29 juni 2010

Världsklass igen

Dagen har börjat med att jag hälsade närmare 300 forskare välkomna till Uppsala, och till en i raden av konferenser där Uppsala visar sin världsklass. I detta fall handlar det om forskning kring hjärnstamsimplantat för hörsel - mycket lekmannamässigt uttryckt. På detta område bedriver Akademiska sjukhuset en mycket framstående verksamhet, och för mig som företrädare för landstinget är det givetvis inte bara hedrande att få hälsa välkommen till Uppsala. det är också ett viktigt tillfälle att markera hur mycket verksamhet av denna typ betyder för vårt landsting, för vårt universitetssjukhus och för hela vårt län.

Forskning i världsklass är inte bara viktigt för forskningen i sig. I förlängningen behöver även den med vardagliga sjukvården, om vi kan kalla den så, den forskning som det handlar om i sammanhang som detta. utan denna ständiga utveckling vet vi att sjukvården snabbt stagnerar. Därför är det en central fråga för oss politiker att fundera över hur vi ständigt kan arbeta för att ge goda förutsättningar - i en situation där resurserna alltid är begränsade - för att ge forskningen goda möjligheter till utveckling.

För mig är detta en prioriterad fråga, som har kommit mer på dagordningen under de senaste fyra åren i vårt landsting. Givietvis är ambitionen att detta ska fortsätta under kommande år, i alla fall om vi i Alliansen får fortsätta att ha det avgörande inflytandet över dessa frågor.

Uppsala håller världsklass. Det ska vi fortsätta göra, och det är ett vallöfte från Alliansen, från oss moderater och från mig personligen.

22 juni 2010

Kan de inget annat än gnälla?

So0m politisk plattform för en fungerande ledning och styrning av ett stort landsting räcker det inte alls. Det var mitt omdöme igår om den politik som oppositionen fört i vår landsting under de senaste fyra åren.

Det har inte gårr så bra för landstinget, säger socialdemokraten Börje Wennberg. Sanningen är att ekonomin är i god ordning och att köerna till de flesta typer av vård har kortats. Vi klarar vårdgarantin.

Det görs inga satsningar, säger miljöpartiets Johan Edstav. Sanningen är att vi tagit hem uppdrag inom rikssjukvård, utvecklar närvård, investerar mer än någonsin (till exempel Psykiatrins Hus och det jetplan UNT skriver om) och utvecklar kollektivtrafiken.

Missnöje, säger vänsterpartisten Sören Bergqvist. Sanningen är att den medarbetarenkät som genomfördes under våren visar samma eller högre värden som tidigare.

Med andra ord: visst finsn det ett missnöje (och jag förringar inte de synpunkter jag hör när jag pratar med medarbetare) - men missnöjet är störst och hörs mest hos oppositionen. Det är nog bäst att de får stanna i det missnöjda hörnet även efter valet.

21 juni 2010

Demokratiska alternativ

Jag slösurfar lite mellan olika bloggar som inte tycker som jag, och hittar ett intressant mönster. Bloggar som håller till på vänsterkanten har i dessa dagar gott om synpunkter på monarkin. Den är, enligt dessa vänsterbloggare, inte så värst demokratisk.

Jaså. Jaha. Ja, nu har ju demokratin i och för sig samexisterat alldeles förtrffligt med den parlamentariska demokratin i sisådär hundra år vid det här laget - och det verkar ju ha fungerat alldeles utmärkt. Men om det är på det viset, så har jag några kul och spännande statsskick som bör kunna fungera alldeles förträffligt som alternativ till monarkin.

Folkrepublik, till exempel, som i Nordkorea eller Kina, eller som i Polen på den gamla kanske inte så goda tiden. Eller som i Cuba, för Fidel Castro eller hans bror Raoul kan ju inte gärna jämföras med kungen eller prins Daniel.

Nej, demokratin är nog inte så tokig i alla fall. Och den som vill byta ut denfår nog lov att berätta vad vi ska ha i stället. Det tål att fundera på!

Än slank han dit...

Hemma efter en lång dag på landstingsfullmäktige reflekterar jag över dagens debatt samtidigt som jag tittar på fotboll och njuter ett glas vin. Jag funderar över oppositionens argumentation, och jag måste säga att jag inte får ihop det riktigt.

I april kallades vårt bokslut för "skryt och friserade siffror". Det redovisade överskottet fanns inte ens, påstod oppositionen då. Nu tycks det dock ha uppstått, för nu i juni var överskottet för stort - så stort att hundra miljoner kunde spenderas på allt möjligt från tågtrafik till kultur. Men det är kanske inte helt förvånande. För två år sedan ville oppositionen dra in 50 miljoner från Akademiska sjukhuset och anklagade oss för att inte ta i tillräckligt. Nu, två år senare, ska det i stället satsas lika mycket extra. Och för tre år sedan skulle det tillsättas någon sorts "kriskommission" för att få ordning på landstingets ekonomi - som nu av samma opposition sägs vara i så gott skick att de 400 miljoner som prognostiseras som överskott kallas för "vinst som samlas i ladorna".

Det går som sagt inte ihop, men orsaken är ganska enkel att finna. Om man som opposition främst bygger som politik på att vara emot det som majoriteten gör, så blir det precis så som det har blivit nu. Eftersom saker och ting, till exempel konjunkturen, förändras så måste vårt agerande i majoritet hanteras därefter. Om man då som opposition inte har en fast och konsekvent linje, så blir politiken ryckig och motsägelsefull. Det är exakt vad som nu drabbat oppositionen.

Landstingspolitisk debatt

Förmiddagen har ägnats åt att debattera landstingets framtid i form av den preliminära plan och budget som läggs fast i juni varje år. I samband med detta håller vi en så kallad landstingspolitisk debatt, som jag inledde med nedanstående anförande.

-------
Landstingsfullmäktige!

Det går bra för vårt landsting. Ekonomin är i ordning, tillgängligheten förbättras och vi utför mer vård. Samtidigt kunde vi i årsredovisningen se tillbaka på ett år med den lägsta kostnadsutvecklingen på länge. Allt detta, och mycket mer, borgar för att vi ska kunna fortsätta med det renoveringsarbete som inleddes vid mandatperiodens början. Mångfalden har ökat. Nya vårdgivare har etablerats. Vården flyttar närmare patienterna genom det närvårdsarbete som nu börjar ta fastare form både i norra och i södra delen av länet.

Mycket har således redan gjorts, men det är också mycket kvar att göra. Det akuta omhändertagandet måste bli bättre. Det är inte rimligt att den som blir akut sjuk ska tvingas vänta timtals på den vård man behöver. Det är inte acceptabelt att vården inte ges på lika villkor oberoende av kön, social bakgrund, ålder eller etniskt ursprung. Det finns fortfarande mycket att göra, både för att göra vården mer effektiv och mer mänsklig.

Samtidigt ser vi vad som faktiskt kan göras. Vi ändrade förutsättningarna för primärvården. Det har både lyft ekonomin, ökat mångfalden och valfriheten och kortat väntetiderna. Nu väntar en liknande modell på införande även i sjukhusvården.

Närvården ger förutsättningar för att ge mer vård och omsorg med bättre kvalitet och värdighet till samma eller rent av lägre kostnad. Samverkan med länets kommuner skapar förutsättningar för en samlad vård, omsorg och omvårdnad som både använder resurser effektivare och ger patienter och vårdtagare en bättre kvalitet.

Men det finns också anledning att lyfta ett varningens finger. De senaste årens finansiella turbulens har visat hur viktigt det är att bygga på en stabil och trygg ekonomisk grund. Det förutsätter en ansvarsfull politik utan ofinansierade löften, utan vidlyftiga och kostsamma reformer och framför allt en politik som bygger på fasthet och konsekvens.

Vårt landsting står inför mycket stora utmaningar under de närmaste åren. Låt mig peka på några av dem. Vi har ett omfattande pensionsåtagande att möta upp under de närmaste decennierna. För detta har vi under mandatperioden börjat bygga en finansiell beredskap som blir helt nödvändig över tiden.

Vi står inför stora investeringar för att fortsatt kunna erbjuda en hälso- och sjukvård i världsklass. Dessutom ställs stora krav på att utveckla den patientnära forskningen. Som vi ser i Akademiska sjukhusets forskningsbokslut satsar vi redan idag stora summor, men för att bevara dagens topposition krävs ytterligare satsningar.

Regionens utveckling kräver en dynamisk arbetsmarknad. Det i sin tur kräver investeringar i infrastruktur, i en väl utvecklad och effektiv kollektivtrafik och ett kulturliv som berikar och lockar till upplevelser. Hälso- och sjukvården, landstingets viktigaste uppgift, är dessutom i sig själv en oerhört viktig regional utvecklingsfaktor, inte minst i vårt län. Ytterligare ett ansvar av mycket stor vikt är det gemensamma ansvaret för miljön, där vi i vårt landsting har stora utmaningar som väntar.

Hur ska vi då möta dessa utmaningar? Vi i Alliansen presenterar en politik med tydliga visioner om en vård som bygger på patientens behov och villkor, där patienten ställs i centrum inte bara i ord utan i konkret handling, där vårdens organisation inte utgår från scheman och modeller utan helt enkelt utgår ifrån den mest centrala personen i all vård: patienten. Alliansens politik är också en politik för hela länet, där vården når ut till alla oavsett bostadsort, kollektivtrafiken och utvecklingen av infrastrukturen binder samman länets olika delar och den regionala utvecklingen leder till att länet växer.

För att åstadkomma detta presenterar vi en preliminär plan och budget som skapar förutsättningar, och som innehåller konkreta, skarpa och färdiga förslag för att möta de utmaningar som länet och landstinget står inför. Det är en preliminär budget där ekonomin är i god ordning, samtidigt som den innehåller de idéer som behövs för att skapa den verksamhet som krävs. Sist men inte minst är det en preliminärbudget som ger en tydlig färdriktning. Alliansen tar ledarskapet och det ansvar som följer på stort allvar. Vi har fått ordning på landstingets ekonomi, förbättrat tillgängligheten och kortat väntetiderna, ökat produktionen av vård och stärkt Akademiska sjukhusets ledande ställning i svensk sjukvård. De senaste fyra åren har inneburit ett tydligt politiskt ledarskap som stärkt vårt landsting på alla områden.

Mot detta står ett politiskt alternativ som kan sammanfattas som: Gnäll och brist på förslag. Detta illustreras bäst med intervjun med socialdemokraten Wennberg där de egna förslagen lyser med sin frånvaro. ”Vet inte” är det svar Börje Wennberg ger på frågan om vad de extra 100 miljoner som oppositionen vill skicka in i Akademiska ska användas till.

Vet inte.

Ordförande och fullmäktige, vad vet oppostionen egentligen? En genomgång av fyra års arbete i form av yrkanden, reservationer och initiativ ger inget annat svar än att de är emot det Alliansen gör för att utveckla vårt landsting. Man har under fyra år inte orkat forma en konkret politik, utan agerar politiskt genom att gnälla och vara emot. Dessvärre har detta dessutom lett till att den politik som oppositionen för är både inkonsekvent och ryckig – men alltid konsekvent i att man är ”kritiskt till majoritetens agerande”. Men, mina vänner, som politik räcker det inte särskilt lång. Och som politisk plattform för en fungerande ledning och styrning för vårt landsting räcker det inte alls.

Å andra sidan är det begripligt att oppositionen inte vill säga vad man vill göra. Att säga det högt kan ju stöta bort väljare, och det är kanske inte så kul. Men väljarna vill veta. Väljarna vill ha besked. Väljarna har rätt att få klarhet i vad en röst på oppositionen innebär - för ur den politik de för kommer det inga besked.

Vi i Alliansen vet vad vi vill. Under fyra år i ledning för vårt landsting har vi gått från underskott till positiva resultat, från köer och elände till allt kortare väntetider. Från monopol och centralism till mångfald och valfrihet. Nu går vi vidare med renoveringen av sjukvården för patienternas och medborgarnas bästa. Vi är beredda att ta fortsatt ansvar för vårt landsting.

Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag till preliminär plan och budget för 2011 till 2013.

20 juni 2010

Uppsala - kulturstad med möjligheter

Dagens har mest ägnats åt att förbereda morgondagens landstingsfullmäktige, men någon minut blev över för lite kulturpolitik också. Jag läser Lisa irenius krönika om Uppsalas kulturpolitiska utmaningar, och till stor del håller jag med. Jag sörjer våra problem att få ett starkt konstliv, men tror att en "kulturkoffert" med regionalisering av statliga medel kan bli en möjlighet för Uppsala.

Konsten först. Visst är det märkligt att en stad och ett län som hyst konstnärer som Milles, Bror Hjorth, Liljefors och Fängström inte kan presentera ett konstmuseum som har en starkare ställning i svenskt konstliv. Det vore en välgärning i landets fjärde största stad att få ett konstmuseum värt namnet, med permanenta utställningar av framför allt stadens och länets stora. Plus exempelvis kvarlåtenskapen efter Uppsala Ekebys keramik och mycket annat.

Men lösningen ligger kanske i en regionalisering av kulturen. För tjugotalet år sedan valde dåtidens styrande att dela på gracerna mellan Uppsala kommun och landstinget - och där försvann kanske möjligheten att både satsa och prioritera. Nu har Uppsala kommun och landstinget börjat prata i ärendet, och kanske leder det fram till det önskvärda - nämligen att Uppsala, tillsammans med länet, intar den topposition i kulturlivet som Uppsala förtjänar. I frösta hand är det inte en fråga om resurser (läs skattepengar) utan just om att göra prioriteringar och att forma en kulturell profil.

Uppsala håller världsklass på många områden, inklusive kulturen. Men vi kan göra mer, och det ska vi också. Men det gäller att nuvarande politiska ledning kan fortsätta på den inslagna vägen.

Som väntat: inga besked

Med stigande häpnad läser jag dagens debattartikel från den rödgröna oppostionen i dagens UNT. Jag kan inte låta bli att undra var dessa partier har hållit hus under de senaste tre åren.

Det kan inte vara ett mål i sig att landstinget ska gå med så stort överskott som möjligt, skriver de. Nej, och det har heller ingen sagt. Däremot finns det ett finansiellt mål som måste nås för att landstinget ska klara framtida utmaningar. De rödgrönas utgiftskarusell äventyrar detta mål betänkligt.

Det är också intressant att socialdemokraten Börje Wennberg för bara ett par år sedan föreslog någon sorts "kriskommission" för att komma tillrätta med underskotten i landstingets ekonomi (för övrigt ett arv från tidigare s-ledning) - men nu, utan att däremellan ha kommit med några som helst egna förslag, nu kritiserar de överskott som har uppnåtts.

Primärvården fungerar bättre än någonsin. Väntetiderna är kortare och patienternas val avgör. Samtidigt blir ekonomin successivt bättre. Denna goda utveckling vill oppositionen vända till dess motats.

Utgiftskarusellen snurrar vidare genom gåvor till kollektivtrafik på vissa sträckor, ospecificerade tillskott till Akademiska sjukhuset ("vet inte" var Wennbergs svar i en intervju nyligen på frågan vad pengarna skulle användas till). Samma rödgröna opposition krävde för två år sedan 50 miljoner mindre till samma sjukhus. Men då var det ju långt till nästa val. Den låt-gå-politik de rödgröna för är direkt förödande och leder tillbaka till devåldsamma kostnadsökningar sjukvården i vårt landsting led av under åren med s-styre. Den utvecklingen har Alliansen vänt, och den goda utveckling som Alliansen inlett kommer att stoppas om de rödgröna vinner.

Vi har många frågor till de rödgröna, men vi får inga svar. Nu är det hög tid att de rödgröna går från fluffir retorik och angrepp på oss i Alliansen till att faktiskt berätta vad man vill göra. Om man nu ens vet det.

18 juni 2010

Inte en dag på jobbet



Dagen har onekligen varit lite speciell. Efter en vända till Västerås för att hålla anförande om lungcancervård åkte jag hem och drog på den mörka kostymen för att åka till Stockholm och... ja, du ser själv på bilden.

Att gratulera kungligheter inför bröllopsdagen hör kanske inte till rutinuppgifterna för ett landstingsråd, men å andra sidan är en viktig del av uppdraget att representera landstinget, och framför allt länet. I det här fallet var vi ett antal företrädare både för landstinget och för länets alla kommuner som fick tillfälle att byta några ord med kronprinsess- och kungaparet. Samt, sist men inte minst, statsministern med fru.

En minnesvärd eftermiddag, tveklöst. Och jag måste säga att jag är både ödmjuk och väldigt stolt över att ha fått förmånen att vara där som representant för 330.000 invånare i länet.

17 juni 2010

En dag på jobbet

En dag på jobbet som landstingsstyrelseordförande innehåller givetvis både det ena och det andra, och just idag kan det vara på plats med en lite exposé.

Till exempel om det pressmeddelande från sjukhusläkarföreningen soom damp ner i morse och har lett till en del uppmärksamhet. Jag kan bara konstatera att det som tas upp är en fråga för sjukhusledningen på Akademiska sjukhuset - som är tillsatt just för att lösa frågor som denna.

Att väntetiderjna på akuten är ett problem är däremot uppenbart - och något som vi arbetar hårt med. Npågra exempel på vad som påbörjats eller gjorts under mandatperioden, som påverkar detta, är öppnandet av en närakut och en ortopedakut, direktinläggning av multisjuka patienter, närvård i Enköping och Östhammar samt bättre tillgänglighet i primärvården. problemet är det kraftiga tryck på akutsjukvården som följer av att befolkningen blir äldre - och att länets befolkning växer.

Men dagen har innehållit annat. Vi fattade igår tilldelningsbeslut för strålbehandlingsutrustning och byggherre för Skandionkliniken. det är ju ett nationellt projekt, men det kommer att vara bläget i Uppsala. Det är därför glädjande att processen nu grå framåt. Idag hade jag också nöjet att vara värd för en lunch med Ronald McDonald's barnfond och barncancerfonden samt ett antal företrädare för företag och organisationer i Uppsala med anledning av att barnfonden ska bygga den femte Ronald McDonald-huset här i Uppsala. Allt detta är givetvis glädjande exempel på att det går bra för Uppsala, för vårt landsting, och för Akademiska sjukhuset.

Att det sedan finns andra som hellre svartmålar och gnäller - ja, det får man kanske tillskriva det faktum att det är val snart.

13 juni 2010

Härlig dörrknackning i Tierp

Söndagseftermiddagen ägnades åt några timmars dörrknackning i ett bostadsområde i Tierp. För min del var det premiär för dörrknackning i denna norduppländska kommun, där de fyra partierna i Alliansen nu siktat in sig på en majoritet i kommunfullmäktige. Det tycks vara ett högst realistiskt mål, att döma av dagens möten med väljarna. Vi fick många glada och uppskattande tillrop, några riktigt bra samtal om frågor som behöver får en bra lösning och sist men absolut inte minst råg i ryggen inför kommande kampanjaktiviteter. Vinden i ryggen känns riktigt bra!

