Ingenting vill de, ingenting säger de, ingenting kan de enas om - annat än om att de gärna vill regera.
Kvällens partiledardebatt gav i alla fall några klara besked. Det ena är den uppfriskande balansen mellan fyra partier i Alliansen, men en tydlig gemensam inriktning men också med utrymme för varje parti att redovisa sin särart. Jag tror att den kombinationen blir en vinnare i nästa års val.
Det andra är att det närmast motsatta förhållandet råder inom trepartikonstruktionen som försöker forma ett regeringsalternativ. Där var det inte mycket att bygga en gemensam politik på. Möjligen kunde man ana en samsyn om att höja skatter, men i gengäld är de skiftande budskapen om vad man vill göra med pengarna ett effektivt hinder för att de skattehöjningar som eventuellt skulle bli aktuella överhuvudtaget skulle få någon verkan.
De tre rödgröna partierna, och i synnerhet socialdemokraterna, vet helt enkelt inte vad de vill.
Efter att ha mött en ledande socialdemokrat i en debatt inför EU-valet inser jag också att metoden för att vinna val när politiken inte räcker till redan är utprovad. Det får bli personangrepp, sluggertaktik och annan smuts i stället. Tyvärr.
Målet för Alliansen måste vara att vinna först EU-valet och sedan nästa års val till riksdag, landsting och kommuner. Det ska vi göra för att fortsätta reformeringen av Sverige genom företagande och fler jobb, genom ytterligare satsningar på välfärdens kärna och genom nya frihetsskapande reformer. Det känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar