Jag ägnar juldagsförmiddagen åt att titta på Emil i Lönneberga. Astrid Lindgrens böcker är verkligen underbara, och de filmaitseringar som gjordes på 60- och 70-talet är inte sämre de. Men vad är det för värld som egentligen skildras? För det politiskt korrekte finns åtskilligt att uppröras över. Se bara.
- Emil blir regelmässigt inläst i snickarboden, när han gjort hyss. Det är givetvis en uppfostrinsmetod som absolut inte är acceptabel. De sociala myndigheterna borde givetvis inskrida med kraft. Samma sak gäller när pappa Anton drar Emil i örat till snickerboa. Klart fall av olaga våldsskildring.
- Pigan Lina sover i en kökssoffa och drängen Alfred i en påver drängkammare. Det vittnar om sociala förhållanden som inte alls kan accpeteras, framför allt inte i en film som riktar sig till barn. De kan få en romantisk uppfattning av den tidens sociala förhållanden.
- Samma sak gäller givetvis hjonen i fattigstugan.
- När Emil och hans föräldrar besöker doktorn i Mariannelund hittar vi flera klara oriktigheter. För det första är väntrummet hos doktorn visserligen fullt, men trots detta tycks väntetiden vara obefintlig. Även om Emil och hans familj bor i det framgångsrika landstinget i Kalmar län, så vet ju alla att så går det inte till.
- Riktigt chockerande blir det när doktorn berättar om sin prislista. Helt olika priser tycks gälla för olika åtgärder, till exempel ta ut huvuden ur soppskålar eller femöringar ur magar. Dessutom förekommer uppenbart inte någon reduktion av avgiften för barn. Helt otänkbart i ett välfärdssamhälle!
- Att fånga varg i varggrop är givetvis helt i strid med den statliga rovdjurspolitiken.
Rikgtigt oroande är att allt detta leder fram till att Emil skildras som en framtida kommunalt förtroendevald. Givetvis är det bsolut inte lämpligt att en person med den bakgrunden och de erfarenheterna ges ledande kommunala uppdrag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar