Ett samtal om jämlik sjukvård

En av dagens huvudpunkter har varit en intressant föreläsning och diskussion med regeringens utredare av en ny patientlagstiftning, Johan Assarsson. Fakturm är att Assarssons utredning, och diskussionoen vid mötet, mer kom att handla om hälso- och sjukvården som helhet.

I många delar har vi i Sverige världens bästa sjukvård. Men det finns uppenbara brister. För även om själva vården rent mediciniskt håller god kvalitet, så är det inte lika bra ställt med bemötande och delaktighet. Här måste den svenska vården bli bättre.

Inte nog med det. Skillnaderna är också stora på den vård du får, beroende på var i lamndet du bor, om du är man eller kvinna, och vilka levnadsvillkor du har. Vi har helt enkelt inte den jämlika sjukvård som vi vill tro att vi har.

Johan Assarsson lägger nu en rad förslag för att komma till rätta med problemen. Många av förslagen handlar om patientens ställning och möjlighet att påverka. Det är alltså viktiga förändringar som görs, därför att de behövs med utgångspunkt i de brister som faktiskt finns.

Det var också väldigt intressant att just med den utgångspunkten göra det vi gjort idag: en bred diskussion med företrädare för olika partier, fackliga organisationer och chefer i sjukvården.

Samtalet var intressant och givande på många sätt. Det kanske mest intressanta var ändå att se de politiska skillnader som uppdagades.

I Alliansen tycker vi att patienten självklart ska vara i centrum. Som patient ska man ha inflytande över den egna vården och möjlighet att både påverka och att göra egna val. Lika självklart måste dessa val vara informerade och bygga på kunskap om olika alternativ. En rent medicinsk bedömning av vårdbehov måste givetvis också vara en del av det informerade valet.

Mot detta står en uppfattning som går ut på att det är farligt om patienten får göra sådana egna val. Att låta patienten bestämma ses, uttryckligen, som en förskjutning av makt från politiker till patient. det är, med förlov sagt, en något häpnadsväckande inställning som inte bara säger något om den politiska synen på sjukvården. Den har ett tydligt drag av människosyn, och av att inte tilltro människor förmåga att göra informerade val om det viktigaste som finns: det egna hälsotillstndet.

Det betyder att det finns en konflikt i svensk politisk sjukvårdsdebatt. På den ena sidan vi som tror på en starkare ställning för patienten. På den andra sidan de som ser patientens makt som ett hot mot en politisk detaljreglering av sjukvården. För egen del tycker jag det är lätt att ta ställning för patienten.Det ger dessutom en både jämlik och mer rättvis sjukvård.