Svensk hälso- och sjukvård är solidariskt och gemensamt finansierad och ges lika till alla efter behov. I alla fall är det en allmän föreställning, som också delas av många som en grundläggande värdering. Men är det så? Dessvärre är svaret alldeles för ofta nej. Kvinnor får sämre och mindre vård än män, och många andra faktorer påverkar också hur vi får tillgång till den vård vi behöver, vilken vård vi faktiskt får och sist men absolut inte minst vilken effekt den vård vi får faktiskt har.
Skillnaderna i hälsoläge är stora, och det är det allvarligaste problemet vid sidan av den bristande tillgängligheten - som för övrigt i sig är en fråga om olika tillgång till vård.
Under de senaste tre åren har tillgängligheten, att människor måste vänta i onödan på vård, varit det viktigaste problemet att ta itu med. När vi nu ser väntetiderna bli kortare är det dags att på allvar sätta politiskt fokus på nästa problem: att människor får olika vård beroende på ålder, kön, ursprung eller bostadsförhålllanden. Det är inte acceptabelt - och det drabbar självklart dem som är mest utsatta och har minst möjlighet att själva ta tag i situationen.
Mycket kan göras, och en hel del görs också redan nu - men det går definitivt att göra mer. I vårt län har det allmänna hälsoläget under de senaste åren förbättrats, men det betyder inte att det går att vara nöjd. Nu måste vi mer intensivt än tidigare kartlägga orsakerna till de orättvisor som finns och hitta metoder och lösningar för att komma tillrätta med dem. Arbetet har börjat, och det är mycket kvar att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar