Dagens huvudledare i Svenska Dagbladet är inte bara tänkvärd för sitt innehåll. Den väcker, åtminstone hos mig, funderingar kring vad som uppfattas som gott och ont - och vad som borde göra det!
I vår traditionella föreställningsvärld finns det goda till vänster. Hjärtat sitter ju, som bekant, till exempel till vänster. Till höger finns det sanna och rätta, men kanske också det lite kalla och osentimentala. Men är det så enkelt?
Nej, det är det inte. Det goda kommer i högre grad än vi möjligen föreställer oss från höger, från marknadsekonomin, företagandet och - framför allt - från de frivilliga samhällskontrakten. Men så framställs verkligheten sällan, framför allt inte i den svenska enhetsskolan.
Blunda ett ögonblick och fundera. Fundera över hus Sverige skulle ha sett ut utan ASEA och Volvo, utan SAAB och IKEA, utan uppfinnare och entreprenörer men också utan finansmän som Wallenberg, industrialister som Nicolin och entreprenörer som Kamprad och Niklas Zennström.
Jag kan berätta. Sverige skulle vara fattigare, och det skulle vara ett fattigdom som skulle drabba dem som bäst behöver rikedomen och välståndet, nämligen alla dem som arbetar på alla dessa företag.
Staten då? Enkelt. Staten har aldrig någonsin ägnat sig åt nåot annat än åt att - mer eller mindre framgångsrikt - fördela det välstånd som marknadsekonomins institutioner skapat. Det är helt enkelt inte statens roll att skapa välstånd. Staten ska sköta sitt, och sköta det väl.
Problemet med den bild som tonar fram i Linders ledare är dubbelt. Det ena är den totala okunskap om marknadsekonomi som följer av det Anders Johnson beskriver i sin bok. Det andra är en våldsam okunskap bland människor om vad det är som faktiskt skapar värde och därmed välstånd. Detta senare får vi ständiga och tydliga besked om i program som TV3:s "Lyxfällan".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar