Jag upptäckte just att det har gått några dagar sedan jag senast skrev något här på bloggen. Det beror på att dagarna varit ovanligt hektiska, eftersom januari är en ganska kort och späckad månad. Det leder till att bearbetningen av de ärenden som ska klubbas i landstingsstyrelsen måste hanteras under en ganska intensiv tidsperiod. I år har det dessutom varit lite stressigare än vanligt eftersom två seminarier om landstingets framtid också skulle planeras. Lägg därtill en avtalsrörelse som ger avtryck i förhandlingsdelegationen flör Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och ovanpå allt detta landstingets nya ansvar som huvudman för den nybildade kollektivtrafikmyndigheten. det har varuit många ärenden, många beslut och många handlingar att läsa och godkänna.
Varför berättar jag då allt detta? Jo, för att det oförnekligen finns ett dagsaktuellt skäl. Det politiska arbetet i landets kommuner och landsting - i alla fall de som styrs av Alliansen - rullar på med oförminskad hastighet alldeles oberoende av den turbulens som ett politiskt parti förefaller ha att hantera. Lyckligtvis behöver dock den övervägande majoriteten av landets invånare inte bekymra sig så mycket över detta. I de landsting där 5,5 miljoner av landets invånare bor fungerar den politiska ledningen även en vecka som denna. Och i kommuner som Stockholm, Uppsala, Linköping, Jönköping, Helsingborg, Knivsta, Sundsvall, Båstad och Varberg råder samma förhållande. I riksdag och regering, i nio av 21 landsting (fast två av dem kallas region) och i närmare hundratalet kommuner har vi annat att göra än att sitta i ändlösa telefonsammanträden med smärtstillande utskottet eller vad det heter.
En betydande, för att inte säga dominerande, del av svensk politisk vardag styrs nämligen inte av socialdemokrater. Vilket tydligen behöver påpekas. Det är dessutom en politisk styrning som fungerar ganska bra, om man ska uttrycka det modest. I vårt landsting, för att ta ett näraliggand exempel, är väntetiderna kortare och ekonomin samtidigt bättre än kanske någonsin. Möjligen beror det, som sagt, på att den politiska styrningen fungerar.
Sverige är således i hög grad ett land där borgerliga dygder och värderingar blir allt viktigare. Många av dem delas lyckligtvis av människor med andra politiska uppfattningar, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att åtskillga kommuner och landsting har en politisk styrning som fungerar mycket väl. Och att människor ser att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Det bådar mycket gott inför framtiden, oberoende av hur det går med oppositionens inre politiska problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar