27 april 2010

Mycket gjort - mer kvar att göra

Efter att ännu en gång ha hört Börje Wennberg i en debatt påstå att jag skulle vara ”pressad” så satte jag mig ner i lugn och ro för att försöka komma på vad han egentligen menar. För att få klarhet gjorde jag helt enkelt en snabbgenomgång av landstingets verksamhet för att se om jag kunde hitta någon riktig orsak.

Kan det vara i hälso- och sjukvårdsstyrelsens verksamhet? Något med vårdgarantin, kanske? Nej, det verkar inte så troligt. Vi klarar numera vårdgarantins krav och kan därmed ge huvuddelen av patienterna vård i tid. Mer finns att göra, men att det skulle vara så värst pressande verkar lite överdrivet. Situationen är ju bättre än vad den varit på många år. Likaså har tillgängligheten blivit klart bättre även inom primärvården, inte minst när det gäller att komma fram på telefon.

Nå, men inom samarbetet med kommunerna eller utvecklingen av närvård, då? Nej, knappast. Även inom detta område är ju situationen bättre än någonsin; långt bättre än för fyra år sedan, då Uppsala kommun anmälde Akademiska sjukhuset till Socialstyrelsen för att färdigbehandlade patienter blev liggande kvar på sjukhuset. Avtal om sjukhusansluten hemvård har tecknats i stora delar av länet, och samverkan blir allt bättre även på andra områden som folkhälsa och psykiatri. Så hälso- och sjukvårdsstyrelsens frågor kan inte vara det som Börje tror skulle vara så pressande.

Men kan det kanske vara verksamheten inom primärvården? Nej, det har jag svårt att tro. För utöver att tillgängligheten blivit bättre så går ju också ekonomin och verksamheten åt rätt håll. Visst finns det mycket kvar att göra – fyra år räcker inte för att rätta många års försyndelser – men att det skulle vara så pressande är svårt att se.

Nå, Akademiska sjukhuset har ju ofta varit i blickfånget. Kan det vara orsaken till Börjes omtanke om min livssituation? Nja, visst finns det mycket att göra på Akademiska, men den nyligen publicerade medarbetarenkäten visar ju att tillståndet generellt sett inte är det som Börje tycks tro, och det är också vad jag ser vid mina besök på sjukhuset. På liknande sätt förhåller det sig också med övriga förvaltningar inom landstinget. Visserligen har vi en del problem att hålla ekonomin i schack, men det problemen är knappast värre än de varit under tidigare år; snarare tvärtom.

På tal om ekonomin kan det inte heller vara landstingets ekonomiska situation som helhet som oroar. Vi har ju bättre balans i ekonomin och bättre ordning på landstingets finanser än vi haft på årtionden. Möjligen kan Börjes oro bero på att vårt landsting numera har en ekonomisk buffert på ett antal hundra miljoner att luta sig emot om tiderna blir tuffare, till exempel på grund av en rödgrön valseger. Den bufferten behöver ju förvaltas väl, och det skulle kunna inge en viss oro.

Men förhållandet till omvärlden då? Tja, det har ju under många, många år varit en närmast ständig källa till oro – men nu är ju situationen stabilare än på många, många år även på detta område. Till det bidrar inte minst Akademiska sjukhusets framgångar på olika områden tack vare den starka forskning som byggts upp.

Så här går det att hålla på inom ganska många olika områden. Det råder ordning och reda i verksamheten, även om det själv klart finns mycket mer kvar att göra. Arbetet med att renovera vårt landsting behöver pågå ytterligare några år.

Så särskilt pressad kan jag inte säga att jag känner mig. Möjligen en aning framåtlutad och väldigt sugen på att arbeta vidare på den väg vi slagit in under mandatperioden. Och stolt över det vi hittills uträttat, men ännu mer fokuserad på det vi ska göra under nästa mandatperiod.

Inga kommentarer: