13 juni 2009

Gott om utmaningar för oss moderater

En vecka efter EU-valet är det hög tid för oss moderater - nya eller inte - att inte bara analysera mera, utan framför allt att börja handla. Efter åren i detaljhandeln är det hög tid att inte bara använda begreppet "nya moderaterna" som epitet för vår nyfikenhet, förändringsbenägenhet och förmåga att reagera på förändringar i det sammanhang där vi verkar. Det ör också dags att ta fram nästa knep - och vi kan gott redovisa det öppet! Det "knepet" är...nu i ny förpackning!

Piratpartiet skördade stora framgångar bland de unga väljarna. De regerade också rejält i så kallad enya medier, och de appellerade till ungdomar på ett sätt som...tja, som ett parti med hög medelålder bland företrädare och medlemmar bara kan drömma om!

Mot den bakgrunden gör min gode vän Kent Persson, oppositionsråd i landstinget i Örebro län (och i alla fall förhållandevis ung - i vart fall i politiska sammanhang), rätt analys av problemet men fel analys av orsaken när han hyllar Piratpartiet som ett föredöme inför kommande valrörelser. Vi som har fyllt 40-nånting kan nämligen blogga, twittra, youutuba och stå i allt vad vi orkar; vi kommer knappast att framstå som så värst mycket yngre för det! Den unga generationen, de som är födda på 80- och till och med 90-talet (min yngste son röstar nästa gång - bara det...) tycker förmodligen att folk födda på 60-talet i de sociala medierna är ungefär lika spännande som en överårig hippie upplevdes under "flower power"-eran.

Tillkämpad ungdomlighet är således inget nytt, och har förmodligen aldrig fungerat. Vi kan inte heller i första hand fundera på hur vi "släpper in" de unga i "vårt" politiska system. Däremot måste vi ge dem utrymme att agera - och utrymme för att kunna utöva makt.

Dessutom: när de ungas vilja till inflytande nu uppmärksammas - så dyker det genast upp krav på...mer inflytande för... pensionärer. Jag ska inte trötta läsaren med statistik över åldersstrukturen på våra politiskt beslutande församlingar och jag vill inte missakta någon enskild förtroendevald - allra minst i mitt eget parti. Men det är i vart fall inte fler äldre förtroendevalda vi behöver. Inte i något parti, så det så.

Däremot är det hög tid för oss medelålders (en etikett vi ogärna sätter på oss själva) att ta för oss bättre än vi gjort. Nästan hälften av ministrarna i regeringen är födda på 60-talet, ändå är detta den generation väljare som inte får någon som helst uppmärksamhet; alla vi som lever mitt i livet, betalar skatt (fast allt mindre med regeringens lyckosamma politik), har skaffat vår skivsamling lagligt i affären och inte hinner konsumera så värst mycket kultur och fritid. Vi har nämligen fullt upp med att jobba, skjutsa barn till fritidsaktiviteter, sköta om våra åldrande (och i stigande takt välfärdskonsumerande) föräldrar och att lyssna på "mellangenerationens" (det vill säga 40-talisternas) klagolåt om hur illa det kommer att bli när de lämnar arbetslivet.

EU-valet var ingen katastrof för oss moderater, för det går helt enkelt inte att dra samma slutsatser av ett EU-val som av ett vanligt riksdags-/landstings-/kommunalval. Däremot var EU-valet en ypperlig väckarklocka för alla som trodde att valet 2010 blir en baggis bara för att partierna till vänster saknar både synpatisörer och politik. Det är på allvar dags att börja fundera på hur vi ska rekrytera våra kandidater, hur de ska presenteras och vilken politik som moderaternas kandidater ska stå för. Det ska vi, till sist, avgöra själva i förhållande till våra väljare och inte med räddhågset sneglande på eventuella konkurrenter. Däremot ska vi ta lärdom av förändringar i samhället som påverkar våra väljare!

Inga kommentarer: