13 juni 2010

En position som kräver ansvar

Det här inlägget handlar egentligen inte om opinionsmätningar, ej heller om politiska motståndare. Däremot handlar det i hög grad om vad som är aktuellt i politiken för oss moderater och för hela Alliansen just nu. Det är vikten av att oförtrutet arbeta vidare mot ett fortsatt förtroende från väljarna den 19 september.

För att kunna skriva om detta behövs emellertid några rader om alternativet, för alternativet till fortsatt alliansmajoritet i riksdagen och flertalet av landstingen och kommunerna är på sitt sätt djupt oroande. Jag tittar runt på olika bloggar till vänster - och det jag ser skrämmer mig. För väldigt många av dessa bloggare tycks nämligen huvudmålet vara att få bort Alliansen, inte att föra fram ett eget politiskt alternativ. Det centrala tycks inte vara att ge människor ett bättre samhälle. Det centrala är i stället att ändra på den politik som nu förs - även om den innebär förbättringar för människor i deras livssituation.

Därför kan det vara på plats med några förklaringar.

Vi är faktiskt inte intresserade av om det finns vårdföretag som går med vinst. Det vi i Alliansen är intresserade av är att människor för de skattemedel de betalar faktiskt får den vård de behöver. Vi är heller inte intresserade av om det finns privata företag i övrigt som får någon krona över i balansräkningen. Däremot är det ytterst centralt för Alliansen att människor har ett arbete att gå till. Och det brukar vara lättare att uppnå om det finns företag som går med vinst och vill anställa fler.

Moderaternas, och Alliansens, politik handlar om människor. Det handlar om att barn ska kunna går till skolan och veta att de får lära sig läsa, skriva och räkna. Det handlar om att människor ska kunna gå trygga på gatorna utan att riskera våld och hot. Det handlar om en trygg vård när man blir gammal eller sjuk. Det handlar om jobb, riktiga jobb, för att människor ska kunna försörja sig och kunna leva ett gott och värdigt liv utan att tvingas leva på bidrag.

Denna fokusering på människor och människors villkor kallar våra motståndare för en "förändrad retorik". Utgångspunkten för detta resonemang är att huvuddelen av det svenska folket "i grund och botten" anses vara socialdemokrater - av socialdemokraterna. Med den utgångspunkten måste förskjutningar i människors värderingar i förhållande till de politiska paretierna givetvis innebära att det är någon sorts retoriskt trick som ligger bakom den moderata förnyelsen.

Men tänk om det är så att det är en förnyelse på riktigt - och att det är något som allt fler människor upptäcker? Tänk om det är så, att allt fler människor - jag träffar dem varje dag! - har insett att det faktiskt finns hållbara alternativ till den politik som prövats - och som inte fungerar.

Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan beklagar sig och säger i Aftonbladet att "diskussionerna har inte handlat om vår jobb-och välfärdspolitik som vi hade hoppats". Jag kan av egen erfarenhet upplysa Baylan om att han både har rätt och fel.

Visst är det så att mycket av debatten handlat om annat än om vad de rödgröna partierna vill göra om de vinner valet. De vill ju nämligen inte gärna prata om det själva! Det alternativ till budget för landstinget som de rödgröna lägger fram handlar mer om vad man inte gillar med dagens politik än vad man egentligen vill göra i stället. Väljarna har insett detta - och lönar dem som visar förmåga till handling. Det blir tydligt nu, när de rödgröna inte längre kan säga att de tänker komma med besked. Beskeden har kommit - och väljarna ser dem.M

Vad är det då väljarna ser i den rödgröna politiken? Tyvärr inte mycket av lösningar på de samhällsproblem som måste lösas här och nu. Det som i stället dominerar är svartmålningar av en verklighet som väldigt många väljare faktiskt uppfattar som väldigt annorlunda i förhållande till hur den beskrivs. Den offentliga ekonomin är i god ordning. köerna till sjukvården är kortare än förr (men fortfarande för långa), det finns fler poliser och samhället utvecklas.

Min förhoppning är att den rödgröna oppositionen ska fortsätta att gnälla. Gnälla på fler alternativ i vården, på arenaprojektet i Gränby, på de satsningar som görs på välfärdens kärna och på ordningen i de offentliga finanserna. För varje dag av gnäll och spydigheter vinner vi i Alliansen nya väljare, väljare som påfallande ofta går raka spåret från dem som gnäller till dem som faktiskt levererar all den välfärd, de jobb och den trygga ekonomi som krävs för att samhället ska fungera väl.

Därmed kommer vi till sammansattningen - och till vad detta egentligen handlar om. Vi i Alliansen har fått ett förtroende av väljarna. Det förtroendet ska vi vara rädda om, och förvalda med det ansvar som förtroendet kräver. OM vi gör det, så kommer väljarna att välja förtroende och ansvarstagande - för det är vad väljarna önskar sig. Vi ska korta köerna till vården, bygga de projekt som behövs, föra en politik som leder till fler jobb och växande ekonomi samt sist men inte minst visa det ledarskap som en sådan utveckling kräver. Vi får stå ut med dem som gnäller, det hör till och det noteras dessutom av allt fler. För varje gång de rödgröna gnäller på våra förslag, så får vi en chans till att berätta om vad vi åstadkommit. Det tycks gå hem i opinionen!

Inga kommentarer: