Jodå. Det är mycket stom sör sossarna just nu. Regeringen är populär, särskilt den tidigare så bespottade Anders Borg. Den klarar finanskrisen, och genomför reformer. Folk -oh, hemska tanke för (s) - litar till och med på regeringen. Och ute i landet är det inte mycket bättre, från (s) perspektiv. Vårdköerna blir kortare.Infrastrukturen byggs ut. Skolan utvecklas. Mitt i den djupaste ekonomiska svackan sedan före andra världskriget finns ändå förutsättningar för att utveckla välfärden.
Man kan tycka att socialdemokraterna utifrån sin normala retorik (när man är i majoritet, alltså) borde gilla allt detta. Socialdemokrater brukar gilla att framställa sig själva som ett ganska pragmatiskt parti som undviker de stora ideologiska greppen. I stället för ideologisk ingenjörskonst så rattar man välfärd. Men det som nu lyser igenom är det faktum att socialdemokratin inte bara saknar ideologi. De saknar inte heller bara politik. De saknar helt enkelt förmåga till politiskt agerande.
I socialdemokraternas värld är nämligen det stora problemet inte den politik som förs, utan vilka det är som styr. Se bara alla kommentarer (och gissa varifrån de kommer...) på Aftonblandets webb med anledning av undersökningen om regeringens popularitet. Vi har för närvarande ett oppositionsparti som anser att allt som görs när de regerar är rätt och allt som sker under Alliansens ledning är...ja,just det: fel.
Men det är dags att inse det nu, så här i drygt halvtid. Socialdemokraterna är inte bäst på att regera. De är framför allt inte bättre än den sittande regeringen. Faktum är, och det gäller att inte glömma det, att de inte ens är särskilt bra på att regera. Och inte på att vara i opposition heller. Allt gott kommer inte från vänster, och människor börjar nu inse just det; att ett samhälle kan utvecklas på olika sätt och att en röst i ett val faktiskt kan göra skillnad.
Det finns helt enkelt fler sätt än ett att bygga ett fungerande välfärdssamhälle. Det börjar nu allt fler inse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar