Vad i herrans namn sysslar de egentligen med på Konstfack? För någon vecka sedan kunde vi läsa om studenten som simulerade akut psykisk sjukdom och lade beslag på psykvårdens resurser helt i onödan. Nu läser vi om studenten vars examensarbete (?) bestod i att slå sönder en tunnelbanevagn.
Egentligen borde det räcka som blogginlägg. Men jag måste tillägga att jag faktiskt hör till dem som gillar samtidskonst och till och med gillar att bli provocerad. Men nu har vi på kort tid fått två exempel på både det ena och det andra som är värt att gå till botten med i kulturdebatten.
För det första vill jag aldrig mer höra ett ljud om "kommersialismens skadeverkningar". Den så kallade kommersialismen slår inte sönder tunnelbanevagnar och simulerar psykisk sjukdom. Tvärtom är det som kallas för kommersialism en grundläggande förutsättning inte bara för tunnelbana och psykiatrisk vård, utan också för att obegåvade slynglar både kan få studiestöd och möjlighet att förkvora (?) sig på statliga institutioner typ Konstfack.
Samtidskonsten vill provocera, utmana och väcka frågor. Bra. Låt mig då göra det. Det är kanske dags att utmana tillbaka. Varför ska samtidskonsten få en enda krona i offentligt stöd överhuvudaget? Det skulle ju vara en spännande form av provokation som skulle utmana på allvar. Kanske är det till och med dags att gå till botten med problemet, till exempel genom att inte bara kriminalisera skadegörelse (för det är redan kriminellt) utan också att slå fast att skadegörelse med konstnärliga bevekelsegrunder är särskilt straffvärt, ungefär som rasistbrott.
Så. Nu har jag provocerat, utmanat och väckt frågor. Frågan är vad svaret blir. Kanske vaknar jag en morgon med hela huset nedklottrat. Man vet ju aldrig, när modernitetens utmanande konstnärer slår till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar