Vilka jobb är det som är viktiga, och riktiga? Jag funderar, när den rödgröna oppositionen nu går till nya attacker mot en reform som lett till tusentals nya jobb - men också till någonting viktigare än så.
Jag har arbetat i tio år i livsmedelsbutiker, och sedan i femton år som säljare, konsult och företagare. Jag är gift med Maria som arbetar i hemtjänsten och har två döttrar som också jobbar med vård och omsorg. I min bekantskapskrets finns också människor som jobbar med städning, trädgårdsarbete, med att skotta snö och att röja i skogen. För att ta några exempel.
Annorlunda uttryckt: ett modernt samhälle är helt beroende av en lång rad serviceyrken. Det handlar om allt från finansiella tjänster och butiksarbete till mer personliga tjänster som vård, städning eller trädgårdsarbete. Läkaren, städerskan, den restauranganställda har alla arbetsuppgifter som behövs för att samhället som helhet ska fungera.
Några av dessa yrkeskategorier vill vissa partier i debatten emellertid klassa ner på det mest föraktfulla sätt. Att försörja sig på att laga någons mat i restaurang går nämligen bra, att på uppdrag städa åt någon annan gör det inte. Att ge goda råd om finanser och sparande är OK, att klippa gräs och beskära träd är det inte.
Jag vill leva i ett samhälle där alla jobb räknas, och där varje ambition att försörja sig genom det man kan och vill göra faktiskt ses för vad det är: att självständiga människor med yrkesstolthet utför uppgifter som är viktiga för oss alla.
När Ohly pratar föraktfullt om "överklassnära tjänster" så nedgraderar han hundratusentals människor vars värdeskapande för samhället allt för länge har ignorerats. Service är fint, och en bra människosyn förutsätter en positiv inställning till de människor som arbetar med att ge service och därmed skapa välfärd.
1 kommentar:
Hej!
Jag håller med dig om det här med samhällssyn och männniskosyn.
En bra människosyn utgår ifrån att alla människor är lika i värde och rättigheter.
Så ser det tyvärr inte ut i dagens Sverige.
Tittar vi på de som vill in på arbetsmarknaden men som möts av
bortsortering överallt där de söker jobb hos alla arbetsgivare i hela Sverige, så har vi en allt växanade grupp av mycket högutbildade som inte kommer in någonstans i samhället.
Tyvärr ser vi enligt både CSN och Kronofogden att det är alltfler nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademiker som dominerar bland ärendena hos Kronofogden.
Detta beror på att det är personer som mycket aktivt söker jobb, men som inte kommer in på arbetsmarknaden. Dessutom är de allra flesta personer som har utexaminerats under perioden 2007 till januari 2010. Dvs, de som har drabbats av det borttagna studerandevillkoret.
Dessa har dessutom de gemensamt att de började söka jobb mycket aktivt långt innan examen, men som redan då sorterades bort direkt av arbetsgivarna.
En absolut majoritet av dessa har också blivit bortmotade/bortsorterade av Arbetsförmedlingen som gett dem beskedet "Arbetslösa akademiker kan vi inte hjälpa därför att det ingår inte i vårt uppdrag".
Denna grupp är också den grupp av individer som SACO talar om i sin rapport om "Unga akademiker och problemen med etableringen på arbetsmarknaden". (http://www.saco.se/upload/Dokumentarkiv/Skrifter/2009_Unga_akademikers%20_arbetsloshet.pdf)
En absolut majoritet av dessa får heller inte hjälp av kommunen med försörjningsstöd, och de kommer heller inte ifråga för era nystartsjobb eftersom AF har sagt ifrån att de inte kan hjälpa denna grupp av arbetslösa individer.
De är alltså idag helt utanför hela samhället, vi brukar kalla det för att vara i totalt utanförskap och i total ekonomisk och social exkludering.
Det är slöseri med humankapitalet och det är ansvarslöst att inte ta tillvara de som vi själva utbildar och utexaminerar.
Mvh
Mikael
Skicka en kommentar