Jag började faktiskt skriva på detta inlägg redan i går, men har inte förrän nu – och efter att ha lyssnat på debatt i SvT om näthuliganer – fått till ett färdigt inlägg. Igår blev jag nämligen en aning illa berörd av en anonym kommentar till bloggen. Sådana publicerar jag inte, vilket det nu finns skäl att upprepa. Jag ser heller ingen anledning att publicera rena oförskämdheter, oavsett om dessa är anonyma eller inte.
Möjligheten att vara anonym på nätet öppnar givetvis för oanade möjligheter av många olika slag. Vi närmar oss nu en valrörelse där nätet i allmänhet och de så kallade sociala medierna i synnerhet skapar nya möjligheter. Det är lockande, men också skrämmande. Möjligheten att knyta nya kontakter ger fantastiska förutsättningar för att kommunicera med nya väljare som annars kunde vara svåra att nå. Men nätet ger också möjlighet till anonymitet – och därmed också oanade möjligheter för den som vill hota och skrämma eller helt enkelt bara vara oförskämd.
Det uppdrag jag har fått innebär att många beslut måste fattas. Alla beslut är inte alltid populära hos alla, och jag är inte övertygad om att den bäste politikern är den som alltid väljer den ”lättaste” vägen. Populism brukar vara en ganska kortsiktig, och kortvarig, väg till uppskattning. Tuffa beslut är inte bara svårare att förklara och beskriva, utan dessutom lättare att kritisera – framför allt om kritiken framförs anonymt och därmed är svårare att beskriva och förklara.
Jag låter inte min glädje över att ha fått förtroende från dem som har att avgöra saken grumlas över att andra, som inte träder fram ur anonymiteten, tydligen inte har samma uppfattning. Möjligen beror det på att de som fortlöpande arbetar tillsammans med mig i politiken och följer besluten mer nära får en annan bild både av innebörden, av bakgrunden – och av konsekvenserna. Men för den som vill veta mer, och som verkligen vill veta och inte bara klaga, så går det alltid bra att höra av sig öppet. Då är jag också beredd att både förklara, beskriva bakgrunder och motivera orsaker till olika beslut som vi i landstinget fattar.
Så en sak till. Givetvis kommenterar jag ibland våra politiska motståndare och den politik de för. Men som den kan notera som följer min blogg, så skriver jag huvudsakligen om min egen vardag och om den politik som jag står för. Med den agenda vi i Alliansen arbetar med, så räcker det till för ganska många inlägg i olika ämnen. Därutöver vill jag bara konstatera att jag är mycket väl medveten att det finns åtskilligt mer att läsa om mig personligen, om den politik vi i Alliansen för och om mina kollegor. Dessa många inlägg finns på andra bloggar härt och var på nätet. Men de är då oftast inte skrivna av oss i Alliansen utan av våra politiska motståndare. Läs gärna även dessa inlägg, och fundera någon minut på vad det har för innebörd, när man på sina bloggar skriver mer om motståndarna och deras politik än om de egna visionerna och idéerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar