mycket hedrad över detta. Men det är också en stor förpliktelse.

Som jag skrivit i tidigare inlägg har vi i Alliansen arbetat hårt för att åstadkomma viktiga förändringar under mandatperioden. Förtroendet att toppa listan känns mot den bakgrunden som en viktig bekräftelse, men också ett kvitto på det arbete vi lagt ned.

Nu börjar valrörelsen på allvar! Det ska bli en spännande utmaning att för första gången på många år möta väljarna för att inte bara försvara den politik som förts under de senaste fyra åren, utan också redovisa vilken politik vi har för avsikt att föra under de fyra år som kommer.

Åt rätt håll på många områden

Jag kan ärligt och uppriktigt förstå den som får en ganska dyster bild av delar av verksamheten i vårt landsting. Den politiska oppostionen är givetvis inte road av att ge en korrekt beskrivning, och det har förekommit uppgiftert i media som kan göra vem som helst djupt bedrövad. Men det är långt ifrån hela bilden.

Vi håller nu på som bäst med att sammanställa landstingets årsredovisning, och den ger faktiskt en annan bild. Vårt landsting är mycket framgångsrikt. Kvalitén i vården förbättras, tillgängligheten likaså. Ekonomin är i god ordning trots en djup internationell lågkonjunktur och resurser i form av skattemedel som tillförs används allt mer effektivt.

Mycket av detta beror på de kursändringar som gjordes i och med denna mandatperiod. Vårt landsting har länge brottats med brister, både i form av dålig ekonomi och ineffektiv organisation. Steg för steg åtgärdas nu detta, för att skapa en modern verksamhet som klarar framtida utmaningar. Mycket återstår att göra, men arbetet går hela tiden åt rätt håll.

En av nycklarna till denna framgång heter tydlig rollfördelning. Vår uppgift som politiskt förtroendevalda är att peka ut färdriktningen, ställa upp mål moch ange resurser och ramar för verksamheten. Till vår hjälp, som redskap för att genomföra detta, har vi kompetenta tjänstemän som i sin tur har till uppgift att verkställa våra politiska beslut och föra ut dem i den professionella organisation som bedriver verksamheten på vårt uppdrag. Vår politiska roll är inte, och kan aldrig någonsin vara, att fungera som någon sorts överordnade chefer. Det försändra våra möjligheter till politisk styrning men skapar också en osäkerhet på lägre nivåer i organisationen.

Den modellen, och det synsättet, har således visat sig vara mycket framgångsrikt. Det har lett till allt bättre kvalitet och tillgänglighet - och samtidigt allt bättre användning av skattebetalarnas pengar. Vården utvecklas, och pengarna räcker till mer och bättre vård. Det är en utveckling som måste fortsätta. Till en början handlar det nu om att får väljarnas förtroende för fyra år till. Det kommer att bli en trygghet att möta väljarna med en redovisning av vad vi gjort under de fyra år vi haft förtroendet.

16 mars 2010

De skjuter på allt som rör sig

Några axplock ur dagens nyhetsflod. Vi kan konstatera att en socialdemokratisk riksdagsledamot har KU-anmält utrikesminister Carl Bildt för att han driver regeringens politik i förhållande till främmande makt, i detta fall Turkiet efter riksdagens beslut att fördöma folkmordet i Armenien 1915. Vidare noterar vi att SSU, socialdemokraternas ungdomsförbund, har kommit på tilltaget att ansöka om patentskydd för beteckningen "Alliansen".

Det går att hitta mer av samma sak för den som så önskar. Svårare är det att hitta några politiska utspel eller klara exempel på vad de rödgröna faktiskt vill för den händelse de - mot förmodan - skulle vinna valet i höst. Meningslösa KU-anmälningar och tramisga patentansökningar kan väl ändå inte vara det som de rödgröna tänker vinna valet på?

15 mars 2010

Mandat att fortsätta ta ansvar

Socialdemokraten Dick Jansson ropade i en insändare häromdagen att jag ska "ta ansvar" för det som händer i landstinget. Mitt svar är att jag självklart tar det ansvar som ankommer på mig - men jag lämnar till professionella medarbetare att svara för hur det görs.

