Att svara på människors frågor

Jag får börja med att erkänna att jag är lite skamsen just nu, eftersom jag i veckan upptäckte att ett par frågor som jag fått hade blivit liggande. Normalt ser jag till att de frågor och synpunkter jag får besvaras så snabbt som möjligt, av mig själv eller av någon av alla våra kunniga medarbetare i landstinget. Det komemr ganska många synpunkter, frågor, idéer och förslag till förbätringar av landstingets verksamhet.

Tillsammans med andra kontakter med människor ger det en ganska bra bild av vilka frågor som är viktiga för människor, och hur landstingets verksamhet faktiskt utvecklas. Och det är då svårt att komma ifrån den stora skillnad som råder mellan dessa diskussioner med våra uppdragsgivare - de människor som bor i vårt län - och den politska debatt som landstinget som samtidigt pågår.

Det råder inget tvivel om att det finns kvalitetsproblem som måste åtgärdas. Det finns definitivt saker som landstinget kan göra bättre. Dessutom är varje enskilt fall där någon känner sig illa behandlad eller dålöigt bemött - eller helt enkelt inte har fått en tillräckligt bra vård - naturligtvis en signal om att allt inte är perfekt.

Men mycket fungerar, och åtskilligt fungerar till och med bättre än för några år sedan. Primärvården i länet är em framgångssaga. Majoritetens prioritering av forskning har get resultat. Vi har en mycket bra cancervård och strokevård, för att nämna några av ljuspunkterna i den nyligen publicerade mätningen "öppna jämförelser" (som jag bloggat om tidigare). Flera av Alliansens reformer har helt enkelt fungerat mycket väl.

Nu står vi inför nya  utmaningar. Landstinget blir huvudman för kollektivtrafiken. Väntetiderna i vården är alldeles för långa. Stora investeringar måste göras i landstingets fastighetsbestånd. Vårt landsting måste utveckla samverkan med universíteten och med länets näringsliv. Givetvis är även länets kommuner viktiga samarbetspartners.

Dessa utmaningar kommer vi i Alliansen att ta itu med, på samma sätt som vi greppat primärvården, jobbat med den avancerade specialistvården som lett till flera prestigefyllda riksuppdrag och utvecklat samverkan med landstingen i vår sjukvårdsregion. Vi har många utmaningar kvar att bearbeta.

Vår önskan är givetvis att göra detta i så brett samförstånd som möjligt, men både ord och handlingar från oppositionen visar klart att det inte är dialog och samverkan som står högst på deras agenda. Tvärtom vill man fokusera på de frågor som inte är landstingets viktigaste - utan de frågor som ger bäst förutsättningar för konflikt och högljudd debatt.Det främjar naturligtvis inte en konstruktiv diskussion om landstingets framtid.

Den viktigaste dialogen för oss i Alliansen är dialogen med våra uppdragsgivare, människorna som bor i vårt län och som behöver de välfärdstjänster landstinget ansvarar för för att få vardagen att fungera.

Jag lyssnade igår till socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. Hans enda budskap tycks handla om "alliansens skattesänkningar" parat med ofinansierade löften om allt möjligt. Det är en politisk linje som vi väl känner igen även från den lokala politiken, en politik som Juholts partikollega Östros träffsäkert kallat för "popcornmaskin". Så mycket gladare blev jag av att höra en lokal socialdemokrat, (S) oppositionsråd i Uppsala Marlene Burwik tala klokt i TV. Inte ett ont ord om den dumma majoriteten, utan väl valda ord om Uppsala och om vikten av investeringar till vår del av landet. Så vinner man min repekt - och möjligen också väljarnas...?
I politiken, och framför allt i majoritet, räcker det inte med att prata. De senaste fem åren har Alliansen i handling visat hur vi kan både trygga och utveckla välfärden. Vi har mycket kvar att göra, men vi arbetar vidare med människors förtroende i ryggen.