Att vårda en framgångsrik sjukvårdsmodell

Jag hade idag nöjet att berätta för en besökande fransk delegation om den svenska sjukvårdsmodellen, med dess för-och nackdelar. Att berätta om svensk sjukvård för utländska lyssnare ger anledning att fundera över vad som fungerar - och vad som fiinns att förbättra.

Skillnaderna mellan den franska och den svenska sjukvården är inte så stora som man kan tro. I bägge fallen sker finansiering via skatten, och medborgarna garanteras sjukvård som en social, medborgerlig rättighet. Den kanske största skillnaden ligger i synen på fristående vårdgivare. medan vi i Sverige mer eller mindre förlitar oss på att landstingen både ska stå för finansiering och utförande av vården, så ser man i Frankrike och i många andra länder fördelar med att det finns fler vårdgivare än det offentliga som kan bidra till att förbättra vården.

Mot den bakgrunden var det naturligtvis trevligt och roligt att våra franska besökare ville se den sjukvård vi bedriver på Akademiska sjukhuset, men också intressant att notera deras frågor om patientens valmöjligheter och förekomsten av privata försäkringslösningar.

Jag hör till dem som tror att den ordning vi idag har i Sverige, med en skattefinansierad sjukvård som är tillgänglig för alla, är en viktig orsak till att vi har en vård i internationell toppklass. Men det finns klara orosmoln. Eftersom tilltron till sjukvården är avgörande för människors vilja att betala förden - med skattemedel - så är det viktigt att vården möter människors förväntningar.

Det gör den i de flesta fall idag, men det finns brister och förbättringsområden. Det viktigaste, tydligaste och mest angelägna området är patientens svaga ställning och bristande möjlighet att påverka sin egen situation. Mest påtagligt är detta i den nära vården, men det är också hög tid att öppna även sjukhusvården för mer patientinflytande och större möjlighet att välja.

Det reformarbetet pågår, och det är ett både omfattande och krävande arbete. Därför är det verkligen glädjand eatt se att utvecklingen går åt rätt håll. Den goda utveckligen ska vi fortsätta. Mer mångfald, fler vårdgivare att välja på och en större valfrihet för patienterna ger helt enkelt en större tilltro till den svenska sjukvårdsmodellen. Monopol och politisk detaljstyrning gör det inte.