31 maj 2009

Vårdval - en framgångssaga för Uppsala

Jag har skrivit om det förr, men det förtjänar att upprepas: ett EU-direktiv som öppnar för fritt vårdval över gränserna kan bli en framgångssaga för Uppsala och för vårt län. Här finns som bekant ett sjukhus, Akademiska sjukhuset, som faktiskt är världsledande på en rad områden. Givetvis skulle detta vara mycket attraktivt för patienter över hela Europa om möjligheten att söka vård i andra länder blir verklighet. Verksamheten finns redan på plats: Uppsala Care erbjuder redan sina tjänster på den internationella sjukvårdsmarknaden.

Vänta lite nu... sjukvårdsmarknad? Finns det en sådan - och ska det finnas?

Svaret är: ja,absolut, men med den lika självklara förutsättningen att det sker inom ramen för det som det råder mycket stor politisk eníghet om, nämligen att behov och inte egen plånbok ska styra. Det är också av största vikt att en ökad rörlighet understödjer - och inte äventyrar - en sjukvårdsstruktur som bidrar till utveckling, forskning och förnyelse av hälso- och sjukvården.

Sverige har ett antal sjukhus och forskningsinstitutioner av absolut världsklass. Akademiska sjukhuset är ett av dem, och med rätt villkor går sjukhuset också en lysande framtid till mötes. Goda villkor när det gäller internationell vård är en av de förutsättningar som då måste infrias.

Därför är EU-valet viktigt för Akademiska sjukhusets framtid. Tänk gärna på det på söndag.

30 maj 2009

Tack för igår

Ett av de trevligare inslagen i arbetet som landstingsråd är att delta i promoveringen av nya doktorer vid Uppsala universitet. Igår var dags igen; dessvärre innebar andra åtaganden att jag inte hann delta under hela dagen, men väl på kvällens bankett. Där träffade jag flera av de nybakade doktorerna - och blev som alltid imponerad av kunskaperna, nyfikenheten och ambitionerna inför framtiden.

Uppsala universitet, och för den delen Sveriges Lantbruksuniversitet, befinner sig i absolut världsklass på en rad områden. Eftersom universitetet på en lång rad områden också har utbildning och forskning som är unikt i landet så är det ingen överdrift att säga att detta är av nationellt - och till och med internationellt - intresse.

Lägger man dessutom till en rad andra institutioner, som Läkemedelsverket, Livsmedelsverket, Statens Veterinärmedicinska anstalt och sist men inte minst den långa raden av framgångsrika företag, så inser man att Uppsala faktiskt har helt unika förutsättningar för att skapa välfärd långt utanför stadens gränser. I ett läge när "gamla" industrigrenar krisar är det självklaret viktigare än någonsin att de branscher som kan svara för landets ekonomiska utveckling ges rimliga förutsättningar.

Uppsala går en strålande framtid till mötes - i alla fall om dessa förutsättningar vårdas. Från Alliansens sida i landstinget är detta en högst prioriterad uppgift. Därför känns det bra att delta och se hur starkt universitetet, och alla dess samverkanspartners, står sig i konkurrensen.

28 maj 2009

"Jag har redan röstat"

Har nu ägnat några trevliga timmar på torget med att möta väljare inför EU-valet. Stämningen var god, för att inte säga entusiastisk. Många berättade att de redan röstat, och många av dem att de lagt sin röst på moderaterna. Det känns bra.

Det kanske svåraste i dessa personvalstider är när många kandidater är riktigt bra! Idag har vi i Uppsala haft Susanna Haby från Göteborg på besök, och dte är en kvinna som jag unnar riktigt många kryss i valet! Susanna jobbar dessutom med flera viktiga frågor för oss här i Uppsala, till exempel fritt vårdval och livsmedelssäkerhet. På bilden ser du Sanna i full färd med att övertyga några ungdomar och det goda med den moderata politiken.
valtemperaturen stiger, och det är bra. Måtte nu även vädret rulla på i samma stil till helgen.

27 maj 2009

Kamp mot antibiotikaresistens har hög prioritet

Kampen mot antibiotikaresistens rullar vidare. I dagens nätupplaga av DN finns flera intressanta artiklar i ämnet. Utvecklingen är ytterst oroande, och mot den bakgrunden måste givetvis alla krafter sättas in. Det tänkvärda är att en kraftfull åtgärd mot antibiotikaresistens är att inte förskriva antibiotika.
Som ett led, ett av många, har Akademiska sjukhuset beslutat att läkarna inte ska använda sina långa rockar, utan i stället klä sig i bussarong, dvs en kortärmad blus. DN har också en intressant artikel i ämnet här. Läkarna protesterar, men sakkunskapen är tydlig. Då bör läkarna, som ju ofta är ledare och föredömen, också begrunda sitt ansvar och sin delaktighet i matchen mot de resistenta bakterierna.
Vårdrelaterade infektioner kostar mycket pengar (en bristvara i landstinget just nu, som bekant), men innebär framför allt ett oerhört, och ofta onödigt, lidande för patienterna. Alla krafter måste sättas in för att ge en säkrare vård, och då gäller det inte minst att klara av att ge patienterna en smittsäker vård.
Akademiska sjukhuset är ett nationellt föredöme i kampen mot vårdrelaterade infektioner. Den toppositionen ska vi se till att sjukhuset förstärker och behåller.

26 maj 2009

Vad vill de rödgröna?

Jag har ägnat en stund åt genomläsning av det "rödgröna" alternativet till preliminär budget för vårt landsting. Det gick fort. På 14 luftigt rediverade sidor med mycket rubriker står...egentligen ingenting. I stort sett anser dessa tre partier att Hälso- och sjukvårdslagen ska följas och att medarbetarna i organisationen ska ha det ganska bra. dessutom är man för en lång rad - men inte alla! - av de reformer som vi i Alliansen har sjösatt sedan valet 2006, med närvård och nytt ersättningssystem för sjukhusvården som tydligaste exempel.

Vidare är de rödgrönda för att "de regionala framtidsfrågornamåste beaktas i ett långsiktigt perspektiv", vad nu det kan betyda. Man vill ha en budget i balans (det är lagkrav på det!) och lägger stor vikt vid "de politiska beslutsprocesserna", men skriver inte ett ord om forskning.

Så har kan man fortsätta långt mer än vad ett blogglilägg ger utrymme för. den enkla sammanfattningen är exakt det vi upplevt på rader av sammanträden. det enda oppositionen verkligen vill, det är att vara i majoritet. Det är mindre klart vad denna majoritet ska användas till.

En intressant start på dagen

Idag är det tisdag, och som vanligt har jag då inlett dagen med att träffa medarbetare i landstinget över en kopp kaffe och samtal om deras vardag. Som alltid blev det ett intressant möte, den här gången med personal i psykiatrin. Vad vi pratat om vill jag inte skriva om på bloggen, det är en sak mellan mig och de jag träffar.

Vi politiker är, allmänt sett, för lite ute i den verksamhet som vi har ansvar för. Vi behöver vara ute för att se och lära men också för att få idéer och impulser. Däremot är det inte vår uppgift att leda och styra genom aldrig så täta medslag i verkligheten. Politisk ledning och styrning utövas i politiska organ och genom politiska beslut - som sedan ska verkställas och omsättas av tjänstemän. En lärdom av dessa möten med medarbetarna är däremot den faktiska effekten av de beslut vi fattar.

25 maj 2009

En dag på jobbet

Det blev en hektisk dag med inte mindre än 29 ärenden i landstingsstyrelsen, allt från remissvar som civilflygplats på Ärna och avtal om samarbete med landstinget i Västmanland till nytt ersättningssystem för primärvården och kostnadsanpassningar för att hålla verksamheten inom budgetramarna.

Landstingets ekonomiska läge är mycket bekymmersamt. Kostnadsutvecklingen är för hög samtidigt som skatteintäkterna sjunker. Nu måste kraften i arbetet med kostnadsanpassningar öka ytterigare, annars är ekonomin för kommande år allvarligt hotad.

Men om ekonomin är dyster och inger oro,så finns mycket annat som är positivt. Samarbetet med landstinget i Västmanland är lovande, och den preliminära plan och budget som vi i Alliansens tagit fram känns som en stabil grund för fortsatt utvecklingsarbete. Mot denna läse vi oppositionens alternativ som i stort sett saknar nya idéer och visioner. Oppositionen visar sig åter igen vara bäst i opposition och bör stanna i den rollen ett tag till.

Kvällen avrundades med glädjebeskede att Uppsala kommun säger ja till fortsatt flyg på Ärna - ett oerhört viktigt beslut för Akademiska sjukhuset. Att vår opposition i landstinget sade nej till flyg på Ärna är en gåta, men säger också något om oppositionens ointresse för att värna viktig verksamhet. Viljan att plocka billiga poäng i opinionen är större än intresset för att säkra framtiden för luftburen intensivvård.

24 maj 2009

God mat viktigt på Akademiska

Säga vad man vill om miljöpartiets oppositionsråd Johan Edstav, men sin oppositionsroll tar han på största allvar. Det innebär att han inte försitter en chans att vara emot olika förslag oavsett vad de innehåller.

Vi fördjupar nu vårt samarbete med landstinget i Västmanland, närmast gäller det samverkan om mat till våra sjukhus. Att vi kan bygga upp detta samarbete har stor betydelse för framtiden, och komer säkert att bli till nytta på flera sätt.

Att laga god och näringsriktig mat till ett sjukhus med över tusen vårdplatser är komplicerat. Det gäller att maten är både välsmakande, näringsriktig och smidig att distribuera. Patienten måste vara i centrum, och maten måste vara en verksam del i vården. Maten ska alltså inte bara smaka gott, den måste dessutom anpassas till en lång rad olika behov som olika patienter har. Det idealiska vore givetvis om all mat kunde lagas lokalt, på varje avdelning på sjukhuset. Det är bara det att det skulle skapa fler problem än det löser, det visar inte minst den kostutredning som gjorde redan för ett år sedan. Resultatet av den utredningen blev att den modell som nu tas fram gav samma kvalitet men till väsentligt lägre kostnad.

Miljön, då? Tja, det måste ju vara mer miljövänligt om två landsting tillsammans arbetar för så ekologiskt och närproducerat som möjligt, i stället för att ett landsting gör det på egen hand. Procis som i det globala sammanhanget är samarbete och gemensamma ansträngingar mot gemensamma mål effektivare för miljöarbetet än att var och en löser sina egna problem. Det är därför vi går vidare med vårt samarbete med vårt grannlandsting.

Det kan också vara på plats att påpeka att den modell som vi väljer tillsammans med landstinget i Västmanland inte är den modell som valts i Stockholms läns landsting - utan vidare kommentarer om detta!

23 maj 2009

Politiskt våld i EU-valrörelsen

Läser i DN om den 47-årige folkpartistiske valarbetare som misshandlats av så kallade antirasister. Av referatet är det ingen vågad gissning att utgå ifrån att våldsverkarna hörde hemma på vänsterkanten. Det är dessutom en statistiskt ganska trygg gissning, eftersom det som sagt är frågan om våldsutövning mot politiska motståndare - och då agerar gärningsmännen så, att vänstersympatierna är högst rimliga att anta, om man säger så.


47-åringen blev enligt utsago kallad för "fascist", vilket i detta fall kan vara i stort sett vilket demokratiskt parti som helst till höger om miljöpartiet (ungefär). Men det spelar mindre roll. Även vi moderater drabbas mycket frekvent av både våld och skadegörelse, och får emellanåt finna oss i att bli kallade fascister. Yttrandefrihet heter det, det där som gör att (emellanåt) maskerade aktivister ostraffat får uttrycka sig så.


Det är dock dags att ta tillbaka begreppet "antirasist", för det är ett begrepp som bör reserveras för oss som kan umgås med andra människor inte bara oberoende av hudfärg och etnicitet, utan också kan acceptera andra åsikter än de egna och dessutom kan diskutera med meningsmotståndare utan att tillgripa våld. Det är också rimligt att vi antirasister känner tillhörighet med varandra genom att agitera politiskt utan diverse masker, lustiga mössor och annat.


Jag har också en annan idé på samma tema. De som spökar ut sig i masker och luvor kan ju känna samhörighet med varann i stället. Masker, luvor och våld mot meningsmotståndare är ju en verksamhet med fina traditioner, exempelvis från den amerikanska södern på 1850-talet. Likheten mellan de grupper i olika vänsterkretsar som nu brer ut sig och dessa grupperingar i den amerikanska södern är faktiskt påfallande på flera områden. Klart tänkvärt.

Till sist en förhoppning. Det är att mer demokratiska krafter till vänster mer aktivt tar avstånd från de krafter som är i farten, utesluter dem från exempelvis antirasistiska manifestationer och överhuvudtaget slutar relativisera deras våldshandlingar.

EU-valet är på allvar!

Igår (se nedan) kommenterade jag diverse stolliga projekt med stöd av EU-bidrag. Idag är det dags för nästa EU-och valrelaterade problem. Det är att medias rapportering i huvudsak inte handlar om politiken, utan om opinionsmätningar och valdeltagande.

De föesta människor är måttligt intresserade av politik, det vill säga av det poitiska "spelet", partiernasa och de politiska organens inre arbete. Däremot är man mycket intresserad av konsekvenserna av de politiska beslut som fattas. Man struntar till exempel hur belsuten fattas i landstinget eller ens vem eller vilka som är i majoritet, däremot anser man det oerhört viktigt att vården fungerar, att bussarna går i tid och att vårt län utvecklas i rätt riktning. Men rapporteringen från EU-valet handlar om just det som intresserar väljarna minst.

Kära medier: rapportera mer om vad följderna blir av det ena eller andra partivalet. Berätta att fler socialdemokrater i parlamentet innebär beskuren valfrihet i vården, politisk klåfingrighet i stället för konsumentmakt och mer överstatlighet genom politiska regleringar. Berätta på samma sätt också att vi moderater kämpar för färre skyddstullar och därmed friare handel och rörlighet, för förre detalöjregleringar och mer av exakt det som vi arbetar politiskt för även i kommuner, landsting och riksdag. EU-valet är inte annorlunda än de val som hålls vart fjärde år, och borde refereras därefter.

22 maj 2009

Är EU-projekten bra för EU?

EU-valet är viktigt. Jätteviktigt. Så viktigt att jag under de närmaste veckorna kommer att lägga mycket tid på kampanj. Vårt medlemskap i EU är också oerhört viktigt. I själva verket hänger vår svenska demokrati och välfärd väldigt nära samman med EU.

Juast därför är det bara beklämmande att EU för de flesta mest förknippas med projekt och kampanjer av typen "100 cyklar" i Umeå, pricksäkert beskrivet av Malin Siwe i dagens DN. Läs den gärna!

Problemet med klämkäcka (läs gärna töntiga) EU-finansierade kampanjer av detta slag är just att de tenderar att dra ett löjets skimmer över EU, när det rätteligen borde vara de lokala finansiärerna som skäms. Följden blir, helt naturligt, att det som de flesta förknippar EU med inte är frihandel och gemensam kamp mot miljöproblem och internationnell kriminalitet - utan med märkliga kampanjer finansierade med EU-bidrag.

EU är inte ute och cyklar, men om vi inte kan klarlägga vad som är viktigt med EU så kan det bästa bli det godas fiende. Det vore verkligen trist.

Sälja hela skiten?

Ibland händer saker som ökar inspirationen och viljan att driva på den ideologiska och politiska utvecklingen. Det kan behövas, inte minst när det dagliga arbetet känns lite väl vardagsgrått.

En sådan sporre är den uppenbart verklighetsfrämmande boken "sälj hela skiten!" utgiven av Ordfront förlag. Jag har inte hunnit läsa mer än förhandstexterna, men det räcker så länge!

Vi har många problem i Sverige, och ett av dem är den allmänt spridda uppfattningen att skattefinansierade tjänster också måste produceras av det offentliga. Hur det kan vara en huvudfråga vem som producerar tjänsterna är en gåta, tills man börjar skrapa på argumenten.

Först och främst: det råder en mycket bred samstämmighet om att välfärden i huvudsak ska finansieras via skatter. Det gäller skolan inklusive förskolan, sjukvården, äldre- och handikappomsorgen och sist men inte minst infrastrukturen. Men varför i hela friden måste det innebära att tjänsterna måste produceras av offentligt ägda aktörer?

Svaret är ideologiskt. För vänstern är det viktigt att behålla makten över "produktionsapparaten" helt enkelt eftersom man av ideologiska skäl vill ha kontrollen. Misstron mot människors förmåga att välja själva kommer till uttryck i en misstro mot olika former av valfrihetssystem i skola, vård och omsorg. Men precis som på andra områden i samhället så har människor förmåga att göra kloka och rationella val även när det gäller välfärdstjänster.

Frågan om rättvisa och social jämlikhet har i grunden inget att göra med vem som utför, producerar, en viss tjänst. Grundläggande sociala rättigheter utgår från den gemensamma finansiering som skatten utgör. Men med denna finansiering som grund har vi människor faktiskt olika uppfattning om vilka tjänster och vilken service som ska tillhandahållas.

Det kan dessutom vara på plats att komma ihåg att det inte är vi moderater eller Alliansen som blåser till strid i frågan. Tvärtom är vå grundläggande hållning ganska pragmatisk. Till vänster finns däremot, vilket kommer till uttryck i den nämnda boken, en framväxande ideologisk vakthållning kring det som kallas för "den gemensamma välfärden".

Denna rörelse vill i praktiken införa yrkes- och näringsförbud för några av de viktigaste tjänsterna i det moderna samhället, begränsa valfriheten till dem med tillräckligt tjock plånbok och sist men inte minst göra så att framför allt kvinnor skall vara hänvisade till en enda arbetsgivare, nämligen det offentliga.

Samhället är större än staten. Demokrati är inte samma sak som skatteuttag och -finansiering. Därför behövs en skarp ideologisk debatt om välfärdens innehåll och utformning. Den debatten ska vi ta!

21 maj 2009

Palatsrevolution i knapptryckeriet?

Dagens Nyheter låter idag meddela att riksdagsledamoten från Skåne Ann-Marie Pålsson behagar lämna sitt uppdrag. Motivet sägs vara att riksdagen har blivit maktlös, vilket i sanning föranleder en del fördjupning.

Det är enkelt att påstå att de enskilda riksdagsledamöterna, eller för den delen deras lokala kollegor i landstings- och kommunfullmäktigegrupper, är maktlösa i förhållande till regering eller lokala motsvarigheter. Men den beskrivningen bör analyseras en aning närmare.

Först och främst, till den som kritiserar "nya moderaterna": statsministern fick efter valet en fråga, nämligen var det var för fel på de "gamla". Statsministern blev inte svaret skyldig: de vann i vart fall inga val. Sedan valet 2006 har vi moderater, på alla nivåer, fått ett enormt förtroende att reformera och utveckla den svenska välfärden. Ann-Marie Pålsson, när hon ställde upp i riksdagsvalet, gjorde sig till en del av denna förnyelse - även om hon även tidigare gjort sitt bästa för att distansera sig. Men det var de nya moderaterna som vann valet 2006, inte Ann-Marie Pålsson. I hennes valkrets fick (M) 70.000 röster, Pålsson kryssades av drygt 3000 av dessa. Det vore klädsamt med lite ödmjukhet inför det faktum som gett Pålsson hennes uppdrag.

I Sverige röstar väljarna i första hand på partier, och förhållandet är likartat i de flesta demokratier. Motivet för detta är enkelt: i de beslutande församlingarna i varje representativ demokrati måste en majoritet samlas för en fråga för att beslut ska kunna fattas. Samtidigt är det helt rimligt att väljarna faktiskt vet vilka politiska konsekvenser deras röst kommer att få.

För Pålsson tycks det viktiga inte vara att väljarnas uppfattning får genomslag, utan att hon får utrymme för sina egna ståndpunkter. Jag har själv nöjet att både leda en samlad partigrupp - och att vara en av dem som bär upp den samlade uppfattningen som partiet lokalt ska stå för. Mot den bakgrunden är Pålssons agerande i mina ögon en aning märkligt. Det minsta jag kan säga är att mitt eget högst privata manöverutrymme är betydligt mer beskuret som så kallad "ledande företrädare" än som - om uttrycket tillåts - "menig" ledamot av den lokala kommunfullmäktigegruppen. Däremot är jag, just utifrån mina erfarenheter som gruppledare (inte bara för (M), utan för hela Alliansen) i landstinget, både ödmjuk och lojal inför det senare uppdraget.

Demokrati handlar först och främst om lyhörthet gentemot våra uppdragsgivare väljarna. De har i stort sett uteslutande röstat på en samlad politik, det vill säga ett parti, snarare än på enstaka nycker, det vill säga på person. Därför borde Pålsson vara en aning mer ödmjuk inför sitt viktiga uppdrag som företrädare för de nästan en och en halv miljon människor som bidrog till att hon under de senaste fyra åren kunnat underteckna sina debattartiklar med titeln "riksdagsledamot". Den titeln har hon inte skaffat sig på egen hand; hon har fått den i förtroende av medborgarna!

20 maj 2009

Ärna blir kvar

En verklig glädjedag! Beskedet att försvarsmakten stnnar på Ärna till en civil operatör är på plats är en oerhörd lättnad för alla som är beroende av den utomordentligt väl fungerande verksamhet som den luftburna intensivvården innebär. I grund och botten är det vi alla, för vi kan aldrig veta när vi behöver de kvalificerade resurser som flygplan och helikopter utgör. Försvarets beslut innebär ännu en viktig framgång för Akademiska sjukhuset och ytterligare en bekräftelse på sjukhusets särställning i svensk sjukvård.

18 maj 2009

Borgfred?

Det är lite svårt att tro att det är sant, men det är det faktiskt. Socialemokraterna väljer nu att bryta borgfreden i EU-frågor inför ordförandeskapet, och det gör man givetvis helt stilenligt.

Vad är det då för fråga som för (S) är så viktig, att den gott kan kosta en fläck på Sveriges heder? Är det kanske någon viktig utrikespolitisk princip? Handlar det om någon framtidsavgörande miljö- och klimatfråga? Eller är det kanske någon viktig demokratisk princip som är på väg att offras?

Inte riktigt. Snarare handlar det om....Liechtensteins medlemskap i Schengenunionen.

Det lilla furstendömet på gränsen mellan Österrike och Schweiz har retat upp justitieutskottets ordförande Thomas Bodström. Landet är ju ett skatteparadis, och sådana kan vi ju inte ha i Schengensamarbetet. Tycker Bodström. Men det är svårt att frigöra sig från tanken att det kan vara en läglig fråga att sätta krokben för regeringen i.

Så fungerar nämligen socialdemokrater i fler än ett sammanhang. Gärna borgfred, dialog och öppenhet - men det ska vara på socialdemokratiska villkor.

Ta det lugnt, Bodström, vi är vana. Och vi hade inte väntat oss annat från ett parti som betraktar det som "nästan som en statskupp" när något annat parti vinner val.

17 maj 2009

...och varför ska de regera...?

Ingenting vill de, ingenting säger de, ingenting kan de enas om - annat än om att de gärna vill regera.

Kvällens partiledardebatt gav i alla fall några klara besked. Det ena är den uppfriskande balansen mellan fyra partier i Alliansen, men en tydlig gemensam inriktning men också med utrymme för varje parti att redovisa sin särart. Jag tror att den kombinationen blir en vinnare i nästa års val.

Det andra är att det närmast motsatta förhållandet råder inom trepartikonstruktionen som försöker forma ett regeringsalternativ. Där var det inte mycket att bygga en gemensam politik på. Möjligen kunde man ana en samsyn om att höja skatter, men i gengäld är de skiftande budskapen om vad man vill göra med pengarna ett effektivt hinder för att de skattehöjningar som eventuellt skulle bli aktuella överhuvudtaget skulle få någon verkan.

De tre rödgröna partierna, och i synnerhet socialdemokraterna, vet helt enkelt inte vad de vill.

Efter att ha mött en ledande socialdemokrat i en debatt inför EU-valet inser jag också att metoden för att vinna val när politiken inte räcker till redan är utprovad. Det får bli personangrepp, sluggertaktik och annan smuts i stället. Tyvärr.

Målet för Alliansen måste vara att vinna först EU-valet och sedan nästa års val till riksdag, landsting och kommuner. Det ska vi göra för att fortsätta reformeringen av Sverige genom företagande och fler jobb, genom ytterligare satsningar på välfärdens kärna och genom nya frihetsskapande reformer. Det känns bra.

15 maj 2009

Kompetenta kvinnor...och män...?

Det finns gott om kompetenta kvinnor inom många sektorer i samhället. de fyller viktiga funktioner i alla möjliga sammanhang, ofta som ledare för viktig verksamhet. I min egen närhet har jag många sådana kvinnor, och flera av dem har jag själv haft förmånen att rekrytera.

Hur det ser ut i närheten av ledande företrädare för näringslivet är jag mer osäker på, inte minst efter att ha läst dagens DN. Där uttalar sig en ledande företrädare för ett framträdande företag med inriktning på konsumtionsvaror. SCA är ett företag som bland annat tillverkar blöjor, inkontinensskydd och andra pappersbaserade produkter för intimhygien. Mot den bakgrunden är det en aning underligt att bristen på "kvalificerade kvinnor" är så påtaglig. Huvuddelen av de produkter detta högst patriarkala företag producerar och marknadsför används och hanteras ju av kvinnor.

Har ingen kvinna involverats i utvecklingen av produkterna? Eller i att finna marknader och argument för försäljning. Är det verkligen företagets manlige styrelseordförande som är bäst på att lista ut hur man övertygar kvinnor om att använda dambindor eller inkontinensskydd.

Så är det givetvis inte. Däremot anser uppenbarligen denne framstående företagsledare att han är bäst på att...tja, bestämma över detta starkt kvinnoorienterade konsumentvaruföretag. Men jag tror att han (för det är en han) borde fundera över marknadsutsikterna och den framtida utvecklingspotentialen om fler kvinnor tilläts nå de högsta och tyngsta posterna i företaget. Det värsta som skulle kunna hända är ju att det kom nya idéer om just marknadsföring eller produktutveckling. Det skulle ju, hemska tanke, kunna leda till högre vinster som följd av en starkare marknadsposition.

Nu har ett företag och en företagsledare pekats ut, eftersom vederbörande intervjuats i DN. men jag är övertygad om att samma sak skulle kunna gälla nästan vilket som helst av våra större företag som tillverkar produkter som huvudsakligen köps och används av kvinnor. Man kan fråga sig var kompetensen finns.

Tack för ditt engagemang, Gert

Idag har jag träffat Gert Höglund, en man som engagerat sig djupt i framtiden för lasarettet i Enköping. det är han dessutom inte ensam om. med sig till vårt möte (bilden) hade han 6000 namnunderskrifter från andra som också tycker att lasarettets framtid är en viktig fråga.

Det tycker även jag, och hela Alliansen i landstinget. Därför arbetar vi hårt med lasarettets framtida uppdrag, och med att hitta verksamhetsformer som gör att den som bor i Enköping eller Håbo kan känna sig trygg och säker. Givetvis ska alla som bor i vårt län veta att de blir väl omhändertagna när de blir akut sjuka eller råkar ut för en olyckshändelse.
Tack, gert, för ditt engagemang. På måndag möter jag handikappföreningarna i Enköping, och sedan väntar fler möten med både föreningar och enskilda. Att lyssna på synpunkter, men också att berätta vad det är vi vill göra och varför vi gör det, är en viktig del av vårt uppdrag som fötroendevalda.

13 maj 2009

Glädjande beslut om brännskadevård

Så har då Rikssjukvårdsnämnden fattat beslut om lokalisering av rikssjukvård till Linköping och Uppsala. Givetvis tycker jag det är ett klokt och välmotiverat beslut, men framför allt är det en viktig markering. Att brännskadevården i Uppsala håller världsklass visste vi sedan tidigare, men det är då också glädjande att rikssjukvårdsnämnden verkligen lät beslutet bygga på kvalitet, forskningsresultat och - framför allt - patientsäkerhet.

Bakom dagens beslut ligger hårt arbete på många plan. Från Alliansens sida är vi glada att detta beslut som fattades i stor politisk enighet markerar ett av de vallöften vi ställde upp inför mandatperioden, nämligen att Akademiska sjukhusets roll som ledande undervisnings- och forskningssjukhus ska stärkas. Dagens beslut är ännu ett steg i detta arbete.

12 maj 2009

Funderingar i majsolen

Nästan två veckor utan ett enda inlägg är givetvis inte bra. Men det har varit två intensiva veckor med mycket arbete och lite tid för reflektion vid sidan av. Idag har jag äntligen en dag som ger utrymme för både funderande och arbete utöver verksamheten i landstinget. Låt mig därför fundera lite utanför de vanliga ramarna.

Att vi närmar oss EP-valet borde inte undgå någon, kan man tycka. Det är dock en nyttig läxa förr oss som är djupt engagerade, att ganska många människor inte tycker att valet till EU-parlamentet splar någon större roll. I stället för att utgå från hur de kan övertygas om detta vals betydelse kanske det är mer konstruktivt att fundera över vad det är som faktiskt spelar roll för människor. Måhända är det särskilt lätt att tänka så just som landstingspolitiker, eftersom väldigt många anser att sjukvård och kollektivtrafik spelar stor roll - och inte särskilt många anser att "landstingspolitik" är det viktigaste i världen.

Vad kan vi dra för slutsats av detta? Jag tror att det handlar om att lyssna. När man träffar människor, framför allt utanför rent politiska sammanhang, så finns det ett engagemang och en oro inför framtiden som är både lockande och skrämmande. Vi som är verksamma i politiken behöver generellt sett bli bättre på att fånga upp engagemanget men också på att förstå oron inför ekonomin, klimatet och välfärden.

01 maj 2009

Första maj utan tydliga besked

Har ägnat en del av dagen åt att surfa runt bland referat från demonstrationer, egna kommentarer från socialdemokrater och annat som ger en bild av hur denna arbetarrörelsens högtidsdag har avlöpt. Det samlade intrycket måcet bli att det är oerhört svårt att få besked från en rörelse som dessutom inte verkar vara den mest stridslystna man skådat.

Men det är värre än så. Låg kampmoral går givetvis att leva med, när det gäller en politisk motståndare. Däremot vore det bra om man åtminstone på första maj kunde få någon sorts klarhet i vad denna rörelse egentligen vill. Det går nämligen inte.

Att den borgerliga regeringen ska bort, om (S) får som de vill, är knappast någon större sensation. Motsatsen hade möjligen varit mer uppseendeväckande. Att bonusar till högre chefer är fel kom kanske inte heller som någon överraskning, lika lite som att världen i största allmänhet, den borgerliga regeringen i synnerhet och givetvis också det internationella finanskapitalet är orättvisa och dumma. Men nu är det så att vi politiska motståndare och framför allt väljarna vill VETA vad socialdemokraterna tänker göra om de mot all rimlig förmodan skulle komma till makten efter nästa års val.

I själva verket är detta ett oerhört demokratiskt problem. Vad majoriteten, det vill säga regerignen, vill följer ju ganska tydligt av dess agerande. Det har lett till att vi står väl rustade mot krisen genom goda statsfinanser samtidigt som flertalet av oss fått ökad köpkraft genom skattesänkningar. I kommuner och landsting pareras krisen genom tålmodigt arbete med att värna kärnan i välfärden kompletterat med stöd från staten under de kommande tre åren. Allt detta är exempel på agerande från en regering som oppositionen kallar "passiv". Och det är, väl att märka, just exempel.

Mot detta står en opposition som inte ens orkar lägga fram gemensamma förslag (med ett och annat undantag) och som därmed inte heller har ngåot regeringsalternativ. Alltså väljer man enklast tänkbara strategi: sänk impopulära skatter, lova mer pengar till allt och alla och skyll allt elände på den sittande regeringen.

Sanna mina ord, detblir en smutsig valrörelse nästa år. Socialdemokraterna och deras stödpartier vill ha makten tillbaka, men saknar helt idéer för hur den ska brukas. Det brukar borga för helt andra argument och debatter än de sakliga. Vi kan redan nu gissa vilka frågor, eller snarare icke-frågor, som kommer att hamna i fokus.