Debatten om socialdemokraternas inställning till ökad mångfald och fler alternativ i vården rasar vidare på UNTs debattsida. Där förs den förtjänstfullt av Stefan Olsson (M), men jag kan inte låta bli att kommentera här på bloggen.
Att förstå vad socialdemokraterna egentligen vill är sannerligen inte enkelt. Men det går att ana ett mönster. Man säger sig inte vara emot mångfald och fler alternativ, men man motsätter sig de initiativ som tas. Däremot kan man tänka sig vårdcentraler drivna på entreprenad.
Socialdemokraterna har två problem. Det ena är den egna retoriken. Den är fullkomligt inkonsekvent och helt omöjlig att hänga med i. Den ena dagen utmålas Alliansen som någon sorts privatiseringsfundamentalister, och precis allt som görs från Alliansens sifa utmålas som tokigt och fel. I nästa ögonblick kan man tänka sig exakt samma åtgärder, och kan rent av rösta för dem.
Det andra problemet är, helt följdriktigt, att (S) inte vet vad de vill. Deras politik präglas av företrädarnas dagsform och av att förhålla sig till vad som händer. Några egna initiativ ser vi inte alls från deras håll.
Orsaken till detta är enkel att hitta. Socialdemokraterna saknar helt och hållet politisk kurs, och har dessutom uppenbara problem med att förhålla sig till den politik som Alliansen faktiskt för. Att den politiken mer är inriktad på resultat snarare än på ekonomi och ersättningsmodeller blir därmed allt mer uppenbart. Möjligen beror detta på att Alliansens politik fungerar, och dessutom bygger på väl beprövade metoder och idéer.
Vilsenheten är således total i den socialdemokratiska landstingspolitiken, i vårt landsting men också i våra grannar. Företrädarnas dagsform tycks spela större roll än faktiska resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar