Vaccinering en kvinnofälla?

Har Socialstyrelsen helt missat den debatt som pågår kring användning av och kostnader för läkemedel? Det känns motiverat att ställa frågan i ljuset av den debatt som rasar kring vaccinet mot virus som kan orsaka livmoderhalscancer, Gardacil. Detta vaccin har presenterats som ett "vaccin mot cancer", vilket det alltså inte är. Gardacil skyddar mot två av totalt ett tjugotal virusm som i sin tur kan orsaka cancer i livmoderhalsen. Så blir den vaccinering som sägs skydda unga kvinnor i själva verket en falsk trygghet - en kvinnofälla!

Gardacil är dyrt och ger alltså inte ett så komplett skydd mot livmoderhalscancer som påstås. Därmed är det sannerligen inte en "klassfråga" om alla eller bara de som har råd ska få ett fullgott skydd mot cancer. Snarare är det en fråga om hur vi skyddar oss mot sexuellt överförbara sjukdomar, och det kan vi alla göra till en ganska billig kostnad. Det överlägset bästa skyddet mot allt från HIV till cancer i fortplantningsorganen är kondom, i synnerhet vid tillfälliga förbindelser.

Sexuellt överförbara sjukdomar förutsätter dessutom att man är två, det vill säga oftast två av olika kön. Med andra ord är ansvaret för att flickor får sexuellt överförbara sjukdomar i hög grad ett ansvar för deras manliga partners.

Betydligt viktigare, effektivare och mer säkert för att förebygga cancer är regelbundna cellprovskontroller. Det vore långt bättre att lägga den kraft som nu ägnas åt att propagera för skattesubventionering av ett dyrt vaccin på att se till så att dessa provtagningar blir mer heltäckande än idag. Propagandan har nu i stället skapat en felaktiv bild av att man kan "vaccinera sig mot cancer". Frågan är vilken reaktionen blir när unga kvinnor besviket inser att de fått cancer fast de trott sig vara vaccinerade. Riskerna med detta tycks Socialstyrelsen inte ha tänkt på.

Sist men inte minst är Gardacil dyrt. Det pekar mot att debatten också måste handla om hur vi värderar kostnader för läkemedel i förhållande till effekten - i vart fall när det finns alternativa vägar att förbättra hälsan eller förebygga sjukdomar. Om vi med statliga subventioner ska knapra oss till bättre hälsa i varje läge blir det svårt att hålla sjukvårdens totala ekonomi inom rimliga ramar. Det måste bli tydligare att vi har ett eget, personligt ansvar för den egna hälsan. Det beslut om Gardacil som nu aviseras pekar inte i den riktningen heller. Tyvärr.