14 juli 2010

Medierna, demokratin och förhållandet mellan väljare och valda

Jag "sommarbloggar" idag om ett ämne som uppmärksammats av TV4, nämligen förhållandet mellan oss förtroendevalda och våra väljare. Väldigt många väljare, uppemot nio av tio, anser nämligen att de inte kan påverka oss politiker.

Det är både en fråga och ett enkätresultat som förtjänar att vridas och vändas på en del.

I mitt dagliga arbete som landstingsråd har jag kanska många kontakter med människor som vill framföra synpunkter, har idéer på saker som borde ändras elller helt enkelt vill veta varför vi har fattat ett viss politiskt beslut. Sådana samtal är väldigt nyttiga, för att inte säga helt nödvändiga, för det som har fått förtroendet att förvalta ett politiskt uppdrag. Vår roll är ju att vara medborgarnas företrädare och att ge uttryck för den synpunkter som medborgarna har.

Men att vi företräder medborgarna kan aldrig innebära att vi därför låter varje synpunkt, varje åsikt och varje idé som varje medborgare har bli verklighet i form av politiska beslut, och skälet till det är mycket enkelt: det finns väldigt många medborgare som var för sig tycker väldigt olika saker! Problemet är att många tror att demokrati är lika med att ha rätt att få sig vilja igenom - och riktigt så enkelt är det ju inte i ett samhälle med många viljor, i form av medborgare med olika önskemål, synpunkter och idéer.

Journalisten Anders Isakssom har i sin bok "den politiska adeln" beskrivit problemet på ett utmärkt sätt. Han skriver så här:

"Numera tycks de flesta i första hand förknippa demokrati med klassiska medborgerliga friheter som yttrandefrihet och rätten att resa vart man vill, men vetskapen om rättigheterna ackompanjeras inte alls av samma förtrogenhet med, insikt i och förståelse av det dagliga arbetet i den politiska demokratins institutioner. När folk i enkäter på stan säger att demokrati innebär att alla ska vara med och bestämma är definitionen visserligen inte helt fel, men den är samtidigt så förenklad och så avskalad allt innehåll om hur det demokratiska styret faktiskt förverkligas att den blir meningslös. I själva verket riktar den sin udd mot det representativa systemet, andas en känsla av vi mot dom, av att politikerna lagt beslag på den beslutsrätt som egentligen tillkommer folket. Den fångar i viket fall som helst inte innebörden i regeringsformens portalparagraf: "Den svenska folkstyrelsen ... förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt styrelseskick och genom kommunal självstyrelse".

Precis så är det. Tack för de orden, Anders Isaksson (som tyvärr gick bort häromåret). Det finns, inte minst i media, en tråkig tendens att skilda förhållandet mellan väljare och valda som ett motsatsförhållande, som om vi fått vårt uppdrag någon annanstans ifrån än från väljarna. det finns samtidigt också en motsvarande tendens - faktiskt - att skildra "allmänhetens" ställningstaganden som skilt från vad "politikerna" tycker.

I själva verket får jag också en hel del respons från människor som faktiskt ger uppskattning för den politik vi får, inte bara i landstinget där jag själv är verksam utan sannerligen också i regering och riksdag och i olika kommuner - inte minst min egen hemkommun Knivsta. Det är bara det, att hälsan som bekant tiger still och därmed att uppskattning för ett politiskt fögderi kanske inte ger upphov till floder av insändare och andra opinionsyttringar.

Att ha örat mot marken är således inte bara ett gott råd till den som vill vara politiskt verksam - det är en absolut nödvändighet. Men det gäller också att lyssna till mer än det som bullrar mest, och att vara känslig för nyanserna i det som örat uppfattar.

Men inte nog med det. En väl fungerande representativ demokrati kräver också väl fungerande massmedier. Det ställer krav på att medierna självklart förljer och granskar vad vi som är politiskt förtroendevalda gör, och inte minst på att vi gör det som vi lovade att göra när vi fick väljarnas fötroende. Mediernas roll är att skildra - och kritiskt granska - det som vi politiskt fötrtroendevalda gör i vår ämbetsutövning. Mediernas roll är också att förmedla stämningar i opinionen. Men här ligger lika självklart ett ansvar också på massmedia, och det är att bedriva denna granskning och denna opinionsförmedling sakligt och neutralt. Jag vill nu betona att jag verkligen upplever att de alldra flesta journalister i regel gör detta mycket bra, men lika väl som politiker begår misstag så kan det kanske hända att även journalister någon gång kan göra det. och då är det givetvis angeläget att medborgarna, som journalisternas yttersta uppdragsgivare, är på sin vakt.

Jag är stolt över det uppdrag som väljarna har gett mig. Det innebär inte att alla väljare alltid gillar allt jag gör, men i en demokrati fungerar det ytterst sällan så. Det viktiga för mig är att på ett bra sätt representera dem som jag företräder. Mot den bakgrudnen ska det också bli spännande att möta väljarna, egna och andra, i det val som nu väntar efter sommaren. den övervägande delen av de kontakter jag haft på senare tid visar ganska tydligt att vi i Alliansen har en valrörelse att se fram emot med stor tillförsikt!

Inga kommentarer: