Den viktigaste valfrågan

Maria Ripenberg på UNT skriver intressant om det som av TV4 och Novus opinion utnämnts till årets viktigaste valfråga: sjukvården. Landstingspolitiken preioriteras bort av väljare, media och andra i debatten. En del ligger nog i detta, men väl så intressant är också hur landstingspolitiken, och sjukvårdspolitiken, speglas.

Jag kan absolut inte säga att det är otacksamt eller undanskymt att vara landstingspolitiker. Däremot finns det en tendens till att de frågor vi arbetar med betraktas som något av ett särområde. Medan både riks- och kommunpolitik så att säga är ständigt närvarande i människors medvetande, så dyker landstingspolitiken upp på radarskärmen när något - inte sällan negativt - händer. Det kan ge en bild av landstingspolitiken som både konfliktfylld och problemorienterad. Eller annorlunda uttryckt som om all världens problem och elände skulle vara koncentrerat till landstinget och dess institutioner, men så är det givetvis inte. Vi har som bekant en sjukvård i absolut världsklass på många områden.

Denna sjukvård, som i samma grad är politiskt styrd som de problem som ofta speglas, får inte alltid den uppmärksamhet som den faktiskt skulle förtjäna. Dit hör stora delar av den specislistvård som bedrivs på Akademiska sjukhuset, och inte minst den vård i absolut världsklass som ofta uppmärksammas (känns det som, i alla fall) när den på något sätt är "hotad". Vi har också en folktandvård i vårt landsting som verkligen förtjänar att lyftas fram för sin goda kvalitet och sina låga kostnader, och åtskilligt annat - inger mer nämnt och inget glömt - där vårt landsting faktiskt ligger i absolut framkant.

Ripenbergs analys, som jag i allt väsentligt delar, innehåller dock en punkt som är värd en rad extra. Det är "myten" om att landstingspolitiken tidigare skulle vara präglad av samförstånd och numera blivit fylld av konflikter. Detta är rent sakligt helt enkelt inte sant. Antalet förslag i form av motioner och interpellationer från oppositionen var mångdubbelt större under de år de vi i Alliansen utgjorde opposition i landstinget. Skillnaden är att de konstruktiva förslag vi då lade fram oftast ignorerades av den dåvarande majortieten. Idag har vi en opposition som lägger ganska få egna förslag - men desto mer energi på att gnälla och klaga. Måhända präglar det också bilden av landstinget som helhet. Tyvärr.

Jag är stolt över det uppdrag jag fått och hoppas fortsätta med den utveckling och förnyelse av vården som pågått under de senaste fyra åren. Jag är också stolt över det vi uträttat under dessa fyra år i vårt landsting. Om detta ska vi berätta för väljarna när vi nu möter dem i valrörelsen - men vi ska framför allt ge svar på hur vi vill gå vidare med förnyelsen av sjukvården, och av andra frågor där landstinget ansvarar.