En position som kräver ansvar

Det här inlägget handlar egentligen inte om opinionsmätningar, ej heller om politiska motståndare. Däremot handlar det i hög grad om vad som är aktuellt i politiken för oss moderater och för hela Alliansen just nu. Det är vikten av att oförtrutet arbeta vidare mot ett fortsatt förtroende från väljarna den 19 september.

För att kunna skriva om detta behövs emellertid några rader om alternativet, för alternativet till fortsatt alliansmajoritet i riksdagen och flertalet av landstingen och kommunerna är på sitt sätt djupt oroande. Jag tittar runt på olika bloggar till vänster - och det jag ser skrämmer mig. För väldigt många av dessa bloggare tycks nämligen huvudmålet vara att få bort Alliansen, inte att föra fram ett eget politiskt alternativ. Det centrala tycks inte vara att ge människor ett bättre samhälle. Det centrala är i stället att ändra på den politik som nu förs - även om den innebär förbättringar för människor i deras livssituation.

Därför kan det vara på plats med några förklaringar.

Vi är faktiskt inte intresserade av om det finns vårdföretag som går med vinst. Det vi i Alliansen är intresserade av är att människor för de skattemedel de betalar faktiskt får den vård de behöver. Vi är heller inte intresserade av om det finns privata företag i övrigt som får någon krona över i balansräkningen. Däremot är det ytterst centralt för Alliansen att människor har ett arbete att gå till. Och det brukar vara lättare att uppnå om det finns företag som går med vinst och vill anställa fler.

Moderaternas, och Alliansens, politik handlar om människor. Det handlar om att barn ska kunna går till skolan och veta att de får lära sig läsa, skriva och räkna. Det handlar om att människor ska kunna gå trygga på gatorna utan att riskera våld och hot. Det handlar om en trygg vård när man blir gammal eller sjuk. Det handlar om jobb, riktiga jobb, för att människor ska kunna försörja sig och kunna leva ett gott och värdigt liv utan att tvingas leva på bidrag.

Denna fokusering på människor och människors villkor kallar våra motståndare för en "förändrad retorik". Utgångspunkten för detta resonemang är att huvuddelen av det svenska folket "i grund och botten" anses vara socialdemokrater - av socialdemokraterna. Med den utgångspunkten måste förskjutningar i människors värderingar i förhållande till de politiska paretierna givetvis innebära att det är någon sorts retoriskt trick som ligger bakom den moderata förnyelsen.

Men tänk om det är så att det är en förnyelse på riktigt - och att det är något som allt fler människor upptäcker? Tänk om det är så, att allt fler människor - jag träffar dem varje dag! - har insett att det faktiskt finns hållbara alternativ till den politik som prövats - och som inte fungerar.

Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan beklagar sig och säger i Aftonbladet att "diskussionerna har inte handlat om vår jobb-och välfärdspolitik som vi hade hoppats". Jag kan av egen erfarenhet upplysa Baylan om att han både har rätt och fel.

Visst är det så att mycket av debatten handlat om annat än om vad de rödgröna partierna vill göra om de vinner valet. De vill ju nämligen inte gärna prata om det själva! Det alternativ till budget för landstinget som de rödgröna lägger fram handlar mer om vad man inte gillar med dagens politik än vad man egentligen vill göra i stället. Väljarna har insett detta - och lönar dem som visar förmåga till handling. Det blir tydligt nu, när de rödgröna inte längre kan säga att de tänker komma med besked. Beskeden har kommit - och väljarna ser dem.M

Vad är det då väljarna ser i den rödgröna politiken? Tyvärr inte mycket av lösningar på de samhällsproblem som måste lösas här och nu. Det som i stället dominerar är svartmålningar av en verklighet som väldigt många väljare faktiskt uppfattar som väldigt annorlunda i förhållande till hur den beskrivs. Den offentliga ekonomin är i god ordning. köerna till sjukvården är kortare än förr (men fortfarande för långa), det finns fler poliser och samhället utvecklas.

Min förhoppning är att den rödgröna oppositionen ska fortsätta att gnälla. Gnälla på fler alternativ i vården, på arenaprojektet i Gränby, på de satsningar som görs på välfärdens kärna och på ordningen i de offentliga finanserna. För varje dag av gnäll och spydigheter vinner vi i Alliansen nya väljare, väljare som påfallande ofta går raka spåret från dem som gnäller till dem som faktiskt levererar all den välfärd, de jobb och den trygga ekonomi som krävs för att samhället ska fungera väl.

Därmed kommer vi till sammansattningen - och till vad detta egentligen handlar om. Vi i Alliansen har fått ett förtroende av väljarna. Det förtroendet ska vi vara rädda om, och förvalda med det ansvar som förtroendet kräver. OM vi gör det, så kommer väljarna att välja förtroende och ansvarstagande - för det är vad väljarna önskar sig. Vi ska korta köerna till vården, bygga de projekt som behövs, föra en politik som leder till fler jobb och växande ekonomi samt sist men inte minst visa det ledarskap som en sådan utveckling kräver. Vi får stå ut med dem som gnäller, det hör till och det noteras dessutom av allt fler. För varje gång de rödgröna gnäller på våra förslag, så får vi en chans till att berätta om vad vi åstadkommit. Det tycks gå hem i opinionen!

11 juni 2010

Vad pysslar de med...?

Ja ja. Jag vet att jag har sagt att den här bloggen inte är till för att prata om vad oppostionen gör, utan att vi som är förtroendevalda ska redovisa vår egen politik. Men ibland måste politik ändå innehålla ett visst mått av kommenterande av andras agerande och synpunkter. Och eftersom oppositionen huvudsakligen ägnar sig åt att just kritisera, och väldigt lite åt att presentera en egen politik, så är det givetvis angeläget att vi i Alliansen ger vår syn på de synpunkter osm oppositionen kommer med. Sedan må dessa synpunkter från oppositionen vara hur onyanserade som helst.

Låt mig börja med mammografin. Där ängar sig oppositonsrådet Börje Wennberg idag åt att med ytterst svepande formuleringar ta heder och ära av en hel verksamhet inom landstingets ansvarsområde, nämligen mammografin. Wennberg gör som vanligt; han säger sig inte ha en aning trots att det rör verksamhet där han har all tänkbar insyn - om han bara anstränger sig. När det gäller mammografin är den helt dominerande orsaken till problemen ett bildbehandlingssystem som ägs och drivs av landstinget självt. men det bekommer inte Wennberg som försöker skylla problemen på den privata aktören, Avesina, som står för själva mammografin. Dagens artikel i UNT ger en utmärkt bild både av problemen och av lösningen.

Så till nästa oppositionspolitiker, miljöpartisten Johan Edstav. Med buller och bång försöker nu Edstav göra sak av sitt framåtlutade agerande när det gäller kostfrågor. Men protokollen från den gemensamma kostnämnd som vårt landsting har tillsammans med landstinget i Västmanland ger en annan bild. Edstav har deltagit vid flertalet av denna nämnds sammanträden - men inte gjort mycket väsen av sig annat än genom att framföra en eller annan synpunkt. I en initerpellation ställer han exempelvis frågan till nämndens vice ordförande Rolf Edlund: "hur har du agerat i kostnämnden för att minska transporterna av livsmedel"? den frågan kan Edstav gott ställa till sig själv - för det framgår klart av nämndens protokoll att han inte lyft ett finger för detta. Tvärtom framgår ganska klart för den som är van vid politiskt språk att Edstav först när beslut fattas om vem som ska svara för leveranserna inser hur passiv han varit. Edstavs reservation i ärendet är nämligen lika mager och intetsägande som hans agerande i vörigt i frågan. Johan Edstav har deltagit i hela handläggningen av ett ärende som han i efterhand kritiserar

Av detta ser vi ett mönster, och det är en opposition som helt enkelt inte har någon koll. De vet inte hur man agerar politiskt för att åstadkomma det de vill, och har givetvis inte heller förmåga att styra ett landsting. Oppositionens styrka ligger i att i efterhand skriva diverse pressmeddelanden, interpellationer, frågor och reservationer som för det mesta just går ut på att man inte har särskilt mycket koll på saker och ting.

10 juni 2010

Opinioner

Jag brukar ju inte kommentera opinionsmätningar, ej heller politiska motståndare. Men dagens partisympatiundersökning frän SCB har lett till så många lokala kommentarer i media att det ändå kan finnas skäl till några synpunkter.

De lokala nedbrytningarna av SCB-undersökningen ska förvisso tas med en rejäl nypa salt. Endast några hundra personer tillfrågas i varje län, och det gör att säkerhetsmarginalerna är mycket stora. Men på en punkt finns det skäl att höja ögonbrynen -eller mer korrekt på två punkter. Det ena är den moderata framryckningen, det andra den markanta tillbakagången för socialdemokraterna.

Anldeningen till att detta är värt uppmärksamhet är den socialdemokatiska självbilden. Den har under hela mandatperioden präglats av någon sorts idé om att Alliansens majoritetssällning bara skulle vara tillfällig, att den socialdemokratiska valförlusten 2002 berodde på yttre omständigheter (Göran Persson?) och att majoriteten i väljarkåren "egentligen" är klart socialdemokratisk. Vi ser nu att så inte är fallet. Det betyder inte att valsegern på något sätt är "hemma" för oss i Alliansen - mycket hårt arbete återstår - men de siffror som presenteras idag säger ändå något om hur opinionen ser på det arbete som läggs ner i riksdag, kommuner och landsting.

Socialdemokraterna har pekat på Ärna, på debatten om idrottsarenor, på händelser kring Akademiska sjukhuset och på mycket annat. I landstinget har man kallat vår beskrivning av framgångsrikt arbete med att hålla ekonomin i schack för "tomma siffror" och vår beskrivning av bättre tillgänglighet och ökad produktion för "skryt". Samtidigt har man nogsamt hållit sig undan från att presentera någon som helst egen politik

Nu kommer det första kvittot. Valsegern är som sagt långt ifrån bärgad - men den socialdemokratiska valstrategin förefaller vara i stort behov av omprövning. Väljarna nöjer sig uppenbarligen inte med en opposition som bara gnäller. Väljarna vill veta hur alternativet till den framgångsrika politik som Alliansen för egentligen ser ut. Och om den politiken inte presenteras (vilket den inte lär göra eftersom den faktiskt inte finns) så är väljarna - i alla fall vfrån vad vi kan se i den aktuella undersökningen - fullt nöjda med den politik som förs.

Men, som sagt, det är långt kvar och mycket kan hända. Vi i Alliansen har alla skäl att jobba på ända fram till valdagen. Det är då vi ska skörda resultatet av fyra års hårt arbete - och det förtroende som följer.

09 juni 2010

Massmedier och direkta väljarkontakter.

Dagens stora "nyhet", inte minst i Radio Uppland, handlar om hur vi som har eller kandiderar till förtroendeuppdrag använder så kallade sociala medier. Den här bloggen, tillsammans med Facebook, är de jag själv mest använder. Jag måste konstatera att åtminstone en del av referaten handla om en felsyn eller missuppfattning.

Jag tycker det är bra att både blogga och vara aktiv på Facebook - men det kan självklart inte vara den enda kanalen till väljarna. Inte heller hembesök hos väljarna i form av dörrknackning, en annan kampanjform som media gärna har synpunkter på, är på något sätt allena saliggörande.

Men det finns ett annat viktigt skäl att använda både sociala medier, dörrknackning och mängder av andra kampanjmetoder, och det är helt enkelt att komma i direkt kontakt med väljarna. Radio, TV och tidningar har också sina fördelar - men då är det journalisterna och redaktörerna som redigerar hur våra budskap presenteras.

Poängen med sociala medier är helt enkelt att som avsändare själv ha kontrollen. Det är jag och ingen annan som avgör vad jag skriver. Men inte bara det. Jag kan också själv välja ämnen och vinklar, och det är faktiskt viktigt för samtalet med väljarna. Dessutom kan det vara på plats att tillägga att de flesta direkta väljarkontakter får jag genom att människor helt enkelt ringer, skriver brev eller e-post eller helt enkelt kommer fram på stan och pratar. Däremot är det inte särskilt vanligt att folk kommenterar här på bloggen - och det är kanske inte heller något konstigt.

Det betyder absolut inte att jag misskrediterar mediernas och journalisternas arbete. Det betyder inte heller att de sociala medierna kan ersätta tidningar, radio och TV. Däremot är det angeläget - för alla berörda att förstå - att inse att det finns ett värde i att vi som har eller söker politiska förtroendeuppdrag kan ha en rak, ärlig och direkt dialog med våra väljare. Utan det filter som våra dutiga massmedier utgör.

Tidningar, radio och TV är massmedier. Facebook och den här bloggen är individuella medier. Bägge behövs och de kompletterar varandra utmärkt.

På lördag kan du förresten träffa på utanför ICA Kniven mellan klockan 11.00 och 13.00 om du vill prata med mig om aktuell politik. Vi ses och hörs!

08 juni 2010

Jo men man kan ju ta till formalia

Det moderata stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholm, Kristina Alvendal, räknar jag till min vänkrets. Kristina är en rak, tuff, handlingskraftig och effektiv poilitiker som tänker rätt. Hon brukar dessutom ha ordning och reda på saker och ting.

Mot den bakgrunden blir jag inte förvånad när jag läser den här artikeln i Dagens Nyheter. Den visar ju att Kristina visat tänkt rätt, visat handlingskraft och agerat i en för henne och hennes uppdrag viktig fråga.

I detta läge tar våra politiska motståndare till vad som står till buds när politiken inte räcker. Då plockar man fram formalian. Alltid går det att hitta någonting som är lite galet: ett brev som inte formulerats rätt, en handling som kunde sett annorlunda ut eller någonting som kunde ha gjorts på ett annat sätt. Alltid finns det något som man kan racka ner på.

Kristina, jag kan trösta dig med att jag vet hur det är. Efter JO-anmälningar som lämnats utan åtgärd och domar i förvaltningsrätten som gått samma väg blir man till slut lite luttrad men också övertygad. Det är politiken och dess innehåll som fäller det verkliga avgörandet.

Nu betyder det inte att jag inte tycker att det ska vara ordning och reda på beslutsfattandet. Tvärtom! Snarare är det så att det är viktigt med att arbeta så korrekt och sakligt som möjligt (vilket också krävs i förvaltningslagen) - men det blir ändå en aning märkligt när formaliteter blir till huvudsak i den politiska debatten. Och det var nog inte i första hand de politiska motståndarna i oppositionen som förvaltningslagen tänkte på - utan de medborgare som nog i huvudsak mest är förundrade över vilka argument som tillåts bli huvudsak i den politiska debatten. Det blir lite fattigt när procedurfrågorna för överhanden.

Stå på dig, Kristina! Du gör ett kanonjobb, och det lär du säkert fortsätta med ett bra tag till.

03 juni 2010

Närvård är bra vård!

Dagen började med ett besök i Östhammar. Idag var det inte fråga om studiebesök i verksamheten, utan om att slutföra arbetet med en överenskommelse om närvård mellan landstinget och Östhammars kommun. UNT skrev om vårt möte på ett bra sätt - och med en bra bild.

I grunden handlar närvård om att ge den vård lämpar sig för det så nära och lokalt som möjligt. Det gäller inte minst äldre, multisjuka patienter med stora vårdbehov. I regel har dessa patienter dessutom stora samtidiga behov av kommunal äldreomsorg, och då gäller det att kommuner och landsting kan samverka. Och det kan vi!

Det kan tyckas självklart att sträva efter närhet - men så är tyvärr inte alltid fallet. Det finns många administrativa, politiska och praktiska hinder för att vården ska fungera så smidigt som möjligt, och det kräver i sin tur ofta politisk kraft för att övervinna. Därför kändes det som ett viktigt steg när min kollega Jacob och jag idag tog i hand. Viktigt för dem som behöver en bra vård och omvårdnad, inte bara i Östhammar

02 juni 2010

Reformarbetet rullar vidare

90 miljoner till hälso- och sjukvårdsstyrelsen för att möta ökade behov av vård hos befolkningen. Ett avkastningskrav på primärvårdsförvaltningens vårdcentraler som går till viktiga insatser, till exempel barnspecialistmottagningar och förebyggande arbete. Justering av akutmottagningen i Enköping, och sist men inte minst en preliminär plan och budget full med reformer. Det blev sammanfattningen av den sprängfull dag med landstingsstyrelsen i måndags.

De 9o miljonerna behövs när länets befolkning både växer i antal och visar ökande vårdbehov. I det läget är det sannerligen för väl att vårt landsting - numera, får man tillägga - har god ordning på ekonomin. Att vi under hela mandatperioden hållit hårt i slantarna leder nu till att pengarna räcker längre, och därigenom kan användas för att möta ökande behov. Dessutom innebäår det nya ersättningssystem som vi infört för sjukhusvården att vi kan göra tilläggsbeställningar som denna med god precision.

Primärvårdens ekonomin är en annan viktig fråga för landstingsstyrelsen. Där gäller det inte bara att tillföra tillräckligt mycket pengar, utan också att pengarna används rätt. 30 miljoner tillfördes redan i november, därför är inriktningen nu att se över hur de pengar som tillförts används så klokt som möjligt. Därför får vårdcentralerna som landstinget driver i egen regi ett avkastningskrav - som används för andra angelägna delar av den nära vården.

Kort uttryckt: vi jobbar vidare för att reformera vårt landsting. Utmaningen är att ge medborgarna mer vård med begränsade resurser, och att samtidigt tänka nytt för att möta ständigt nya utmaningar. Det som stimulerar mest i detta arbete är att hitta dessa nya vägar som ständigt behövs för att i varje läge säkerställa tryggheten för alla som bor, arbetar eller befinner sig i vårt län.

Det är nämligen den stora utmaningen: att hela tiden lösa de problem och frågeställningar som uppkommer. I ett sådant läge är det en fantastisk trygghet att arbeta tillsammans med en stabil och målmedveten allians som också ständigt kan leverera lösningar på de utmaningar som vi möter. Måndagens landstingsstyrelse gav som sagt nya exempel på detta. Arbetet med att reformera vårt landsting fortsätter!

01 juni 2010

Fyra fungerar tillsammans

Jag kan inte låta bli att inleda månadens bloggande med att bjuda på en riktigt bra länk. Det är min kollega och vän Jonas Segersam som skrivit tänkvärt på sin blogg. Jg kunde inte skriva det bättre själv, och gör det därför inte utan hänvisar till Jonas.

En kommentar, dock, till det Jonas skriver om "den moderatledda Alliansen". Det är bara att konstatera att fyra hjul ger bra balans - och att inget av de fyra hjulen är stödhjul. Vi fungerar inte bara väldigt bra ihop, vi har dessutom ganska trevligt tillsammans.