Den ekonomiska krisen i Eurozonen tenderar att växa snarare än lägga sig. Även om en lösning för Grekland nu presenterats, är lösningen än så länge bara tillfällig. Nu befinner även sig Italien i blickpunkten. Trots semesterntider känns det angeläget att följa utvecklingen, för hotet är kanske närmare än vi tror.
I det läget vore det tacknämligt att någon gång se medierna redogöra för vad som egentligen är orsaken - och därmed en tydlig iindikation på vad som är lösningen.
Orsaken till problemen i Grekland, Irland och Italien är att dessa länder i olika avseenden har levt över sina tillgångar. Man har helt enkelt spenderat mer än man har att göra av med. I det långa loppet fungerar inte en sådan hållning vare sig för privatpersoner eller för stater: men konsekvenserna blir lite olika.
Om du som privatperson lever över dina tillgångar får du förr eller senare själv betala notan. När en stat lever över sina tillgångar är det dess medborgare som kollektivt får betala.Problemet är att de som då är mest beroende av staten och av det gemensamma också är de som får vara beredda att ta smällen. På den punkten är det svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta en genväg. Det som på politiskt språk kallas för finanspolitiska åtstramningar fugerar just så.
Det är just därför det är så avgörande viktigt att hålla offentliga finanser i strama tyglar, även om det innebär att säga nej till kostsamma reformer som äventyrar ordningen i de offentliga finanserna.
Jag hoppas att du, käre läsare, har det i bakhuvudet nästa gång du hör en politiker lova mer utgifter ny nya köcka satsningar. I slutänden ska någon betala kalaset. Det är därför det nu råder kris i Grekland. Och det är därför vi i Sverige i alla fall för närvarande kan se relativt ljust på det ekonomiska läget.
För vår egen del, alltså. krisen kan mycket väl får konsekvenser även för oss, och då gäller det att ha en god beredskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar