Frisk vård

2003 var sjukfrånvaron i vårt landsting hisnande 8,57 procent. Idag har sjukfrånvaron sjunkit till ungefär 4,5 procent. Det är nästan en halvering. Mycket av förbättringen har skett sedan Alliansen tog över 2006. Skälet är ett målmedvetet arbete med arbetsmiljö och arbetsvillkor.

En del av detta arbete är reglerat i kollektivavtal med medarbetarnas fackliga organisationer. Arbetsgivaren betalar in premier för våra anställdas sjukförsäkringsskydd. Då ligger det i arbetsgivarens intresse att ha en god arbetsmiljö, så att kostnaden för försäkringen blir så låg som möjligt. Det är ingen principiell skillnad mellan att ge medarbetarna en god arbetsmiljö och att sköta om sin bil eller sin bostad för att hålla ned försäkringskostnaden. Men det är förstås viktigare att vårda våra anställda än att sköta om bilar och hus.

Så tycker inte Sören Bergqvist (V), som var personallandstingsråd på den gamla onda tiden, när arbetsmiljön (och andra orsaker) gjorde att våra anställda var nästan dubbelt så sjuka som idag. Han tycker att de återbetalda premierna ska gå till någon form av "personalbefrämjande insatser".

Det är oklart vad Bergqvist menar. Det "personalbefrämjande" som han i ansvarig ställning sysslade med, ledde ju till hisnande höga sjukskrivningstal och således till en sämre arbetsmiljö än idag. Därmed kan Bergqvists utspel förpassas till vad det verkligen är: ett politiskt trick för att knipa poäng på en av de viktigaste frågor som vi i landstinget har att syssla med, nämligen en god personalpolitik.

Bättre arbetsmiljö och friskare medarbetare har lagt grunden för en lägre premier för arbetsmarknadsförsäkringarna. Dessa kan nu användas till rätt saker: att ge invånarna i länet en bättre vård och kollektivtrafik. En god arbetsgivare ska landstinget vara genom bra arbetsvillkor  och bättre arbetsmiljö. Arbetsmarknadsförsäkringen är inte till för att plocka politiska poäng utan ett led i en långsiktig arbetsgivarpolitik som ska leda till friskare medarbetare.

Förändring

Innebär ändrade arbetssätt med automatik att saker och ting blir sämre? Det är en berättigad fråga. När verksamhet förändras, till exempel i vården, så är det viktigt att förklara vad förändringen går ut på och vad den ska leda till.

Det tycker jag att Åsa Hagberg, divisionschef för psykiatridivisionen på Akademiska sjukhuset, gör på ett utmärkt sätt i dagens UNT.

Ett vanligt och väldigt enkelt sätt att beskriva förändring i sjukvården är att tala om att "vårdplatser bantas bort". Det låter ju alltid som en dramtisk medskärning - och vi vet ju alla hur ont det är om vårdplatser.

Eller...?

I själva verket ska vi i regel vara ganska tacksamma för det som förändringen innebär. Den bästa vården ges inte alltid på en fast vårdplats, utan allt mer av sjukvården, inklusive psykiatrin, ges numera i så kallad öppen vård. Det innebär att man kan få den vård man behöver utan att för den skull bli inlagd på ett sjukhus med allt vad det innebär.

Vi blir allt fler äldre. Det leder till att vi också behöver tänka annorlunda på hur vården organiseras och utformas. Nya mediciner och andra behandlingsmetoder påverkar också. Den utvecklingen har pågått i årtionden, och den har lett till att vi i Sveirge har en sjukvård som håller en mycket hög standard, när vi jämför oss med andra länder. Det som för ett årtionde sedan innebar inläggning på sjukhus, till mycket höga kostnader utan att vården för den skull var bättre, kan idag göras bättre genom att patienten kommer till en mottagning eller får hembesök av läkare eller annan vårdpersonal.

Det är, som sagt, enkelt att beskriva ett minskat antal vårdplatser som en "neddragning". I själva verket ökar resurserna till äldrepsykiatrin, och nya arbetssätt gör att verksamheten kan nå fler. Det kan jag av egen erfarenhet konstatera är en bra utveckling, för äldres psykiska hälsa är en av de viktigaste frågorna på vårdens agenda. Det gäller vid demens - men också för andra äldre som i mogen ålder möter nya existensiella frågor.

Låt oss därför hoppas att vården av de äldre, och alldeles särskilt äldrepsykiatrin, ska bli föremål för en fortsatt god utveckling där moderna metoder, vårdförmer och behandlignar kan användas fullt ut.

En dag om cancervård

Idag har jag ägnat hela dagen åt att diskutera cancervården på regional och nationell nivå. Företrädare för landsting och sjukvårdsregioner i hela Sverige har mötts för att diskutera både problem och framgångsfaktorer i cancervården. Det vi som har deltagit kan konstatera är att mycket är bra, men också att väldigt mycket kan bli ännu bättre.

Var tredje svensk kommer under sin livstid att få en cancerdiagnos. Det är långt fler än för några decennier sedan - men en orsak till att det är så, är att väldigt många idag också överlever sjukdomar och tillstånd som för en generation ledde till döden. Svensk sjukvård klarar helt enkelt att bota betydligt fler än tidigare.

Trots att fler än någonsin överlever, är beskedet att man fått cancer oerhört traumatiskt för de allra flesta. Därför är bemötandet, hur man får beskedet, och stödet under sjukdomen ytterst avgörande.

Tillsammans kan vi som arbetar i svensk sjukvård göra mer för att cancervården ska bli ännu bättre. Jag har fått intressanta idéer om vård, behandling, forskning och samarbete med hem för att arbeta vidare med i vårt eget landsting.

Trångt

Idag uppmärksammar både UNT och Radio Uppland att det är trångt på Akademiska sjukhusets akutmottagning. Det har vi i Alliansen också gjort.

Därför har hälso- och sjukvårdsstyrelsen fattat beslut om att inrätta 26 mellanvårdspplatser, som skapas just för att lasta av akutmottagningen och sjukhusets medicinavdelningar trycket från framför allt äldre patienter.

Det pågår också rekrytering av sjuksköterskor för att kunna bemanna de avdelningar som hållits stängda på grund av personabrist.

Kvalitet och siffertrix

Hur står det egentligen till med välfärden? Frågan är berättigad eftersom det i debatten ofta förekommer påståenden om att kvalitén skull sjunka och att det skulle leda till att människors förtroende för välfärden, och i landstingens fall för sjukvården, skulle vara sjunkande. Idag är det till exempel Stefan Löfvén och Magdalena Andersson som i SvD talar om "larmrapporter om välfärden". Likaså försöker Vivianne Macdisi i UNT svartmåla bröstcancervården i vårt landsting.

Sanningen är att kvalitén på hälso- och sjukvården, i Sverige och framför allt i vårt län, är mycket god. Faktum är också att kvalitén i många fall är högre idag än den var  då Alliansen fick väljarnas förtroende.

Ett mått på bröstcancervårdens kvalitet är hur många som lever fem år efter att de fått en diagnos. För sex år sedan var siffran 88,2 procent. Idag är den siffran 91,9. Fler överlever alltså bröstcancer efter sju år med Alliansen. Då ska man dessutom ha i bakhuvudet att Sverige i en internationell jämförelse ligger mycket bra till.

Ett annat intressant område är hjärt-/kärlsjukdomar. Andelen patienter som vårdas på strokeenhet har sedan 2006 ökat från ungefär 80 till drygt 90 procent, en ökning med hela tio procentenheter.

En annan intressant siffra handlar om förtroendet för vården på sjukhus och vårdcentraler. även där kan vi se ett ökat förtroende för den vård som bedrivs idag jämfört med innan Alliansen fick väljarnas förtroende. 2006 hade 71, 3 procent stort eller mycket stort förtroende för den vård de fick på länets sjukhus. Vid den senaste mätningen visade motsvarande siffra 76 procent.

Att, som Löfvén och Andersson gör, med svepande påståenden tala om "larmrapporter" saknar alltså fog om man ser till vårdens kvalitet. Sedan råder det inget tvivel om att det finns saker som behöver förbättras i välfärden. En av de viktigaste är att skapa bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för våra anställda. det är också något som vi arbetar med.

Det finns mycket som kan bli bättre i hälso- och sjukvården i Sverige och i vårt län. Men att försöka knipa poäng i den politiska debatten med att använda uttryck som "larmrapporter", det är att svartmål aen verksamhet som sannerligen förtjänar bättre.

Regional utveckling

2011 tog landstinget över det samlade ansvaret för länets kollektivtrafik. Det skedde efter eniga beslut i länets kommuner. Nu börjar vi se allt fler positiva effekter av den samordning som beslutet har lett till.

För en tid sedan rapporterade medierna om kraftigt ökat resande med kollektivtrafiken, och nu kan vi också konstatera en annan positivt effekt. Priserna på bostäder ökar i länet, och många anser att den klart bättre trafiken med Upptåget är en viktig orsak.

Det är naturligtvis inte landstingets uppgift att påverkat prisutvecklingen på bostäder. Däremot är det faktiskt en uppgift för ett landsting att se till så att vårt län växer och utvecklas. det kan länet inte göra utan en attraktiv bostadsmarknad - och den påverkas av en fungerande kollektivtrafik.

Mpnga andra fktorer påverkar också länets utveckling, men tillgången till bostäder även utanför Uppsala, och en kollektivtrafik som leder till en större och mer tillgänglig arbetsmarknad är mycket viktiga faktorer.

Därmed drar landstinget sitt strå till stacken. Uppsala län har landets lägsta arbetslöshet. Möjligheterna att bo och arbeta på olika orter är en av förklaringarna. Vi ska jobba vidare med att göra länet attraktivt att bo och verka i.

Ordning och reda

Vårt landsting har idag bättre ekonomi än på många år. De senaste sju åren har gett överskott i ekonomin, trots stora satsningar både på sjukvård och kollektivtrafik. Landstinget har idag en kassa på mer än en miljard kronor - pengar som inte existerade då Alliansen fick ansvaret 2006. Sedan dess har ansvarsfull ekonomisk förvaltning och medvetna satsningar på vård och trafik skapat utrymme för investeringar. Dessutom görs avsättningar för kommande pensioner - även det något som borde ha påbörjats för länge sedan.

Det som har hänt kan presenteras med siffror. Landstingets egna kapital har ökat från 1.747 miljoner till 2.598 miljoner kronor, alltså med nästan 900 miljoner kronor. Det samlade resultatet för landstinget mellan 2006 och 2012 är 781 miljoner kronor. Ändå har landstinget inte bara "samlat i ladorna". Under samma tid har landstinget investerat i byggnader för nästan 2,5 miljarder - och hälso- och sjukvården har tillförts drygt 1,3 miljarder kronor. Bara mellan 2012 och 2013 ökade resurserna till länets hälso- och sjukvård med 391 miljoner kronor! Orsaken är inte slöseri med skattemedel, utan att befolkningen växer och vårdbehovet ökar. Eftersom vårt län har landets lägsta arbetslöshet, så har vi råd med hjälp av de skatteintäkter som ramlar in. Mer om det i ett särskilt inlägg senare.

Landstingsfullmäktige antog i september en strategisk plan för åren fram till 2025. Där redovisas bedömningar av befolkningsutveckling och vårdbehov. Planen visar också hur landstingets ekonomi kommer att utvecklas. Det kommer även i fortsättningen att behövas en återhållsam syn på vårdens kostnadsutveckling för att klara den framtid som beskrivs i den strategiska planen.

Allt är inte frid och fröjd. Ekonomin måste fortsatt hållas under sträng kontroll. Landstinget måste också ha kraft att utveckla en sjukvård för länets invånare men också för alla dem som från andra delar av landet kommer till Akademiska sjukhuset för den högt specialiserade vård som sjukhuset ska erbjuda. Hur den ekvationen ska gå till beskriver den strategiska planen – den första som antagits i vårt landsting och ett sätt att visa hur kommande behov av finansiering ska mötas.

Akademiska sjukhuset har på flera områden flyttat fram sina positioner. Ett flertal rikssjukvårdsuppdrag, samverkan med andra landsting, kopplingen till den nya Skandionkliniken och statliga satsningar på medicinsk forskning är några exempel. Nu måste satsningar ske på att modernisera sjukhuset. Det har landstinget råd med, om ekonomin fortsätter att skötas ansvarsfullt och med återhållsamhet så som har skett sedan 2006.

I själva verket visar redovisningen av landstingets ekonomi på punkt efter punkt att situationen är stabilare nu än när Alliansen tog över ansvaret 2006. Det ger framtidstro och utrymme för viktiga satsningar.

Två saker återstår att göra, som jag skrivit om tidigare. Det ena är att komma till rätta med för långa väntetider i specialistvården. Det andra är att förbättra arbetsmiljön och att stärka landstinget som arbetsgivare.

Det här med att välja

Idag presenterar Upsala Nya Tidning en stor bilaga inför valet av gymnasieskola. Bilagan är ett intressant tidsdokument. Det går numera nämligen att välja - och välja bort - vilken gymnasieskola man som elev vill gå på.

Det är inget enkelt val. Det handlar om ett viktigt skede i en elevs utbildning, som kan vara avgörande för möjligheterna att välja yrke i framtiden. Naturligtvis måste ett sådant val bygga på god information och kunskap om olika alternativ. Mycket av kritiken mot möjligheterna att välja gymnasieskola handlar om att bristande kunskap om de olika alternativen ger bristande underlag för ett välinformerat val. Samma kritik riktas för övrigt mot flera andra valfrihetsreformer, till exempel inom vården.

Men om möjligheten att välja inte fanns? Hur iniformerade var vi, som på vår tid (jag gick i gymnasiet på 70-talet) helt enkelt anvisades ett gymnasium utan större möjligheter att reflektera över om det vara bra eller dåligt? Svaret är: inte alls. Vi fick ta för givet att den skola vi valde faktiskt var så bra som vi kunde förbänta oss. Och det var den...ibland. Variationen i kvalitet fanns även på 70-talet. Skillnaden idag är att den skola som inte skärper sig snabbt blir utan elever.

Att det sedan finns brister i den svenska skolan är en annan sak. De bristerna måste åtgärdas, och ett initensivt arbete pågår också med att göra hela den svenska skolan bättre.

Frågan om möjigheten att välja är en djupt ideologisk fråga somo vinner på att hållas levande. Vi har anledning att idag, på 2000-talet, komma ihåg att det finns politiker som hånar möjligheterna att välja välfärdstjänster. För det där med att anse att alla inte är lika mogna och kapabla att välja, det är ett argument som vi har hört förr.

Glada nyheter

Visst finns det saker som inte fungerar så bra som de borde, men det finns också sådant som fungerar riktigt bra. En av de saker som vi verkligen har anledning att vara stolta över och nöjda med är barnsjukvården i vårt län. Den leder till att vi har friska barn - men också till att vi ha nöjda patienter och anhöriga. Den slutsatsen kan vi dra av den nationella patientenkät som presenterats idag. Den visar att patienter och anhöriga är nöjda med det mesta inom barnsjukvården.

Lika glädjande är patienterna också är nöjda med att kunna läsa sin journal på nätet. Det var ett projekt som vi i Alliansen startade för drygt ett år sedan, inte helt utan motstånd. Men nu upptäcker allt fler hur bra det är att själv i lugn och ro kunna titta på vad som dokumenterats från besöket på sjukhuset eller vårdcentralen.

Signaler som dessa är viktiga för oss i Alliansen. De visar samma sak som vi också upplever i många samtal vid dörrknackningar eller ute på stan. Människor är nöjda med vården, även om det naturligtvis finns saker som kan bli bättre - det finns det nämligen alltid. Vi kommer att arbeta vidare med att åtgärda brister och problem - men också med att göra en väldigt bra sjukvård för invånarna i länet ännu bättre!

Politikens alternativ

Politik handlar om värderingar, men också om att forma samhället och den verksamhet som man tar ansvar för. Därför har jag idag utmanat socialdemokraternas ledare i landstinget Börje Wennberg på debatt. Det brev jag  nu sänder till Wennberg återges här nedanför.

**************

Oppositionsrådet Börje Wennberg

Bäste Börje.

Om mindre än ett år är det val. Alliansen har nu haft majoritet i vårt landsting sedan 2006. Vi prövas varje dag på resultatet av vårt arbete, och vi står för vår politik och de resultat den leder till. Vi har öppnat vården för ökad mångfald och större patientfokus, ökat resandet i kollektivtrafiken, genomfört mycket stora investeringar och sist men inte minst styrt upp ekonomin i landstinget.

Politik i majoritet händer varje dag. Vi styr landstinget genom politiska beslut, på sammanträden där såväl majoritet som opposition är delaktiga. En fråga som vi i majoriteten allt oftare ställer oss, och som jag nu har anledning att ställa till dig, har blivit allt mer uppenbar på senare tid.

Var är er politik.

Det är enkelt att peka ut brister och missförhållanden. Vi har långa väntetider och köer, problem med arbetsmiljö och brist på viktiga yrkesgrupper. Vi behöver ge patienter ett bättre bemötande och öka delaktigheten. I Alliansen arbetar vi målmedvetetet med detta. Men vi saknar en klar bild av alternativet till den politik som Alliansen för. Det vi ser är överklaganden, avslagsyrkanden, osakliga påhopp och rena osanningar om effekterna av den politik som Alliansen för.

Jag vill nu ge dig chansen att beskriva den socialdemokratiska politiken, inför mig men framför allt inför våra väljare och sympatisörer. Jag vill därför möta dig i debatt, för att mindre än ett år före valet i september 2014 klarlägga de politiska alternativen i en av valets viktigaste frågor: framtiden för hälso- och sjukvården i Uppsala län.

Uppsala den 7 oktober 2013

Erik Weiman

Landstingsråd (M) och ordförande i landstingsstyrelsen

Vinna val

I kväll är det dags för partiledardebatt. Med knappt ett år till valet börjar temperaturen stiga - i alla fall hos oss som är aktiva och djupt engagerade i politiken. Hos väljarna verkar det ännu vara ett tag innan intresset är riktigt på topp. Ett skäl till det kan vara det som en väljare uttryckte vid en dörrknackning nyligen. De flesta som ska rösta i nästa års val har än så länge annat att tänka på. Vardagen engagerar just nu mer än nästa års valrörelse.

Ändå är det just de människor som vi träffar på dörrknackningar, kampanjer på gågatan och i andra sammanhang som avgör utgången i valet. det är inte vi själva (vi som är politiskt aktiva), våra politiska motståndare, analytiker och strateger eller massmedierna som avgör valet. Det är väljarna. Det är något som kan vara på plats att komma ihåg när debatten mellan oss politiker hettar till. Det är knappast våra politiska motståndare vi ska övertyga om vi vill vinna nästa val. Jag undrar ibland om vi som är aktiva i politiken har glömt bort den saken.

Vi moderater har nu tillsammans med Alliansen vunnit val två gånger. Både 2006 och 2010 lyckades vi övertyga flest människor om att den politik vi vill föra är den bästa och mest värda att rösta på. För egen del är jag självfallet glad att vi dessutom vann både riksdagsvalet och landstingsvalet här i länet (plus ett antal kommuner) de två tidigare gångerna.

2006 handlade valsegern väldigt mycket om förnyelse. Alliansen, och vi moderater, var det nya, pigga och fräscha alternativet. 2010 lyckades vi övertyga väljarna om att vi kunde fortsätta förnyelsen och att vi hade den bästa politiken för de utmaningar som väntade då. I landstingsvalet gick vi då framåt i sju av länets åtta kommuner och nådde det bästa valresultatet någonsin. Målet i nästa års val är att fler än 2006 ska rösta på Alliansen och på oss moderater.

Jag är väldigt stolt över de valresultat vi nådde 2006 och 2010. I nästa års val måste vi ta med oss erfarenheterna från tidigare valrörelser, men vi måste möta väljarna med nya idéer och en ny politik. Framför allt måste vi ha svar på de frågor som väljarna ställer.

I vårt landsting handlar det om köer till specialistvården (som vi arbetar väldigt hårt på att ta bort), om arbetsmiljön och arbetssituationen och om att landstinget ska vara en riktigt bra arbetsgivare, och sist men inte minst om hur vi ska arbeta vidare för att öka möjligheten för patienter att välja vårdgivare.

Jag är övertygad om att vi kan vinna valet en tredje gång, och arbetar redan nu varje dag för den valsegern. Det kommer att kräva hårt arbete, att vi löser de problem som människor ser i landstingets verksamhet och sist men inte minst om att svara på de rätta frågorna. För om vi kan ge svaren på de frågor som människor ställer - då vinner vi val.

Värt att ta på allvar

Jag har med stort intresse läst vårdförbundets rapport om bemanningsläget under sommaren. Det är en rapport som varje ansvarig politiker bör läsa med stort intresse och allvar, för här finns brister som måste lösas i svensk sjukvård. Vårdförbundet har också en hel del förslag som det finns anledning att fundera ordentligt över.

Men det gäller också att komma ihåg att problemet inte är enkelt, och därmed finns det inte heller - tyvärr - några enkla lösningar. Under sommaren passade jag själv på att arbeta tillsammans med personal i vården för att studera deras arbetsförhållanden på plats. Det var riktigt tankeväckande.

Svensk sjukvård håller världsklass, det har jag skrivit många gånger. Däremot kan man verkligen fundera över om denna höga klass även gäller arbetsmiljön och organisationen. Det handlar om massor av olika detaljfrågor som IT-användning i vården (inte minst för att "spara steg" och skapa en bättre arbetsmiljö), lönebildning, ledarskap och nytänkande om styrning och ledning.

Vårdförbundet pekar ut 14 av 21 landsting som sådana, där situationen varit särskilt svår. Vi som leder dessa 14 landsting kan naturligtvis dra lärdom av de övriga sju. Men i ännu högre grad kan det vara på plats att fundera över varför just vården som bransch är så utsatt.

Vårdförbundet har, som sagt, intressanta synpunkter. Det finns goda skäl att klarlägga hur problemet ser ut, och vilka olika tänkbara lösningar som finns. Rapporten från Vårdförbundet är självfallet en partsinlaga. Men det är en väldigt bra ansats för fortsatta diskussioner. Det ska vi ta på stort ansvar i den politiska ledningen för vårt landsting.

Bra vård - och ännu bättre

I dagens UNT finns en artikel om en viktig manifestation. Det handlar om en av de absolut vanligste formerna av cancer, nämligen bröstcancer. Ungefär 7000 kvinnor drabbas varje år, men därmed också män, barn och andra anhöriga och medinsjuknande. det gör att bröstcancer verkligen är en sjukdom att ta på stort allvar. Lyckligtvis klarar en väl fungerande sjukvård att bota allt fler, och idag överlever efter rätt behandling. En av de viktigaste faktorerna för det är tidig upptäclkt och snabb behandling.

Utan tviivel är det så att det går att göra mer, på detta som på alla andra områden. Men det kan också vara bra att veta hur vi idag ligger till, både i Sverige och i vårt landsting. Lyckligtvis finns det numera ganska god statistik som visar den saken. Sverige ligger nämligen mycket väl till, kanske rent av bäst i världen. I Sverige hör Uppsala län till de landsting som har absolut bäst värden i de öppna jämförelser av vården som Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting genomför varje år. Uppsala län har den tredje högsta överlevnaden fem år efter insjuknande, tredje kortaste tiden från första besök hos specialist till operation. Akademiska sjukhuset är dessutom det universitetssjukhus som har den lägsta andelen omoperationer på grund av tumördata, vilket görs om det finns en risk för att tumören spridit sig.

Det är inte samma sak som att vi kan luta oss tillbara och vara nöjda med topplaceringen. Sjukvården måste hela tiden fortsätta att bli bättre. Om det, som uppges i artikeln, finns patienter som måste vänta så mycket som fyra veckor på ett provsvar, så finns det mer att göra.

Att landstinget i Uppsala län ligger långt framme i Sverige, och att Sverige ligger långt framme i världen, är något vi kan vara stolta över. men vi måste fortsätta att utveckla cancervården - inte bara när det gäller bröstcancer. Bemötande, delaktighet i behandlingen och kortare väntetider är som så ofta några av de områden där det finns mer att göra.

En viktig reform för Akademiska

Idag skriver Christofer Fjellner och jag i UNT om det nya patientrörlighetsdirektivet. Det ger möjlighet för patienter att söka vård i andra länder och är ett viktigt steg emot ökad patientmakt. Men patienternas ökade möjlighet att välja vård ger andra positiva effekter för oss i Uppsala.

Akademiska sjukhuset är världsledande på många områden. Den medicinska kvalitén är allmänt mycket god och i många fall i absolut världsklass. De ökade möjligheterna för patienter att göra egna val är därför en mycket spännande möjlighet för Akademiska sjukhuset. I Alliansen kommer vi självklart att arbeta med att sätta Akademiska sjukhuset på världskartan i ännu högre grad  än tidigare.

Vi i Alliansen är stolta över Akademiska sjukhuset. Det går knappast en vecka utan att vi får nya bevis för den fantastiska verksamhet som bedrivs på sjukhuset, och dess betydelse för Uppsalas och länets utveckling får knappast att värdera. Det ska bli riktigt spännande att se vad den ökade patientrörligheten kan betyda för Akademiska och för hela Uppsala län.

Det här med balanskrav

Jag kan inte låta bli att känna mig en aning smickrad av att ännu en gång uppmärksammas av hemsidan Alliansfritt Sverige. Denna gång är det landstingets ekonomi som fått denna inte särskilt allians- eller moderatvänliga hemsida att ha synpunkter. Med i samma svep åker också kollegan i Uppsala kommun, Fredrik Ahlstedt.

Men om det nu inte vore så att Alliansfritt Sverige liksom har som idé att med mer eller mindre korrekta uppgifter svartmåla allianspolitiker, så kunde man ändå ha fråga om det inte vore på plats med lite faktakoll.

Alliansfritt Sverige hånar nämligen att i vi vårt landsting gör exakt det som i stort sett alla S-styrda landsting också gör. I år får alla landsting och kommuner nämligen lov att utanför det så kallade balanskravet också redovisa en så kallad jämförelsestörande post. Det handlar om beräkningsräntan för den pensionsskuöd som alla kommer och landsting måste hantera i framtiden.

Jag gick igenom årsredovisngarna för 2011 för alla S-styrda landsting, och de redovisade mycket riktigt sitt resultat enligt balanskravet i samtliga fall utom ett: landstinget i Gävleborgs län.

Det skulle alltså kunna bli ganska trångt i skamvrån - om det nu inte vore så att Alliansfritt Sverige nog låter de röda landstingen gå fria från granskning. Det är ju liksom poängen med en hemsida som heter som den gör. Men; va' sjutton... Ska man sänka välskötta, alliansstyrda kommuner och landsting,  får man ta och slira lite i hörnen ibland.

Ordning och reda

Förbereder måndagens landstingsstyrelse med att studera dcen senaste ekonomirapporten. Den visar god ordning på landstignets ekonomi - särskilt om man tar hänsyn till den minst sagt skakiga omvärld som vi har att leva i.

Ordning och reda, och balans i ekonomin, är en förutsättning för att slippa det absolut jobbigaste som finns i offentlig verksamhet, nämligen dramatiska nedskärningar. I länder som Grekland, men också i vissa kommuner och landsting, ser man tydligt vad som händer om det inte är god ordning på siffror och pengar.

Jag förstår att det kan låta konstigt för den som följer rapporteringen om landstinget i media. är inte landstinget en verksamhet i ständig kris, där just "nedskärningar" hör till vardagen?

Svaret är nej. Ekonomin är i god ordning, och sjukfrånvaron sjunker. Landstignet gör mycket stora investeringar, och kan också göra extra stasningar om det behövs för att klara det största problemet som vi fortfarande brottas med: de länga väntetiderna till specialistvård.

Visst finns det saker som kan bli bättre. Dit hör köerna (som sagt) men också arbetsmiljön och ledarskapet i en del verksamhet. Men den som vill beskriva vårt landsting (med undantag för köer till specialistvård och arbetsmiljön) i mörkare tongångar, den har anledning att titta på de fakta som finns om både ekonomin och kvalitén på den verksamhet som landstinget bedriver.

I veckan presenterades siffror som visade hur resandet i kollektivtrafiken ökat. Kvalitén i vården redovisas i Öppna jämförelser. Och ekonomin, som sagt, finns att granska i landstingets egna rapportering.

Kurs mot framtiden

På onsdag är det dags för vårt landsitng att göra något unikt. En strategisk plan med sikte på de kommande drygt tio åren ska klubbas efter mer än två års arbete. Det är, vad jag kunnat notera, första gången någonsin som vårt landsting faktiskt gör en sådan spaning i i framtiden.

Uppsala län växer snabbt. Sedan 2000 finns det inget län som haft en lika snabb befolkningsökning. Vi har landets längsta arbetslöshet och en ung, frisk och välutbildad befolkning. Då borde väl allt vara frid och fröjd?

Här finns också en medicinsk forskning som håller absolut världsklass, och en sjukvård som bidrar till ett mycket gott hälsoläge. Ändå finns det anledning för oss som har politiskt ansvar att vara oroliga inför framtiden. En snabbt växande befolkning ställer nya krav på vården och trafiken. Kostnaderna för sjukvård ökar. Nya metoder och nya kunskaper leder till nya krav på sjukvården, och det är inte gratis. Å andra sidan är det en utveckling som pågått i årtionden - och som helhet har lett till att vi idag kan bota fler till vad som trots allt är samhällsekonomiskt rimliga kostnader.

Det viktiga är att denna utveckling sker genomtänkt och planmässigt. Vårt landsting har som sagt aldirg tidigare tänkt framåt i den utsträckning som denna strategiska plan gör. Kanske hade många av dagens problem kunnat undvikas om vir redan för tio eller femton år sedan tänkt framåt. Kanske hade köer, arbetsmiljöproblem och bristfälliga lokaler då kunnat hanteras bättre.

men nu får vi laga efter läge. det ska bli spännande att ta avstamp mot framtiden, och intressant att se vart debatten kan leda.

Fakta och myter om vårdens resurser

Idag förekommer manifestationer lite varstans i landet på temat "stoppa nedskärningar i välfärden". Temat är givetvis politiskt, men det är tråkigt när politisk argumentation byggs på mer eller mindre medvetna osanningar.

Vårt eget landsting kan vara ett exempel. Jag har ganska många gånger fått svara på varför vi gör "nedskärningar" i vården. Svaret är alltid detsamma: det gör vi inte. I vårt landsting används mer pengar till hälso- och sjukvård än någonsin tidigare. Sedan Alliansen 2006 vann valet för första gången, så har anslagen till hälso- och sjukvård ökat med ungefär trettio procent. Det har lett till att fler kan få den vård de behöver, och hälsoläget i länet har också mycket riktigt blivit bättre under de sju år som gått.

Alliansens politik bygger i själva verket på en genomtänkt idé: vården ska få så mycket pengar som behövs för att ge invånarna en god sjukvård. På samma gång ska verksamheten bedrivas så effektivt som det går, för att skattepengarna ska användas så klokt som möjligt.

Därför vet jag faktiskt inte vad man demonstrerar emot idag. Några nedskärningar kan det i alla fall inte vara, eftersom sådana inte skett. Men om andra argument saknas för den egna politiken, så kan man naturligtvis måla upp en bild av ett tillstånd, som faktiskt inte stämmer.

Mångfald är bra

Egentligen borde det vara så självklart så att det inte behöver skrivas. Men vi lever i en värld där mångfalden ifrågasätts. Det sker på olika sätt, med olika motiv och av olika avsändare. Ibland är rent av det enda som förenar just motviljan mot mångfald.

Visst kan det vara jobbigt att välja. Ofta blir allting så mycket enklare om någon annan gör valen åt oss. Skillnaden mellan olika altenativ kan vara försumbara - och ibland är riskerna med att göra val så stora att de överväger högst eventuella fördelar.

Alla dessa problem är helt korrekta invändningar emot ett samhälle som bygger på att människor gör fria val. Det är bara det, att de också är klockrena argument just för ökad mångfald.

Genom historien har det funnit politiska system och tankar som på olika sätt arbetet emot mångfald. de m,est extrema av dessa system har med de yttersta av våldsmetoder gått ganska brutalt fram, för att skapa samhällen där valen blir färre och medborgaren "befrias" från tvånget att välja. Att gilla mångfald är nämligen ett mycket ideologiskt ställningstagande.

Det finns som sagt många val som verkligen inte är enkla. När vi står i valsituationen är det då frestande att önska att man kunde avstå. Det är då man ska komma ihåg hur lite som skiljer det ganska triviala valet i vardagsfrågor från möjligheten att välja fritt mellan olika politiska partier, ha friheten att välja resmål på nästa semester eller själv bestämma inriktningen i de personliga, livsavgörande frågorna.

Det kan verka trivialt att kunna välja telefonbolag, skola eller pensionsförvaltare. Men de val vi ställs inför är följden av ett medvetet myndigförklarande av människor. På samma sätt har det ideologiska motståndet mot mångfald och valfrihet sina rötter i en misstro mot människors förmåga. Vi som tror på mångfald måste just därför alltid vara beredda att försvara rätten att välja - och vara beredda att göra det med argument som visar att vi tror på människors förmåga.

Rätten att välja har inte alltid varit självklar. Det är den inte heller idag. Mångfald är bra, men mångfalden kräver att vi som tror på den står upp för den.

Bra, bättre eller sämre?

Sveriges Television berättar idag om en undersökning som visar att väljarna tycker att välfärden har blivit sämre. Många andra medier hakar naturligtvis på, och det är verkligen uppgifter som är värda att ta på allvar.

Om människor tycker att kvalitén i välfärden har försämrats, så måste vi som är ansvariga granska noggrant vad som ligger bakom. Är det faktiskt så, att vården, skolan och omsorgen har blivit sämre - eller finns der faktorer som gör att människor uppfattar, att det är så?

Jag håller mig till att fundera över tillståndet i sjukvården. Det ligger i landstingets ansvar, och vi som har förtroendeuppdrag i landstinget måste givetvis ta människors oro på allvar.

Lyckligtvis har vi på senare år allt mer börjat mäta kvaliteten i vården. Det gör att vi vet en hel del om hur bra vården faktiskt fungerar. Det vi då kan konstatera, det är att kvaliteten i vården faktiskt har förbättrats på senare år. Fler överlever ett cancerbesked, fler får den vård de behöver, väntetiderna är kortare (fast på den punkten är vi i vårt landsting fortfarande alldeles för dåliga) och vården har, tro det eller ej, tillförts mer resurser på senare år.

Men man hör ju så mycket elände, om felbehandlingar och dåligt bemötande?

Visst, och brister ska naturligtvis jagas och åtgärdas; det har jag skrivit om tidigare. Men brister förekommer idag, har förekommit tidigare, och kommer att förekomma i framtiden oavsett vem som styr i vården. Det viktiga är att ha rutiner för att se och åtgärda brister, och att följa upp det som inte fungerar sm det ska. Även här vill jag bestämt påstå att vården har blivit bättre på senare år. Framför allt har vi blivit bättre på att lyfta fram bristerna i ljuset och föra en allmän debatt om dem.

Men det viktigaste av allt är att människors oro för att vården inte håller tilöräckligt kvalitet eller får tillräckligt med resurser behöver tas på allvar. Vi behöver berätta mer om vad som kan göras för att vården ska böi ännu bättre - och vi behöver se till så att svensk sjukvård beskrivs korrekt och sakligt. Det är en utmaning under det närmaste året, fram till nästa års viktiga val.