Nya arbetstidsscheman är nu under införande på Akademiska sjukhuset, så även på barnonkologen. Det bör lösa de mångåriga problem som alldeles för länge, under tidigare politisk ledning, sopades under mattan. Med andra ord renoverar vi nu även den havererade personalpolitik som tidigare vänstermajoritet ställde till med.

Tydlighet, ansvar och klara regler är ledord i detta renoveringsarbete. Ett stort arbete läggs ned på ledarskapsfrågor, på att förbättra lönebildningen och på samverkan med de fackliga organisationerna. Politikens roll är här att ge riktlinjer och direktiv - inte att lägga sig i det dagliga, praktiska arbetet.

Det är bara det, att problemen och underlåtenhetssynderna i vårt landsting är både många och svåra. När vi tog över 2006 var ekonomin i ruiner, tillgängligheten hörde till de sämsta i landet och många lokaler var i ett undermåligt skick. På tre-fyra år har vi inte hunnit åtgärda allt detta, men vi har kommit en god bit på väg. Vi fortsätter nu det arbetet, och söker mandat för en fortsättning i höstens val.

Mot detta arbete, som redan gett resultat och som har en tydlig färdriktning, står ett vänsterexperiment som inte redovisat någon som helst politik eller någon som helst handlingsförmåga. Oppositionens politik går i bästa fall ut på att vara allmänt kritisk, och i de flesta och värsta fall ut på att inte tycka någonting alls. Deras insändare, debattartiklar, bloggar och månadsbrev visar på en direkt pinsam politisk analys. Det finns inte ett spår av egna idéer, inga tankar kring hur vårdens alla utmaningar ska hanteras och minst av allt någon förmåga att faktiskt genomföra något om man trots allt skulle få väljarnas förtroende. Vänsterexperimentet saknar helt erfarenhet av att leda en verksamhet som landstinget, och tycks dessutom vara helt ointresserat av att skaffa sig någon sådan kunskap och erfarenhet.

Att gå från opposition till majoritet efter valet 2006 var en utmaning, det ska gott erkännas. Men när vi nu närmar oss slutet av en första mandatperiod i majoritet, så inser vi att vår beredskap att sitta kvar ändå är långt bättre än socialdemokraternas beredskap att ta över. Å andra sidan tycks vänstern i hela sin retorik och i sitt dagliga agerande har ställt in sig på att sitta där de sitter och nöja sig med att ropa på att någon annan ska "ta ansvar". För själva vill de inte. Eller kan de inte? Svaret är förmodligen en kombination av de båda.

Vi i Alliansen tar ansvar. Det är därför ekonomin är i ordning, tillgägnligheten blivit bättre och det allmänna hälsoläget i länet utvecklas åt rätt håll. Men det är mycket kvar att göra, och det tänker vi fortsätta med. Att ta ansvar är både utmanande och krävande, men det måste göras. Vi tar det ansvaret, i stället för att ropa efter någon annan.

09 mars 2010

Myten om den jämställda vården

Svensk hälso- och sjukvård är solidariskt och gemensamt finansierad och ges lika till alla efter behov. I alla fall är det en allmän föreställning, som också delas av många som en grundläggande värdering. Men är det så? Dessvärre är svaret alldeles för ofta nej. Kvinnor får sämre och mindre vård än män, och många andra faktorer påverkar också hur vi får tillgång till den vård vi behöver, vilken vård vi faktiskt får och sist men absolut inte minst vilken effekt den vård vi får faktiskt har.

Skillnaderna i hälsoläge är stora, och det är det allvarligaste problemet vid sidan av den bristande tillgängligheten - som för övrigt i sig är en fråga om olika tillgång till vård.

Under de senaste tre åren har tillgängligheten, att människor måste vänta i onödan på vård, varit det viktigaste problemet att ta itu med. När vi nu ser väntetiderna bli kortare är det dags att på allvar sätta politiskt fokus på nästa problem: att människor får olika vård beroende på ålder, kön, ursprung eller bostadsförhålllanden. Det är inte acceptabelt - och det drabbar självklart dem som är mest utsatta och har minst möjlighet att själva ta tag i situationen.

Mycket kan göras, och en hel del görs också redan nu - men det går definitivt att göra mer. I vårt län har det allmänna hälsoläget under de senaste åren förbättrats, men det betyder inte att det går att vara nöjd. Nu måste vi mer intensivt än tidigare kartlägga orsakerna till de orättvisor som finns och hitta metoder och lösningar för att komma tillrätta med dem. Arbetet har börjat, och det är mycket kvar att göra.

07 mars 2010

Därför ber Reepalu inte om ursäkt.

Visst vore det skönt om Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu helt enkelt kunde göra en jättepudel. Tänk om han bara kunde säga att det blev fel, att han sagt dumma saker och att han oförbehållslöst ber de berörda om sin djupaste ursäkt och tar tillbaka sina uttalanden.

Men det kommer Ilmar Reepalu inte att göra. Reepalu är nämligen socialdemokrat, och socialdemokrater har inte så i grunden fel när det gäller frågor som rör sådant som mellanfolkliga förhållanden, mänskliga rättigheter eller människosyn. Tror socialdemokraterna själva, alltså.

Men nu är det så att det finns inte någon socialdemokratisk, eller socialdemokratin närstående, sanning som på något sätt är normativt rätt. Socialdemokrater kan ha i grunden fel, i denna som i andra frågor. Det är bara det att socialdemokratin om sig själv byggt upp en bild - som i detta fall gör att någon ursäkt från Reepalu knappast är att vänta.

För en stund sedan kom ännu ett talande exempel i SvT:s Agenda. Göran Hägglund har ställt ett antal frågor till Mona Sahlin, och en förhoppning var givetvis att Sahlin gett svar på dessa frågor. Det gjorde hon inte, i stället kom motfrågor till Hägglund om vad regeringen tänker göra åt saken. Då ska noteras både att regeringen definitivt agerar i frågan men också att det ju nu var så att upphovet till alltihopa inte var regeringen, utan Reepalu. Hägglund ville föra tillbaka tråden till detta - och fick då frågan av partiledaren om han "ville göra partipolitik" av saken.

Just där har vi grunden till det hela. Frågan är redan partipolitisk. Det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu har gjort mindre välöverlagda uttalanden och bör be om ursäkt. Om han inte kan göra det själv så kan hans partiledare visa en minsta lilla aning av ledarskap och göra det åt honom. Men det sker inte.

Socialdemokrater har inte fel. De kan "uttala sig lite olyckligt" eller "råka" göra saker. Men socialdemokratin, den är minsann ofelbar. I socialdemokraternas egna ögon. Och inte bara i Malmö.

Varje dag en kvinnodag?

Idag är det den internationella kvinnodagen. Från början är detta inget annat än ett rent socialistiskt påhitt, men med tiden har dagen kommit att accepteras långt in i borgerliga led. Inget fel i det, fast det här med att ha en särskild dag för kvinnorna (eller mer korrekt för jämställdheten) får mig att tänka på en av verserna i den ABC-bok som skapades genom tittarmedverkan i Hylands Hörna på 60-talet:



Vänlig vecka fort förgår

Bättre vore vänligt år



Inget fel i internationella kvinnodagen alltså, annat än att den fortfarande behövs, och det på flera sätt. Våldet mot kvinnor, särskilt i nära relationer, är ett av våra största samhällsproblem. Kvinnor tjänar mindre än män när de utför samma arbetsuppgifter på samma sätt. Färre kvinnor har den makt de borde ha om strukturerna hade sett ut som de borde göra. Idrotten är allt annat än jämställd. Och politiken, som borde vara ett föredöme, är det inte alls!

Men det tråkigaste av allt är att strävan efter jämställdhet har kommit att bli ett slagträ i kampen om väljarna. I stället för att fundera över vad som verkligen kan göras ägnar sig de flesta debattörer åt att positionera sig. Följden blir att åtgärder som verkligen skulle kunna leda till ökade möjligheter för kvinnor på olika områden helt i onödan görs till politiska stridsfrågor. I andra politiska sammanhang bukar både problem och lösningar utgå från faktiska samhällsförhållanden, men icke så när det gäller mäns och kvinnors lika villkor. Sannolikt är det orsaken till att vi trots att de formella grunderna inte är på plats fortfarande inte lyckats skapa ett allt igenom jämställt samhälle.

Således är det faktiskt svårt att komma ifrån att hushållsarbetet i högre grad utförs av kvinnor än av män, medan männen reparerar staketet, klipper häcken och byter däck på bilen. I ettg läge med denna skeva arbetsfördelning anses det av någon anledning självklart att kunna dra av kostnader för att laga hustaket – men inte för att sätta på tvättmaskinen eller putsa fönster. I politiken och i näringslivet diskuteras kvotering till styrelseposter, vilket förefaller som ett skott över målet när det viktiga är att kvinnor framför allt får möjlighet att ikläda viktiga exekutiva poster, i synnerhet som företagsledare. Då kommer också styrelseposterna efter hand.

Vi har dessutom en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader i ett mycket viktigt avseende. Män arbetar i privat sektor, kvinnor i offentlig, lite grovt beskrivet. Annorlunda uttryckt innebär det att män i första hand är föremål för marknadens mer rationella bedömningar och beslut, medan kvinnor i motsvarande grad styrs av politiska hänsyn och ställningstaganden. Vad det innebär för jämställdheten säger sig själv. Därför är det, just ur jämställdhetssynpunkt, lika underligt att den politiska vänstern säger nej till större mångfald i offentlig verksamhet som att man säger nej till RUT-avdrag.

Jämställdhet vinns inte med tjusiga deklarationer och handlingsprogram utan med konkreta åtgärder som tar bort konkreta skillnader mellan män och kvinnor med utgångspunkt i verkliga samhällsproblem. Det innebär också att vägen till jämställdhet inte går genom ”jämställdhetspolitik” utan genom konkreta förändringar av skattesystemet, av den offentliga sektorns struktur och sist men inte minst genom konkreta, dagliga handlingar som inte handlar om symbolik utan just om konkret handling.

06 mars 2010

Sakfrågor i fokus

Både Aftonbladet och (den ibland i och för sig ganska festliga) Allianskritiska bloggen alliansfrittsverige.nu har kritiska synpunkter på det som kallats för "moderaternas klädkod".


Det är kanske inte helt förvånande att de flesta som hör hemma till vänster har en del spydiga kommentarer. Det man kan konstatera redan vid en ganska ytlig granskning av dessa kommentarer är att kommentatorerna inte vet vad de pratar om. Och de som ändå har lite koll har fullkomligt missuppfattat alltihop. Men det komiska är att dessa missuppfattningar bara ger ökad tydlighet för en sak, nämligen att det som det omtalade dokumentet är både bra och angeläget - för alla som sysslar med - till exempel - politik.


Först och främst är det "hemliga dokumentet" inget annat än moderaternas grafiska profilprogram, och det är en typ av dokument som varje större organisation eller företag har. Även socialdemokraterna har ett liknande program, innehållande allt från vilka typsnitt man har i olika trycksaker till hur logotyper och andra symboler får användas


Kan man då i ett profilprogram reglera ordval och klädsel? Ja, jaghar i alla fall inte några svårigheter med att vare sig ge eller få råd om hur man bör både klä sig och föra sig i olika sammanhang som moderat. När vi agerar som moderater än vi nämligen inte bara bärare av det vi själva står för utan också för en idé som delas av ganska många. Och jag hör till dem som störs mer av att människor agerar så att förtroendet för oss moderater skadas än av dem som noga tänker på hur vi kan arbeta för att vinna människors förtroende för oss moderater. Till exempel genom att tänka på vad vi säger, hur vi för oss och inte minst vilken respekt vi visar andra människor.



Föraktet för andra människor möter jag för övrigt väl så ofta från företrädare för andra partier, och då inte minst på den webbplats jag refererar ovan. Jag har sedan länge tappat räkningen på hur många personangrepp jag utsatts för i min roll som landstingsråd, och därvid hur många gånger mina avsikter som politiker ifrågasatts, liksom min bakgrund och annat personligt. Med de erfarenheterna är mitt bud till alla politiska partier bara ett: skaffa er egna policies för hur era företrädare fröväntas agera i stället för att klandra andra.


Vi moderater tar samhällsproblem på allvar. Vi gör det utifrån människors vardag och bygger vår politik på de samhällsproblem som drabbar människor i vardagen. Sverige är ett bra land, men det innebär inte att det inte finns problem som ställer krav på förändringar. Om det vill vi prata med människor i valrörelsen. Som man är klädd blir man hädd, men det är förståeligt om våra politiska motståndare hellre vill prata om vad vi har på oss än om vår politik.

04 mars 2010

Hushållsnära datalagring

Nu får det nog anses vara officiellt och en gång för alla fastställt. Att försöka förstå var vänsterexperimentet kommer att göra om de mot förmodan får makten efter valet är en ren gissningstävling. Nu är man inte bara osäker och otydlig om vad man vill i frågor där man ännu inte gjort upp; nu kommer också de frågor där tidigare överenskommelser åplötsligt ändras. I detta fall handlar det om EU:s datalagringsdirektiv där tidigare utsagor från de tre partierna tillsammans pekat på att de stod bakom ett införande. Nu har de tre partierna plötsligt vänt.

Veligheten blir ännu mer oroande med tanke på att mycket av politiken som presenteras inför valet går ut på att man ska be väljarna om mandat att forma någon sorts strategi eller policy - efter valet. Så arbetar inte ett seriöst regeringsalternativ. Det går naturligtvis inte att i förväg ha svar på varenda detaljfråga, men det vore bra att i alla fall ge väljarna en tydlig varodeklaration.

Det klarar inte de rödgröna. Följden blir uppenbar. Valet i september står mellan ett tydligt och samlat regeringsalternativ som dessutom visat ett fungerande politiskt ledarskap under svåra förhållanden, och ett splittrat och helt oprövat alternativ som inte kan samlas kring en fungerande ledning ens i opposition. Snart är det val.

03 mars 2010

Klokt beslut av Högskoleverket

Ett glädjande och oerhört viktigt besked är att Uppsala universitet åter igen får rätt att examinera specialistutbildade sjuksköterskor. Tack, Högskoleverket, för att ni snabbt såg de förbättringar av kvalitén i utbildningen som universitetet tillsammans med landstinget har åstadkommit. Specialistsjuksköterskorna är viktiga och behovet av nyutbildade mycket stort inom flera viktiga områden.

02 mars 2010

En kedja med många länkar

Dagen började med studiebesök på en av många många intressanta och viktiga verksamheter i landstinget: den nya ambulansstationen i Enköping. Den är ett viktigt nav i länets akut- och intensivvård och därmed en klar trygghetsfaktor i södra delen av länet. I lokalerna finns basen för den personal och de fordon som svarar för sjuk- och intensivvårdstransporter och därmed är första länken i en vårdkedja som ofta slutar med ett kvalificerat omhändertagande på något av sjukhusen i närområdet.

En välutvecklad akut- och intensivvård är givetvis en grundbult för tryggheten i länet, och som sagt länkar i en kedja som sträcker sig från larm till slutligt omhändertagande. Extra glädjande, och tryggande är att insatstiderna för länets ambulanser blivit kortare trots fler larm och ökade uppdrag.

Man ambulanserna har fler viktiga roller än akuta transporter. Trygghetsuppdraget innebär också något mer rutinmässiga sjuktransporter av exempelvis äldre och kroniskt sjuka som behöver vård eller tillsyn även under transport, exempelvis mellan bostad och sjukhus.

01 mars 2010

Reformer, reformer, reformer

På lasarettet i Enköping börjar landstinget nu med direktinläggningar av kända patienter med stora vårdbehov. En policy för innovationer har antagits, och barnläkare anställs i Knivsta. Ett ganska vanligt sammanträde med landstingsstyrelsen och hälso- och sjukvårdsstyrelsen, med andra ord.

Reformtakten i landstinget har varit mycket hög under hela mandatperioden, ochreformerna börjar också ge allt mer påtagliga resultat på olika områden. Det är givetvis både roligt, stimulerande och spännande att arbeta med viktiga förändringar. Det som möjligen fortfarande förvånar en aning är att behovet av reformer är så pass stort.

Nu börjar också det spännande arbetet med att söka förtroende även för nästa mandatperiod, för att fortsätta det renoveringsarbete som vi påbörjade 2006. Det tar givetvis längre tid än en mandatperiod för att genomföra allt vi vill åstadkomma, men vi jobbar på efter bästa förmåga.