Alarmismens apostlar

Jag kan verkligen rekommendera dagens ledare i DN. Den handlar förvisso om en mycket speciell nyhet - bluffen kring "nyheten" att ett vaccin kunde ge autism - men är faktiskt just så allmängiltig som ledarskribenten påpekar. I dagens intensiva och uppskruvade nyhetsflöde är det lätt att låta braskande uttryckssätt bli ett verktyg för att få uppmärksamhet.

Låt mig göra alldeles klart, att det självfallet är bra att viktiga frågor både belyses och debatteras. Men det gäller också att alla vi som är delaktiga i nyhetsflödet besinnar vilka krafter vi drar igång genom olika "utspel", uttalanden eller agendanden i andra former. Det har kanske framgått även i andra sammanhang under den senaste tiden.

Till syvende och sist är detta en fråga om trovärdighet för alla som på olika sätt är berörda och delaktiga. Som DN-ledaren påpekar, så vilar ett stort ansvar på journalister. Men vi som driver debatten i olika roller har också skäl att fundera över allt från ordval till medium och tillfälle. För att direkt citera DN: "Det sensationella har automatiskt nyhetsvärde. Någon tid att vänta på utvärderingar finns sällan." Min kommentar är att precis så är det. Följden blir att ett "utspel" snabbt kan etableras som sanning, och att sökandet efter sensation och braskande rubriker kan gå före en saklig och korrekt rapportering med därav följande sakliga och korrekta diskussion.

Mitt råd, kära läsare, är därför att alltid följa den grundregel som egentligen bör prägla all kritisk granskning. Det är att ställa sig frågan vilket syfte en sagesman har i ett visst läge. Är det att skldra den sanna, kompletta och sammansatta bilden av en händelse eller ett skeende - eller är det att med hjälp av en mer eller mindre hårdviklad utsaga få fram ett eget budskap? I påfallande många situationer, även om sagesmannen kan låta både neutral och förtroendeingivande, handlar det om det senare snarare än om det förra. Det gäller att ha det i bakhuvudet när man följer medias rapportering om olika skeenden i samhällsdebatten.